Samson and Delilah

Har bara tre ord att säga om den här filmen: se, se och se!

Huvudvärken, huvudvärken

Åt min godaste havregrynsgröt med banan, solrosfrön och kanel till frukost. Gick en timme plus promenad. Nyss grönsakslunch.

Nu vill jag bara göra en enda stor jättechokladboll och möla i mig. (alltså sockerberoende är svårare att bryta än heroindito, har för mig att jag läst detta i Aftonbladet serru och då är det sant.)

Secret diary of a housewife

Oj här händer det mycket. Någon stal våran soptunna för några veckor sedan. Nu har jag beställt en ny från kommunen, det fanns ett särskilt formulär på deras hemsida för stulna soptunnar. Ska bli skönt att slippa smyga ut i skydd av mörkret och slänga bajsstinkande påsar i grannarnas soptunnor.

Jag vet inte jag, om jag slänger in en crush på en granne och brist på sexliv med mannen i mitt liv. Säg att jag råkar hångla med grannen och så gör mannen i mitt liv och jag slut. Fast sen i slutet så kommer vi på att vi älskar varandra ändå och så där. Ja då skulle det nog kunna bli en spännande chicklitbok av mitt liv. Det där med stinkande blöjpåsar gör det lite socialrealistiskt och så där.

Nu ska jag laga lunch till min man. Tudilu!

Som alla föräldrar så tror jag att just Trollet är lite extra duktig. Om Trollet är så speciellt smart vet jag inte än men stark är hon i alla fall. Hon har aldrig varit ens en sån där floppig nyfödd. Hon kunde lyfta huvudet och spjärna emot med benen efter några dagar. Och rulla kunde hon göra vid sex veckor. Av denna utvecklingskurva har jag räknat ut att hon borde sitta nu, krypa nästa vecka och gå månaden efter. Men jag vet inte jag, det händer liksom ingenting. Hon verkar mest fokuserad på att öva på sina obegripliga kvitterljud just nu och så dregglar hon rätt mycket. Jag kanske måste skaffa en coach åt henne.

Klämkäck nystart

Måndag är bra. För det betyder att det är nästa vecka vi åker till Melbourne. Ska bli så vansinnigt trevligt. Längtar efter att återse det som en gång var mitt och ännu mer att J ska visa mig det som var hans i fem år.

Om jag inte skulle ta och tag i det där med vårat hem också. Alltså leta soffa, hitta ett relativt billigt ramningsställe och försöka få lite ordning på torpet. Och kanske äta havregrynsgröt till frukost när det ändå är måndag.

Undrar om det är skypes fel

Varje kväll när jag ska slänga mig lite på det som vi låtsas är en soffa (är egentligen en tältsäng med massa kuddar på, vi har letat soffa sen i april, bara ett år dårå, jag plus J är lika med under av effektivitet) och läsa eller bara slappa. Då, precis då, varendaste kväll börjar våran granne över sitt telefonmarathon som går ut på att han ringer alla han känner och pratar jättehögt och jättepersonligt. Det är lite svårt att slappna av när någon skriker en i örat faktiskt. I tre fyra timmar sisådär. Ett tag var det lite spännande när han hade massa kärleksproblem men nu är det mest skittråkiga grejer som jobb och träning som avhandlas.

Eftersom det här med lyhördheten goes both ways så att säga och att jag av princip är emot att klaga på grannar så... Ja då blir det klagomuren, eh menar bloggen, som får tat.

Yes!

Årets näst mest efterlängtade bebis har äntligen landat(jo för det är det bebisar gör, kommer med storken och då landar man serru). En liten tjej som redan har fått överta hela Trollets bebisgarderob. Kan inte ens förklara hur jag glädjer mig inför att få träffa henne.

Ett får, två får, tre får

Klockan är halv fyra på natten och jag är vaken. Kliar överallt och har fått för mig att jag inte kan andas när jag ligger ner.

Om några timmar kommer jag att få betala för detta.

Torsdagar verkar vara min nya ledsen- och lessdag. Då är det nästan helg men inte riktigt och jag saknar J. Just nu försvinner han till jobb innan jag vaknar och kommer hem långt efter jag somnat. Kraften verkar ta slut på torsdagar och just på torsdagar känner jag mig så ensam och lite småbitter med. Lever på smörgåsar och blir ännu mer kraftlös. Ibland spelar det ingen roll hur mycket saker och ting pratats igenom och planerats och vad jag trott att jag skulle klara så himla bra. Så vad gör vi. Planerar om kanske.

Boy I missed my girl

Nu fattar jag varför folk med barn inte pallar att gå ut. Det tar ju en hel dag att göra sig i ordning. Har varit på filmpremiärtjosanhejsan ikväll. Hela dagen gick till att pumpa ut mjölk, gå och få luggen klippt, måla naglarna, sminka sig och klä sig. På riktigt!

