Hurry hurry

Klockan är strax sex på kvällen och vi har inte handlat någon mat till nyårsmiddag än. J ligger och sover, bara jobbat halvdag i dag och firar det med att sova sen klockan två. Måste tvinga upp honom nu. Men hans trötthet alltså, helt maximal. Ser det som ett typiskt slut på ett år när han nästan jobbat sig in i den där berömda väggen. För att han inte ska gå under med jobb och grinig bebis nästa år så är mitt nyårslöfte nummer ett att se till att han tar en lång, riktig semester någon gång så snart som bara är praktiskt möjligt. Då ska vi åka någonstans och bara vara vi och slappna av och sånt som man gör på semester.

Nyårsangst

Kan inte fatta att det är nyårsafton. Och det måste vara första gången sedan jag var tretton som jag inte har några direkta planer och definitivt inte vet vad jag ska ha på mig i kväll. Alltså jag vet vad jag ska spendera dagen med, mammaförbereda lägenheten, dvs dammsuga, damma, organisera, skura golv och polera. Modern och jag har ganska olika syn på det här med städning. Men jag tycker ändå att det är jättejobbigt om hon tycker att jag är slarvig. På eftermiddagen ska jag fika.

I kväll ska jag ja..... Jag ville redan för några månader sedan bjuda hem folk på middag. J tyckte neeej. Sedan blev vi bjudna på ett flott bröllop. Men jag tyckte neeej eftersom det var fyra timmar i bil bort och vi inte vet när bebis vill komma och min mamma landar tidigt på nyårsdagen. Sedan bestämde vi oss för att gå ut och äta bara vi två. Men ingen av oss orkade boka något eller kunde komma överens om vart vi ville gå. Så då sa vi middag hemma bara vi två. Häromdagen råkade J bjuda hit sin bästis som jag aldrig träffat(bästisen bor i annat land och är hemma i några dagar). Så vi ska väl äta middag vi tre antar jag. Klockan är nu halv tio på förmiddagen och jag har hittills fått tre förfrågningar om vad sjutton som händer i kväll. Och två sista minuten inbjudningar till två sista minuten fester, till en hawaiigrillfest och en inbjudan till en champagne- och snittarfest. Så slutsatsen blir ju att vi inte verkar vara de enda som är helt oorganiserade med att fira ut det här decenniet.

Spikmatta

Det här med spikmatta har inte nått Nya Zeeland så vitt jag vet. Undrar lite om det kommer att vara helt ute när jag kommer till Sverige i maj eller om det kommer vara den nya tältsängen. Ba här sov på min spikmatta.

The race is on

Jag försöker hetsa bebisen att bli 2010-talets första bebis. Sitter här och skriker till henne att hon måste visa att hon är en vinnare. Att vi måste ta det här tillfället i akt när vi har det. Borde inte vara så svårt alls. Kvinnorna på Tonga och Kiribati kniper igen en timme(om jag nu har rätt och det är de som har en timme up på nz) och sen hejjar jag ut bebisen en minut efter tolv. Lätt som en plätt om hon inte är en sån där olydig bebis som skiter i vad hennes arma moder säger.

Fint som snusdag

Svårt att veta när jag kommer palla att ta mig utanför lägenheten efter att bebis anlänt. Så i dag unnade jag mig extra allt. Såg The Lovely Bones på lyxbio, ni vet i puffstolar man kan ligga ner i och med knappar att trycka på om man vill ha drinkar serverade. Filmen var godkänd plus med några mycket bra skådespelarprestationer. Jag fulgrät en hel del. Sen körde jag långfika med fina vänner, sån där flera koppar kaffe inhandlas och allt avhandlas. Och efteråt gick jag helt locobananas på mellandagsrean. Efter att ha känt mig ful och allmänt ointresserad i nästan nio månader fick jag nästan en uppenbarelse. Jag kom helt plötsligt ihåg hur kul det kan vara med kläder och att känna sig snygg. Väldigt mycket fattigare har jag i alla fall massa snygga kläder att hoppas på att komma i snarast. J är på väg hem med thaimat och jag har någon slags känsla* av att den där bebisen kan vara på gång snart. Såklart kommer jag att gå två veckor över tiden bara för att jag säger så.

