För det är ju ändå några år kvar till pension

Efter att ha inte sökt speciellt många jobb de senaste månaderna är jag nu tillbaka i sökajobbsomengalning-stadiet. Hittills utan någon framgång. Nu tror J att han ska rädda mig och håller på och skriver personligt brev och CV åt mig till ett jobb jag skulle bli mäkta glad om jag fick en intervju för. Samtidigt skulle jag nästan bli sur om han fixade det på ett försök när jag sökt så, så många jobb. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill att det ska vara sättet jag söker jobb på eller mitt sjukt spretiga CV som är problemet. För nu börjar det faktiskt på riktigt kännas som att jag aldrig kommer att få ett jobb.

Innan jag flyttade hit har det aldrig tagit mig längre än en vecka att fixa ett jobb. Nu för första gången kan jag faktiskt känna förståelse för att folk bara ger upp. Jag känner mig faktiskt mindre och mindre säker på att jag besitter någon som helst kompetens för varje vecka som går. Förstår varför de inte ringer mig. Orkar egentligen knappt tänka på det. Försöker fokusera på allt bra i mitt liv. Men det går inte att komma ifrån att något fattas väldigt mycket, att jag behöver en tydlig yrkesidentitet också.

Men det vänder ju, såklart. Om någon har en bekant eller släkting som var arbetslös från trettio till pension så behöver ni inte berätta om det. Tack på förhand.

Helt enligt självklart-lagen är givetvis Trollets dagmamma sjuk den enda dagen på helt fantastiskt länge som jag är bakis. Var med J på jobbmiddag i går och vinet flödade minst sagt.

Försökt köpa mig ro med hjälp av lite nya leksaker.

Och skriver på kärleksbrev till min kille. I morgon är det fem år sedan vi träffades. Tänka sig va. Det där med synen på kärlek är olika. Vad ledsen jag skulle bli om J pratade om mig på det här sättet. Faktiskt. Yta alltså. Förstår faktiskt inte hur man kan tycka att det viktigaste är att ens partner är snygg. Klart att det måste finnas en attraktion. Men sen tycker man väl automatiskt att den man älskar är den allra vackraste? Ens partner är väl inte någon jäkla pryl som måste se rätt ut och liksom vara representativ. Äh, jag kanske tolkar inte för mycket i det där.

Slut på bakisbabbel.

Det här saknar jag inte med Sverige

Rubrik önskad av Duktiga tjejen

Det enda som jag tycker är otroligt skönt att slippa är mer en slags känsla. När jag bodde i Sverige upplevde jag det mycket mer som att det fanns en press på hur jag borde vara. Jag borde inte bara ha strumpbyxor med hål i, jag borde varit lite mer fixad och liksom snygg, borde ha köpt en fin lägenhet och såklart inrett den skithärligt. Och så skulle jag givetvis aldrig ha en lugn sekund, utan det ska alltid finnas planer, hundra olika kompisar som det ska grillas, inflyttningsfestas, picknickas, hälsas på i sommarstugor, åkas på härliga weekendresor med osv. i all jäkla oändlighet. Annars var jag en ingentingen. Alla skulle leva motsvarigheten till de härliga underbara bloggarna som bara sippar champagne och köper nya vintageklänningar.

Och nu när jag har barn är jag extra glad att slippa den känslan. Även om jag fattar att den kanske sitter(satt) mest i mitt huvud. Eller är Sverige ett slags paradis för perfektionister/folk fixerade vid yta. Att jag kan mer vara mig själv här, har väl säkert mer med att göra att jag är lycklig och helt klyschigt har hittat hem.

Asså herrejisses

Den här killen alltså, verkligen bra bortförklaring till löneskillnader mellan män och kvinnor. Att en såpass hotshot-gubbe är tillräckligt dum att uttala sig såhär i radio.

Hur lång tid ska det egentligen ta för alla dinosaurier att dö ut (gå i pension)?

Sälar

I dag tog jag och Trollet en relativt lång promenad, åtta kilometer tor för att kika på pälssälarna som hänger här på sydkusten vintertid. Jag hade tänkt mig att de skulle vara gulliga, ni vet som knubbsälar, det var de inte. De vägde cirka 160 kilo, såg ut som läskiga rovdjur och stank. Men det var ändå hemskt flott och vi stannade ganska länge på behörigt avstånd och åt lunch och studerade hur de mest solade men flaxade lite ibland och badade lite. När vi började gå tillbaka låg en säl bara en meter från grusvägen vi gick på och den gav ifrån sig ett läskigt gruffande. Då var det lite nära att jag började grina.

