Helt enligt självklart-lagen är givetvis Trollets dagmamma sjuk den enda dagen på helt fantastiskt länge som jag är bakis. Var med J på jobbmiddag i går och vinet flödade minst sagt.

Försökt köpa mig ro med hjälp av lite nya leksaker.

Och skriver på kärleksbrev till min kille. I morgon är det fem år sedan vi träffades. Tänka sig va. Det där med synen på kärlek är olika. Vad ledsen jag skulle bli om J pratade om mig på det här sättet. Faktiskt. Yta alltså. Förstår faktiskt inte hur man kan tycka att det viktigaste är att ens partner är snygg. Klart att det måste finnas en attraktion. Men sen tycker man väl automatiskt att den man älskar är den allra vackraste? Ens partner är väl inte någon jäkla pryl som måste se rätt ut och liksom vara representativ. Äh, jag kanske tolkar inte för mycket i det där.

Slut på bakisbabbel.