*Typ för att det känns som att jag har en fotboll som trycker på uppstoppad mellan benen. Okej intresseklubben nu noterar ni.

Tur att min kelle är smal och snygg i allafall

Jag vägde mig i går. Inget att orda om, jag har gått upp några kilo eller sju mer än nödvändigt, om vi utgår ifrån att tolv tretton kilos viktökning är något slags ideal. J har däremot gått ner sju kilo under graviditeten. Undrar om min ökade aptit varit värsta bantningskuren för honom. I vanliga fall äter han två tredjedelar av den mat vi lagar till middag men de här nio månaderna kanske det mer varit hälften hälften som gällt utan att vi lagat större kvantiteter.

Kände mig lite bättre när jag läste att Linda Rosing och hennes kille tillsammans gått upp femtio kilo under graviditeten.

*solar mig i glansen av Js smalhet*

Juldagen

Juldagens morgon och jag ringde till alla släktingar som jag visst inte ringde till i går kväll som jag tänkt, eftersom jag gick in i gravvt matkoma redan vid halv nio på kvällen. Det tog fem minuter innan farfar fattade vem jag var, då gav han luren till farmor. Pappa verkade i alla fall glad att höra av mig och gav mig oväntade och bra nyheter. Hemma hos brorn min verkade det också firas en fröjdefull jul.

Julklappsskörden hittills mycket fin. Urfint halsband och en mycket vuxen plånbok från J. En hel del böcker, godis, vin och kakor från vänner. Och den i särklass underligaste julklappen, en kräm för bröstvårtorna till mig från Js chef.

Nu ska jag äta ris a'la malta till frukost. För det får man om man vill. Och så kan man tänka en sväng på alla de som vi saknar vid jul, de som haft lite för bråttom från livet. Sen kan man ändå vara tacksam för att de alls fanns hos en, även om det inte blev så länge som man hoppats. Och så skänker man alla de som sitter ensamma över jul en tanke och uppskattar så himla mycket all kärlek man har runt sig. Sen orkar man inte tänka mer på sånt som känns i hjärtat och åker till stranden en stund innan jullunchen.

En gång till, GOD JUL!

Prisa någon men julaftonsmorgon är här och jag har inte spytt en enda gång än. Ätit risgrynsgröt med nerdragna persienner och tända ljus (fejkvinter). J fick mandeln och tror att det betyder att han kommer att få ett bra år. Han är ju lite rädd för giftemål men hoppas att han gifter sig med mig och inte någon annan.

Eftersom det är totalt okänt för folk här att julafton är den viktiga och riktiga dagen för julfirande så har J gått till jobbet och jag ska på julfest på mitt gamla jobb. Ryktena säger att vi ska få pizza till jullunch, juligt värre.

God jul i stugan

Åh min kropp fortsätter att vara vek och ge upp för spyandet hela tiden. På väg hem från barnmorskan fick jag glatt kliva av bussen tre gånger och vänta på nästa, för det är ju inte så himla trevligt att spy på bussen. Andra männsikor skulle ju kunna bli lite stötta och äcklade så här i juletider, ja alltså folk blir rätt äcklade när man spyr vid busshållplatser med men... Hallå kroppen jag är så hima sur på dig. Jag har ju fått lära mig att jag ska ladda som inför ett marathonlopp(chansen att jag frivilligt skulle ge mig ut på ett sånt är väl typ minus hundra). Alltså förlossningen är marathonloppet. Tror inte att det är rätt typ av uppladdning inför ett marathon att spy hundra gånger om dagen och äta endast vattenmelon, jordgubbar och skumchoklad.

Blir så matt av blotta tanken på att det är julafton i morgon. Pipröst på telefonen till J att vi skiter i att fira något på julafton utan gör bara juldagengrejen för då mår jag säkert bättre. Men så kan vi inte ha det enligt J. Nej i morgon ska det ätas risgrynsgröt och svenskt julbord. Orkar inte, vill inte, kan inte.

Hursom ha en riktigt vacker och kärleksfull jul var ni änsin är.

