Ja må du leva hundrade inlägg

Han J som jag är kär i. Han kommer från helt andra sidan jorden och växte upp i en liten kustby riktigt så långt borta du kan komma från Sverige. Med åtta syskon på en majsfarm. J tycker inte så värst mycket om majs idag, eller inte alls faktiskt. Dom bodde i ett jättelitet hus och var fattiga som man ofta blir med nio barn och två vuxna att klä och mätta. Mamman var en hippie och sedan med i en hemlig sekt när J föddes och senare blev hela familjen mormoner, barnen utan att välja så klart. Inget kaffe eller the eller alkohol eller prata om sex. Av alla syskonen är det bara J som inte fått barn än. Och J är den enda som flyttat på sig. Fast ingen är mormon längre. Min mamma är en sökare säger han och jag är intresserad av hennes liv. Hans mamma som inte tror på att det finns svenska flickor med rött hår.

Och han kan knappt sitt eget språk som de talar de som kom till hans land först. Bara enkla fraser. Fast han kan både italienska och spanska. Ändå säger han mitt folk om dom. Och han vill gärna berätta deras historia och lära mig några enkla fraser. Han bär ett halsband under sina kläder varje dag året runt. Som ska skydda honom. En gång var det borta. Ögon blixtrade och om någon hade stulit den så skulle dom tappa sina ballar. Sån är stenens magik. Nu har jag fått ett eget halsband från andra sidan jorden som ska skydda mig. Det är inte så fint fast det är fint att han gett mig det, så jag gömmer det under kläderna. Tills om sjutton dagar då vi ses igen.