För någon sedan kom det valar på besök i viken där jag bor. Hur ska jag någonsin kunna flytta.

Trist

I dag blev jag så ledsen å min killes vägnar. Han åkte iväg till affären för att handla tidning och frullegrejer. Han kom hem trettio minuter senare och såg så oändligt ledsen ut.

Efter att han betalat i kassan och precis skulle gå ut ur affären började ett larm låta. Två väktare tog tag i honom och ba VAD HAR DU STULIT? Och inför hela affären drog de av honom hans jacka och kollade igenom alla fickor och började sedan att dra i fickorna på hans jeans och var bara helt sjukt aggro. Så höll de på och rota i kanske fem minuter. Medan alla andra kunder stirrade. Givetvis hittade de inget eftersom han självklart inte stulit något. Och till slut var de ju tvungna att säga att ja, ja du kan gå. Ingen ursäkt, inget. Utan nästan en knuff ut ur affären.

Det tråkiga är att min kille genast utgår ifrån att det var rasism som var grunden till att han behandlades på det viset. Att han i samma ögonblick det där larmet började tjuta blev en sketen kriminell maori som säkert inte jobbar och antagligen misshandlar sin unge också. Och jag säger inte att det var så eller att det inte var så. Men så döms jag ju heller aldrig utifrån etnicitet. Det är ju lätt att utgå att man döms utifrån sin hudfärg om det hänt många gånger förr.

Om larmet hade kört igång när jag var på väg ut från mataffären kan jag nästan svära på att någon hade kommit och vänligt bett mig visa mina påsar så att vi kunde få det lilla missförståndet ur världen.

Har en återkommande dröm där jag får trillingbebis-besked vid ultraljud. Mitt undermedvetna försöker skrämma mig från fler barn minsann. I morse vaknade jag kallsvettig vid femtiden och var tvungen att klappa på min mage för att försäkra mig om att den var (någorlunda) platt.

Inte ens för en miljon skulle jag...

Önnskerubrik från Linn

Är rädd för så mycket. Men en miljon. Att kunna betala av mina studieskulder och ha en deposition till att köpa ett hus. Ja, jag skulle nog kunna göra en hel del för det.

Dock ej:

Ha sex med främling

Äta bajs

Ta på en råtta

Gå naken på stan

Ge bort min onge

Men ungefär allt annat. Ja.

Men men men ni då?

Klipp!

Vad jag har ätit. Och druckit vin. Och sett på film. Så nu måste jag ju berätta vad jag sett. Hellre det än vad jag ätit.

Black Swan

Okej men inte mer.

Bridesmaids

På bion och strax efteråt tyckte jag att den var sjukt rolig. Men jo, den var nog rolig, jag brukar inte skratta speciellt mycket åt komedier.

Hämnden

Bra. Men Oscar för bästa utländska? Really?

127 hours

Alldeles för ångestframkallande för min smak.

The Kids are All Right

Har jag velat se sen den gick på bio. Blev lite besviken. Den var högst okej. Mark Ruffalo var mesig men hemskt snygg.

Mammoth

Den var ju bra och hemsk och så. Men kändes det inte lite som att den redan var gjord så att säga?

Nu kan jag börja ta itu med de filmer jag missat i år. Åh, film alltså.

Vardagschmardag

Vissa dagar är livet en enda lång lista

TO DO

Korrläsa text

Torka badrumsgolv

Dammsuga

Åka och byta däck på bilen

Svänga förbi restaurangen där vi åt middag i går och se om de vill vara så vänliga att ge tillbaka lite pengar eftersom de visst satt upp sex margaritas på vår nota, som vi absolut inte druckit

Hänga tvätt

Uppdatera flygplatsens hemsida och se vad som händer med vännens flyg

Skriva sånt där patetiskt personligt brev till jobbansökan

Kopiera papper

Posta papper

Skriva ut papper

Snyta mig sjuttiofem gånger

Fylla i papper

Skriva veckomatsedel

Skriva matshoppinglista

Åka och handla mat

Ids inte. Vill lägga mig i sängen och vara osynlig.

Surar

Om min fina fina kompis inte kan komma hit över helgen på grund av dumt askmoln från vulkan i Chile.

Då kommer jag lägga mig ner på golvet och skrika som en dagisunge. Jag har till och med matchande snorig näsa som en dagisunge.

