Jag har två alteregon. Haren som är snabb, flyktig, flamsig, flummig, ivrig, på väg alltid på väg. Men ibland är jag Snigel som sakta sakta med största möjliga försiktighet försöker ta mig över den där vägen som dom kallar livet utan att mosas av ett snabbt rullande cykelhjul eller en ballerinasko. Efter att det regnat vårregn så kryller det av oss på vägarna. Alldeles för många blir mos av det där som dom kallar livet. Just nu är det alldeles för lite Haren och alldeles för mycket trampad Snigel.
2 kommentarer:
Snart blir det varmare, torrare och sommarlov. Då kommer haren fram, eller hur?
Men så länge skickar jag en kram till en trampad snigel...
jag var nära att cykla över en snigel häromdagen. Jag hoppas att det inte var du.
Skicka en kommentar