Tranbarsjuiceparty

Igar festade jag med Jemaine Clement. Eller ja jag drack tranbarsjuice. Men vi satt vid samma bord med samma kompisar. Jag presenterade mig sjalv och typ pratade om mig sjalv. Uppfattade inte riktigt hans namn och orkade inte fraga igen. Tyckte att jag mycket vagt kande igen honom. Nar vi gick hem fragade J ah men vad tyckte du om Jemaine da? .

Ah vad jag blev starstruck i efterhand(alskar alskar Flight of the Conchordes!) och kande mig dum i huvudet. Kanske inte helt otippat att han har en annan frisyr och inga glasogon i verkligheten men jag sag verkligen inte att det var han.

Jag tror inte att Jemaine vill bli bastis med mig.

Svin

Js faster ar svininfluensasjuk. Pa nagot sjukt satt tycker jag att det ar lite spannande och laskigt. Fast jag rent intelligensmassigt vet att vanlig influensa ar minst lika farligt sa ar jag pa en helt annan niva skitradd for svininfluensan. Typ tror att vi alla ska do och sa. Jajaman jag tror pa allt som star i tidningen serru.

Det dar med att jag ska kanns mig kvinnlig och snygg, ha sant dar preggoglow. Nar ska det komma egentligen? Fysiska forandringar som skett hittills nar vi strax ar halvvags genom detta ar att mitt forut ganska minimala aderbrack har utvecklats till ett vagnat over hela benet. Typ *tights forevva and evva*. Jag har bara gatt upp ett halvt kilo i vikt men kanner mig skitfet. En kompis som varit i Sverige i fem veckor kommenterade min nya look med att jag inte ser nat gravid ut utan bara olmageflaskig. Och sa ar jag forstoppad med, hela tin.

Min psykiska halsa ar val inte sa stabil precis men det ar val inte sa annorlunda an vanligt. Men allt gnall till trots sa ska det har faktiskt bli hur kul som helst. Sa klart! Herregud att ma illa, kanna sig ful, vara sur och trott ar sa litet i sammanhanget. Men vissa dagar ser jag bara inte det. Men idag ar jag tacksam och glad. Olmageflaskig eller ej.

lordag

Coola saker jag gor pa lordagar nar jag inte kan dricka vin:

# Brakar med J det forsta jag gor for att han inte har diskat pa hela veckan och vi inte har nagra rena tallrikar. Sen klagar han pa att jag hardkokat hans loskokade agg for mycket. Da tycker jag att han ar dum i huvudet och gar till jobbet utan att saga hejda.

# Jobbar fem timmar och har nastan inget att gora.

# Kommer hem och stadar bort en mogelhard bakom sangen som gjort mig sjuk i en halv evighet utan att jag visste om den.

# Dricker applecider.

# Lagar potatisgratang och gor sallad.

# Ater apamycket middag.

# Avslutar med glass med varma hallon.

# Kollar pa dvds till jag somnar.

Haftig dag i ett haftigt liv. Ar sa galet uttrakad och samtidigt sa trott. Valdigt dalig kombo.

trokigt

Allt jag gor ar att spara pengar. Till alla de dar sakerna som ska kopas till bebis, till att ha rad att vara mammaledig eftersom jag inte har ratt till en enda dollar har, till en flygbiljett tur och retur till Sverige nasta var. Summan av kardemumman ar att mitt sparkonto sakta vaxer till sig men att mitt liv just nu ar for jakla trist.

Sa att ni vet liksom.

Fining

Min fina fina P landade har i morse. Den forsta av mina vanner som tyckt att det ar helt okej att betala 14 000 kronor for att byta europeisk sommar mot nya zeelandsk vinter och lite hang med mig. Jag ar satans tacksam. Vi gjorde en snabb turne genom ett for dagen soligt och samarbetsvilligt Auckland. Nu ligger han och sover. Ah, sa glad jag ar att han ar har.

Jag bjur pa forsta antydan av da babybump om du vrir huvudet 90 grader

Fina skorna

Italien

Ar glad att det var lite varmt och skont idag. For jag har fatt nog av att kanna mig som att jag ar fast i en gra svensk novembermanad. Speciellt nar ett vykort landar i brevladan fran Italien. En av de basta bilar runt dar. Och hyr bland annat samma vita hus uppe pa berget med utsikt over havet omgivet av en citrontradsdjungel som vi hyrde i april for manga ar sedan. Och da var det den vackraste platsen pa jorden. Huset luktade arligt talat mogel och var ratt skabbigt. Men som om det spelade roll nar vi kunde dricka vin och kika ut over havet och bergen och vara ifred. Det var verkligen den ultimata picture perfect semestern. Garna tillbaka dit imorgon om det gick.

lyckliga mig

I dag hade J kopt varldens finaste roda sneakers med blommor pa till mig. Bara sadar. For att jag inte haft rad att kopa nagot i kladvag till mig sjalv sen i februari. For att jag var vard sa han.

Tur har jag, tur tur tur.

Godishelg

Tack vare nyazeelandbloggen, som ar tillbaka i stan, har jag mumsat, eller ja hetsatit kanske, kexchoklad och karamellkungen hela helgen. Fasiken vad gott. Men jag hade nastan glomt hur illa jag kan ma nar jag atit mig till gravt sockerkoma.

Men nu ar det slut pa det roliga. Om en vecka kommer min fina van P pa besok fran Spanien. Av honom kan jag inte fa svenskt godis. Funderar pa att be honom kopa med sig nan trasa fran HM, det jag saknar nast mest med Europa. Nan som kan rekommendera nat fint?

oj

Det rader kollektiv bloggsemester i Sverige verkar det som. Och det kan ni val vara varda, att fa ha det somrigt och fint, och battre saker an nasta blogginlagg pa hjarnan. Medan jag surar over vinter.

Well fran det ena till det andra sa slog det ner lite som en bomb igar. Ja det dar med bebisen, alltsa jag har ju rent formellt kant till bebisen i cirkus tva och halv manad, men mitt psyke har inte riktigt hangt med. Jag var ute pa en starkandeforkroppochsjalpromenad nar jag kom pa att det vaxer en bebis inuti och nar den behagar fodas sa ar det det sa att saga. For livet. I panik ringde jag den blivande fadern och grinade och stallde onyanserade fragor som ar vi verkligen redo for detta? tank om vi tycker att det ar skittrakigt att ha barn? tank om barnet tycker att jag ar en jakla psykopatmorsa? tank om vi kommer att vara fattiga de narmsta tjugo aren? tank om somnbrist kommer att gora mig galen? tank om ungen vaxer upp och blir gangmedlem och/eller borjar knarka?