Bakåt framåt

Härmar värsta bra Jenny. Detta hade jag tänkt skulle hända 2009. Värsta fail skulle vi kunna påstå.

För övrigt sa planerar jag att ta körkort tio år försent(eh halvt uppfyllt, har skrivit teoriprov och då får man faktiskt ett körkort här men jag kan fortfarande inte köra bil), spara pengar(japp det har jag gjort), skaffa ett jobb som är för mig, resa till vackra platser, fria till J, att fortsätta forsöka lära mig att dricka med måtta (eller inte alls?)(jovars tack graviditeten), köpa många nya klänningar, ta spanskalektioner (for hur mycket tid kan man egentligen spendera med att forsoka lära sig ett språk utan att faktiskt lära sig det innan man struntar i det?)(tog lektioner men lärde mig fortfarande inte spanska), lära mig mer maori, att träffa min brorsson for första gången och kanske eventuellt, för att det säger jag varje år, försöka bli lite mindre dallrig och lite mer stark. Men om jag gör hälften av detta så vet jag att du hjälpt mig en bit på vägen 2009, så tack pa förhand.

2010 då? Jodå jag tänkte mig att föda barn(om inte bebis kommer ut redan i december 2009, för jag planerar def inte att föda fram en unge till inom ett år), läsa mer facklitteratur, skriva mer, absolut resa mer, mer målmedvetenhet ska göra att jag landat ett hyfsat jobb innan året är slut, inte slösa tid på skräpteve men se mycket film på bio, tvinga J att ta åtminstone en månads semester och åka iväg någonstans tillsammans, gå ner ialla fall 90 procent av gravvefett, handla dubbelt så mycket kläder som en kompensation för att jag köpte totalt tre klädesplagg 2009, försöka vara en avslappnad och inte allt för nervös mamma, komma ihåg att klippa mig var tredje månad och ha en skitrolig trettioårsfest. Och ta klart det där jäkla jäkla körkortet hur rädd jag änsin är för att köra bil. Äntligen ska jag gulla med min brorson.

Det jag absolut inte ska göra är att lära mig spanska.

Deppig dag men jag är i alla fall sjukt snygg i håret.

Dagens utmaning

I dag ska jag försöka klara av bankbesök, klippning, möte på nz motsvarighet till försäkringskassan, jakt på hotell till min mormor och lokalisera ett filmlabb som är det enda stället där jag kan köpa super8film(ja men såklart att J måste filma förlossningen, dock har han inte min välsignelse att filma något som jag inte kan se med mina egna två ögon.)

Allt detta ska jag försöka göra utan att spy på någon. Wish me luck som man säger om man(läs jag) pratar svengelska dagarna in the ända.

Klagomuren

Sista yogapasset i dag innan yogaplejset stänger för jul och nyår till och med den 11 januari. Åh snälla låt mig inte fortfarande vara gravid den 11 januari. Snälla snälla snälla. Lätt att tänka i typ vecka 27 att ja ja bebis kommer när bebis vill komma. Inte lika lätt att ha en trevlig och accepterande attityd mot bebis ankomstdatum när jag mår illa hela tiden, har ont i magen, inte kan sova och är allmänt så djävla obekväm. Nästan nästan de senaste dagarna att jag känt att jag längtar mer efter att graviditeten ska vara över än efter bebisen. Obs! nästan.

Js pappa sa i går att visst hade det varit bättre om den där om storken varit sann.

Det hade varit asskönt! Men tänk vad mentalt oförberedd jag hade varit. Bara oj här kom en stork med en bebis till mig, vad fasiken ska jag göra med den? Eller hade typ storken skickat ett brev, sms eller email och berättat att den var på g med en bebis?

Men ååååhhhh

Fick det här mailet:

Your growing baby is a coffee-group sized group (between 8-12 mums) who come a long with baby once a week and discover what their babies will introduce them to in the next 12 months!

Men guuud så modernt då. Så pappor får inte komma? Pappor kan inte vara föräldralediga? Tydligen inte. Tydligen så kommer även 2010 vara året då mammor är lite mer föräldrar än vad pappor någonsin kan vara.

