Men oj, nu kan det nog bli en halv avhandling här känner jag och mest bara intressant för den som funderar på att flytta till NZ med familj. Men vi drar lite skillnader, kulturella eller bara skillnader.
Ibland är det kanske lätt att ta fasta på de skillnader som är till Sveriges fördel. Det är knappast en nyhet att i Sverige finns det lång, betald föräldraledighet, barnbidrag, kraftigt subventionerad barnomsorg osv. Motsvarigheter till det finns här också men inte i samma utsträckning.
Generellt har du rätt att vara föräldraledig i upp till ett år med tre månaders betalning, då får du max betalt cirka 8 000 kronor per månaden i tre månader och sedan noll. Om du inte har ett jobb så får du cirka 4 000 kronor i månader i tre månader. Sen finns det vissa företag som har speciella förmåner.
Barnbidrag finns inte riktigt men däremot något som kallas Family Tax Credits, där familjer med en sammanlagd gemensam inkomst under runt 350 000 kronor får en utbetalning varje vecka, ju mindre inkomst desto större utbetalning. Så kan väl sägas vara ett behovsprövat barnbidrag egentligen.
Barnomsorg tycker jag har varit snårigt att sätta mig in i här. Det är ingen tvekan om att det är dyrt. Många som vet att de vill ha två eller tre barn skaffar dem tätt och är hemma tills yngsta fyller tre för att det för många inte lönar sig att jobba om man ska ha flera barn på förskola eller dagmamma. När barnen fyller tre har de rätt till 20 statligt subventionerade timmar i veckan som föräldrarna väljer hur man vill använda. De kan då gå på kindy och du betalar inget alls. Om de redan går förskola och du dessutom jobbar heltid så är kindy inte ett speciellt realistiskt alternativ, då täcker staten drygt tjugo kronor per timma för 20 timmar men många förskolor kostar runt femtio kronor per timmar. Trollet gick ju hos dagmamma ett tag och det kostade runt fyrtio kronor per timma. Nu går hon ju på Kohanga Reo och det är väldigt, väldigt billigt jämfört med andra förskolor. Vi betalar motsvarande 2 500 kronor i månaden. Då ingår inte lunch, det skickar man generellt med, men det finns vissa förskolor där mat ingår. Men det går utan problem att betala runt 6 000 kronor per månad för en dagisplats.
På många sätt är Nya Zeeland ett perfekt ställe att ha barn på. Det är verkligen ett utomhusland. Det som man får alldeles gratis här är ovärderligt. Vackra stränder, berg, vandringsleder. Och väldigt skönt väder i alla fall halva året lite beroende på var på Nya Zeeland man bor. Det kan vara skitkallt och regnigt och trist mitt i vintern men samtidigt kan en riktigt solig vinterdag vara lika behaglig som en inte så varm svensk sommardag.
Sen upplever jag att det är ganska avslappnat här, att barn får vara lite friare och leka lite vildare. Men det kanske mest är ett intryck jag fått av hur det är i Sverige, som kanske inte stämmer. Sen känns Nya Zeeland väldigt familjevänligt rent generellt också, barn får vara med.
En tråkig sak är att Nya Zeeland rankas väldigt lågt i cirka alla undersökningar kring barn i OECD-länderna. Ett av fyra barn här lever i fattigdom. Vilket kan innebära att de inte har tillgång till varma kläder (det är ej roligt att se barn utan skor mitt i vintern), ej kan äta sig mätta eller bor i undermåliga bostäder. Landet ligger också högt på listan över tonårsgraviditeter och självmord bland tonåringar. Barnmisshandel och även, helt sjukt, mord av barn är ett stort problem här. Och ett symptom på något som måste behandlas tror jag. Det här problemet är jag verkligen ingen expert på men fy vad det alltid är sorgligt att se barn fara illa. Och barn far ju illa i Sverige också såklart.
Gällande barnuppfostran så var det fram till ungefär tre år sedan tillåtet att aga barn. Det blev till och med en folkomröstning efter att lagen mot barnaga trätt i kraft där nästan nittio procent röstade för att lagen skulle slopas. Men den kvarstår. Men jag tror att många har den inställningen att det är var och ens ensak om de vill aga sina barn. Däremot tror jag att de flesta inte gör det eftersom det är olagligt och de heller inte vill. Men många jag pratar med tycker att det är den enda uppfostringsmetoden som verkligen fungerar. Och de blev minsann slagna när de var små och det var inga konstigheter. Annars tror jag kanske att det är ganska likt. Men det curlas som jag redan antytt kanske lite mindre här.
Oj. Punkt. Slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar