Day 17 - Your favourite memory

Det hade gått ganska precis fyrtioåtta timmar sedan jag blivit igångsatt. Under de här fyrtioåtta timmarna hade jag knappt ätit, spytt massor och till slut hamnat i någon form av dimma där allt blev mig likgiltigt. Jag låg på sidan och blundade och låtsades att det här inte hände. Att det inte alls gjorde så förbannat ont. Jag skulle få ligga där resten av livet och inget barn skulle det bli vad det verkade.

Sen så bestämde någon barmhärtiga människa att jag skulle få tas ur den här dvalan. Fort fort fort. Raketfeber. Barnets hjärta pickpickpick alldeles alldeles för snabbt. Det var så många människor där, jag blev rullad så snabbt. Oj, vad mycket folk som jobbar i en operationssal tänkte jag. J höll min hand lite för hårt. En skalpell som jag aldrig såg födde fram mitt barn. När hon skrek till första gången och jag sekunden efter såg henne i bara en sekund innan de gick iväg med henne. Det var de två lyckligaste sekunderna i mitt liv. Jag grät så högt att de trodde jag var förkrossande ledsen.

Självföraktet just nu. Kvinnan som inte kan säga nej. De ringde från mitt gamla rövjobb där jag slavade i nästan ett och ett halvt år och frågade om jag kunde hjälpa dem lite innan jul. Här sitter jag halvt begravd i annat betydligt roligare och bättre betalt jobb och ändå, ändå säger jag såklart ja.

Leva på andra sidan jordklotet

Då kan man fira midsommar dagen innan första advent. Och ha krans med God Jul-band.

Day 16 - Your first kiss

Har ingen aning. Har världens sämsta minne. Kan knappt minnas första ligget juh.

Och ute var det en perfekt dag för att ligga med en bok på stranden

Trollet sjuk och gnällig. Både jag och J stressade med och av jobb. Ingen bra söndag, absolut ingen vilodag. Försökte avsluta i bullmammastyle och gjorde en pepparkaksdeg. Pepparkaksmammastyle.

Day 15 - Your dreams

I framtiden ett ganska litet ombonat hem med havsutsikt. Och en alldeles vild färgsprakande trädgård med en liten hemlig djungel där min topphemliga hängmatta ska finnas. Här ska jag finna frid tänker jag mig. I trädgården ska jag odla örter och grönsaker och så. Sen så ska det finnas ett enormt rustikt träbord där, där alla våra barn och barnbarn får plats, fast mest är det bara vi två som sitter där och dricker vin och fortfarande har verkligen allt att prata om. Sen någon gång i framtiden hoppas jag att det blir så.

Just nu drömmer jag om mer tid för oss tre tillsammans. (hett tips till den som kanske letar efter den stora kärleken: om det går att undvika bli inte ihop med någon som jobbar inom filmbranschen och har sugiga kontrakt på minst 60 timmars arbetsvecka, det blir en ständig källa till irritation om ni får barn ihop!). Gärna en vecka på ett spahotell med en urbekväm säng och en barnvakt ständigt redo att ta över. En ny klänning i någon knallig somrig färg. Att alla julklappar helt magiskt ska handla sig själva. Varken mer eller mindre egentligen.

Day 14 - What you wore today

Än så länge grått för stort linne och smutsiga beiga chinos. Hoppas på att orka ta mig något lite mer representabalt efter en dusch.

När jag ser hur ledsen min mamma är. Skilsmässoledsen alltså. Då är det ju nästan så att jag inte vill gifta mig längre. Nästan så att det där fula alltgåråthelvetetillslutändå-trynet tar över.

Det var bara det. Nu måste jag återgå till mitt berg av lämningar innan alla helger. Jag plus berget är lika med sant liksom.

ps. för mig är det lite gött att få kokettera med allt jobb jag har att ta tag i, för att det är så ovant.

Tala in ett meddelande efter pipet så återkommer jag när livet har lugnat ner sig

Hinner inte med. Ingenting. Men snart blir det annorlunda, så brukar det ju vara. Allt eller inget.