Så som i himmelen

Precis som jag trodde så var själva storyn i Avatar typisk för en film jag verkligen inte gillar och heller nästan aldrig ser. Men effekterna! Måste se på biofilm. Minus för att 3Dglasögonen var för stora och gled ner på näsan a'la skolfröken hela tiden.

Hemma lagom till Så som i himmelen på teve. Himla bra dag.

Avatar

I dag hoppas jag på lite tredje gången gillt då de senaste två filmerna jag sett på bio varit urdåliga. Nämligen den här och den här. I dag är det Avatar som gäller. Jag har inte alls varit sugen men alla som sett säger att den är helt otrolig och alla recensioner har varit lyriska. J är mer än exalterad. Hans dröm har alltid varit att få jobba med James Cameron en dag. Kanske på hans nästa film om tio år eller så då. Vet inte om det är något att drömma om dock då alla rykten i den lilla nya zeeländska filmvärlden(weta digital i Wellington har fixat största delen av effekterna i filmen) tyder på att Cameron är ett sånt där riktigt riktigt jätteas. As eller inte så hoppas jag att jag gillar filmen.

Lägga sig vid nio kanske

Typiskt mig. Såhär. Vi har inga planer för kvällen. Jag har lite ond mage som känns som att den vill spricka för att huden liksom inte hunnit med. Mår lite illa. Vill mest ligga på säng och läsa William Boyd. Jvänner skickar sms och frågar vilja dricka öl?

Och jag tycker att för fasiken gå ut! J ute genom dörren på mindre än två minuter.

Efter fem minuter och lite tvklickklickklick inget att se och en uppäten kartong jordgubbar ångrar jag mig jättemycket. Har tråkigt. Är tråkig.

Istället för julstress - en promenad

Saabdöden

Jag trodde ju att detta skulle hända. Men när jag snabbläste svenska nyheterna i morse efter en långsittning med lördagstidningen här så stack det något så i hjärtat. Saabdöden är som när någon jag egentligen inte känner så väl går bort. Någon som dock är näranära med många runt omkring mig. Oron över hur det ska bli för släkt och vänner. När de bor i en stad där det knappt fanns några jobb att söka som det var.

Vill med ha snöstorm

Alltså vilken sjuk människa jag är. Först klagar jag livet ur mig på det skitvädret som varit i Auckland 2009. Sommaren slutade förtidigt, det regnade hela tin och var visst kallaste året på sextifem år och så vidare i massa sura saker som jag säkert sa. Och nu när det äntligen blivit varmt, soligt och somrigt igen, då då har jag mage att kolla på alla bilder från Sverige med massa snö och bli jätteavundsjuk. Vem vill vakna av solens strålar vid sjutiden på morgonen när man kan leva i ett kompakt mörker som bryts av den vitaste snö.

Vad är väl en jul utan snö....

obs. detta gäller givetvis bara till och med den 26 december, sen är jag tacksam över sommar igen.

Lugnad

Allt bara fint med bebis. Mycket lättad. Bebis lite kort och spinkig men med stora fötter och stort huvud. Plutläppar som sin far och alldeles uppenbarligen extremt skitsöt.

Hår har hon med. J frågade ultraljudstanten om hon kunde se vilken färg. Jag tror att han skämtade.

Ta ett djupt andetag och lugna ner dig kvinna

Barnmorskan lyckades inte lugna mig någonting. Hon klämde och klämde på mage och hummade och rynkade pannor. Mummlade lite om väldigt liten bebis och kanske felvänd. Och att jag måste gå och göra ett ultraljud för att kolla läget med bebisen. Jag blev lipig och nervig. Och ställde inte en enda fråga som jag borde ställt.

Men lugnar mig nu med att det såklart inte är något akut för då hade ju människan GJORT något där och då. Nu ska jag gå och göra ultraljud imorgon och så är jag säkert glad igen efter det. För att hålla gråten borta på vägen hem så handlade jag typ sju dyra glossiga magasin. Hoppas att de kan hålla oron borta med. Om jag håller dem hårt mot hjärtetrakten.

ps. vet att jag är en sjåpapa nu men det är som att jag inbillar mig att bara för att allt gått raka spåret hittills så måste något gå fel nu i sista sekunden.

