Och så gjorde hon några konstiga lockar i luggen

Har tänkt i cirka fem månader att den här veckan MÅSTE jag gå och klippa mig. Och det har inte blivit av. Tanken på att försöka hitta en ny frisör i en ny stad och så där. Men nu hade det visst gått nio månader sedan jag klippte mig senast. Ringde upp en av frisörerna i närmaste stadsdelen.

Ångesten när jag kom dit i dag och fick ett ansikte till hon som skulle klippa mig. Ångesten. Flickstycket var heroinsmal och hade tvåfärgat hår. Ni vet med svart under och blont över. Som jag trodde att ingen hade längre. Inte ett bra tecken.

När jag klippt mig vill jag bara få känna mig lite glansig och snygg och fixad i en dag. Nu vill jag mest bara gå till en annan frisör. Det ser inte överhuvudtaget glansigt och fixat ut, utan mest avkapat och slitet.

Hon ba vill du boka in en ny tid när du ändå är här?

Jag ba nä tack!

Hon ba hoppas vi ses igen!

Jag ba konstigare saker har hänt.

Ni vet om sex månader eller så när, håret bara består av kluvna toppar och jag bara kan ha knut. Då, då kommer jag ju ringa henne. För jag har så himla kort minne.