Den blivande barnafadern sa att jag var en psykopat och att vi kanske kunde tala vidare om detta senare. Idag kanner jag fortfarande panik men ar ratt overtygad om att oavsett allt det andra sa kommer jag nog att gilla ungen ratt sa jakla mycket.

karamellkungen min basta van

Jag drommer om svenskt losgodis. Den nya zeelandska motsvarigheten till losgodis ar den absolut blekaste kopia som tankas kan. Tur da att jag har tva leveranser pa gang genom tva av jordens finaste svenskkiwis.

skal, prost, cheers

Forfest hemma hos oss ikvall. Nio personer exclusive mig shottade i sig fyra flaskor vodka och tomde ett flak med ol. Jag ville mest ga in i sovrummet och vila. Men J papekade att det var oartigt. Men alltsa ekjuuuse moi men jag har aldrig varit nykter med fulla manniskor och det ar sa himla svart. Allt i fran folk som jag knappt kanner som vill kramas pa fyllan, till andra som vill prata ut och sen hur pinsamt det blev nar Js chef aka den oscarsnominerade regissoren kom och alla blev liksom starstruck och jattekonstiga. Jag sprang rundor och plockade flaskor och stallde fram mat och torkade upp spill. Alltsa lofte: nasta gang ska jag inte vara trakig eller upplockerska. Och jag ska ga med ut. Eftersom jag typ ska vara nykter i nat ar till med ammning och sant sa kanske jag lika val kan lara mig att det gar att ha kul. Bli en levande slogan for nan slags hogstadieforelasningsturne typ. Men nu sitter jag mest och oroar mig over om J kommer hem i natt eller inte.

3

Tre ar! Sa snabbt har tiden gatt sedan jag traffade J aka varldens basta kille i ett kok i Tallinn. Det firar vi i dagarna tva. Med snurrande restauranger i torn och flotta presenter.

A smack 4 ur language

Jag tror inte att jag ar en sa kallad sprakpolis. Det ar nog till och med sa att jag tycker att det ar kul att gora fel sa att saga. For spraket andras ju hela tiden och ska vara roligt och lekas med. Nu ar det dock inte utan att jag kanner mig gammal och ar lite orolig for den sa kallade yngre generationen och deras sprak.

En kompis till mig som jobbar som rekryterare har pa Nya Zeeland har berattat att det ar vanligt att de far in CVs i stil med; I thnk i cn b gr8 4 ur company. Jag ba va?

Nar jag var sjuk har om veckan och kollade pa barnprogram(det ar det enda som finns pa tv mellan tre och fem okej?) sag jag till mitt ackel sma meddelande poppa upp till barnen. Skrivna pa sms-sprak! Vad da som att det ar det enda dagens ungar fattar? Eller bra att lara dem fel fran borjan?

Om nagra manader ar det dags for en folkomrostning i den fullstandigt idiotiska fragan "should a smack as part of good parental correction be a criminal offence in New Zealand?". For nagot ar sedan blev det namligen forbjudit att sla sina ungar har, typ trettio ar for sent eller sa. Men det tycker ju inte folk alls ar bra, for hur ska man mojligtvis kunna uppfostra sina barn utan att sla dem tycks de undra? Darfor har det samlats in massa namnunderskrifter for att gora det okej att sla sina barn i tillrattevisningssyfte. Jag funderar nu pa att ta inititiv till en folkomrostning i fragan "borde det inte var absolut forbjudet att anvanda sms-sprak i barnprogram?" Och mojligtvis aven "borde inte folk som tycker att det ar okej att sla barn kastreras?"

sondag

Jag har inlagg pa lut om sjalvmord, sms-sprak och mina grannars sexliv. Men idag ar det sondag och da laser jag tidning i sangen, lyssnar pa veckans Sommar och vantar pa frukost pa bricka.

Efter att ha varit sjuk i tva dagar unnade jag mig att stanna hemma en tredje dag for att kunna ha en kvalitetsdag hemma. Typ orka lasa bok eller kolla pa tv, inte bara sova och febersvettas. Har lyssnat Sommar. Och sa gjorde vi en utflykt och kollade pa var bebis pa ultraljud. Jag skrattade hysteriskt i trettio minuter. Alltsa det var helt galet att det ar en liten manniska dar inne som lag och sprattlade oavbrutet och sag ut som en skoldpadda. Med tva fotter, tva hander, en hjarna och ett hjarta. Urinblasa och revben hade han/hon ocksa. Och alla sager val det men alltsa han/hon sag sa ovanligt skitsot ut.

motsatsen till midsommar

Igar var det midsommar i Sverige. Imorgon ar det arets kortaste dag har. Da marker jag att jag bor uppaner. Men svensk som jag ar sa ar det ju bara att klamma i med ett positivt

men nu vander det ju at ratt hall i alla fall!

eller ja fast forst ska det val regna och skit i typ fyra mander till.

jag dansar aldrig nykter

Efter att mitt illamaende gett med sig for det mesta de senaste veckorna har jag blivit lite sugen pa att ta en ol och ga ut och dansa och sant. Men det gar jag saklart inte, tar en ol. Alltsa ga ut kan jag ju gora nykter men jag vet inte, jag gor nog inte det heller. Darfor var det liksom en skon paminnelse om hur trasigt och jobbigt det dar festlivet kan vara nar jag pratade med tva av mina typ fem kompisar har i formiddags. En hade blivit bestulen pa sin handvaska pa en klubb, med alla nycklar, planbok, massa kontanter, mobil och ny kamera kvallen innan. Den andra hade blivit hemkord av polisen.

Min fredagskvall med jobb foljt av chokladglass framfor datorn kandes helt plotsligt ratt lyckad. Och defenitivt mindre angestframkallande.

hade det?

Jisses jag har gatt fran att jobba cirka tjugofem timmar i veckan till femtio, bara sadar. Cramps my style. Alla mina fikor och dagbio och secondhandrundor, borta. Istallet ga upp, duscha, ata, ga till jobbet, jobba hela dagen, komma hem vid elva pa kvallen, sova.

For hundra ar sedan nar jag bodde i Skottland hade jag tva jobb och jobbade i snitt mellan sextio och sjuttio timmar i veckan. Da hann jag anda traffa mina vanner, min pojkvan, ga ut fyrafem ganger i veckan och kora en maskin tvatt emellanat. Hade dygnet fler timmar 2003?

Jag har inte syfilis, HIV eller hepatit B. Det har jag fatt pa prant fran doktorn. Och da ska jag val fa stanna i Nya Zeeland hoppas jag. Fast alltsa jag blev ganska lattad. Sist gang jag HIVtestade mig var for tio ar sedan. Sa oansvarigt skaller jag pa mig sjalv och tanker puhuu och pa nagra killar som jag verkligen fortrangt.

Borjade dagen med att betala 1500 kronor for att bli vagd och matt och fa mitt blod taget, allt for att jag ska fa ett nytt visum. Efterat at jag lunch med tva personer som inte kanner mig pa riktigt. Sedan gick jag pa bio med en annan. Hon kanner heller inte mig, inte alls. Sedan promenerade jag hem langs den dar asfaltbetongavgasvagen, over motorvagar. Och jag har haft just den asfalten under fotterna manga ganger. Men inte tillrackligt verkar det som. Sa vilse kande jag mig. Att ingenting i mig kunde forsta hur jag hamnade har rent fysiskt. Det finns ingen historia och inget som binder ner mig och fast mig. Jag kunde nastan inte hitta hem. Som om jag vaknat i en helt frammande stad.

Galen av hemlangtan?

min nya fobi

Jag har utvecklat en ny fobi: tvillingar. Drommer mardrommar om dem och sa.

J har ju en tvillingbror och nu ar hans hogsta onskan att vi ska fa tvillingar. Hur kan han onska sig det? Kanns ju som att det vore bra med ett barn att trana upp foraldrafardiheterna pa, inte tva.

