Att flytta "hem"

Att flytta hem har inte varit någon jäkla schlager precis. Orkar inte ens tänka på hur störigt det varit att ha kontakt med Skatteverket, försäkringskassan, banken och framförallt fucking Migrationsverket. Idiotin att anlända i Sverige i juni och inte ha sökt ett enda jobb innan. Inte så många rekryterar under sommaren om en säger. Kunde en ju tänkt på innan. Och rekryteringar är långdragna i Sverige.

MEN nu börjar det vända! Vi har fått ett förstahandskontrakt från och med 1 oktober på en lägenhet med två balkonger (orimligt upphetsad över detta), barnet börjar förskola om en dryg vecka, jag har fått ett svenskt bankkonto igen och framförallt har jag äntligen fått ett jobb. Och viktigast av allt, det känns som att komma hem och inte bara "hem" nästan jämt. 

Så allt väl förutom att J såklart inte fått sitt uppehållstillstånd, då Migrationsverket jobbar på orimligt långsamt. Och dessutom är helt sanslöst usla på att dela med sig av någon som helst information. Just nu får vi höra allt mellan fjorton månader till tjugofyra månader total väntetid. Joråsåatte. Men vi har väntat i tio månader redan så det kan vara fyra månader eller fjorton månader kvar att vänta eller så kan det som en total överraskning komma ett beslut nästa vecka pga Migrationsverkets vägar äro outgrundliga och allt verkar mest baserat på tur och ren slump angående väntetiden. 

Men jag tänkte att jag ska blogga ikapp lite om vad som hänt sen i slutet på maj nu när jag fått klagomura lite först.