söndag 7 februari 2010

Sunday Rose (N. Kidmans kid, sounds like Sunday Roast)

Söndag. Jättemycket grus överallt. Fungerar ganska bra med att vakna några gånger eller tre på en natt. Inte alls bra efter att helt plötsligt hållts vaken en hel natt. Vi skäller på varandra. J tycker att det här med att vara förälder är precis som när han hade livskris och åkte till Europa och jobbade på ett hostel. Då var det folk som skulle checkas in och ut nätterna igenom. Nu är det ett barn som vill äta, ha ren blöja eller bara vill bäras runt. Fast när han jobbade på hostel så var han full hela tiden, han kan inte bestämma sig för om det var bättre eller sämre.

Efter att ha sprungit runt med mormödrar på zoo och vinkat iväg en taxi till flygplatsen äter vi lunch och sover. Gillar varandra lite mer efter det. Sömn är en viktig grej för att kunna bete sig civiliserat är alltså dagens lärdom.

Nu läser J Stieg Larsson bok nummer två. För trött för att veta vad den heter på svenska eller ens orka googla. Jag har inte läst en enda bok sen hon föddes. Hjärnan pallar inte, funderar på att sjunka ner i chicklitträsket igen. Men Stieg Larsson alltså, det var det jag skulle komma till, så poppis. Helt plötsligt slipper man folks utrop om Abba och Ikea när man berättar vart man kommer i från och folk undrar om man kanske kände Stieg Larsson istället och har konspirationsteorier kring hans död.

2 kommentarer:

Jenny sa...

Du får berätta för dem att det stora i Sweden just nu är att det verkar som om Larssons sambo verkar ha haft en stor del i skrivandet av boken. Det var alltså kanske inte så att han skrev dem själv.

Haren sa...

Men jag läste ju lite om detta på dn.se. Men när jag försökt berätta om detta blir folk sura, så skulle aldrig Stieg deras hjälte göra.