Snart ar det dags for forsta ultraljudet. Efter det hoppas jag att tvillingfobin kan fa sla sig till ro.

ps. forlat gud om du finns jag vet att jag ska vara glad och tacksam for att jag ens kan fa barn och ifall barnet kommer ut och ar friskt men jag vill bara inte ha for mycket av hela harligheten. Ett barn racker bra tack!

livet svara gata

Idag har jag bara orkat tanka pa tva saker.

1. Hur svart kan det egentligen vara att komma overens om vilken soffa som ska inforskaffas till det sedan veckor tillbaka soffalosa hemmet?

2. Kan idag vara dagen da jag ska orka plocka mina ogonbryn och klippa min lugg? Eller valjer jag att ligga pa sangen och lasa bok till absolut sista minuten innan jag maste springa till jobbet?

tuesdayblues

Vissa dagar. Sa beklamd jag kan kanna mig. Idag var det lite graten i halsen hela dagen utan att jag var ledsen. For att jag sag en dokumentar, Trouble is my business, om den nagonsin nar en bio eller dokumentarfilmsfestival nara dig: SE! Efterat har jag gatt och tankt pa alla barn som inte far det de behover fran sina foraldrar och hur ledsamt det ar. Och sen har det varit lite ledsamt att tva fina svenska flickor ska aka hem om mindre an en vecka. Sen var jag tvungen att ga och jobba och det var nastan det mest ledsamma.

ytterligare ett eller annat skitintressant fakta om mig

79. Jag har hyrt en lagenhet precis efter att en person blivit knivmordad i en knarkuppgorelse i denna lagenhet. Det var en mycket billig lagenhet. Aven mycket laskig.
80. I samma lagenhet forsokte nagon ta sig in genom fonstret pa markplan.
81. Nar det inte gick sa nojde han sig med att blotta sig och tillfredstalla sig tryckt mot rutan.
82. Efter det flyttade vi fran den lagenheten ratt snabbt.
83. Jag har bott pa fler stallen an att jag kan rakna. (ja jag hade IG i matte c)
84. Jag slarvar med att borsta tanderna ibland.
85. Och har inte gatt till tandlakaren pa nio ar.
86. Dock har jag savitt jag vet aldrig haft nagra hal.
87. Kanske har jag tio eller mer hal i tanderna nu.
88. Jag har en Bastis med stort B och ungefar tio bastisar med litet b.
89. Nagot som irriterar mig massor just nu ar att det inte gar att fa ett nytt svenskt pass i NZ. Jag maste aka till Canberra i Australien.
90. Jag behover sova nio timmar for att kanna mig utvilad.

78 struntsaker

Eftersom jag inte har nat att skriva om nufortin sa tar jag och harmar massa andra och skriver en sandaringa 100 saker om mig lista.

1. Min mamma, min pappa, min bror och jag har fyra olika efternamn.
2. Jag ar radd for alla djur forutom hastar och min mammas hund.
3. Mest radd ar jag for katter som spatserar pa nan hog mur eller tak och kanske vill hoppa ner och bita mig.
4. Ironiskt nog vill jag ha en hund i framtiden, helst en likadan som mammas.
5. Jag ar valdigt stokig av mig men blir galen nar andra manniskor (las J) lamnar det rorigt efter sig.
6. Jag ar ocksa lat och oorganiserad.
7. Men inte nar jag jobbar.
8. Vill hemskt garna ha ett snyggt hem men kan aldrig forma mig sjalv att langa massa pengar pa mobler och prylar.
9. Eftersom jag inte kan ha mer an 10 000 kr pa mitt sparkonto utan att boka en flygbiljett for pengarna.
10. Det samsta med att bo pa NZ ar att det kanns sa langt bort.
11. Och att vi aldrig reser nagonstans.
12. Det jag minst av allt vill veta ar hur mycket pengar jag spenderat pa alkohol i mitt liv.
13. Helst inte heller hur manga kilo smagodis jag atit.
14. Jag har inte tranat en enda gang pa de senaste fyra aren.
15. Nar jag var kid spelade jag fotboll, bordtennis, gymnastikade, red och hundra andra saker.
16. Nar jag var 16 opererade jag ryggen och gick upp tolv kilo pa sex manader.
17. Detta foljdes av min mest intensiva traningsperiod dar jag inte gick ner ett enda kilo.
18. Jag ar fixerad vid min vikt.
19. Och radd for att ga upp kanske 35 kilo under denharinga graviditeten.
20. Min mamma har haft anorexia.
21. Jag tanker pa min lillebror som dog for snart nio ar sedan varje dag.
22. Jag saknar mina kompisar i Sverige valdigt valdigt mycket.
23. Jag saknar ocksa min familj mycket mer an vad jag trodde att jag skulle gora.
24. Js familj ar dock varldens snallaste extrafamilj.
25. Panik over min yrkesverksamma framtid ar min vanligaste panik.
26. Saker jag funderar pa att omskola mig till ar florist, bed and breakfast innehavare, resesaljare eller desperat hemmafru.
27. Jag tycker sjalv att jag har mycket bra smak nar det kommer till bocker och filmer.
28. Min pojkvan har annu battre smak vad det galler film men gillar skitkonstiga bocker som innehaller fantasy och annat hittepa.
29. Jag ser i hemlighet ner pa folk som ar helt okunniga om litteratur, film, teater och konst.
30. Men kan givetvis sjalv inte sa mycket som jag borde.
31. Och egentligen tycker jag att det ar smatrist minst halften av gangerna jag gar pa teater, opera, klassisk konsert osv.
32. I kvall ska jag ga och se Patrick 1.5 pa bio.
33. Den tror jag nog inte ar sa bra men den ar ju svensk.
34. Sverigealskare ar jag bara utanfor Sverige.
35. Jag har ingen speciell alsklingsfilm
36. Eller bok.
37. Jag ar helt lost nar det kommer till musik.
38. I juli ska jag se MGMT.
39. Det ar min forsta konsert pa sakert tre ar.
40. Jag ar ingen samlare.
41. Darfor har jag extremt fa saker.
42. Tre lador i min pappas kallare ar allt jag har kvar i Sverige.
43. Jag tycker att det kanns valdigt overkligt att jag och J ska ha barn.
44. Och tycker att det roligaste ar att tanka pa namn.
45. Jag vill garna flytta till nagon av stranderna i west Auckland.
46. Men skulle sakna restauranger, fik och bibliotek.
47. Jag ar den som tvattar hemma hos oss.
48. Att dammsuga ar det trakigaste jag vet i hela varlden, vilket ar lite av ett lyxproblem.
49. Jag vill leva jamstallt.
50. Det tror jag faktiskt att vi gor.
51. Darfor oroar jag anda lite over att det ska forandras nar vi far barn.
52. Jag vill inte bli forsorjd av nagon annan.
53. Jag tycker ofta att jag ser vidrig ut pa kort.
54. Nar jag var yngre var jag sjukligt radd for att sticka ut alls.
55. Nu ar jag inte det minsta radd for att kla mig precis som jag kanner for.
56. Jag gar igenom faser nar jag shoppar massor och ar allmant fixerad vid att fixa med mitt utseende.
57. Dessa perioder foljs alltid av extrem slapphet.
58. Jag gillar absolut inte aldre killar.
59. Nar jag var sexton gick jag hem med en trettiosjuaring fran en bar i Stockholm, det ar fortfarande den aldsta killen jag varit med.
60. Men jag har markt att jag borjat se pa typ tjugoaringar som sma barn.
61. Nar jag gick pa hogstadiet trodde jag att jag var kar i min SO-larare som var 45.
62. Jag har rott har.
63. Igar laste jag en artikel om att rodhariga lattare far blamarken och kanner smarta tjugo procent mer an andra. Och det tror jag pa!
64. Darfor tycker J att jag ar rolig som bestamt mig for att naturlig fodsel utan smartlindring i en icke sjukhusmiljo ar den vag vi ska vandra.
65. Jag har varit vegetarian sedan jag var tolv och det kommer jag att forbli hela mitt liv.
66. Jag gillar inte sprit med undantag for gin. Som jag blir galen av.
67. Jag gillar daremot alla sorters ol, vitt vin och rott vin. Och champagne!
68. Tidigare har jag oroat mig for att det kanske skulle vara lite svart att inte dricka under graviditet.
69. Det ar det enklaste ever. Kan inte tanka mig nagot ackligare an alkohol eller cigaretter.
70. Enda gangen jag blir riktigt arg pa J ar nar han gar ut och festar och inte kommer hem forran nasta dag. Vilket tyvarr hander nastan varje gang han gar.
71. Som tur ar sa ar inte det oftare an varannan manad han gar ut.
72. Inte for att jag inte litar pa honom utan mer for att det forstor min somn totalt.
73. Jag litar mycket mer pa honom an pa mig sjalv faktiskt.
74. Nu hinner jag inte skriva mer pa den har listan.
75. Jag maste diska.
76. Och kla pa mig.
77. Innan fyra vanner kommer hit pa middag.
78. Om nagra minuter.

