Ikvall nar jag kom hem fran jobbet sa viftade J med min harborste och sag sur ut.

Vet du vart jag hittade den har?

Eeehh naaee

Pa koksbordet! Du vet att det ar tapu

Eeeeh forlat, glomde.

Jag ar inte direkt bra pa att komma ihag sadana har saker. Alltsa pa slaktkalas och sant tanker jag mig for. Men hemma ar jag hemma sa att saga.

Men jag forsoker ju. Karln ska ju fa ta med sig min moderkaka fran sjukhuset och begrava den pa nan speciell plats. For det allra mesta marks det ju inte alls att vi ar uppvuxna med helt olika tankemonster. Men ibland sa.

(Maori har nagon slags hangup pa har dar det finns massa regler om nar man kan klippa sig, vart harborstar, huvudbonader osv kan forvaras. Manga barn har superlangt har eftersom vissa tror att far/morforaldrarna kan do/bli sjuka om man klippar haret pa barnbarnen.)