Hitta hem igen

Jag iiiihhhar over hela Southern Cross station, tranger mig forbi en fet man som star i vagen och slanger mig pa Bastisen och pussar pa henne. Vi gar hem till henne och jag kanner inte alls igen mig. Att jag bodde har for sex ar sedan ar som en avlagsen drom aven om tiden har gatt sa fort att jag sagt till alla att det var fem ar sedan. Det regnar oavbrutet i Melbourne kanns det som. Vi gar forbi mitt gamla jobb, ater middag dar jag hade min avskedslunch nar jag akte harifran for sex ar sedan. Sen agnar jag varje dag at att bli kar i staden igen. Aterupptacka allt som forsvunnit ur minnet efter alla andra resor, jobb, lagenheter och uppbrott som varit sen dess. Det ar barhang och vannerna fran Skottland som alla bor har igen. Och det var nastan fyra och ett halvt ar sedan jag sag vissa av dem. Nagra bara tre ar sedan. Dom har fatt olmagar, gra tinningar och en och annan ett barn eller en fru eller bade och men allt ar anda mest detsamma och egentligen kanske det ar jag som ar mest annorlunda. Det blir bara underligt nar dom fragar om mr X och vi var ju det basta paret och jag vet aldrig riktigt om de mest var mina eller mest hans vanner. Sager till J att jag nog aldrig kan gilla Auckland som Melbourne och hans forstar for han tycker detsamma. Oronviskar att vi kan bo har sen.