sunday

Allt ar sa mycket virrvarr nu, det ar mycket sova och spy men anda lite battre. Och daremellan sa trixar vi in massa vardag. Skurar golv och storhandlar. Hyr dvd och haller hand. Kanske passar torsdag bra for att bjuda hem vara vanner pa middag. Och verkligen det var langesedan vi at middag med hans familj, nasta vecka da maste vi faktiskt! Och vad tycker du om Louie?

Samtidigt sa langtar jag efter svensk vinter fast det ar var och nastan sommar i Sverige. For jag gillar inte vintern har. Och jag saknar svenska mataffarer och min lillebror. Sonderfrustrerad av att slosa bort det som skulle varit min karriar. Lite lost pratar vi om Sverige kanske snart. Hur skulle det bli. Men jag vill inte att det ska bli lika samma for honom. Han som jobbar jamt och alskar det, har en riktig riktig chans att bli nagot har. Att plugga svenska och sen kanske inte fatt nat jobb alls. Jag vill kanske inte att han ska behova vara jag ett tag.

Nar min kille kommer hem sa hander det i alla fall saker, inte nodvandigtvis spannande sadana. Forsta dagen han var hemma sa gav han bort var soffa och vart koksbord och stolar. Valdigt bra eftersom de var valdigt fula och vi har velat skaffa nytt typ sen vi flyttade in har i oktober. Samre bara att vi inte har hittat nagot bord eller soffa som vi vill ha. Men detta drag kommer att motivera oss sager min kille. Om vi inte vanjer oss vid den har minimalistiska stilen med ett soffbord, en lampa och tre kuddar i vardagsrummet.

Sen har han tvingat mig att storstada i fem timmar idag, mummlat nagot om att jag latit hemmet forfalla medan han varit borta. Det sorgliga ar att det tagit tva personer fem timmar att storstada koket och badrummet. Bara vardagsrum och sovrum kvar.

Forovrigt kanner jag mig lite bitter pa att jag var lite oforberedd pa det har med att ma illa och vara trott under de forsta tre manaderna av graviditeten. Hade raknat med att spy lite pa morgonen och sen kanna mig som vanligt. Kanske lite trott pa kvallen. Inte raknat med att ma illa dygnet runt och somna klockan atta pa kvallen eller att ringa in sjuk till jobbet ungefar var tredje dag for att jag inte kan slita mig fran min kompis toaletten. Besviken pa min kropp. Vek ar vad du ar. Ge efter for det dar lilla hallonet dar inne! Daligt stil.

min kille ar hemma nu och allt jag vill gora ar att hanga efter honom dagarna i anda

Noterar idag att jag skrivit att vi ska fa ett pyttelitet barn. *onsketankande*

ps. lovar att detta inte ska bli gravidblogg.se

den tunna rosa linjen

Assa gu jag har debatterat med mig sjalv om jag ska beratta om detta pa bloggen eftersom atminstone tre riktiga manniskor som jag har riktigt relationer med kanske laser detta. Men skitsamma.

So here we go. For tva veckor sen fick jag inte alls mens som jag trodde forst. Sa jag kissade pa tre sadana dar stickor och alla hade tva rosa linjer. Overklighetskanslan nummer ett. Idag har jag varit hos min lakare och hon var jattesnall och sag nog pa mig att jag inte vet nagot om att vara ett preggo. Nu har jag fatt en gigantisk informationsbok ocksa innehallande reklam, typ prover av kramer mot bristningar. *dor lite och undrar om det betyder att jag ska fa bristningar*. Sen fick jag en mycket lang lista med barnmorskor som jag tydligen sjalv ska ringa runt och intervjua for att valja en som jag har fortroende for. Tur att jag har en journalistutbildning i bakfickan. *tanker ut viktiga fragor* Kan jag inte bara valja den som ar narmast till min fuktiga lagenhet?

Om allt gar som det ska och jag inte ar den dar femtedelen som far missfall ska jag och J fa ett pyttelitet barn (fatta!) alldeles i borjan av januari.

vaderdepp

Alltsa hosten eller vintern eller vad det nu ar som kommit hit far mig att langta till svensk var sa himla mycket. Var lagenhet ar sa fuktig att det pa riktigt rinner vatten utmed vaggarna. Jag har haft blodsmakande hosta i en manad. Och ute da sa regnar det ungefar en gang i kvarten. Sporegnar.

Onoja

J kommer hem om fyra dagar. Och ah vad mesig jag kanner mig nu for att jag nojade sa innan. Det har ju gatt fort. Vad ar egentligen nio veckor? Men vilken lycklig skit jag kommer att vara om fyra dagar.

Och datorn kommer hem med! Inget mer biblioteket. Lasa bloggar ordentligt igen.

tisdagar ar battre an mandagar

Att vara sa fran det enda till det andra. Sa ledsen ena dagen. Radd for allt, karleken, framtiden, hojder, att en ratta ska hoppa ut fran skafferiet och bita mig i halsen, att kora bil och att jag inte ska kunna fa barn. Idag ar det helt plotsligt linnevader igen och som en sommardag i spontanpresent och jag promenerar vid havet och grinar lite. Men for att jag alskar allt helt plotsligt. For att jag kopte ett par fina skor igar och vantar pa ett karleksbrev. Och jag kan inte bestamma mig om swine flu eller svininfluensan ar det fulaste ordet. Men folk har panikar och tydligen finns det 56 misstankta fall har pa Nya Zeeland och jag blir lite trott pa medias panikspridarsatt.

