.....

Skyskrapor av jobb gör att jag knappt syns, knappt finns. Det är motsatsen till jag presterar alltså finns jag. Istället bara gör och håller tummarna att det går. Ignorerar elefantklampandet i magen och hjärtat som ligger nedsölat och slemmar utanpå. Försöker stoppa händerna från att krampaktigt gripa efter hans hjärta som ibland är halare än nyfångad fisk. När jag vill att hans hjärta ska vara stilla och torrt och passa som hans tumme gör högst upp i min nacke. Andra sidan jorden. Kom tillbaka baby.

blank blank blank blank

Trött. Tre kvällar på raken har jag kommit hem alldeles för sent och gråtit av trötthet, ont i kroppen och framtidsångest. I morgon ska jag ha åttatimmars slutseminarium på hela min utbildning och sen flyga till J. Jag har inte orkat börja förbereda mig för seminariet, inte orkat packa. Jag orkar bara ligga ner platt och tycka synd om mig själv.

Utan problem kan jag enas med mig själv om att mitt dominerande tyckasyndommigsjälv drag är rätt så tråkigt. Faktiskt så tråkigt att jag tycker synd om mig själv över att det är så det ligger till.

Hjälp Bullen hjälp!

Porr. Alltså porr tycker jag är jäkligt läskigt. Man skulle kunna säga att jag nog är rädd för porr. Att jag gömmer mig bakom det pk-iga i att porr är kvinnoförnedrande och vidrigt. Och det har jag nog rätt i. Och jag har varit pk sen jag var typ tio år. Men egentligen så vet jag ingenting, för jag har aldrig sett porrfilm. Det verkar liksom så omodernt och äckligt. Några vänner skrattar åt mig och säger att det finns ju olika slags porr. Men jag vill inte titta. Så minns jag när jag gymnasieextrajobbade och hur jag kollade med mina argaste ögon på alla gubbar som hyrde porr. Det var en läskig kvinna också som hade yvigt rödfärgat hår, jag tror att hon var busschaufför. Men annars var det bara gubbar. Och så minns jag hur killarna som gick på samma skola som mig kom in och bläddrade i porrtidningarn och en runkade så att jag kunde se honom. Jag fick kväljningar och ville liksom skrubba mig ren som jag vill efter att jag knullat någon jag inte ens tycker om. Som om han förgripit sig på mig, genom lite porr, eh ja och att han visade sin snopp då.

Han min första kärlek som slängde in mig i en vägg, han hade såklart hela bokhyllan full med porr. Så äckligt. När han föreslog att vi skulle kolla porr ihop kollade jag på honom med argögonen som jag blängde på porrfilmshyrarkunderna. Släng mig hellre i en vägg än att jag kollar på porr.

En gång pratade jag och Bästisen om porr. Och att ens killar kanske kollade på porr fast man inte visste det. Till etthundra procent sa jag på allvar och helt kokett naivt att mr X kollar absolut inte på nån porr! Bästisen skrattade och skrattade. Du är ju inte klok, ring honom och fråga nu! skrek hon över hela puben. Och jag bubblade kolsyreöl och naivitet och självsäkerhet när jag ringde. Allt jag fick var en klapp på huvudet och lite lillagumman mentaliteten och ett bröligt men jag är ju man juh! 2000-talet hade anlänt, min man kollade på internetporr.

Nu menar jag inte att det är dumt att tycka att porr är dåligt. För som sagt så är jag rätt säker på att det inte är min grej. Men jag undrar varför jag är så rädd. Är det en sån där skamgrej? Att jag är rädd för att tycka att porr är värsta grejen? På ett positivt sätt. Att jag slutar upp med allt annat och bara sitter hemma med min fjärrkontroll i vänsterhanden och min högerhand innanför trosorna. Är det så att jag tycker att sex är skamligt? För att jag har blivit uppväxt och uppfostrad i tron att sex är något ganska vidrigt som bara män vill och kvinnor måste ställa upp på. Och fast jag har legat med halva världen, så är jag den prydaste jag vet. Och det pinsammaste som skulle kunna hände mig någonsin är att min mamma skulle få reda på att jag legat med halva världen. För hon har ju sagt att jag inte ska det, ligga med killar alltså. Eller ja jag ska ju ställa upp men fan ta mig om jag njuter av det.

Inte vet jag vad jag vill säga med detta. Inte vill jag kolla på porr. Men jag vill göra slut med mitt pryda skuldbeläggande sätt. Om jag jobbar stenhårt på detta och får terapi så kanske jag vågar kolla på en porrfilmstrailer 2039 och kanske våga mig in i en butik med sexleksaker runt 2056. Eller så skiter jag bara i det och fortsätter vara som jag är nu.



----------------------------------------------------

Uppdatering: Nu drabbades jag såklart av en läskig skamlig känsla över att jag skrev om något sånt skamligt. Alltså det är ju skamligt att vara pryd och porr är ju skamligt. Och nu ligger jag här och dör av skam. Och jag är medveten om att detta inlägg är sjukt rörigt och inte makes sense. Hur blandar jag liksom ihop porr och sex. Jag vet inte. Jag ska tänka ett varv till på detta.

...

Det finns faktiskt ingenting jag vill skriva om längre. Det finns inga minnen dom är förträngda, nutiden är äta, jobba, sova och framtiden vågar jag inte tänka på. Förefaller vara balanserad, sval och likgiltig. Inte glad eller ledsen eller galen. Bara, ja inte berörd. Då längtar jag efter överdrifterna.

