Verkligheten kallar

Det verkar som den här lilla bubblan vi levt i ett litet tag, den med långa promenader, sova middag, delat bebisansvar, massa fika och all tid i världen håller på att spricka. Som alltid med Js jobb så trillar det helt plötsligt in tre jobberbjudande samtidigt. Och det verkar som att jag med ska börja jobba i augusti. Vill inte jinxa förräns jag har första lönen på kontot men om allt går som planlagt, så kommer jag att jobba ungefär halvtid och hemifrån. Med något som är ett steg helt i rätt riktning.

Och allt detta är nog tur, för vi är ganska fattiga just nu. Jag längtar efter att kunna slösa lite igen. På små saker som blommor och vin. Eller att spontanköpa en tröja. Eller helst av allt helt spontant kunna boka en semester eller åka bort över helgen.