Mitt hjarta det dansar

Hon den finaste av alla fina. Hon som bestamde att vi var gjorde for varandra. Som plockade upp mig ur tonarstristessen. Hon som larde mig att blasa rokringar, rulla joints och gora falskleg. Som bar mitt tonarshjarta hogt over sitt huvud medan hon vaste stolthet for helvete nar jag inte kunde sjalv. Hon som larde mig laga mat. Bastaste som alltid lat mig bo hos henne nar jag inte orkade bo hemma. Som knot mina skor nar jag opererat min rygg. Finaste som jag bott med i tre olika lagenheter. Den basta som jag rest over jorden under ett ar med. Som visade mig att allt ar mojligt, att vi var kapabla. Hon som holl min hand pa min brors begravning och visste vart hon skulle ta mig efterat nar jag inte ville vara med familjen. Vackraste som kan lasa mina tankar, fa mig att tjutskratta och ibland grata. Vars klokskap jag respekterar mer an alla andras.

Nar hon berattade att hon skulle flytta till andra sidan jorden. Tystnad. Men jag da??? Den vackraste munnen som log snett, ditt problem alskade van har alltid varit att du inte behover nagon annan, du lever i illusionen att du behover mig men du vet att du bara gor det du vill, alltid. Jag hade redan borjat plugga och valt nagot annat an det vi hade skapat sjalva. Efter 26 manaders saknad kommer hon hem en svang. Hon kommer att sta pa Stockholm C och ha pa sig en klanning och Stockholms snyggaste skor. Jag kommer att vara nervos och vilja krama sonder henne. Kanske kommer jag fundera pa om jag blivit trist. Blivit frukost och promenader och forelasningar och tankar och ingen aning om vart man shoppar efter knark medan hon forblivit glamour och lite for mycket av allt. Hennes glans som jag alltid solade mig i, bara for henne. Jag blek. Da kommer jag att fa leva lite.