Igår. Då var det så svenskt allting. Jag var hos vän med flera barn som växt flera mil sedan jag såg dem senast och blivit så smarta och ställde såna roliga frågor. Vi drack vin i trädgården och grillade. Spelade musik lite för högt. Jag har alltid älskat att vara hemma hos dem, för att det är sånt kaos men samtidigt så roligt och kärleksfullt. Och nu var det som att stora surheten flyttat in mellan mamman och pappan. Den gick att ta på och jag kunde nästan inte andas efter ett tag. Behövde räcka ut och nå J försäkra att det aldrig blir vi så. Men sakna är bra eller hur.