Whateverkanslan

Ledsenheten har overgatt i lite bitterhet istallet nu. Sadar sa att jag tanker att jaha ska det alltid vara sa har nu. Han berattar om de tva han jobbar narmast pa filmen med och hur de flackar mellan nz, London och LA pa olika jobb. Verkligen inte den framtiden jag vill ha. Sitta hemma och vanta. Se sa jag dramatiserar i forvag. Och jag vet att jag later lite sur nar han ringer fast jag lovat mig sjalv att inte vara.

Och sa funderar jag over min uppehallstillstandsansokan. Folk sager si och folk sager sa. Men mellan 6 och 18 manader verkar det som att det kan ta. Under tiden ska immigrationen ha mitt pass. Vilket betyder att jag inte vagar boka nagon biljett till Sverige forran jag fatt tillbaka mitt pass. Snabbast gar det om man ar gifta sager de. Och jag sager gift dig med mig! For allt som det just nu kanns som jag offrat. Och han sager blankt nej. Det gor mig ledsen. Han sager att han vagrar att ha ett snabbt och billigt brollop, att den dagen vi faktiskt gifter oss sa ska det vara speciellt. Och jag bara whatever.