Day 13 - Your week

Mamma kommer från andra sidan jorden, jag gråter. Gråter visst alltid på flygplats numera.

Ganska mycket trött och irriterad. Trollet sjuk men blir bättre med penicillin.

Jag kindpussas med halvkändisar och dricker lite för mycket bubbel. Bästa delen av den kvällen var efteråt när vi drack kaffe och åt efterrätt alldeles själva.

Gruvar mig för framtiden. Samtidigt längtar jag och letar hus.

Undrar om det verkligen är så att första advent är alldeles runt hörnet.

En svensk vän är i stan över en dag.

Day 12 - Whats in your bag

Alltså vi bor så himla litet. Och J har lyckats mura in alla mina väskor längst in i garderoben bakom alla hans skor, så att det är helt omöjligt att komma åt dem. Så jag slänger bara plånbok under barnvagnen när jag går ut. Om jag är barnvagnsfri blir jag helt förvirrad och vet inte hur jag ska bete mig och bär plånboken i handen istället.

Buuu

I dag var en sån där dag då allt skulle vara kul. Vi skulle gå på festival. Sen skulle vi på gratiseftermiddagsfest. Utnyttja att vi har barnvakt och leka lite unga och fria.

I verkligheten blev det lite mer så här: J vaknade och var urtrött och hade ont i halsen och var på allmänt dåligt humör. När vi äntligen kom i väg mot festivalen började det regna. Vi gick och fikade för att vänta ut regnet. J bönade och bad om att vi skulle skita i festivalen och gå hem och kolla The Wire istället. Jag okejade. Sen drog han på festen utan mig! För att han helt plötsligt blev osäker på om respektive var bjudna eller ej. Vägrade smsa och fråga. Jag blev ju kvar hemma med mamma och Trollet. Bitter och sur givetvis. Och nu har våra grannar värsta festen på sin uteplats. De kom och förvarnade innan och sa att vi såklart fick komma. De är typ nitton. Man ba kanske inte.

Vi är ju bjudna på fest i morgon också. En del av mig vill vägra att följa med. Den andra mer logiska delen vill ju såklart följa med eftersom jag sitter här och är sur just på grund av att jag känner att jag aldrig kommer ut.

ps. nittonåringarna har skitspännande liv. jag tjuvlyssnar.

Day 11 - Your siblings

Jag har en brorsa som exakt två år yngre än mig. Han är väldigt vuxen och liksom pålitlig. Har jobbat på samma jobb sedan dagen efter han tog studenten. Han gillar öl, kött, pojkband, att spela bort pengar på trav, att busringa och att bada. Jag vet att han skulle göra vad som helst för mig. Vi har sjukt kul ihop fast vi är så olika att det är omöjligt att förstå att vi växt upp med exakt likadana förutsättningar. Alla gillar honom, han är en sådan person som är begåvad med att kunna prata och skämta precis med vem som helst. När han var yngre så tyckte jag ibland att han kunde ha för lite förståelse för omständigheter kan ha gjort att människor hamnat i samhällets utkant. Han äger en volvo, ett radhus och en sommarstuga. Jag saknar honom varje dag.

Jag har en annan brorsa med. Men han har varit dö i drygt tio år, så han blev bara femton år för alltid. Han gillade tjejer och mopeder. Det kan jag ju tänka hade varit annorlunda i dag. Jag tänker ganska mycket så, hur han kunde varit i dag. Vad han kunde ha jobbat med. Var han skulle bott. Om vi varit nära med varandra. Samtidigt så håller jag med kramphand kvar alla femton år av minnen jag har. Jag saknar honom varje dag.

Sjukt barn. Min mamma sitter på soffan och grinar skilsmässotårar. Bekanta i stan. Resultatet blir att jag inte hinner skriva om mina brorsor i dag men i morgon, då!

Day 10 - What you wore today

En ständig hinna av luftfuktighetssvett.

Ja, och en blommig klänning från det glada åttiotalet också. Med knappar i ryggen, som jag oturligt nog glömde bort att knäppa när jag gick hemifrån efter att ha ammat Trollet. Men kanske bättre att flasha ryggen än tuttarna.

