Ska vi? Ska vi inte?

Nästan allt jag kunde tänka på de första fem månaderna av detta år var IVF, äggplock, blodprov, ultraljud, frysta embryon, negativa graviditetstest. Vi gjorde tre återföringar mellan januari och april som inte resulterade i ett spår av en graviditet. I maj fick jag ingen ägglossning så det sista frysta embryot ligger kvar i en frys i Wellington och väntar på desperata tider kanske. Vi har varit på en fertilitetsklinik i Göteborg och har en ivf-plan. Men jag vill inte just nu, J tycker att jag får bestämma pga min kropp som ska stökas med. Jag ska ju börja nytt jobb, måste vara åtminstone lite injobbad innan jag börjar blanda innan crazyhormoner i det hela. Plus att även om IVF är "billigt" i Sverige i jämförelse med Nya Zeeland så är det ju bara jag som tjänar pengar nu innan J får det där jäkla uppehållstillståndet och kan börja söka jobb.

Sen har något annat börjat smyga sig in. Känslan av att så skönt vi har det nu kanske är skönare än längtan efter fler barn. Vi är i Europa, vi har tillgång till barnvakt, vi kan åka på weekends själva. A är också stor nog att verkligen uppskatta att resa till spännande platser. Vi kan nog inte ens med god vilja definieras som småbarnsföräldrar längre. Vill vi verkligen sursucka och surtidmäta av sömnbrist igen? Det är så himla trevligt att träffa kompisar på middagar och vin sena kvällar, att allt inte är ett himla hänga med barn och familjer jämt. Har så lust att verkligen satsa på jobb de närmade åren. Har aldrig lust att föda barn eller vara gravid. Men fler barn vill jag ju ha. Om vi kunde förlika oss med att det är himla bra som det är, så vore det en sådan lättnad.

Fredag

Vi bor i min brors hus denna sista vecka innan vi får vår lägenhet. De är på semester. Jag har aldrig haft huslängan men jösses vad skönt med tomt, altan, tvättstuga och massa utrymme. Nu är jag iaf utelåst men ändå på deras inglasade altan med soffa och wi-fi. Jag är helt slut efter denna första  dag på skola. Ungar är hemskt gulliga ändå. Dock hann ej kissa på hela dagen, lärare är lika med superhjältar. Så nu funderar jag på hur många som är hemma vid tre av grannarna och om det är olagligt att kissa i trädgården. 

Ställa klockan? Fikarast? Vara seriös?

Ska jobba imorgon. Känns nervöst eftersom det känns som att min hjärna förtvinat denna evighetslånga sommar. Ska jobba som lärare den närmsta månaden på vikariat innan mitt "riktiga" jobb startar. Mitt "riktiga" jobb är inte som lärare som tur är. Jag har noll kvalifikationer för att jobba som lärare. Noll. Jobbade sporadiskt som lärarvikarie för femton år sedan. Med tanke på hur dålig jag var på att hjälpa A med svinenkla matteläxor, under hennes korta tid som skolbarn, så förstår jag att många högskolepoäng i pedagogik hjälper till. Jaja får hoppas att den närmaste månaden går fort och inga barn traumatiseras för livet.

Kalifornien del 2

Från San Fransisco åkte vi till Sonoma. Som ligger nära säkert mer välkända Napa och båda ligger i ett område proppfullt med vingårdar. Där var det stekhett. Så vi blandade poolhäng med att besöka vingårdar och äta sjukt goda middagar och luncher. Med barn som sällskap så åker en kanske inte runt till jättemånga vingårdar på en dag utan vi besökte typ en eller max två per dag. Googlade childfriendly och hittade några som hade djur och någon som hade en liten tågtur runt vingården. 

Nästa stop var Yosemite. Som jag äntligen fick lära mig att uttala rätt 'josämiti' ungefär. Herregu' vad vackert. Tror aldrig jag utbrustit fler superlativ än under dagen där. Skulle vilja åka tillbaka med större barn eller utan barn och vandra ordentligt. Eller ja, fick iaf lust på att bli friluftsmänniska när vi var där. 