Sen är man helt lipig under hela filmen och undrar om Trollet längtar ihjäl sig efter sin moder. På mingeltjofräset efteråt dricker man en juice och drar J i ärmen och viskar åkahemåkahem i örat.

Filmen jovars gå och se om den visas där ni befinner er i framtiden. Den nya Whale Rider säger de här, bättre än så tyckte jag.

Trollet har fått sitt pass. Det är svart, silvrigt och jättetufft. Tyvärr ser Trollet ut som hon just vunnit titeln som världens fetaste bebis på fotot. Lite orolig att vid alla incheckningar få ett nejnejnej det här barnet kan inte sitta i nåt knä, hon måste ha sin egen plats. Pay!

obs. alltså världens sötaste fetaste bebis!

Vet ju i alla fall vad jag inte vill döpa en framtida son till

De håller på och asfalterar om trottoarerna på vår gata(alltså hela den här stan är en byggarbetsplats känns det som ibland). Då får man ett papper i brevlådan med namn och telefonnummer till bossen antar jag som man kan ringa om det finns frågor att ställa. Eller så är man välkommen att gå ut på gatan och snacka med honom. Bossen heter Adolf och hur jag än har kollat och kollat varje dag när jag gått ut har jag inte sett någon som ser ut att vara ens i närheten av 65plus. Det finns väl ingen som döper sitt barn till Adolf efter 1945 eller finns det. Tydligen.

Inte så bra dag. Tvätta, diska, plocka upp, vyssja, övertrött bebis, handla, laga mat, diska lite mer och så amma amma amma. Och så hela tiden tänka. Inte alls nöjdheten över teamwork, utan bara sur. Känna att jävla oglamourliv. J hemma senare än vanligt, han exalterad över sin dag och sitt jobb, jag lite avundsjuk. Oroa sig lite över att vi ska sluta vara kär i varandra när vi mest kommunicerar via email och jag går runt i mina fula ammningsbehåar och hängmage. Och han märker onöjdheten och säger att bry dig inte om disken, jag tar den och sen gör han ju inte det ändå. Så ska han släta över med blommor, fast han ger dem inte ens till mig riktigt. Utan han kommer bara in i rummet och säger blommor och så lägger han dem på köksbänken. Så ligger de där i kanske två timmar innan jag tar mig för att sätta dem i vatten.

Känns lite på riktigt att jag fakiskt ska få åka till Sverige

I går bokade jag flygbiljett mellan London och Stockholm samt tågbiljetter mellan Stockholm och Göteborg och en tur och retur mellan Göteborg och Malmö. Hela kalaset gick på cirka en tusenlapp. Älskar billigt, blir så glad när jag känner att jag gjort ett kap, och surfar nu på Lindex barnkläder samt Monki och tänker på allt jag ska handla för alla pengar jag sparat på biljetter.

Trollets biljett mellan London och Stockholm kostade femton kronor. Kändes liksom komiskt. Ska spara kvittot som bevis och sen när hon blir en jobbig tonåring som vill ha och vill ha, då ska jag ta fram kvittot och med knarrande röst säga att det var bättre förr och ser du hur dyrt allt har blivit jämfört med förr i världen unge?

Gick uppför sexhundra trappsteg i går. Skulle ju stötta den megagravida vännen. Jag tror inte att hon fött några barn och mina vadmuskler är typ en centimeter långa i dag.

Snart kommer min megagravida vän hit. Hennes bebis är lite sen och hon har panik. Och jag har panik i hemlighet eftersom jag efter min egen förlossning tror att bli igångsatt är roten till allt ont ungefär. Jag har gjort ett fat fullt av den svenska delikatessen chokladbollar och hoppas på de och en lång promenad kan få bebisen att bli lite sugen på att komma ut och säga hej (as if!).

ps. När Trollet inte ville komma ut blev jag helt desperat och googlade som en besatt på knep för att få igång förlossningen. Inget fungerade (surprise!) men det är inte det intressanta. Det intressanta är att jag då upptäckte att det finns en sekt i Sverige som heter familjeliv.se, där de till och med använder de sig av ett helt annat språk. Av det som jag kunde uttyda har jag inte riktigt kunna bestämma mig för om diskussionstrådarna där borde kategoriseras under humor eller skräck.

Två månader

När jag vaknade vid sex i morses av att Trollet kaskadkräktes på mig var det nästan exakt på timmen två månader sen hon föddes. Och vilken omställning det har varit.