Trollet surar

Day 09 - Your beliefs

Jag tror på att vara snäll. Karma typ. Punkt.

Day 08 - One moment

Det är sent en kväll i augusti. Vi står vid en busshållplats i en stad i Skottland. Har druckit några öl och haft ganska kul. Jag är kär i någon annan nu men han vet inte det än. Buss nummer 35 kommer och jag ska åka med. Han ska stanna kvar. Jag vet att det är vårt sista hejdå. Han anar nog att det är så. Vår sista kyss! Som om jag skulle dra i krig.

Day 07 - Your best friend

Jag har ganska många bästisar men bara en Bästis.

Vi var så där störigt nära, tonårsnära, ända till jag var tjugofyra. Vi har varit runt halva jorden ihop, delat små rum i massa lägenheter, lutat oss på varandra så mycket. Mr X tyckte alltid att jag var mer ihop med henne än med honom.

Hon alltid så slarvig med trasiga strumpbyxor och sju tomma ciggpaket i väskan. Roligast av alla jag någonsin träffat. Rätt på saken utan att krusidulla. Generös.

Hon flyttade till andra sidan jorden och jag började plugga. Sen flyttade jag till andra sidan jorden och hon hem. Men vi drömmer fortfarande om att bo grannar.

Har aldrig träffat några som är så löjligt och vackert förälskade i varandra efter så lång tid som hon och hennes kille. Det måste vara för att hon har världens största hjärta.

Min dotter har hennes namn.

SOS

Trollet gjorde just sin första busringning. Hon lyckades trycka bort knapplåset, sen trycka 111 och sen på ring. Eeehh. J hörde någon i andra änden när hon lekte med telefonen och la på. En sekund senare ringde de upp från larmcentralen och skällde på mig. Pinsamt!

Kanske kände hon sig lite ignorerad medan vi städade och tyckte att nä nu jäklar måste jag kalla på hjälp!

Oj nu vart det bara en timma och femtioåtta minuter kvar

Om två timmar ska vi hämta min mamma på flygplatsen. Det enda rummet som hittills har sanerats till mammas standard är badrummet. Så nu är det orkanstädning som gäller. Men fatta hur gött det ska bli att ha mamma här, hon älskar att städa! På riktigt.

Käre värld bespara mig detta

Åh herregu', åh herregu', det är exakt en månad tills jag fyller trettio. Det finns väl egentligen ingenting som talar emot att jag hinner bli mångmiljonär, köper ett fint hus vid havet, går ner tio kilo och faktiskt får det där körkortet. Konstigare saker har väl hänt på en månad.

Day 06 - Your day

ca 05.00 Trollet vaknar och försöker peta ut mitt ena öga. Låtsas att jag är död. Trollet somnar om.

ca 06.00 Trollet är utan tvekan vaken och tänker inte somna om. Vi kör tåg och kittlas.

ca 07.00 Trollet får gröt. Jag stirrar mest in i väggen och vill sova mer.

ca 08.00 Skypar med min mor och far som sitter i samma soffa och dricker öl. Lite konstigt eftersom jag typ inte har ett enda minne av att ha sett dem på samma plats med undantag av min student. Mamma ska flyga från Stockholm tidigt och har fått sovplats på pappas soffa. J retas med mig och säger att han tror att de ska ligga tills jag nästan slår honom. Alltså obs! jag är ju i annan tidszon är mina päron, de sitter ju inte och dricker öl klockan åtta på morgonen.

ca 09.00 Lämnar hemmet tillsammans med bakfull vän som sovit i vårt vardagsrum istället för att ta en dyr taxi hem. Vi går och dricker baljor med latte.

ca 10.00 Gillar inte matutbudet på stället vi är. Promenerar femton minuter för att äta Aucklands bästa mackor på annat ställe. Dricker mera kaffe.

ca 11.00 Hemma igen. Hänger tvätt.

ca 12.00 Sitter i bilen på väg västerut.

ca 13.00 Äter fruktsallad och glass i Js syster trädgård.

ca 14.00 Ligger på soffan hos Js syster och är glad att Trollet underhålls av sina kusiner.