Jag har tagit ledigt fran jobbet hela helgen och handlat en ny topp. For att jag ska aka buss i tre timmar och mota J pa ett flott hotell. Bara for en natt. For att jag saknar honom. Sa staller han in idag. For att. Sen fick jag mens. Javla skitdag.

bortbortbort

Livet ar inte vart att leva om jag inte far aka pa semestrar. Sa kanner jag pa allvar. Och J kanner ungefar samma sa i oktober ska vi aka pa tva veckors semester. Vart? Ja men det var ju fragan, kunde helt plotsligt inte komma pa ett enda stalle jag inte redan varit pa jag vill till. J vill till New York. Sjukt dyrt. Billigare att aka till Europa. Jag vill till Filipinerna. Sjukt dyrt. Sydamerika? Billigt och J har inte varit. Sa ja det blir det. Kostar gratis nastan. Argentina och kanske Venezuela(?).

Tvivelsviveldrivel

Jag drommer om bebisar hela tiden. Och vaknar med handen pa magen. Ar konstant livradd for att jag ar infertil. Hoppas pa det basta nasta. Och undrar hur det blev sa har. Besattheten.

lordag

Jag hatar inte mig sjalv langre. Det har jag firat med kaffe och mandelcroissant pa Bankdirektorens balkong en hel formiddag. Ingen och jag upprepar INGEN tror pa att jag kommer att kunna lata bli alkohol i ett helt ar. Jag tror lite pa mig sjalv. Trots att alla tidigare forsok gatt fruktansvart fel.

Men kanske var det klumpigt att deklarera detta pa Facebook, liksom sjalvgott men samtidigt ett forsok att lasa in mig sjalv i ett lofte, trigga den dar bevisa att jag kan grejen. Foljden: fyra mail av nyfikna vanner som trodde att ett plus ett skulle bli tre. Man bara assa nae jag ar bara ett fyllo det ar alles.

angst

Jag tror att jag ska dopa om den har bloggen till nykterhetskampen. Dag ett var igar men egentligen kan vi saga att dag ett ar idag. For igar var jag upptagen med att spy och sova. Ett ar av nykterhet borjar nu. Pangstartskott.

(Amanda och Anna om ni laser detta sa vet att jag dor av pinsamhet over mig sjalv. Hoppas att vi kan leka nagra alkoholfria lekar nagongang snart)

Kort och flott

En kort sammanfattning av mitt forsta besok pa en filminspelning.

# Folk jobbar sjukt mycket.

# Allt for manga var allt for snygga.

# Jag fick mest hanga med frun till han som J assisterar at. Hon berattade att hennes man har jobbat borta tolv av de senaste femton manaderna. Jag holl for oronen och skrek lalalalala.

# Alla powerjobb pa filmen var det kvinnor som hade. Deras man var dar och passade barn och passade upp.

# Jag tror att det kommer att bli en jattefin film och ska givetvis hojta for den nar den nar Sverige om nagon halv evighet.

How empty of me to be so full of you.

Sa skulle det vara om han lamnade mig nu. Sa borja om, skapa, tank, skriv, prata, underhall och bygg pa nat, ett liv med mera mitt inte bara vart. Inte for att han ska lamna mig men det maste vara mer.

Nya Zeelands East Cape kanske ar himmelriket pa jorden. Kanns ratt sa har i pasktider att vara i himmelriket. Det enda trakiga ar att jag inte kanner mig ett enda uns friskare i himmelriket an vad jag gjorde i den stora staden. Sa jag ar ratt stationar har i sangen med utsikt over det stora havet fran alla tre fonstren. Om mitt hjarta kunde sluta sla sa fort, och de dar patetiska svimmningarna kunde lamna mig ifred. Pa tisdag ringer doktorn med lite testresultat och den dar delen av mig som alltid tror det varsta ar ganska radd.

Fisketuren var ju friska luften och J hade pa sig en Skargardsdoktorns troja. De andra fick massa fisk. Jag sag en haj bara meter fran baten(obs kanske 100 meter fran stranden, bada I think not) och elva pingviner och ojade mig over alla fiskar de andra mordade for nojes skull. Sen ville jag bara ligga alldeles stilla och inte kajaka(eehh hajen) eller paskfesta ett dyft. Har blir det inga barn gjorda, bildligt talat.

Liveblogg fran en liten liten by pa the East Cape:

Min kille bor i en jattekall undervaning av ett hus, allt ar byggt med tradetaljer och ser ut som en bastu alternativt en norsk hytte. Om jag lyfter pa gardinen sa ser jag en strand. Mest vantar jag pa att kaffe ska landa i min hand. Livet ar finare nar man ar tillsammans. Det var dagens paskmoral.

Idag ska vi fiska, hyra kajak och ga pa paskfest i skogen. Oj nu ska vi visst aka pa fisketur om tio minuter sager J och ser lite bister ut.

Fylla tiden

Fixar med papper och banker och rakningar. Diskar, lagar matlador, fixar trasiga klader. Bokar biljett till komedifestival.

Bladdrar i katalogen for Aucklands writers and readers festival. Fundera pa vem jag helst vill hora prata. Eller om jag vill att forfattare ska forbli gomda bakom ord och inte vara verkliga manniskor som oss eller vem som helst.

Borjar plugga korkortsteori efter ett tillrackligt langt uppehall for att ha glomt det lilla jag en gang visste.

Blir full igen.

Allt for att fylla tiden.

Whateverkanslan

Ledsenheten har overgatt i lite bitterhet istallet nu. Sadar sa att jag tanker att jaha ska det alltid vara sa har nu. Han berattar om de tva han jobbar narmast pa filmen med och hur de flackar mellan nz, London och LA pa olika jobb. Verkligen inte den framtiden jag vill ha. Sitta hemma och vanta. Se sa jag dramatiserar i forvag. Och jag vet att jag later lite sur nar han ringer fast jag lovat mig sjalv att inte vara.

Och sa funderar jag over min uppehallstillstandsansokan. Folk sager si och folk sager sa. Men mellan 6 och 18 manader verkar det som att det kan ta. Under tiden ska immigrationen ha mitt pass. Vilket betyder att jag inte vagar boka nagon biljett till Sverige forran jag fatt tillbaka mitt pass. Snabbast gar det om man ar gifta sager de. Och jag sager gift dig med mig! For allt som det just nu kanns som jag offrat. Och han sager blankt nej. Det gor mig ledsen. Han sager att han vagrar att ha ett snabbt och billigt brollop, att den dagen vi faktiskt gifter oss sa ska det vara speciellt. Och jag bara whatever.

arlig?

Jag tror att jag ar lite av en san dar jobbig millimeterrattvisa- och arlighetsfreak, inget drag jag gillar hos mig sjalv men. Darfor tycker jag av princip att man inte ska gora dumma saker sa som att fuska till sig bidrag. Typ for att det ar olagligt. Daremot tycker jag saklart att det ar skitbra att bidrag finns for de som behover dem. Har i nz delas bidrag ut ratt frikostigt: och det ar inte helt fel att saga att det faktiskt inte lonar sig att jobba minimilonjobb. J fick mer pengar nar han var arbetslos an nar han jobbade heltid pa minimilon!