Men det går nog över. Jag slutar nog gå gatan fram med lyft men gömd blick. Jag slutar nog att gömma mig i ensamheten. För just nu kan jag lika gärna vara ensam som med mina vänner för det är mig likgiltigt. Ikväll är det födelsedagsfest och jag kommer inte undan. Där kommer jag att ha lagom kul och förefalla vara balanserad, sval och oerhört likgiltig. Och det är så nära sanningen vi kommer nu.

To strange

En av mina bästa vänner har startat en blogg. Hon vet inte om att jag har en. Om hon inte väldigt mystiskt har hittat den och inte sagt något. För våra bloggar heter typ samma eller ja förutom första och sista ordet då, även om de tillsammans bildar den korrekta lydelsen. Då undrar jag om hon försöker säga mig något(moi beeing paranoid oh yeah) eller om vi bara tänker läskigt lika. Läs för bövelen känner jag henne rätt blir det en humorblogg av rang med tiden.

En sak till, Darjeeling limited, se!!!

hur ska detta gå?

En sak som kanske är aningens förvånande med tanke på hur mycket jag älskar att resa är att jag verkligen avskyr att flyga, korta resor mellan en och två timmar går bra. Sen blir det trångt och allting skaver mot min hud och maten är äcklig och tiden, det är som om den levde ett annat liv där uppe för varje minut multipliceras med minst fem när jag flyger.

Därför känns det minst sagt ångestladdat att jag ska flyga hela vägen till Nya Zealand. Det ligger precis på andra sidan jorden, så långt bort man kan komma. För att förvärra situationen flyger jag först till London och sedan tillbaka över Sverige, en omväg på fem timmar. Ja eller tjugofem om man multiplicerar med fem. Minst lika ångestframkallande och trist är att vänta på flygplatser. Det ska jag göra i sex timmar i London och åtta i Hongkong. Men eftersom jag är listig så ska jag fika med en kompis i London och planerar blixtsightseeing i Hongkong, så att det blir lite småtrevlig avbrott. Det tar tolv timmar till Hongkong, sextio alltså. Ytterligare elva till Auckland, femtiofem alltså. Min totala mentala flygtid landar alltså på 130 timmar med Stockholm-London inräknat.

Gissa om jag kommer att vara sur och ful när J möter mig på flygplatsen.

hej mitt vinterland

Frossar i vintersport. Älskar vintersport. Trean i herrarnas längdskidlopp heter Göring i efternamn. Tänka att heta Göring, ger ju inga positiva vibbar precis. Min mamma, pappa och bror har alla olika efternamn och jag har ett fjärde. Ja se dagens familjer. Detta gör att jag inte är så fäst vid mitt efternamn, det har inget familjevärde på det sättet. Därför kan jag gärna byta bort mitt efternamn vid eventuellt giftemål, eftersom det då skulle betyda något. Dock tackade jag nej när min farfar föreslog att jag och han skulle byta till Solochmåne, tydligen finns det någon dåre i släkten som tagit det namnet. Men hade jag hetat Göring då hade jag nog glatt tackat ja. Haren Solochmåne, ja det låter det!

Nu byter jag namn på bloggen till SKRYTBLOGGEN

Jag vågar inte ens skriva ut hennes namn, ifall hon narcissistiskt googlar sig själv dag ut och dag in. Men jag ska intervjua min just nu allra mest älskade författare och det är sålt. Ursäkta men hur är det möjligt att man faktiskt kan få betalt för något så kul? Klapp på axeln till mig själv att jag äntligen tagit tag i frilansandet. Äntligen känner jag att jag valt helt rätt även om jag är på väg rätt in i usel ekonomi och korta vikariat.

Nyårsafton 2008 får en trea på en skala mellan ett och fem

Dom skrotar Köpenhamn idéen och festen blir som planerat i Industristaden. Men ingenting går ju som man planerat. Vi kollar mataffärens öppettider på nätet, nyårsafton öppet till 22. Gött. Dricker rödvin, sminkar, pratar ikapp. 18.05 springer vi till mataffären för att hinna handla och laga mat innan gästerna kommer vid 19.30. Tidsoptimist javisst. Affären är stängd!

Därför anländer gästerna 19.30 till lukten av världens största beställning av thai takeaway och mig och L simmiga av billigt öl från thairestaurangen. Time better spent then cooking ler vi. Gästerna ser lite förvånade ut. Dom hade förväntat sig traditionell tre rätters meny.

Folk blir fulla. Hångel i hörn. Hemligheter berättade. Saknar J. J ringer. Jag ringer J. GOTT NYTT ÅR! Raketer. Äkta champagne istället för fulbubbel. Fast tonårshalsar från stora flaskor och sjunger frälsislåtar utanför Frälsningsarmén på väg till eftertolv festen. Dricka mera. Ringa J och säga att måste måste vara ihop alltid. Han lovar! We should get married this year! Tror inte han menar att fria men jag säger att klart vi ska gifta oss!

Vaknar med trasig vänsterarm och Ls ben på mitt. Året får börja med gammal sorglig Weeping Willows av någon sorglig anledning. Sen ringer J. Han kommer inte ihåg något från gårdagen, konstaterar bara att han har spy på sina skor och har skrapat sönder höger arm och ben. Jag påminner inte om att vi ska gifta oss. Men sen säger han att vi ska vara ihop alltid och det duger bra det med liksom.