ca 15.00 Dricker te och äter kakor. Mitt huvud vill explodera av alla gånger fyraåringen i huset skrikit Aunty Haren, Aunty Haren! Försöker spela intresserad trots att jag knappt fattar vad ungen säger. Men den ungen avgudar mig och det är ju alltid rätt så gulligt.

ca 16.00 Hemma. Hänger mera tvätt.

ca 17.00 Äter varma mackor till middag.

ca 18.00 Duschar, diskar, plockar upp leksaker och känner att mitt internetberoende drar i mig.

ca 19.00 Nattar Trollet. J ringer precis när hon håller på att somna för att meddela att vi ska gå på fest om en vecka. Blir patetiskt glad över detta pga obefintligt partyliv.

ca 20.00 Hämtar in tvätt. Välter ner ett jäkla pussel från en hylla och väcker Trollet som äntligen somnat. Internätar.

ca 21.00 Väntar på att J ska komma hem från jobbet så att vi kan kolla The Wire. Vill kanske hellre sova. Pollenallergisk.

ca 22.00 Kollar The Wire och äter glass.

ca 23.00 Kollar The Wire

ca 24.00 Sover

Sjukligt vardaglig men ändå ganska bra dag i all sin enkelhet.

Day 05 - Your definition of love

Häromdagen frågade jag faktiskt J vad han älskar allra mest med mig (detta pga av att en kompis samma dag var lite småknäckt över att hennes kille sagt att det han älskade mest med henne var att hon var en bra mamma till deras barn och sen att han brukade(!) älska att hon var konstnärlig). J svarade att jag får honom att må bra för att jag är så positiv, glad och inte ser saker som problem. Först tänkte jag att va satan! Han känner mig ju inte alls. Jag är ju urpessimist och oroar mig för allt. Men sen insåg jag att jag ser honom på precis samma sätt och att vi peppar varandra så mycket för att vi verkligen tror på den andra. Han tror på mig och mina möjligheter mer än mig själv och vice versa. Vi tar hand om varandra helt enkelt. Så enkelt.

Trygghet+omtanke+noll rädsla och oro=kärlek för mig

Om jag skulle ta och kila iväg och prova en klänning som jag funderar lite på att gifta mig i. Om den är fin på alltså. Så vet jag inte vad den kostar heller. Spännande hur som helst.

Day 4 - What you ate today

Alltså klockan är tjugo över sju på morgonen och det enda jag fått i mig är kaffe. Så jag ändrar till what you ate yeasterday.

Om jag tänkt på i går att jag eventuellt skulle dela med mig av gårdagens matintag hade jag nog fasiken hållt igen lite. Alltså jag skäms lätt över mat, hur mycket, hur fel och så där.

Frukost: En skål med flingor och mjölk.

Fika: Mötte kompisar för promenad och fika i parken. Åt en halv mandelcroissant och en halv äppledonut. Gött.

Lunch: Var döhungrig när jag kom hem och slevade i mig resterna av potatissalladen från middagen kvällen innan och en skål med flingor, banan och mjölk. Efteråt en skiva vattenmelon och några jordgubbar.

Middag: J handlade ju för en dag sedan! Ändå fanns det ju ingen middagsmat i kylen. Middagen blev således nödlösning nummer ett i vårt hem; pasta med de få skrynkliga grönsaker som vi råkar ha hemma och lite ost. Med lite överbliven grönsallad från kvällen innan. Var äckligt.

Snacks: Stoppade i mig en hel påse ostbågar medan jag kollade i kapp tre Big Love-avsnitt.

Hoppsan, inser att jag förtjänar all fetma som kommer min väg. Potatis, pasta, bakverk, ostbågar. Och då åt jag inte ens något bröd den här dagen. Okej, vi väljer att tänka att det var en extra usel matdag. Det blir lättast så.

Naket

Kanske som ett tecken på viss ångest över att jag lite grann lämnade ut, inte mig själv, utan mina föräldrar nedan, så har jag drömt om bloggen hela natten. Att jag råkade lägga in en nakenbild på mig själv.