Ord kan ej förklara hur mycket jag sett fram emot en helg med ostört prat, vin, bio, promenader, fika och att J och Trollet skulle få hänga helt själva. Ja, och själva kompisen såklart.

Dö askmoln dö.

Min syn på kärlek är så här

Bondhustrun önskar. Och ni har chansen att önska rubrik på hennes blogg. Gört!

En gång träffade jag en kille som jag kanske ärligt talat inte kände så bra. Vi sågs kanske tio gånger. Ibland i en dag, någon gång flera månader. Men jag visste. Att det var värt att flytta till andra sidan jorden för att vara med honom. Man vet, visst gör man det. Vem som är ens jagådu.

Och vi var galet kära. Sådär att vi tyckte att det var helt vanligt och självklart att vi ville skaffa barn tillsammans, fast vi bara bott ihop i ett halvår. Så kan kärleken vara. Den kan göra att man inte tänker logik och praktik, utan bara gör.

Kärlek är också, åh så mycket, trygghet för mig. Vetskapen att den andra fångar när en av oss vaknar med känslan av att jag är inte gjord för dessa dagar. Ett par vackra ord. Att kunna verkligen lita på en annan människa.Få vara lite sur och trött ibland. Kompromissa. Samtala utan att fasadhålla. Kärlek finns så mycket i de småsmå sakerna.

Känslan när ytterdörren öppnas på kvällen. Han är hemma! Och det känns som tusen miljarder glada spindlar i magen. Fast ibland glömmer jag bort i all vardaglighet, för att plötsligt totalt översköljas av kärleken. Inte glömma att skämma bort och överösa honom med. Att känna att vi haft så jäkla tur som hittade varandra.

Och att faktiskt våga tro på riktigt, med hela magen och hjärtat och hjärnan, att det här är för alltid.

Så tänker jag om just min kärlek

Ojdå

I går kom jag på att jag har haft körkort i ett halvår nu. Och jag älskar att ha körkort. Det ger en verkligen en annan friiiihet, så där som alla tjatat om under alla år som jag inte haft körkort. Och jag har kommit över min rädsla och oroar mig inte längre om jag måste köra någonstans där jag inte varit förut helt själv. Har liksom börjat tycka att jag är ganska bra på att köra bil.

Jovisst. Och i går kväll körde jag hela vägen till Js jobb för att hämta honom med handbromsen på.

Han ba varför stinker det bränt? erkänn! erkänn! vad har du gjort?

Vad jag och min kille gör när vi är ensamma

Önskerubrik från Egon

Om vi har ett enda gemensamt intresse så är det mat. Ingen av oss är direkt grymma på att laga mat. Men vi gillar att försöka. Och dricka vin. Och köpa dyra råvaror. Om vi har chansen att ha barnvakt (och alltså vara ensamma) äter vi på restaurang. Just nu är vi lite insnöade på japansk mat.

Vi pratar om drömmar vi har. Saker vi hoppas på. Min kille försöker tvinga mig att vara lika besatt som honom över det där huset vi vill bygga i framtiden.

Annars så kollar vi på mycket film. Förr gick vi på bio mycket. Nu kan jag nog nästan erkänna att vi blivit ett galet tråkigt dvd-par. Trollet sover*. Vi sätter på en dvd. Och sist på jorn har vi också börjat kolla tv-serier.

Just nu drömmer vi nog båda om att ha lite mer lattid ihop. Ensamma. På dagtid. Dricka kaffe och läsa tidningen i lugn och ro. Sitta oändligt länge och bara prata över en lunch. Men den tiden kommer igen (hehe, typ mitt mantra just nu).

ps. min kille ser flint ut på bilden. det är han inte. som om det spelar någon roll.

* Herregu' ungen sover ju aldrig på kvällen nuförtin'. Spenderar en timma med att få henne att somna mellan sju och åtta på kvällen. Hon somnar klockan åtta och vaknar igen vid tjugo över åtta och lattjar till elva. Och sen ska hon sova med sina armar lindade kring min hals eller inte alls. Va fan!

Vad skulle få mig att flytta hem till Sverige

Önskerubrik från Egon.

Hjärnan säger ett riktigt bra jobberbjudande för någon av oss eller helst båda. Den säger också betald föräldraledighet och billig barnomsorg. Isolering och varma hus. A-kassa och allmän trygghet i jämförelse.