Första dagarna när jag var så drogad och hade så nära till gråten och allt kändes lite lite fel. Sen när vi kom hem och allt kändes lite likgiltigt. Inte riktigt som jag trott. Jag ville mest ligga ner och blunda. Ville inte bära runt och bära runt. Tyckte att ni kan komma med henne när hon vill äta. Och varför vill hon äta HELA TIDEN?

Första dagen jag var helt själv, när mamma åkt, Bästisen åkt och helgen var över och J på jobbet. Hon grät och grät och jag ville lägga en hand över hennes mun, en liten liten stund ville jag det. Så fort någon kom på besök så var det så skönt att lassa över henne i deras famn. Som tungheten försvann när hon inte fysiskt satt fast på mig. Jag tänkte i hemlighet att fasiken det här kanske var ett misstag, jag passar inte för det här. Jag funderade på hur jag skulle få jobb som kunde försörja oss alla tre, så att J kunde vara hemma istället.

Sen så kom den av sig självt den stora kärleken. Och alla jagklararfanimejinteavdethär-känslor bara försvann. Jag behöver inte desperat försöka fylla dagarna för att ta mig igenom dem. Det är ingen nedräkning till J kommer hem på kvällen.

J och jag har mindre eller nästan ingen tid för varandra men vi är snällare mot varandra. Tar hand om, fyller i och plockar upp och all prestige är bara borta. Vi storhandlar och planerar vår ekonomi. Försöker var vuxna som i ordentliga och strukturerade. Ganska ofta känner vi oss lite nyfrälsta, att det här med Trollet, det har ju verkligen blivit meningen med livet. Så livet efter Trollet vinner hands down mot livet innan Trollet.

Helgen

Bra saker som hänt den här helgen:

* Vi har bokat biljetter till Melbourne i april (hurvida jag får ett visa eller ej vet jag dock inte än).

* Vår helgprenumeration på tidningen har utökats till att även omfatta fredagar, alldeles gratis.

* Jag tvingade en kompis kompis som är kiropraktor att kolla över min rygg för att få ett ärligt svar på om en kiropraktor kan hjälpa mig med min onda rygg som jag haft sen tidernas begynnelse. När han visade medlidande och sa att jag har ungefär alla fel med min rygg så var det på ett sätt skönt. När han sedan sa att han kunde slå vad om att jag har huvudvärk nästan hela tiden och jämt är trött och kraftlös, då kändes det ännu bättre. För att nu kanske jag kan göra något åt hela den där måendesituationen.

* Vi satt under ett träd med vänner som vi inte sett på evigheter och förtjustes av hur rolig deras nio månader gamla son är. Det var bra för nu är vi lite mer pepp på att Trollet ska få bli större.


Konstiga saker som hänt den här helgen:

* Vi har alldeles på riktigt sett på när karlar tävlade i att raka får(kanske finns det ett ord för det på svenska, kanske inte). Times they are a changing om man så säger. Övar oss på familjeaktiviteter.

Super 8mm

Va fasiken jag bjussar på detta. Det här med hemlig blogg och så, ja alltså alla som känner mig kan lista ut att det är jag som skriver om de någonsin snubblade över denna blogg ändå. Och av er typ fyra som läser så vet typ tre hur jag ser ut ändå. Och till den som inte vet det så måste jag ju meddela att jag såklart egentligen är mycket snyggare än när jag fött barn. Min kelle har gjort filmen och fasiken vad snyggt det är med super 8, nu ska vi fasiken filma allt viktigt med super 8.

Utan pass försmäktar jag på denna öde ö

Paniken! I går när vi skulle boka biljetter till Melbourne nästa månad för vänners bröllop tänkte jag att det kanske var bäst att kolla att det var lugnt med mitt pass som går ut i juli. Detta eftersom jag samma dag hört någon säga att passet måste vara giltigt i tre månader efter att man planerar att lämna Australien. Och det skulle mitt vara, precis. Men näe, sex månader var det som gällde tydligen. Panikar lite och kollar upp vad som gäller i Sydkorea där jag ska ha transit på väg till Sverige. Nä men samma då, sex månader. Totalt frågetecken? Varför är är pass ogiltligt när det är giltligt. Har nu knappt kunnat sova på hela natten för att jag får panik över tanken att jag kanske inte ska komma iväg till Sverige. Grejen är ju att Australien är närmsta stället där jag kan fixa ett nytt pass och om de inte vill släppa in mig i landet så är det ju lite problematiskt. Ett sånt där rosa nöd-pass måste väl gå att få i alla länder. Även den här lilla skitön.

Tänker vanka av och an i vardagsrummet tills konsulatet i Wellington öppnar för dagen.