Tro mig, det finns inga bilder av mig av den karaktären som bilden i drömmen men ångesten i drömmen var närmast obeskrivlig.

FYI

Till er, ni är faktiskt flera, som googlat er hit för att få information om att lifta på Nya Zeeland, det vet jag inget om. Men gör inte det! Det är farligt juh.

En gång var jag ung, då höll jag med på med såna farligheter.

Vardag

I söndags hade vi det så här fint. I dag är det mer ösregn blandat med duggregn och storstädning hemmavid. Dö mögel dö!

Day 03 - Your parents

Ibland känner jag mig barnslig för att jag fortfarande går och bär på massa stickiga känslor gentemot dem, mina föräldrar. Jag tror så här: de var för unga, bara arton år när jag föddes och inte riktigt färdiga som egna personer. Så klart så höll inte deras förhållande. Jag var strax över ett halvår eller så när pappa flyttade hem till sina föräldrar igen. Sen började hela virrvarret med alla deras förhållanden, alla mina nya plastpappor, plastmammor, plastsyskon som bara kom och gick och kom och gick igen och åter åter.

Min mamma. Lilla sårbara. Lärt sig taggarna utåt från allra första början. Kan tala med bebisar och djur men aldrig behålla en vän eller en kärlek. Allt eller inget! Krig eller fred. Taskig syn på kroppen som smittade av sig, inte riktigt veta hur hon skulle lyfta mig snarare än sänka. Ilskan från min sida över äktenskapet med den där jäveln som slog henne sönder och samman, inuti och utanpå. Att hon lät oss leva där, att hon lät honom slå oss med. Att jag var så himla rädd och ledsen när jag var liten. Sen var det allt det sjuka, allt som han rivit ner. Mamma i sin glasbur. Medicinerad till blankhet. Rädslan att hon skulle försöka igen, att hon skulle bara vara borta en dag. Känslan av att hon svikit oss, att hon med sjukdomen satte sig själv först. Det är nog inte logiskt att känna så men så var det.

Min pappa. Som skrev poesi på sin skrivmaskin och bakade världens bästa bullar och kunde trolla i köket. Som lät mig rita utanför pappret. Men som aldrig dök upp på en enda skolavslutning eller fotbollsmatch. Som inte heller vågade sätta ner en endaste liten fot när jag kom dit på helgerna med blåmärken och de svartaste ögon. Vågade inte ens fråga. Rädd för att uppröra, rädd för allt jobbigt.

I dag är jag faktiskt nära med båda.

Finnig

De sista fem dagarna har jag haft satan ont i magen och värre hy än trettonårsjaget. Då tänker ju jag mens. Men hallå hur länge kan man ha ont i magen innan man får mens? Trots att jag inte haft mens på tjugo månader så borde jag ju liksom komma ihåg hur det känns.

Om det inte är mens så har jag bara fått världens sämsta hy. Vet inte riktigt vilket som är värst.

Och borde det inte vara på tiden att jag får tillbaka min mens nu rent fysiskt alltså? Även om den också gärna får stanna borta.

Day 02 - Your first love

På mellanstadiet var jag ihop med en kille i min klass till och från. Våran klass var rena rama swingersklubben, där vi var tre tjejer som bytte mellan fem olika killar utan onda ögon och skvallervisk. Men han den där ena, han var speciell för mig. Han var så söt, hade det allra svartaste håret och såg lite ut som en monchichi(en konstig trend i mitt liv då även mr X liknar en monchichi obegripligt mycket) inbillade jag mig. Men jag och han med det svartaste håret brukade spela fotboll, kolla på skräckfilm och väldigt oskyldigt pussas lite. Det bästa med han med det svarta håret var hans pappa. Hans pappa jobbade i en elektronikbutik och var så obeskrivligt stilig. Han med det svarta hårets pappa var min första kärlek. Han hette Stig och hade en jättevacker fru. En gång när Stig och hans fru varit på bio och sett en film med Julia Roberts kom de hem och Stig sa att oj, var inte jag väldigt lik Julia Roberts? Mitt elvaårshjärta stannade lite grann. Stig tyckte typ att jag var snygg! (Oj, hur jag dör åt detta nu, Stig var bara en snäll pappa).

