Överfölls av en plötslig skarp och överväldigande känsla av att vilja flytta till Sverige häromkvällen. Min gränslösa kärlek till Nya Zeeland kanske förlorar i kampen mot längtan efter en vettig vardag. Vilket liv man väljer att leva här och nu. Inte nästa år eller nästa. Jag vill inte leva med en man som jobbar 100 h plus per vecka längre. Vill inte heller jobba röven av mig för en usel lön. Vill heller inte längre bo i kalla mögliga hus. Fattar ju lyxen i att ens ha möjligheten att välja. Det är en oerhörd lyx. En orättvis lyx. Pga att jag råkar vara född i cirka världens bästa land.
Vill att mitt barn ska kunna prata svenska på riktigt. Lära känna sin svenska familj.
Vill bo i ett land där en ynka ivf behandling inte kostar 70 000 kronor. Där föräldraledigheten är längre än 14 veckor. Små saker som att inte behöva skicka med matlåda varje dag till skolan.
Såatte om en skulle skaffa sig ett jobb och någonstans att bo, borde väl inte vara så svårt?
3 kommentarer:
Gö're bara! Sverige är så bra på så många sätt. Själv är jag kär i Australien, men Sverige vann i längden.
Med vänlig hälsning, tös som numera bor med sambo och barn i Umeå , har en vettig vardag och bara längtar till Australien ibland vissa dagar
Flytta! Och fint att du bloggar lite igen. Kram.
//Ingen Katt (fd bondhustrun)
Gör det! Jag längtar som fan till Sverige. Är jätteless på Colombia fast jag samtidigt älskar sönder landet. Det är svårt, det där.
Skicka en kommentar