Tåg

Nu ska vi åka tåg i 19h från Gällivare till Göteborg. Sverige är ju inget litet pytteland precis. 

När vi åkte till Gällivare var det hundratals flyktingar på väg till Finland på samma tåg. De var så uppenbart slutkörda på alla sätt att det var som att få ett slag i magen som helt tar andan ur dig. Verkligheten alltså.

Samma dag som vi klev på tåget flög J och Trollet från Istanbul till Sverige. 4 timmars flygresa 800 kronor per person. Ofattbarheten i att alla dessa människor också rest via Turkiet men varit på väg i veckor, månader eller kanske år för vissa och det har kostat många allt. Så konkret obegripligt.

Kalifornien

Den andra juni flög vi från Wellington till Los Angeles. Med en känsla av att vad enkelt det var ändå att bara lämna. Hejdå på jobbet, sälja bilar och möbler, packa packa, slänga slänga, städa och så var vi på flygplatsen. 

I LA tog vi misslyckade kort på Hollywood-skylten, spenderade två hela dagar på Disneyland (vi hade fått fribiljetter vilket vad jag glad för eftersom det var galet dyrt men också mycket kul), åt mycket i West Hollywood med vänner och bekanta som bor i LA, försökte övervinna jetlag med en lat dag i Santa Monica samt spenderade en dag med en privat tour av Disney Studios. Vi bodde även ute i Anaheim eftersom vi skulle på Disneyland två dagar och hittade billigt och bra boende på Sheraton där. Men det ledde till att vi åkte bil alldeles för mycket. Och vi ångrade att vi inte bokat in Anaheim bara för de dagar vi var på Disneyland.

Sen orkade vi inte köra någon himla scenic route mot San Fransisco pga barn som hatar att åka bil. Stannade och åt fisktacos i Santa Barbara och körde sedan i ett sträck och tog bistra bilselfies.

I San Fransisco var det disigt och kallt. Men helt sjukt fint tyckte jag. Slöseri med tid att besöka det "aquarium" som låg på Pier 39 dock. Tyvärr blev det ett alldeles för kort stopp i San Fransisco pga att vi tyckte att hotellpriserna där inte matchade vår budget. Så vi åkte vidare efter en natt och en heldag. 

Slut på del 1.

Att flytta "hem"

Att flytta hem har inte varit någon jäkla schlager precis. Orkar inte ens tänka på hur störigt det varit att ha kontakt med Skatteverket, försäkringskassan, banken och framförallt fucking Migrationsverket. Idiotin att anlända i Sverige i juni och inte ha sökt ett enda jobb innan. Inte så många rekryterar under sommaren om en säger. Kunde en ju tänkt på innan. Och rekryteringar är långdragna i Sverige.

MEN nu börjar det vända! Vi har fått ett förstahandskontrakt från och med 1 oktober på en lägenhet med två balkonger (orimligt upphetsad över detta), barnet börjar förskola om en dryg vecka, jag har fått ett svenskt bankkonto igen och framförallt har jag äntligen fått ett jobb. Och viktigast av allt, det känns som att komma hem och inte bara "hem" nästan jämt. 

Så allt väl förutom att J såklart inte fått sitt uppehållstillstånd, då Migrationsverket jobbar på orimligt långsamt. Och dessutom är helt sanslöst usla på att dela med sig av någon som helst information. Just nu får vi höra allt mellan fjorton månader till tjugofyra månader total väntetid. Joråsåatte. Men vi har väntat i tio månader redan så det kan vara fyra månader eller fjorton månader kvar att vänta eller så kan det som en total överraskning komma ett beslut nästa vecka pga Migrationsverkets vägar äro outgrundliga och allt verkar mest baserat på tur och ren slump angående väntetiden. 

Men jag tänkte att jag ska blogga ikapp lite om vad som hänt sen i slutet på maj nu när jag fått klagomura lite först.