Sen började vi på högstadiet och han med det svarta håret blev ihop med en tjej i en annan klass och jag med en kille i åttan. Så då såg jag ju aldrig Stig mer. Istället blev jag kär i min SO-lärare och var det hela högstadiet.

Som tur är kom jag över min grej för äldre män när jag själv blev vuxen och kunde få vara ihop med en vuxen man som ändå var i min egen ålder.

Stig och hans snygga fru skiljde till slut men då var jag ju kär i SO-läraren.

Å datorn är min närmsta vän

Vad extra kul det känns att läsa bloggar för tillfället. Älskar att det finns så mycket smarta, roliga och tuffa tjejer(för sorry jag läser inga killbloggar). Ingen nämnd, ingen glömd. Det ger mig hopp om mänskligheten på nåt sätt.

Day 1 - Introduce yourself

Jag fyller trettio nästa månad och det ger mig ganska mycket ångest. För att jag inte direkt har en karriär och inte är där jag trodde att jag skulle vara på den där stegen vid den här åldern. Fast jag har världens finaste karl och gulligaste unge och det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle göra mig förtjänt av.

Efter att min lillebror dog när jag var nitton så var jag deprimerad i alldeles för många år. Då drack jag alldeles för mycket. Min pappa har också haft problem med alkohol och jag är en avbild av honom. Dessutom älskar jag honom lite mer än vad jag älskar min mamma. Min mamma har varit jättesjuk och jag har inte längst in förlåtit henne för att hon ville dö från oss. Fast jag älskar henne ganska jäkla mycket med.

När jag var liten ville jag bli fotbollsproffs men jag var nog aldrig särskilt bra. En termin gick jag på fotbollsgymnasiet. Sedan fick jag operera ryggen och sluta där. Jag ville också bli journalist, djursjukvårdare, jurist och lärare en gång i tiden. Till slut pluggade jag lite engelska, lite statsvetenskap och tog en examen i journalistik och historia. Nu är min önskedröm att få göra dokumentärfilm i framtiden och jag ska försöka få till en praktik med en producent.

Jag har rest mer än många och bott utomlands fem av de senaste tio åren. Redan när jag var liten snurrade jag på jordglobar och slog i vår atlas och drömde intensivt om något alldeles annorlunda. Mina föräldrar är noll procent förvånade att jag flyttat så långt bort det bara gick. Noll! Jag har varit i trettionio länder som jag kan komma ihåg på rak arm och på samtliga kontinenter. Aldrig hade jag drömt om Nya Zeeland innan jag hamnade här.

Att föda barn var det mest skrämmande jag varit med om. Varje gång jag går förbi sjukhuset där Trollet föddes så får jag blinkblinktårar och lite svårt att andas och det blir bara värre och värre. Jag vill gärna ha fler barn men vill helst inte vara gravid eller uppleva en förlossning igen.

Jag är högljudd och skämtar ofta på ett sätt som många inte förstår. Därför är det inte direkt ovanligt att folk tycker att jag är rätt störig. Speciellt andra tjejer. Men det skiter jag i och dessutom har jag massor med vänner som gillar mig precis för den jag är.

Jag gör som vad som känns som alla andra. Några av alla andra är Jenny, Underlandet, Inte Skyldig, Debbie, A.M.O och Tuffast av alla.

Barnvakt

Passar Js lillebrorsas bebis i en vecka. Undrar om han märker om jag behåller den lilla sötnosen?

Snart så

Femte körlektionen just avklarad. Jag har fickparkerat! En körlektion till då vi ska köra på motorvägen, sen ska jag köra upp. Det är omöjligt att förklara vilken enorm lättnad det här, att jag någon gång inom en inte otroligt lång framtid faktiskt kommer att ha ett körkort. Det trodde jag aldrig. Att det går att bygga upp en sådan stor rädsla mot en sådan vardaglig sak som att köra bil.

