I dag började som en av de där dagarna när jag bara önskar att jag inte var så långt bort från så mycket. En av mina bästisar ska föda barn i morgon skriver hon och berättar med massa rädd nära inpå. Rädd för att det är för tidigt, rädd för hela grejen med att bli förälder med. En annan skriver och berättar att hon gift sig. När jag träffade de här två i maj så hade den ena en pyttepytteliten mage och den andra var olycklig i radhus. Nu ska det bli en bebis av magen och den andra har flyttat i sär och blivit kär i en kvinna och gift sig med henne. Jag missar för mycket här borta!
Svor lite till J om att jag önskade att han kommit från typ Belgien eller något annat nära. Sen gick vi finaste promenaden längs vattnet och allt var så där perfekt med glittrande vatten, bara axlar och allmänt paradisigt. Så tyckte jag återigen att det är tur att vi bor här och inte i typ Belgien.
1 kommentar:
Haha, hög igenkänningsfaktor! Men typ södra Spanien hade suttit fint. Solsken och "nära" hem.
Skicka en kommentar