Hjärtat säger att kunna få en kram av min pappa. Smultron och insjöar. Det där ljuset på sommaren och hur ett sommarregn luktar. Löven på hösten. Europa över helgen. Jul med snö. Vännerna.

Men egentligen, mest av allt, lösgodis.

Vi ba GLADA

Tar en liten paus från min paus dårå. För att berätta att jag sedan två timmar tillbaka är stolt innehavare av ett nyzeeländskt uppehållstillstånd. Är så himla glad. Jag var egentligen inte orolig att jag inte skulle få det, eh jag har en fästman och ett styck onge som båda är nyzeeländare, så det vore ju sjukt taskigt om myndigheterna ansåg att de två klarade sig bättre utan mig. Men det har tagit så lång tid, jag har bott här i nästan tre år nu.

Bra saker med detta: slipper mejla min handläggare och tjata varannan dag, slipper betala massa pengar och fylla i tusen papper varje år för att få ett nytt arbetstillstånd, slipper överhuvudtaget bli galen på immigrationsmyndigheten och deras pappershitlerpersonal och förhoppningsvis blir jag nu en smula mer attraktiv på arbetsmarknaden.

I kväll tror jag bestämt att vi dricker champagne hemma på vår gata i stan.

Eran önskan, min lag

Förresten, tills dess får ni önska rubrik och jag skriver så det ryker nästa vecka. Eller ja, bara någon önskar något så blir jag glad.

Inspirerad av Jenny, A.M.O, Duktiga tjejen, Egon, Linnea och säkert någon som jag glömde nu.

Paus

Den här veckan måste jag effektivisera och rationalisera. Så vi ses nästa vecka bloggylove.

Myrsteg

Johodårå. Jag gick ut och kutade klockan 7.30 i morse fast det regnade. Först studsade jag fram och tänkte att det här med att springa det var väl inget. Efter ungefär tre minuter fick jag blodsmak i munnen. Sen körde jag någon slags springa-gå-springa-gå-taktik i trettio minuter. Sjuhukt otränad är jag. Fyra timmar efteråt hade jag redan fått träningsvärk i armarna.

Men ändå, den där känslan av att vara helt svettig och ha tagit ut sig. Den är faktiskt bra.

Min första målsättning får bli att klara av att springa hela den sträcka jag sprang-gick-sprang-gick i dag. Om ett halvår kommer min marathon-pappa hit, då vore det tufft att klara att springa en kort runda med honom.

Någon, snälla fråga om en månad om jag fortfarande springer. Snälla. Låt mig inte komma undan.

Den här gången alltså, på riktigt

Har köpt löparskor, träningstopp och löparbyxor i dag. Har en kompis som erbjudit sig som gratis PT. Kan inte gå fel det här alltså. Snart är jag säkert jättestark, snygg och energifylld. Mmmm.

Joråsåatt. Finns det några bra bloggar som peppar småtjocka mammor som inte tränat regelbundet sedan 1999?

Zzzzzz

Jag fortsätter att undra om det verkligen är nödvändigt för småongar att får tjugo tänder. Trollet håller på att få fyra tänder samtidigt just nu. Och jag tror inte att vi sovit mer än fem minuter i sträck de senaste tre nätterna. I natt sov jag just ingenting eftersom det kändes fullständigt meningslöst att somna om. Istället låg jag och tänkte på hur mycket jag önskar mig en riktig sovmorgon. Och en hel förmiddag i sängen med tre olika tidningar och evighetsfrukost. Så där som vareviga söndag tillbringades pre-Troll.

Men det är som det är. En dag. Man får ta en nypa ont med en skopa gott. Så.

Höhö

Bokade just något slags spa-paket med middag efteråt, för snart är det dags att fira att jag och J hängt ihop i fem galet snabba år.

Fick det här roliga svaret:

I have allowed 45minutes after your treatments has finished to enjoy some time in the relation room before your dinner.

Namaste

Men säg att människan menar relaxation room? Annars låter det ju som att vi ska till något slags porrspa.

Slott? Koja? Knarkarkvart?

Om det fanns ett tv-program som var en form av motsats till "från koja till slott"-konceptet, tänk mer "från slott till knarkarkvart på 24h". Ja, då skulle vårt hem vara mer än kvalificerat.

Cirka varje jäkla eftermiddag undrar jag hur det är möjligt att det kan vara så rörigt.

Lektyr för tillfället. Efterlyser tips på seriöst flott hotell i San Francisco. Tänk bröllopsresa.