Sen att jag fortfarande är en ganska urusel förare med svaga nerver som kanske får köra upp fyra fem gånger, det är en helt annan sak.

Hade på mig grå t-shirt under dagens lektion. Tydligen svettas jag när jag koncentrerar mig. Nuf said.

This Way of Life

Förresten så var vi visst inte de enda i universum som inte sett The Wire ännu. Den var ju både uthyrd och uppbokad i videobutiken (eller heter det dvdbutiken nu?). Att ladda ner kommer inte på fråga i det här hemmet. Hade J kunnat svenska så hade han sagt att bit inte den hand som föder dig.

Istället hyrde vi This Way of Life. En jättefin dokumentär som jag verkligen kan rekommendera. Och den är filmad i min allra bästa del av Nya Zeeland, nordöns östkust. Pangimagenvackert! Se om ni skulle snubbla över den någon gång.

Trollet tog åtta vingliga steg på raken i morses. Söta hjärtanes.

Jag hade hårdträning med henne vad det gällde krypningen för att jag slått vad om att hon skulle krypa innan sex månader. Fail! Hon kröp vid sex månader plus några dagar. Nu har jag förutspått att hon kommer gå vid tio månader och det ser ju bra ut, då det är en liten stund dit. *galet tävlingsinriktad*

Inte visste jag att det är göttigast när ens barn förblir där de placeras. Nästa eventuella barn ska få noll och ingen tid på magen och ligga och jollra tills de är ett ungefär. Tror att det här med att jag blir så förtjust när hon gör nya grejer är en sån där typisk första barnet grej.

Hår

Innan J vaknar och gömmer datorn för mig måste jag meddela en annan viktig grej. Jag har haft samma frisyr i cirkus tre år förutom att jag låtit luggen växa ut. Nu vill jag ha precis samma hår som Rebecca, alltså Rebecca som i Rebecca & Fiona. Inbillar mig att jag har väldigt liknande färg och längd, så det borde vara görbart.

Men allvar, har hon inte snyggaste håret ever?

Hur störd kommer min frisör tycka att jag är om jag kommer med en bild utskriven från en blogg?

Helgen hittills

Hittills har helgen varit strand, Guy Fawkes och lite lek med Trollets bästis, fast i omvänd ordning. Nu är J ledig i två dagar och jag är förbjuden att blogga(nu sover han och Trollet så jag smygbloggar lite). Vi ska tydligen umgås istället och sist i universum ge oss på The Wire.

Normalt och onormalt

Oj. Är det normalt att bli helt generad och vilja gömma sig under köksbordet om någon tipsar om ens blogg? Kanske.

Vad som verkligen inte är normalt är att äta en halv påse salt och vinäger chips och en halv chokladkaka till frukost.

Kollar på bilder av Trollet som nyfödd. Så roligt att då var jag verkligen helt övertygad om att det aldrig funnits en sötare bebis. Nu tycker jag mest att hon var rätt medelsöt, kanske till och med pyttelite ful. Alltså, nyfödingar är ju fula. De är skrynkliga, lite röda och ganska läskiga.

Sen tycker jag givetvis att Trollet just nu är den snyggaste ungen på jorn. Så lustigt om jag ser tillbaka på bilderna från nu om något år och tycker att hon bara var genomsnittsgöllig. Omdömet går verkligen förlorat. Kommer jag att tycka att Trollet är smartast i klassen och duktigast i fotbollslaget också. Alltså som förälder SKA man ju tycka att ens unge är något alldeles speciellt men jag vill ju helst inte vara en helt galen mamma a'la Gunilla i Svenska New York-fruar.

J kom hem med en flöjt han köpt häromdagen. Som han tyckte att vi skulle blåsa lite i för Trollet.

Vad händer härnäst? Han köper en klänning med fladdriga armar till mig och vi åker på medeltidsveckan i Visby?

ps. J säger att han inte har några sådana tankar utan att han bara köpte flöjten för att Trollet gillar musik. Trollet gillar inte musik, hon gillar Bryan Adams(!), stor skillnad om du frågar mig.