Fortsättning om kläder

Alltså i flera år har jag tänkt att jag vill vara en sån person som har skitsnygga enfärgade basplagg och alltid se ordentlig och sammansatt ut. I verkligheten äger jag närmare en miljard blommiga klänningar och går ofta runt med koftor som saknar en knapp eller har ett hål. I går gick jag galen i garderoben och slängde allt som hade hål, saknade knappar, var noppigt osv. Sen lade jag ner nästan alla mina blommiga klänningar och annat stormönstrat och galet i en annan säck. Nu är det bara svart-vitt-grått-nåt jeans-nåt beige i garderoben och inte så mycket alls. Och även om den där säcken med alla klänningarna garanterat kommer att åka fram om några veckor, så behöver jag en liten stund av hel, ordentlig och sammansatt. Lite mer som min mor velat se mig sen jag var tolv ungefär.

Ja men om jag skulle göra detta i dag då

Jag måste köpa nya kläder. Pronto. Vågar inte väga mig och se hur mycket gravvefett som fortfarande ligger och skvalpar på mina lår. Men låt oss säga att inga kläder är sköna att ha på sig. Eller så har jag blivit allt för van vid stretchtrikå och leggings. Men fulkänlsan måste skakas bort. Nytt smink ska jag köpa och nåt som skrubbar huden.

update: Jag handlade så jäkla mycket att jag känner mig snyggare innan något ens använts.

Spännande värre

Js pappa ringde mig och frågade om han kanske kunde få passa Trollet några timmar eller så under helgen så att vi kunde hitta på nåt själva. Och oj trots att vi såklart som säkert alla gör pratade om hur vi skulle hitta tid för varandra och blablabla efter bebisankomst, så har vi varit rätt ointresserade av något annat än Trollet. Men nu blev vi så till oss att vi inte kunde bestämma vad vi skulle göra. Det vi båda mest vill är dock att gå på dokufilmfestival. Inte så socialt kanske men vi har lovat varandra en drink i baren innan och att vi inte får prata om Trollet. Det kommer nog att gå rätt dåligt.

Går och rotar lite efter nåt spexigt plagg som inte måste vara ammningvänligt och drar fram den gamla torkade mascaren. Dejt liksom. Spexigt värre.

Vill nu tack!

Jag har aldrig haft några egentliga intressen mer än öl, böcker och resor. Och nu känns det som att jag gett upp även dessa. Läser bara lättlästa skitböcker. Tycker att öl smakar märkligt. Och resa? 2009 var året då jag stannade i ett och samma land hela året. Så har kan vi bara inte ha det. Så nu jäklar börjar jag drömma, köpa guideböcker, googlar och letar flygbiljetter. Till Sverige ska jag ju redan och det ska bli ljuvligt. Men inte ljuvligt som i nyhetens behag, utan ljuvligt som i mammor, pappor, bröder, släkt och vänner. Ljuvligt som i Pocketshop och HM. Men jag tänkte att jag måste bryta av detta med nåt nytt. Någonstans i Europa där jag inte varit. Som Marseilles. Någon som varit där? Eller tipsa om vad som helst men det får inte vara Paris, London, Madrid, Barcelona, Berlin, Edinburgh eller Oslo. Inte för att jag inte gillar dessa städer men jag har redan återvänt till var och en av dem allt för många gånger.

Och vi har bestämt oss att det blir Asien för den där shitvifyllertrettio-resan. Vi har ungefär kommit överens om att fyra till sex veckor vill vi vara borta. Jag vill åka till Filippinerna. J vill åka till Laos och Kambodja. Mest vill jag till Filippinerna för att jag inte varit där. Indonesien är det enda landet jag någonsin varit i som jag just där och då avskydde. Kanske borde vi därför åka dit. Någon som kan tipsa om ett Indonesien som är bäst?

Jinxar dattan

Min mobil blev alltså stulen häromdagen. Min kamera la sig ner och dog i samma veva. Bara att slänga ut datorn genom fönstret så har jag noll sånadäringa teknikprylar.

Konstigt att ibland är det som att jag först måste få vara skitsur för att bli jätteglad igen.

Trollet har grinat ungefär varje vaken sekund sedan hon fick sina vaccinationer. Sen snodde någon min telefon på Starbucks. Toppendag alltså. Men om jag ska sluta vara så negativ så kan jag istället tipsa om min nya favoritserie Modern Family, så rolig och jag älskar alla, fast allra mest Phil.

But why?

Måndag utan att det ens riktigt var någon helg. Och jag är så ful. Det är oplockade ögonbryn, ovårdade naglar, en lugg i desperat behov av klippning, noppiga kläder, sladdrig mage, uttorkat gammalt smink i lådorna.

Och Trollet ska vaccineras i dag. The first cut is the deepest och allt sånt, känner mig som en bov innan vi ens gått dit.