Varför är jag sån jäkla martyrkvinna ibland fast jag vet att jag inte ska. Som i natt, så klart så är ju Trollet med lite förvirrad av tidsskillnaden. Hon vaknade klockan tre på natten och var på lekhumör och totalt klarvaken. Och jag går upp! Fast jag har haft henne själv i sex veckor. Hon somnar om vid fyra men inte jag såklart. Alltid tänker jag att jaja men jag är ju ändå vaken, ingen vits med att väcka J också. Och sen efteråt tänker jag att nästa natt då, då jäklar ska det inte bara vara jag som går upp. Stupar i säng tidigt på kvällen och sen när hon vaknar så tänker jag att stackars J han la ju sig så sent. And on it goes. Alltså inget ont mot J, det är jag som är så attans snabb på att hoppa upp att han inte hinner.

Annars har jag hetsat upp mig över att det finns prostituerade så unga som tolv år i Auckland, att den nya zeeländska statstelivisionen endast sänder cirka fem matcher från fotbolls-vm, det befängda med hur förlovningar går till här, alltså att bara kvinnan har en ring osv. Här hemma hos oss ligger det faktiskt två ringar och liksom väntar. Om det är på ett bra datum, bättre väder eller bättre tider är det nog ingen av oss som vet.