Den där känslan man kan få när Orlando Bloom och Miranda Kerr kommer och sätter sig vid bordet bredvid när man är ute och fikar. Ni vet sådär att man måste låtsas som ingenting eftersom man är alldeles för tuff för att bry sig om kändisar och så. Då kanske ens unge som såklart inte har minsta aning om vem Orlando Bloom är drar ner ens tröja och visar upp ens bröst för honom. Man kan ju tänka sig att han kan ha tänkt att den där hon lär ju inte bli kollega med min fru precis. Och sedan går ens barn över till deras bord och pekar på Mister Bloom och skriker PAPPA j-ä-t-t-e-h-ö-g-t. Man ba hehe näääe din pappa är på jobbet lilla älsklingen. Och de känner sig skyldiga att påpeka hur söt Trollet är och så. Och man ba ehhh hehe tack eller så. Och kan ju inte precis säga att eran son, Flynn vet jag såklart att han heter, är ju också jättesöt för det har jag sett i skvallertidningarna och var är han nu egentligen som man egentligen vill? Sen skyndade man sig iväg för att man kände sig helt obekväm.
Man är jag alltså.
7 kommentarer:
Haha, fantastiskt! Heja Trollet! Och synd att inte Flynn var där, de hade kanske bondat stenhårt.
Ha! Wow! Ni är ju typ bff nu!
HERREGUD vilken spännande berättelse! Tack för att du delade med dig. Jag blir ju uppspelt om jag ser en känd bloggare på håll.
Jo men alltså jag älskar ju att spotta kändisar. På ett nästan osunt sätt. Fast det här blev nästan för mycket bara därför.
HAHA... men du sa ju nåt. Jag hade varit ambulansröd över HELA kroppen och bara "eh eh..." och sen lyft upp ungen och sprungit.
Fantastiskt! Och det där är ju sâdant barnet ifrâga kommer att fâ höra vid studenten, bröllop, hela livet... coolt. ;)
Hahaha. Jag dööör vad roligt.
Skicka en kommentar