En av killarna pa jobbet jobbar som byggare pa dagarna och som diskare pa kvallarna. Jobbar alltsa ungefar 80 timmar i veckan. Bade jobben betalar svart. Sa han tar aven glatt emot socialbidrag. Jag undrade varfor. Liksom halla du maste ju fa sa javla mycket lon varje vecka anda.

Den har jobbarkompisen vandrade som attaaring i sex veckor ensam fran sitt hemland till ett grannland i Afrika och kom darifran till avlagsna slaktingar i Nya Zeeland. Han sag pa mig med uppriktigt forvaning. Och sa att du maste val forsta att dar jag kommer ifran ar folk skitfattiga, jag vill ha varenda dollar jag kan komma over for att skicka till mina foraldrar och syskon. Och jag ba ah jag fattar faktiskt. Finns nog inte sa mycket bidrag att forsorja sig pa dar hans foraldrar bor. Sant javla i-landsbarn jag ar.

ps. jag gar sjalv emot mina egna arlighetsvarderingar och jobbar ocksa svart.

Jag kanner mig, ja, lamnad. I ett hav av gula blommor och med hans lillebror med karleksproblemogon boende pa min soffa. Forsoker fylla hal med rodvin och mentholcigaretter pa uteserveringar med alla de som jag borde traffa oftare. Forsoker att inte vanta vid telefonen. Leka att det inte kanns som att var sang inte ar en o dar jag ar helt strandsatt. Leka leka leka att jag inte kanner mig som en pepparkaksgubbe som nagon brutit itu. For herregud inte kan jag, na inte kan jag, kanna mig som en sadan dar halv manniska utan hans blotta narvaro.

Interneta pa bibblan eller sno en ny dator?

Det ar host i luften har. Om tva dagar aker J och sen dagen efter min mamma. For att det ska kannas lite lite varre sa har jag just fatt reda pa att J maste ta med var dator och att det inte finns nagon mobiltackning i den lilla halan de ska spela in film. Man ba see you later skicka ett brev med posten da.

Estocolmo som ingen pa min spanskalektion hort talas om

Min mamma ar sa sot. Vad hon gillar allra mest har forutom den fina naturen ar att folk ar sa trevliga. Trots att det ar en storstad liksom "inte alls som Stockholm dar folk ar sa sura och stressade". Min mamma ar en lantis som varit i Stockholm typ tva ggr. En gang nar jag gick i sexan och vi var dar pa skolresa och mamma foljde med. En annan gang halsade hon pa i en och en halv dag. Men jag tror att hon ar genuint forvanad.

Men jag vet inte jag, stressade kanske men inte sura val. I Stockholm alltsa. Saknar lite. Eller ratt mycket.

Turistguide pa dagtid

Oj nu blev allting valdigt sova-ata-turista-visa runt-aka till stranden-laga mat-turista lite mera-och sa jobba som vanligt da pa kvallarna. Idag ar sjatte dagen min mamma ar har och jag har inte varit irriterad pa henne en enda sekund an.

Svenskt godis

Det finns inget pa jorn som jag gillar sa mycket som losgodis. Efter att ha gratit en skvatt och kramat min mamma pa flygplatsen sa undrar jag sen mest over losgodiset. Varldens storsta pase har hon med sig. Men det inte ar inte Karamellkungen utan Dromgodis, nagot som jag pa en snall dag endast kan beskriva som en mycket mycket blek kopia av Karamellkungen. Besvikelsen, besvikelsen.

Som tur ar hade hon aven med sig atta kexchoklad, ett gang daim och marabou choklad. En dag eller tva ska det val racka.

Men hur gick detta till?

En sjuk grej som jag och J borjat gora ar att kolla pa hus. Vi har en gratis tomt vid havet till vart forfogande. Bara hus saknas. Och typ 600 000. Till att bygga huset alltsa. Men enligt J ar det the responsible thing to do now when we are planning for a family.. Assa bara hjalp, 13 going on 35!

Film(o)tips

De senaste tolv timmarna har jag sett tva mindre bra filmer. Forst skulle vi ha filmkvall/middag med Bankdirektorn och Fastmannen. Enligt konceptet de lagade middag, vi tog med film. Trott och jobbsliten och i behov av att skratta lite valde jag Happy go lucky for att den sag glad ut pa framsidan. J som ar en filmsnobb skrek av forundran over att jag inte sett Offret och hyrde den. Vi hade omrostning och de andra valde att se Offret. Jisses vilken tortyr... Tre timmar senare var den enda som var glad J som glatt babblade om hur de klippt filmen och yadayadayada. Vi andra var bara stela i kropp och sjal.

Och sen avskydde jag Happy go lucky, vilken jobbig karaktar Sally Hawkins spelar. Och handlingen? Vad var handlingen?

Snart

Oj, vad jag gar i vantans tider nu. Om 67 timmar ar min mamma forhoppningsvis har om allt gar som det ska. J akte och kopte en ny toasits eftersom var ar lite trasig. Och min mamma ar ju inte som drottningen av det forenade kungadomet som reser med sin egen toalettsits. Men en hel och ny fotjanar hon tyckte J.

Vi har planerat massa saker att hitta pa men anda ar jag nervost att det ska bli tjatigt och irriterat efter nagra dagar bara. Men da kan jag kontra med toasitsen, liksom att det fattar du val att jag ar glad att du ar har anda, vi kopte ju en ny toasits bara for din skull.

Det var da

Jag tror att jag var fyra ar nar pappa flyttade till en egen lagenhet igen. Efter att han och mamma gjort slut flyttade han hem till sin mamma och pappa igen. Och nar jag var dar varannan helg sov jag i en liten sang i koket och hangde i farmors forklade for det allra mesta.

Men sen flyttade han till den dar lilla lagenheten massa trappor upp. Och jag fick sova med pappa i hans dubbelsang. Oavsett arstid sa at vi frukost pa balkongen, pannkakor eller drottningomelett, ibland kalaspuffar. En gang borjade brinna i soffan nar pappa somnade med en fimp i handen.

Till middag at vi hamburgare eller kinamat. Vi gick promenader, letade svamp, badade badhus, namngav blommor, hyrde videofilmer och sa tvingade jag pappa att bygga jarnvag med mig. Och varje gang det var sondag kvall sa hade jag ont i mitt lilla hjarta.

Varje dag fragade jag mamma om jag fick ringa till pappa och saga att jag langtade efter honom.

Nar jag blev lite aldre slogs jag pa mitt satt for att fa bo halva tiden hos pappa, halva tiden hos mamma. Men mamma vagrade! For att hon alskade mig sa mycket sa hon tror jag.

B som i bris

Mulet, blasigt och lite smakyligt. Eller ja i jamforelse med den hetta och luftfuktighet som varit. Jag firar med att tvatta mattor, sortera saker i skap, skura golv och sant som jag bara gor nar det vankas mammabesok.

Jag gor min egen oversattning och broderar ut och lagger till av Lisa Ekdahls Vem vet men skiter i vem vet inte du vem vet inte jag bitarna. Det ska J fa i alla hjartans present. Och googlar pannkaks recept. Det ska han med fa: hjartpannkakor. Lojlig hogtid? Jovars och hjartar gor jag ju varje dag. Men inte gor det nan skada att gora sig till lite.

hata vaderblogg

men det enda som intresserar mig just nu ar iskalla duschar.