Jag hjärtar J

Ibland tänker jag att jag framställer J lite snett här. Att det är lättare att vräka ur sig när jag
är irriterad än att berätta om allt det där fina och fluffiga som vi har ihop. Men han är så bra. Han
är så otroligt rolig, begåvad, omtänksam och ruggigt vacker att jag faktiskt måste nypa mig ibland för att fatta att han vill vara med mig. For life till och med.

I går klagade jag på mina kisrynkor och mina sketna femtio kroners solglasögon oförmåga att skydda mot det skarpa ljuset här. I dag kom jag hem och fann ett par perfekta svarta, stora, väldigt mig glajjer från Marc Jacobs i ett paket. Som sagt, min kille ganska bra.

You can buy my love typ.

Tänkte visa upp min förlovningsring men min kamera var inte så sugen

Har tagit hur många kort som helst och det går inte att få till något som överhuvudtaget visar hur ringen ser ut. Den blingar ganska mycket men är smal. Jag gillar massor. Flera har kommenterat att den är retro, vågar knappt säga att den är från tidigt åttiotal, låter inte lika flott som säg tjugotalet.

Kisrynkorna i pannan ser så djupa ut i dag och min bästa vardagsklänning verkar jag ha missfärgat. Men min onge är glad. Tur.
ps. synd att det ser ut som att vi bor i ett ryskt höghus.

Typ Belgien

I dag började som en av de där dagarna när jag bara önskar att jag inte var så långt bort från så mycket. En av mina bästisar ska föda barn i morgon skriver hon och berättar med massa rädd nära inpå. Rädd för att det är för tidigt, rädd för hela grejen med att bli förälder med. En annan skriver och berättar att hon gift sig. När jag träffade de här två i maj så hade den ena en pyttepytteliten mage och den andra var olycklig i radhus. Nu ska det bli en bebis av magen och den andra har flyttat i sär och blivit kär i en kvinna och gift sig med henne. Jag missar för mycket här borta!

Svor lite till J om att jag önskade att han kommit från typ Belgien eller något annat nära. Sen gick vi finaste promenaden längs vattnet och allt var så där perfekt med glittrande vatten, bara axlar och allmänt paradisigt. Så tyckte jag återigen att det är tur att vi bor här och inte i typ Belgien.

Så försöker vi en gång till

I dag ska jag lämna in min uppehållstillståndsansökan IGEN. Vi har äntligen fått papprena från polismyndigheten i Australien som berättar att inte heller Js fingeravtryck kan binda honom vid några brott.

En annan viktig läxa är att du absolut inte ska försöka tänka själv när du fyller i sådana papper. En del var att fylla i massa detaljer om sin partner. Jag tänkte till själv och bestämde mig för att inte fylla i den delen för att J är ju den som sponsrar mig och har fyllt i en helt egen lunta med papper. Han är ju född här och vill ju inte söka om något uppehållstillstånd tillsammans med mig tänkte jag. Fail! Jag var även tvungen att fylla i födelsedatum på alla Js syskon och föräldrar(tack Facebook!). Då gjorde jag den intressanta upptäckten att det är 25 år åldersskillnad mellan Js äldsta och yngsta bror. Och att de tre äldsta föddes inom loppet av två och ett halvt år! Sen hade de en barnalstringsbrejk i tre år innan de fick tvillingar(!). Sen fem till! Ibland ser jag på Js mamma och tänker det att shit den där kroppen har fixat fram tio kids.

Hur som, låt oss hoppas att alla jäkla papper inte kommer i retur en gång till!

Jag borde ringa upp nya zeeländska migrationsverket och kräva mitt medborgarskap bums. Insåg nämligen i går att jag börjat tänka som en kiwi.

Första gången jag var här så dog jag nästan när jag såg en hel familj gå barfota inne i stan. Folk älskar att gå barfota(och att klä sina barn i alldeles för lite kläder).

Trollet spenderar ju mesta delen av sin tid i upprätt nu. Så jag sa till J att vi borde köpa ett par ordentliga skor till henne. Han såg förvånat på mig och påpekade att det är ju nästan sommar, så hon kan ju gå barfota. Och jag sa just det ja, okej.