Man känner sig lite aggressiv va

Jag är inte jättehet på att köpa ett hus. Det verkar rätt jobbigt. Saker går sönder etc. Men då slipper man i alla fall att ha en hyresvärd. På Nya Zeeland existerar inte kommunala hyresvärdar eller ens privata på liknande sätt som i Sverige, utan du hyr hus eller lägenhet av privatperson som äger stället du bor. Ofta låter ägaren en agentur hyra ut och även sköta all kontakt med hyresgästen. Till det jobbiga. Hyresvärden har rätt att komma och inspektera huset/lägenheten var tredje månad om de vill.

Jag har inte riktigt upplevt detta innan. I Auckland hyrde vi genom en agentur men sedan var det ägaren vi hade kontakt med. Han kom och sa hej typ en vecka efter att vi flyttat in och kollade väl att vi inte kokade metaamfetamin i vardagsrummet eller var grisiga utöver det vanliga. Sen bodde vi där i två år utan att han kollade läget mer förutom att han skickade ett mejl ibland och frågade om allt var bra. Här har vi hyrt av en privatperson. Och han är G-A-L-E-N.

Vi hade städat hur fint som helst i dag för att han skulle komma och inspektera. Och jag lovar att han öppnade varenda låda, kollade i varje vrå, sökte igenom garderoben osv. Kändes så oprivat. Att det inte räcker med att se att vi är ordningsamma och har fint. Dessutom beordrade han oss om att plocka i sär alla delar av gasspisen för att rengöra en gång i veckan. Mmmmm. Samma sak med fönstren i badrummen. Måste tvättas varje vecka! Mmmm. Och alla fönsterlister måste torkas varje vecka. Mmmmm.

Folk som är helt anala kanske inte borde hyra ut sitt hus till en barnfamilj. Han ba ojoj Astrid har gjort många skrapmärken på väggar och i trappan. Jag ba eeeh näää, det såg ut så när vi flyttade in faktiskt.

Jag hade lust att säga att hallå vi betalar just nu av ditt lån för det här huset, det är helt sjukt rent i dag och när vi flyttar kommer det också att vara superrent(alla vet att svenskar har flyttstädning i blodet), så håll käften. Men det sa jag ju inte.