P som i p-piller

Nej men J har inte akt an, fem veckor till ar han hemma. Jag har bara varit ledsen anda over allt och inget. Men nu har jag tagit tag i mig sjalv och gjort det jag tankt sa lange, slutit med de nya p-pillren. Inte kan det vara en tillfallighet att det svarta molnet svavat over mig sen jag borjade med dem.

Hoppas pa en ny positiv stil lagom tills min mamma landar om exakt en vecka(!).

Hejda, ses snart?

Hej idag har jag gratit femton ganger, stirrat in i vaggen, varit dum mot min pojkvan, sovit pa soffan for att kanna ensamheten ensam osv osv.

Men visst kan vi klara oss utan att hora det fran mig var och varannan dag. Alltsa det har geggiga och gratiga ger inte med sig. Och jag borde nog inte kladda ner allt som hander just nu i bajsbokstaver pa internet.

Sa vi ses nar jag ar mig sjalv igen. Forhoppningsvis snart.

Ja men det borjar lossna pa jobbfronten nu

Faen faen faen. Nar nagon antligen ringer mig efter att jag skickat mitt glansigt upputsade CV till dem da blir jag helt stalld och sen bryts det. Hon hann fraga varfor jag lockades av att jobba som rekryteringskonsult. Eeeehh tankte min hjarna, det vill jag ju inte egentligen, jag vill bara ha ett jobb dar jag far ha flotta klader och sitta vid ett skrivbord for det mesta. Sa jag hann fnissa pa ett hysteriskt satt och saga att hon caught me off guard, sen brots det. Jag ringde upp men da var hon busy. Ja men sakert.

Faen.

Liveblogg

J ar ju bast sa klart. Han fick jobbet fick jag veta exakt just nu! Champagnegladjebubblor!

Nu ska jag ga och forbereda mig mentalt pa att vara utan honom i nio till tio veckor. Funderar pa att borja med nat smartsamt typ att duscha i skallande hett vatten, foljt av att skita i att ata middag i nagra dagar.

Basta pappan

Idag ar ingen vanlig dag, for idag ar det varldens basta pappas 50-arsdag.

Och har sitter jag och langtar efter honom. Och han sitter dar och langtar efter mig(eller ja just nu har han nog precis gatt och lagt sig, for svensk tid fyller han inte ar riktigt an). Vi ar ju pusselbitar av varandra och allt jag fatt av honom. Munnen och nasan och lite av ogonen. Haret ar han med. Och laren(eller ja hans slakt). Formagan att bli besatt och snoa in pa en och samma sak men sen trottna efter ett tag. Det melankoliska. Drommen om nagot annat. Ordkarleken. Sportkarleken.

Jag och du pappa.

Mitt liv med en pensionar

Igar jobbade jag heldag. Nagon gang pa eftermiddagen skickade jag ett sms till J for att hora hur hans dag var, det var meningen att han skulle ga pa utomhuskonsert och dricka ol. Men det kande han tydligen inte for;

I've just been to the library and then went for a walk and fed the birds in the park

Nar jag kom hem hittade jag massa bocker om vinproduktion fran biblioteket. Nu ska jag och min pensionarspojkvan ata brunch med vara ungdomliga kompisar som gar ut och festar till det pa lordagskvallar. Sen ska vi gora en pensionarsutflykt till botaniska tradgarden.

Boktips

Forsoker beta av lite gamla "klassiker" for tillfallet. Har egentligen alltid haft lite motvilja mot bocker skrivna fore min tid sa att saga men borjar inse att jag nog haft fel saklart. Sa tills min mamma anlander om tre veckor med en vaska fylld av svenska pocketbocker borde jag hinna med nagra stycken. Bra bocker fran 1800- och tidigt 1900-tal? Allt forutom Jane Austen tips mottages med tacksamhet.

Familjen annorlunda

Ar det okej att skaffa hur manga barn som helst? Sag en ganska snaskig engelsk dokumentar haromveckan med familjer som hade mellan tio och fjorton barn och garna ville ha fler fast mammorna narmade sig de femtio. Och nu ser jag att fyran ska sanda ett program som heter Familjen Annorlunda, som handlar om just familjer med manga barn.

Det ar ju lite fascinerande med manniskor som har tillgang till preventivmedel och anda vill ha tio till fjorton barn. Jag undrar ju hur de tanker och varfor de tycker att det verkar kul att ha minst tio ungar? Jag har alltid funderat kring om de verkligen gar att ge sa manga barn tillrackligt med tid och uppmarksamhet. Och hur har folk rad? Omojligt att bada kan jobba nar det ska lagas mat, stadas, tvattas, packas gympapasar, koras till traningar, hjalpas med laxor osv till tiotalet barn.

J ar ju fran en tiobarnsfamilj. Och han havdar med bestamdhet att han alltid kant sig alskad och har blivit sedd. Daremot sa dor jag nastan av sorg nar jag hor om vissa delar av hans barndom. Hur vitt brod med sylt kunde vara enda maten i en vecka, hur de kunde vara utan el i veckor for att det inte fanns nagra pengar att betala den med, hur J ibland inte gick i skolan pa nagra veckor for att det var 5 kilometer pa en stor vag till skolan och det inte fanns nagra busspengar. Eller att han nastan aldrig hade med sig lunch till skolan och fick ga utan mat hela dagarna. Osv. Saklart visste han att det inte var sa har i de flesta andra familjer och var konstant ledsen over detta nar han var liten.

Skaffa inte tio barn plus om det inte finns pengar att forsorja dem. Sa tycker jag. Men visst har du skitmycket pengar och har barnafodande som hobby sa visst go ahead.

...

Jag ar lite nervos idag. J ska pa ett sista i en lang rad av moten/intervjuer om jobb pa en langfilm som borjar spelas in 1 mars. Jag haller tummarna saklart av massa anledningar, forst och framst for att J skulle bli sa glad och att det skulle betyda triljarder for hans karriar. Och nastan forst och framst for att jag hoppas pa att fa ga pa filmpremiar och ha en anledning att kopa en skitsnygg och dyr klanning. (Googlar och ser att regissoren blivit oscarsnominerad en gang, ar det anledning att vara oscarssnygg pa en filmpremiar?) Okej inte ga handelser i forvag men det finns en trakig grej med om J eventuellt far det har jobbet. Han kommer att vara bortrest i nio veckor. Och i slutet av februari ska han ivag pa ett annat jobb i tio dagar.

Lite radd att jag ska sitta hemma och roka(jag som till och med slutat roka) pa ett neurotiskt satt framfor datorn och dricka sjutton koppar kaffe (eller vin) om dagen iford min i och for sig snygga morgonrock, i nio-tio veckor.

Men som sagt vi ska inte ga nagra handelser i forvag.

Kanske fanga dagen och all san skit?

De senaste veckorna har val inte varit sa bra. Kanske har det googlats depression, fast jag mycket val vet hur det kanns att vara deprimerad. Mojligtvis har jag spenderat storsta delen av min vakna tid med att ligga ihoprullad som en boll pa golvet och latsas som att jag inte finns. Kanske har jag spenderat astronomiska summor pa vitt vin for att linda in och forsoka sta ut.

