Den senaste månaden har allt varit så soligt och fint med mig och Trollet. Som att vi varit värsta teamet och det har varit så mycket skratt och gos. Sen då de senaste tre dagarna har varit den raka motsatsen. Trollet har gått upp klockan fyra på morgonen, totalvägrat att sova middag, varit övertrött och skitsur, vaknat hundrafem gånger om nätterna, slagit mig och dragit mig i håret, slängt all mat på golvet och mest bara skrikit nej, no, no, no, nej, nej, nej. Så vi kan säga så här att om jag förra veckan kände separationsångest på onsdagskvällen när det var dags för Trollets två dagar hos dagmamma, så känner jag den här veckan mer att, ja tack bring it on. Men ändå så känner jag mig så himla kass på kvällen när hon sover, över att jag blir helt galen på henne.

Inget som inte världens största kexchoklad, en elefantpyjamas och lite jobb så här på kvällskvisten kan bota.