Bara tre dagar tills jag och Trollet sitter på ett plan mot Sverige. Det ska ju bli jättebra på alla sätt och vis. Men det känns darrigt och klumpimageigt över att J ska stanna här. Försöker le stramt och haha det är ju bara fem veckor. Alla gånger irriterat himlat med ögon över folk som inte kan vara utan sin pojkvän/flickvän i en vecka eller ett halvår sparkar mig i rumpan. Rätt så hårt. Och J han försöker att inte visa men under ytan sur, känner att jag snor Trollet från honom i fem veckor. Men allt går fort, alltid går allt så fort.