Ganska nöjd med min egen förträfflighet om en säger

Egentligen gillar jag inte som princip att prata om vikt och "bantning" men detta är mer relaterat till kategorin "shit you do to get pregnant". Jag har hela mitt vuxna liv kanske haft en "övervikt" på 5-10 kilo beroende på hur man anser att smal ser ut. Men alltid varit nöjd med hur jag sett ut pga gillar godis, vin och mat och tänkt att hellre lite extra hull än hungrig och trist samtidigt har jag sett mig själv som en person som inte kan gå ner i vikt. Dock har jag alltid varit lite av en tröstätare och när jag gick igenom min värsta deppighet efter att jag fått bekräftat att vi kommer att få kämpa så mycket för att få fler barn, då tröståt jag som aldrig förr.

Började märka att alla kläder satt sjukt illa, såg ett kort någon taggat mig i och ville grina lite, vägde mig tillslut. Dog en smula. 

Ett kommande ivf-försök är bra inspiration att ta tag i kost och träning har det visat sig. Har jobbat stenhårt på gymmet sedan april. -12 kilo! Så nu känner jag mig ganska redo för att prova ivf igen, glad att jag gett kanske oss lite bättre möjligheter genom att ha jobbat hårt. Några månader tills vi börjar med mediciner. Det kommer att gå fort. Jobbar stenhårt med att tänka lite positivt, att inte bara tänka det kommer ALDRIG att funka. Och att inte spendera alla pengar på nya kläder.

Winter be gone

Har spenderat de senaste åtta veckorna med att jobba och vara sjuk. Samt svära över att jag inte åkte till Sverige denna finaste av somrar. Har väl aldrig sett maken till härliga sommarbilder på sociala medier. Detta med årstider, att det alltid är så mycket svårare att behålla livspeppen över vintern, för här är det ju vinter. Glömmer det varje år, att vinterdeppen kommer, på samma sätt som jag glömmer varje månad att det är PMS som gör att jag tror att jag aldrig kommer att bli glad igen. För någon som levt i nästan 34 år har jag inte lärt mig mycket.