Men hur onödigt är det inte att en gång varje månad vill jag skilja mig innan jag gift mig, adoptera bort mitt barn, allmänt strunta i allt och mest ligga på sängen och grina. Och verkligen tror att jag har drabbats av den djupaste av depressioner som aldrig någonsin kommer att lämna mig igen. Varje månad. Och ändå blir jag lika förvånad när jag slutligen inser att det var PMS. Inte klinisk depression och psyket nästa. Ovärt men tur ändå.
4 kommentarer:
Haha, jag tror jag dör lite. Jag har nog aldrig läst en bättre blogg.
Caisa: Det var ju hemskt snällt sagt. Men läs bloggarna i min länklista. Det är de allra bästa bloggarna.
Jag tog mig faktiskt en kik på dom, flera riktigt bra. Men om det är ok så tycker jag nog ändå du är bättre.
Haha okej då säger vi så. Och sjukt göllig unge du har dårå.
Skicka en kommentar