Min kille jobbar extremt mycket just nu. Sju dagar i veckan varje vecka, minst tolv oftast femton sexton timmar. Vad blir det? Attio till nittio timmar varje vecka kanske, som tva jobb ungefar. Foljden ar ju saklart att han somnar sa fort han lagger sig, inte hinner/orkar gora nagot hemma och absolut inte har tid for oss. Sa jag fyller i hans punkter, diskar femtiofem ganger pa raken, tvattar och lagar mat. Och glommer nastan bort att han bor har med.

Jag forsoker att vara forstaende, tanka att han ar precis i borjan av en karriar och maste framfottervisa dagarna i anda. Att det kommer att leda till nat gott i slutandan. Fler och mer valbetalda jobb i framtiden. Men jag forsoker forklara att det inte gar bra att lamna mig ensam femton sexton timmar om dagen nar varan dotter landat, for da kanske jag blir galen, pa riktigt galen.

Nar jag luftar bitterkanslor ar han saklart bast och forstar och sager ratt. Problemet ar nog snarare att jag inte riktigt forstar sjalv vad det ar jag kanner. Kanske att jag onskar att det var jag som jobbade attio till nittio timmar i veckan och majbrasebrann for mitt jobb.

Ett ar

Vi korde Bombay-Thames-Coromandel town-Whitianga-Whangamata-Mt Maunganui-Rotarua-Hamilton-Pokeno-Karekare-Piha-hemma pa tre dagar. Och precis som jag hoppats pa sa alskar jag att vara hemma igen. Idag firar vi ett ar, Nya Zeeland och jag. Det ska jag fira med en muffins eller sa.

Fucking javla vinterdepp

Sista tiden har jag haft lite ar det har allt tankar. Ni vet nar allt ar lite smatrist. Och tiden med pojkvannen ar begransad till godmorgonpuss pa sovande panna och godnattsnark innan vi ens hunnit prata ikapp oss om vad som hant under dagen. Och sen pallade jag inte kolla min jobbmail pa tre dagar (det var helg ok, helg) och sumpade ett jobb som jag verkligen ville skriva.

Men nu tar jag var bil, en van, tre kassar med mat och nagra ombyten klader och kor ut ur stan. Lite pa mafa. Hamna vart vi hamna vill. Vi kan spela musik och latsas att vi korsar nagonannanstans och att solen skiner fast det blaser. Kanske kan jag roka chokladcigaretter och kopa stora solglasogon pa beninsmackar. Och sa kan jag komma hem igen och kanna att ja detta ar allt, allt pa ett positivt och stort satt.

Breaking news

Jo men det blir en Astrid dara.

Tihihi

Jag dor av rolighet!

Forra veckan

Allt detta hade jag forra veckan. Nu ar allt godis slut och alla bocker utlasta. Det ar lite sorgligt.

Louie eller Astrid?

Nasta vecka ar det halvtid i graviditeten och dags for andra ultraljudet. Da kan vi fa reda pa om det ar en tjej eller kille. Vill vi veta? Spelar det nan roll att veta nu eller om tjugo veckor till?

Jag har inga planer pa att gora nagot annorlunda hur som, alltsa i avdelningen dar folk kommer med irriterande kommentarer om att det ar ju bra att veta for da kan man mala barnrum i ratt farg och kopa rosa alternativt blaa klader. Eeehh kommer vi inte att gora anda.

Kan inte riktigt bestamma mig. Men samtidigt ar jag sa nyfiken av naturen att jag inte kommer att kunna lata bli.

Tranbarsjuiceparty

Igar festade jag med Jemaine Clement. Eller ja jag drack tranbarsjuice. Men vi satt vid samma bord med samma kompisar. Jag presenterade mig sjalv och typ pratade om mig sjalv. Uppfattade inte riktigt hans namn och orkade inte fraga igen. Tyckte att jag mycket vagt kande igen honom. Nar vi gick hem fragade J ah men vad tyckte du om Jemaine da? .

Ah vad jag blev starstruck i efterhand(alskar alskar Flight of the Conchordes!) och kande mig dum i huvudet. Kanske inte helt otippat att han har en annan frisyr och inga glasogon i verkligheten men jag sag verkligen inte att det var han.

Jag tror inte att Jemaine vill bli bastis med mig.

Svin

Js faster ar svininfluensasjuk. Pa nagot sjukt satt tycker jag att det ar lite spannande och laskigt. Fast jag rent intelligensmassigt vet att vanlig influensa ar minst lika farligt sa ar jag pa en helt annan niva skitradd for svininfluensan. Typ tror att vi alla ska do och sa. Jajaman jag tror pa allt som star i tidningen serru.

Det dar med att jag ska kanns mig kvinnlig och snygg, ha sant dar preggoglow. Nar ska det komma egentligen? Fysiska forandringar som skett hittills nar vi strax ar halvvags genom detta ar att mitt forut ganska minimala aderbrack har utvecklats till ett vagnat over hela benet. Typ *tights forevva and evva*. Jag har bara gatt upp ett halvt kilo i vikt men kanner mig skitfet. En kompis som varit i Sverige i fem veckor kommenterade min nya look med att jag inte ser nat gravid ut utan bara olmageflaskig. Och sa ar jag forstoppad med, hela tin.

Min psykiska halsa ar val inte sa stabil precis men det ar val inte sa annorlunda an vanligt. Men allt gnall till trots sa ska det har faktiskt bli hur kul som helst. Sa klart! Herregud att ma illa, kanna sig ful, vara sur och trott ar sa litet i sammanhanget. Men vissa dagar ser jag bara inte det. Men idag ar jag tacksam och glad. Olmageflaskig eller ej.

lordag

Coola saker jag gor pa lordagar nar jag inte kan dricka vin:

# Brakar med J det forsta jag gor for att han inte har diskat pa hela veckan och vi inte har nagra rena tallrikar. Sen klagar han pa att jag hardkokat hans loskokade agg for mycket. Da tycker jag att han ar dum i huvudet och gar till jobbet utan att saga hejda.

# Jobbar fem timmar och har nastan inget att gora.

# Kommer hem och stadar bort en mogelhard bakom sangen som gjort mig sjuk i en halv evighet utan att jag visste om den.

# Dricker applecider.

# Lagar potatisgratang och gor sallad.

# Ater apamycket middag.

# Avslutar med glass med varma hallon.

# Kollar pa dvds till jag somnar.

Haftig dag i ett haftigt liv. Ar sa galet uttrakad och samtidigt sa trott. Valdigt dalig kombo.