Nedräkning

Väntan alltså. Ibland är jag skitnöjd med att bara ha yogapass, barnmorskan, fikadejter och kanske en klippning att hänga upp min vecka på. Tycker att det är skönt att ta med sig en bok till ett fik och kunna sitta där i timmar. Men ibland så blir jag så rastlös att jag inte får plats i mig själv. Och igår när två planerade grejer ställdes in så visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Ibland så väldigt dålig på att bara sitta still.

Har möe ont i magen idag och så även igår kväll. Men idag ska jag ändå till barnmorskan så hon kan säkert lugna mig med att jag bara åt för mycket potatisgratäng till middagen igår.

Ajdå

Eftersom det varit dåligt väder här sen i slutet på mars hade jag glömt bort hur extremt stark solen är. Resultat bränd, mer bränd, mest bränd.

Och jag åt just upp resterna av gårdagens fika till frukost

Min navel sitter inte i mitten på min mage längre, den sitter en centimeter till höger om mitten. En centimeter till höger om min raggarsträng. Raggarsträng är ju inte så snyggt och det ser fasiken ännu konstigare ut när det inte ens finns nån navel i anslutning till den. Normalt? Normalt?

Annars har jag ju tyckt att jag varit relativt liten över magen hela graviditeten och varit rätt nöjd med det sådär, i någon slags sjuk jag är ju rätt tjock i vanliga fall men har iallafall inte blivit något jättefettopreggo anda. Häromdagen undrade expediten i en affär om jag och min kompis skulle ha våra bebisar samtidigt. Då kände jag mig mycket nöjd med tanke på att jag hade mindre än 4 och hon mer än 14 veckor kvar. Eh, hon mindre nöjd. I går när vi kalasade hemma hos oss så undrade däremot en kompis pojkvän som inte sett mig på evigheter om jag var helt säker på att det inte var tvillingar vi skulle få eftersom jag var så himla enorm. Ridå.

Tur att det ar ett ar kvar till 3-0

I dag ar det min fodelsedag. Och mitt svenska tangentbord vagrar att fungera. Jag har aven bjudit hit typ en miljon personer for att fira denna fantastiska tilldragelse med svensk lucia. Igar var jag jattepeppad och bakade hundrasju sorters kakor och lussekatter och femtioatta matpajer. Vi kladde julgran och pysslade och lyssnade julsanger.

Idag mar jag jatteilla och vill bara ligga i sangen och bli kliad pa ryggen och kanske langsamt lasa tidningen. Absolut inte laga annu mera mat, stada och vara social.

ps. jag fick en plattang av J i fodelsedagspresent och jag hade onskat mig det! alskar att jag alltid ar tio ar efter alla andra eller sa. sakert kommer jag aldrig att anvanda den. fick aven en skitrolig tantpyjamas som J tycker att jag ska se respektabel i pa BB eller vad det kallas.

Vad jag gjorde en hel fredagskväll

J är en vekling. Igår ringde han mig från jobbet och instruerade mig att hitta en doktor som hade öppet sent på kvällen.

Men vad är fel?

Alltså mitt munsår, det gör superont.

Eh, okej, du vill alltså gå till doktorn för att du har ett munsår?.

Väl hemma lyckades jag övertyga honom att det kanske räckte att vi åkte till ett apotek. Vilket visade sig vara mycket lättare sagt än gjort. Vårt lokala apotek som har öppet sent stängde framför ögonen på oss. Det apoteket på andra sidan stan som är öppet 24 h hade slagit igen för alltid. Vid detta laget ville J åka till akuten, på riktigt.

Hela ansiktet gör liksom jätteont, sa han med bebisröst.

Via nummerupplysningen lyckades vi spåra ett apotek långt ute i förorten som var öppet till tolv. Efter att J köpt alla krämer de hade mot munsår och var vit i halva ansiktet så kändes det genast mycket bättre för det lilla livet.

Tror att viljan att leva har återvänt såpass att jag skulle kunna klara av att ta tag i diskberget och en kortare promenad.

