Besattheten

Okej jag inser! Jag kommer att bli lika besatt och fixerad vid mitt barn som alla andra jobbiga forstagangsforaldrar som tjatar hal i huvudet pa alla stackars medmanniskor om deras fantastiska barn. Assa jag kommer det. Av nagon outgrundlig anledning sa verkar det som att det knappt gar att tanka pa nagot annat an den dar lilla manniskan innuti. Och jag fattar att det ar ett mirakel for alla och tillater mig att tycka att det ar ett mirakel for oss ocksa.

Men matte aldrig dagen komma da jag har mitt barn som profilbild pa facebook och statusuppdateringar om hur mycket jag alskar mitt barn. Da kommer jag arligt talat vilja krakas lite pa mig sjalv.

Och jag tanker inte nedlata mig sjalv till att vara med i en sandaringa mamma/foraldrargrupp whatevva. For det vill jag inte, blir redan nervos av andra manniskor som ska ge mig sina basta tips om allt fran att bita barnets naglar istallet for att anvanda nagelklippare till vad man ska lagga i frysen for att bli av med baciller.