Hjärtanes

Alla hjärtans dag, helt ärligt kunde inte bry mig mindre om denna dag. Visst enligt logiken; allt är värt att firas, så absolut en god middag eller whatevs. Men jag orkar inte arrangera eller förväntar mig några överdrivna romantiska gester.

Men det fanns säkert en tid när jag suktade efter storvulen romantik. När jag fasade att inte få en enda blomma eller något kort i skolan på de där pinsamma utdelningarna. Fast säkert patetiskt drömde att någon skulle deklarera sin kärlek till mig. Som något ur en film då.

På morgonens första rast i dag pratade vi alla hjärtans. En av mina kollegor, som är den yngsta på jobbet typ tjugo, berättade att han köpt en ring och ett halsband och rosor såklart. Sen såg han lite ledsen ut och berättade att egentligen hade hon önskat sig en husky, alltså en hund! med en ring hängande i hundhalsbandet. Men tyvärr hade han inte råd med en hund. Alltså jag skrattade så att det flög kaffe överallt. Det var kanske lite taskigt. Men jag tyckte att det var det roligaste jag någonsin hört. Tills jag kom i håg att jag med har varit tonåring och drömt om filmiska gester.

Men aldrig om en hund med en ring hängande i hundhalsbandet. Faktiskt.