Urk

Jisses vad illa jag mått idag. Och hela natten med. Platt på rygg inte nåe gjort.

Orka del 105

Det här tycker jag var kloka ord för blivande mammor och pappor och andra med.

Alltså folk i största allmänhet verkar ju bli helt galna och uppfyllda av någon slags allvetande sanning när de reproducerat sig. Nästa människa som himlar med ögonen och säger ja du gör ju som du vill men jag skulle aldrig.. funderar jag på att riva hårt med mina nya vassa naglar eller kanske bara helt enkelt och kort säga att de kan hålla sina holierthanthouåsikter för sig själva.

Sommar

Den där sommaren som jag tjatat om sen den försvann så hastigt redan tidigt i april är här nu, en månad eller så sent. Därför borde jag ta mig i kragen och bege mig till parken med en bok och uppskatta detta istället för att uggla i lägenheten.

Klara färdiga gå

Sista föräldrakursträffen igår. Nu kan jag byta blöjor på och amma dockor och tänka på mina bröst som hamburgare. Fullärd alltså. Bring it on bebis.

Ett av paren var inte där eftersom de var en trappa upp med sin son som bestämt sig för att dyka upp fyra veckor tidigt. Det fick det att kännas lite mer verkligt, som att ja vi alla skulle få bebisar i slutet av detta.

Lycka i en liten pappersbit

Bokade och betalade den där biljetten till Europa. Känns så fantastiskt fint. Om tre veckor kommer mamma hit, om en månad mormor, om mindre än två månader Bästisen. Och om mindre än fem månader är jag i Europa och kan träffa alla. Känns inte så långt borta helt plötsligt, vare sig Europa eller vänner och familj.

Baka

Baka baka liten kaka. Min nya hausfrau hobby. Har kladdat ihop tre olika sorters muffins, hallongrottor och kanelbullar senaste veckan. Nu är det dags för mjuk pepparkaka. Om jag lyckas lista ut vad kryddnejlika heter på engelska.

Detta är mer än vad jag bakat de senaste tio åren tillsammans. Kanske är det mer sånt man gör när man är i nionde månaden än en upphittad hausfraugen.

Svenska deckare

Läser Åke Edwardssondeckare på engelska och vet inte riktigt vad jag tycker. Tycker alltid att svenska person- och platsnamn står ut så mycket och blir lite fel. Kanske är det alltid bäst att läsa på originalspråk eller så kanske jag inte gillar Åke Edwardsson så mycket. Men det svenska deckarundret har sannerligen nått ända hit, på det lokala bibliotekets "vi rekommenderar" hylla finns alltid en eller tre svenska deckare. Och den vanligaste frågan folk ställer när de får veta att jag är från Sverige för tillfället är om jag läst Milleniumtriologin och sen om jag kanske råkade känna Stieg Larsson och dessutom vad jag tror om omständigheterna kring hans död. Omständigheter som jag tror någon inte helt genomtänkt tidningsartikel här har dramatiserat lite grann. Och den första filmen har premiär här snart. Var inte den förskräckligt dålig, borde jag varna folk?

Kär

Om lite saknad gör under. Om! Alltså jag är kär och glad varje dag när jag träffar J på kvällen efter jobb och sånt. Men flera dagar borta. Då är jag så där laga middag, vissla, pussa, spela musik, kittla, sjunga falskt glad.

Men äsch då

Alltså jag förstår ju att ambassader och konsulat gör mer än dealar med pass och visum. Men det irriterar mig något så oerhört att det finns ett svenskt konsulat i staden där jag bor men att de inte kan hjälpa mig med ett nytt pass. Det måste jag åka till Australiens huvudstad för att få eller skaffa när jag är i Sverige. Då är det ju tur att det finns en nya zeeländsk ambassad i Stockholm. Eller näe, det är det ju inte för de kan inte alls hjälpa mig med att föra över mina nz visum mellan förbrukat och nytt pass. Det kan jag bara göra i Haag eller London.

Tur att ett nytt pass bara behövs var tionde år.

