Borjade dagen med att betala 1500 kronor for att bli vagd och matt och fa mitt blod taget, allt for att jag ska fa ett nytt visum. Efterat at jag lunch med tva personer som inte kanner mig pa riktigt. Sedan gick jag pa bio med en annan. Hon kanner heller inte mig, inte alls. Sedan promenerade jag hem langs den dar asfaltbetongavgasvagen, over motorvagar. Och jag har haft just den asfalten under fotterna manga ganger. Men inte tillrackligt verkar det som. Sa vilse kande jag mig. Att ingenting i mig kunde forsta hur jag hamnade har rent fysiskt. Det finns ingen historia och inget som binder ner mig och fast mig. Jag kunde nastan inte hitta hem. Som om jag vaknat i en helt frammande stad.
Galen av hemlangtan?
3 kommentarer:
Varför måste de veta hur lång du är? Knas. Och jobbigt att du inte hittar hem, ditt hem... puss å kram från mig i alla fall!
hemlängtan...överskattat.
jag känner mig inte alls hemma i sverige längre. det var inte alls som jag trodde att komma "hem".
så längta inte så mycket hem vettja.
saknar dig! massa kram.
Mandis och Jenny: Jag ar sa dramatisk jag. Klart att hemma ar med J. Nagra daliga dagar kan fa sa mycket konstiga tankar igang.
Skicka en kommentar