Overkast

En annan gang for ganska manga ar sen var tva flickor i samma land som jag ar i nu. En av dom tvingade dagar, natter, dagar och mer natter forbi med tararna hela tiden nara. Han som hon alskade hade bestamt sig for att inte alska mer. Att alla hinder var for stora, dom kunde inte komma forbi dom, klattra over eller simma under. Bestamde han och hon grat och sa till den andra flickan att han har fel. Jag vet att vi ar sa skapta for varandra som tva manniskor nu kan vara. Den andra flickan saknade ocksa nagon och kopte overkast och trodde att med en egen lagenhet ihop sa blir nog allt bra. Den forsta flickan fick ratt, dom var skapta for varandra. Hon flyttade dit och fick en forbannat stor diamant och lever forbannat lyckliga. Den andra flickan fick fel. Ett overkast fungerar inte som spackel i nagra sprickor inte ens en stund. Hon flyttade med overkastet till annan adress. Nu sitter hon har igen och saknar men en alldeles annan man. Och undrar om han vill dela ett overkast en dag. Och skickar paranoida email. Och nu maste hon ringa och slata over.