Jag vill, jag vill, jag vill

Har hittat biljett till London. Drygt 10 000, jag borde boka det är vad jag verkligen borde göra. 1 maj till 9 juni i Europa. Allt jag vill göra. Äta och promenera i London, sola med P i Barcelona och kanske en liten sväng till Marseille eller kanske hellre Berlin. Sen är det ju pappor och mammor och brorsor i olika delar av Sverige och vännerna. Men måste nog tänka ut en bra övertalningstaktik tills J kommer tillbaka från jobbresa i morgon, tror att han kommer att tycka att det är lite länge. Inte utan mig men utan bebisen såklart.

Regn

Det har regnat oavbrutet i tre dagar. Sluta nu tack! Genast!

Julkänslor?

Vansinningt, sinnessjukt mycket sugen på julmat och julstämning. Eller ja, pepparkakor, glögg, lussekatter, vörtbröd med ost och julmust. Inte så värst mycket mat det kanske. Annas pepparkakor finns att köpa här och lussekatter ska jag baka till helgen. Julmust, vörtbröd, svensk ost och glögg får jag väl klara mig utan. Mmm och rödbetssallad, det måste jag väl kunna göra själv.

Ömkeriömkera

Jag har varit på ett strålande humör i säkert flera dagar. Känt mig glad och tacksam men visst kanske inte så värst kåt.

Men ni vet den där lagen om alltings jeflighet. Den gör så klart att i dag tycker jag att allt går emot mig och är sådär rysligt jobbigt och hemskt. Därför att:

* Jag hittar det perfekta huset på internet. Alltså peeeerfeeekta med vackraste golven och finaste retroköket, lejontassarbadkar och havsutsikt från trädgården. Och flera hundralappar i veckan under vår budget. I huvudet flyttar jag in på stört och möblerar skitfint. Så klart hade någon annan åpen jäkul hunnit före mig med att slänga mig på telefonen till hyresvärden.

* Flera par i min bekantsskapskrets ska separera har jag just fått veta. Och jag blir så himla ledsen. Fast det inte alls är mig det är synd om. För att det påminner mig om att allt inte varar för evigt. Inte ens den stora kärleken.

* Jag i morses fick inbjudan till vad som låter som en jätterolig fest nästa söndag. Men då fyller ju jag år och nu kommer ingen att vilja komma hem till mig och äta pepparkakor och lussebullar samma dag.

* Andra människor som skulle få sin skatteåterbäring i december, sista omgången, verkar ha fått sina pengar. Men inte jag! Tror att skatteverket vill blåsa mig på mina biljettillsverige pengar.

Självömkan, inte så hett kanske.

Me and my jandals

I Sverige har vi hittepå högtider som kanelbullens dag och så. Här i Nya Zeeland har de hittepå högtider som flipflopens dag, eller jandal som det heter här, och denna stora högtid är i dag. Hur jag ska fira har jag inte riktigt listat ut. Ha på mig flipflops hela dagen eller kanske köpa ett par nya.

Asså förlåt att jag skriver ännu ett inlägg om det här med att vara med barn

Det här är det enda fotot jag tagit av min mage. Trots ihärdiga förfrågningar av mor och vänner om att skicka foton på växande magen så känner jag att jag inte kan/vill/pallar. Vet inte om det är för att jag inte riktigt klarar av att se den förändrade kroppen eller om det är för att jag tycker att det är lite smått sinnessjukt att ta massa kort på en kroppsdel. Men får väl trycka några gånger på på den stora knappen på kameran sista veckan eller så, så att hon, blivande dottern, inte växer upp och tror att hon är adopterad eftersom inga bildbevis finnes.

Semester

Jo men gissa vem som numera är en arbetsbefriad kvinna. Jo men jag såklart. Sluta jobba är ju jättekul, man får presenter och blommor och känner sig som en allmänt uppskattad och poppis person. Stor skillnad mot hur jag känt mig de flesta av den hundratals gånger jag gått därifrån innan.

Nu har jag bokat upp mig med julklappsshopping, bio, fika och sånt resten av veckan för att hålla tristessen på avstånd. Och för att slippa hinna oroa mig att bebisen ska vilja komma ut när J åker på jobbresa. Det får den inte.