Jag har gått runt och tänkte ganska mycket det sista på hur bra vi ändå får allt att fungera. Trots att J jobbar otroligt mycket, att vi inte har någon gemensam ledig dag i veckan osv. Vi ser till att träffas och äta lunch ihop några gånger i veckan istället för alla middagar som vi aldrig äter ihop. Och så. Ser till att vara fina mot varandra. Att jag så mycket mer har förlikat mig med att ja, han jobbar mycket. Jag går inte runt och blir förbannad när det blir sent och han aldrig kommer. Vilket säkert har att göra med att Trollet inte är en bebis längre, jag har ett eget jobb osv osv osv. För alltså det var en sådan otroligt stor grej för oss väldigt länge. Och shit vad jag var bitter länge över att J gick till jobbet på en gång när Trollet föddes. Att jag fick ta en freakin' taxi hem från sjukhuset för att han inte hade tid att hämta oss. Men i alla fall jag har tyckt att jag släppt allt det där. Känt att hans nya jobb är lite mer reglerat och mindre extremt. Och herre allt det där andra fina som är han väger ju upp tusen miljarder gånger att han jobbar för mycket.
I dag har jag dock grinat och surat. Delvis av tröttman kanske. Men J kom hem i dag och meddelade att han måste åka tillbaka hem dagen efter vårt bröllop trots att han bett om ledigt i en vecka. Pga av förändringar i inspelningsschemat. Jag har sett fram emot något så enormt mycket att ha en hel vecka tillsammans. Bila runt, bo på söta bed and breakfast, äta massa god mat, dricka lite vin. Sånt. Nu kommer vi istället ha två dagar att hetsfixa det sista inför bröllopet på plats, själva bröllopsdagen och sen åker han. Och jag är fri att spendera minibröllopsresan på tu man hand med, förvisso söt, tvååring. Jag har rätt att vara sur. Faktiskt.
Men asså asså asså det som gör mig mest sur är att jag vet att om han bara inte var så tyst om sitt privata på jobbet, dvs förklarade varför han hemskt gärna vill ha den veckan ledigt, för att han ska freakin' gifta sig. Då har jag svårt att tro att han verkligen inte skulle få vara ledig.
Ja men vad flott nu fick jag spytt ur mig detta. Nu går vi vidare med livet och går och lägger oss och sover.
4 kommentarer:
Jag hade också varit sur. Och jag förstår att du inte skriver för att måla ut honom som bad guy och att ni är kära och du skulle aldrig gifta dig med honom om han inte var fantastisk, men. Jag hade också varit sur.
Låter faktiskt som du har anledning att vara lite sur... Kan du fråga honom om han verkligen har förklarat att det faktiskt rör sig om en honeymoon..? Vilket jobb är SÅ viktigt?
Bra. Jag älskar att höra att det är okej att vara sur. Nu har det mesta sura gått över. Tur det, för trots allt så är det ju tråkigt att vara sur.
Klart att det är okej att vara sur. Jag hade nog varit rätt så jävla mycket mer sur. Särskilt om det var på min fölsis och allt.
Pussar
Skicka en kommentar