Myrsteg

Johodårå. Jag gick ut och kutade klockan 7.30 i morse fast det regnade. Först studsade jag fram och tänkte att det här med att springa det var väl inget. Efter ungefär tre minuter fick jag blodsmak i munnen. Sen körde jag någon slags springa-gå-springa-gå-taktik i trettio minuter. Sjuhukt otränad är jag. Fyra timmar efteråt hade jag redan fått träningsvärk i armarna.

Men ändå, den där känslan av att vara helt svettig och ha tagit ut sig. Den är faktiskt bra.

Min första målsättning får bli att klara av att springa hela den sträcka jag sprang-gick-sprang-gick i dag. Om ett halvår kommer min marathon-pappa hit, då vore det tufft att klara att springa en kort runda med honom.

Någon, snälla fråga om en månad om jag fortfarande springer. Snälla. Låt mig inte komma undan.