men sen då?

Vi äter amerikanska pannkakor med bär som blir kletig färg över hela tallrikarna. Vi tre är tillsammans igen för en helg. Läser tidningar och pratar politik. Vart vi egentligen är på väg till. Drömmar och åldersnoja. Går på bio och äter godis till middag. Två av oss sluter upp kring den tredje försöker finnas överunderbredvid och allomslutande. Mjuka vadderade filmceller som tredje kan slänga sig mot utan att det gör ont. Ibland små tillrättavisande ord. Tillsammans lägger vi ett pussel och läser på om mediciner och sjukdom. Drömmer ett liv åt tredje som inte är över. Slätar över. Underförklarar. Överförklarar. Kortaste håret visar sårbaraste. Ibland vill jag hålla lock för öron och inte veta. Men tredjes verklighet blir min verklighet. Kan inte säga usch och fy och gjorde du verkligen det utan att förminska henne. Filmscener framför ögonen. Tredje i en film, inte verkligheten. Kan inte ha varit verkligheten. Lite lock för öron måste det vara, klarar inte den ocensurerade verkligheten. Sanningen. Inte tredje så. Tillkämpade det blir bra, klart det blir bra.