tisdag 30 augusti 2011

Vill slå mig själv i huvudet hårt

Jag kommer ihåg att när Trollet var nyfödd så var det omöjligt att låta bli att jämföra henne med andra bebisar. För att jag var så osäker antar jag. Nu känns det ju dumt. Och jag är helsäker på att hon är klipsk, nyfiken, trygg och glad.

Ändå kunde jag just nu inte låta bli att googla: Hur många ord brukar en 19 månaders kunna? Bara för att kolla lite av ren nyfikenhet dårå.

Och var hamnar jag då? Jo men familjeliv så klart. Där allas barn kan minst 200 ord.

Måste. Sluta. Googla. Det spelar ju ingen roll. Alla ungar lär ju sig allt till slut ändå.

Vad det gäller talet dock så kanske Trollet inte kan prata så mycket men åh vad jag tycker att hon är ett geni när hon säger saker på maori. Sånt som jag inte vet vad det betyder utan måste fråga på dagiset eller J. Att mitt barn är bättre än mig på något. Hon kan faktiskt fler ord på maori än på engelska nu.

*startar genast en tråd på familjeliv om mitt trespråkiga genibarn*

4 kommentarer:

Colombialiv sa...

Och alltså. Dessutom. Flerspråkiga barn börjar ofta prata senare än enspråkiga. För att hjärnan måste liksom processa flera språk innan den kan börja använda dem ordentligt. Så no worries. Trollet är ett geni.

Haren sa...

Men på allvar är det faktiskt väldigt intressant att se hur det fungerar med flera språk. Det enda ord hon kan på alla språk är nej givetvis. Samt mera. Men annars verkar det som att hon använder det ord som är enklast att säga. Oavsett vem hon pratar med. Så jag antar att hon inte förstår än att det är olika språk som inte alla förstår. Fast vi blandar ju ganska vilt hemma även om jag verkligen försöker att vara strikt med att prata enbart svenska med henne.

Haren sa...

Men ett geni. Ja. Så klart.

Anonym sa...

Du har helt rätt när du skriver att barnen väljer det ord som är enklast att säga- OCH- det är ingenting att att vara orolig över. Jag kände precis likadant med mina pojkar som dels båda var sena med att börja prata men också blandade svenska och engelska hejvilt. Vi var noga med att jag pratade svenska och min man engelska (blandade dock flitigt mellan varandra) och det tog till ungefär 4- årsåldern innan de insåg att det det handlade om två olika språk. De brukade säga "mamma- och pappa språk" och efter ytterligare något år förstod de att alla förstår inte "mammas språk"- (vi bodde i Australien då) Många kommenterade att "nog är de lite sena med språket" och "hur blir det egentligen för dem när de blandar orden osv?" Nu är de 15 och 18 år och går på gymnasiet i Sverige och de har båda MVG i både svenska och engelska. Hade högsta betyg i engelska även när det gick skola i Australien. Jag lovar att det kommer att gå så bra! Lycka till med allt!

Carina