Nu vill jag inte jinxa det men jag gor det anda. Sager det, att det kanns battre nu. Att de enda lyckopiller jag behovde var hittepa salsadans, chilenska sommarplagor, thaicurry, vackra vanner, ledighet, stilla havet, solen, sallskapsspel och att skratta pa riktigt.

Shoppa mig glad, ja det ska jag gora idag. Ma vara omodernt och inte riktigt ratt. Men fungerar det sa far det bli sa. Ny klanning my way bitte.

orka

Nar jag inte ens gar vidare till intervju for att salja biljetter pa en teater borjar jag pa riktigt undra om det nagonsin ska ga bra for mig har. Alls.

Kanner den valbekanta riva upp, fly, borja om kanslan. Nagonannanstans.

Blommigt gor mig alltid glad

Igar var ingen bra dag. Himlen var sur och gra, jag var sur och gra. Negativa tankar och lite sjalvhat var dagens recept tycktes det som.

Tills fina J kom hem fran jobbet och skrek blunda. I mina hander hamnade ett silvrigt paket med massa snoren och blommor. Inuti fanns en rosarodblommig kimono som jag pekade pa for nagra veckor sedan och sa att jag lustade efter men att den var for dyr.

Da blev sur och gra rosarodblommig.

Jaha

Har fatt hora att jag ska vanta mig tio nej pa varje ja som frilansskribent. Men oj vad varenda nej sticker och gor ont.

Me llamo Haren. Soy de Suecia. Tengo 28 anos.

Idag ar det dags for min forsta spanskalektion. Jag ar lite nervos. Har anmalt mig till en fortsattningskurs. Anskyr ju att inte vara bast men spanska ar faktiskt nagot som jag verkar vara samst pa. Har last spanska i fyra ar i skolan, fyra manader heltid i Spanien och rest runt i Sydamerika. Logiken sager ju att jag borde kunna hyfsad spanska men nej, ack sa nej.

Bankdirektorn ska ocksa ga pa kursen. Han har bott i Spanien i ett ar och kan inte heller prata spanska. Och han ar typ min smartaste van. Sa nu latsas jag lite som att det har ar en defekt vi oerhort intelligenta manniskor har, en lite defekt del av hjarnan, spanskadelen.

Jamenjomennja

Basta meningen jag hort idag:

I think we should have our first kid sooner rather than later.

Gardiner

Manga i min narhet har nog trott att de aldrig skulle ske. Men faktiskt nu har det hant.

Jag ar en riktig kvinna nu!

Har handlat livets forsta gardiner i helgen. Vilken helg, vilken kvinna!

J har varit ute och festat for forsta gangen pa en halv evighet. Vid femtiden borjade jag fundera lite pa vart han tagit vagen. Och kan ha skickat ett sms i stil med

Where the hell are you?

Sovande pa soffan hemma hos sin bror visade det sig.

Foljande sms har just mottagits:

12.42 Just woke up

12.44 Vomited

12.46 Walking home now. Love you.

Mojligtvis skickade jag ett sms tillbaka dar jag kravde en chokladcroissant och tidningen vid hemkomsten for att ha ett lent humor mot min classy kille.

For att uppdatera pa det har sa ska J pa en intervju idag for ett jobb som betalar mer an minimilon och dessutom ar mer i linje med det han vill gora. Han har aven tackat ja till att gora ett gratis jobb. Han ska klippa en kortfilm alldeles gratis darfor att producenten lockar med ett betalt langfilmsjobb om han gor bra ifran sig. Fy farao sa fult sager jag.

Det har varit en del ledsna miner hemma hos oss pa sistone. Hemlangtan och jobbstress fran min sida. J oroar sig over pengar, karriar och svara beslut. Och det ar svart att finnas, stryka kinden och kanna med hjartat at den andra nar hela sjalvet ar fullt av tvivel och tankar. Men i skydd av morkret och med hjalp av somnlosheten sa hade vi orden och tiden igar. Sa nu kanns allt lite mindre ensamt for oss bada tror jag.

Masala dosa ar min alsklingsratt

I dag ar det fredag och det ar bra.Varje fredag, lordag och sondag har restaurang Saffron pa Ponsonby rd sydindisk buffe mellan 11-3 och det kostar bara $11. Om ni nagon gang har vagarna forbi Auckland sa hittar ni mig sakrast dar dessa dagar mellan dessa tider. Jag ar den vita tjejen i hornet.

Karleken ar blind

Vill ni veta hur det verkligen ar pa Nya Zeeland? Ja men det ar klart att ni vill.

Givetvis ar det ratt efterblivet. Vilket ju sjalvklart hor ihop med att det var representanter for Europas u-land GreatBritain som kom hit och koloniserade och snodde land i slutet av 1700-talet. Att folk fran de brittiska oarna betalades for att komma hit och bosatta sig fram till 1970-talet har ju gjort att de ar ratt manga. Och vad har de tagit med sig i teknisk utveckling? Givetvis obefintlig isolering, enkelglasade fonster, heltackningsmattor, separata varm- och kallvattenkranar. Andra efterblivna saker som hur fult folk klar sig hanger kanske mer ihop med hur langt bort fran allting Nya Zeeland ligger.

Nya Zeelandare alskar att klaga pa hur daligt allting ar har, laga loner, massa brott, och sa smyger de garna in lite smygrasism dar de anklagar asiater eller islanders for allt som ar daligt i landet. Och sa drommer de om att flytta till Storebrorlandet, Australien, dar dollarn flodar och solen skiner.

Samtidigt ar det sa vackert att det faktiskt tar andan ur de flesta. Och folk campar, aker till stranden, seglar, kajakar och verkligen alskar att vara utomhus. Alltsa nar det inte blaser skitmycket eller regnar, som det gor jatteofta.

Nyhetsrapporteringen har ar den samsta jag nagonsin varit med om. Sensationslystnaden och bristen pa riktiga nyheter ar total.

Det mesta har kretsar kring familjen och allt ar valdigt barnvanligt. Verkar som att folk skaffar barn tidigt har. Dagis ar skitdyrt, sa det ar ju inte sa familjevanligt.

Att ga barfota vart som helst ar helt normalt. Tydligen aven pa offentliga toaletter och mitt i city. Och tydligen ar det naturligast och mysigast for smaungar att ga barfota med. Ingen som ar radd for att deras barn ska trampa i glas eller kanyler?
*framtida hysterisk mor*

Alla radiokanaler spelar the best of the 80's, 90's and now. Men enligt mig mest the 90's.

Typ sa om jag fackstoppar och overdriver allting. Men oh my adopted country I love you anda.

Fuldagar

I minst en manad har jag kant mig som Shreks syrra nar jag kollat mig i spegeln. I vanliga fall brukar jag ha snygga och fula dagar blandat med varandra ungefar varannan dag, for tillfallet har jag bara fula dagar. Och det finns ingen logik for jag ar ju till och med brun for att vara mig, och da brukar jag kanna mig snyggare.

Sa nu SKA jag fixa mig snygg innan jag gar pa fikadejt.

Forresten den dar middagen stallde jag in. Bara for att fa daligt samvete och boka om det till en fika nar J jobbade. Han var fortfarande rar och rolig. Men hon, hans fru, vilken tjej! Jag ville gifta mig med henne. Sa nu verkar det som att den dar middagen kommer att bli av i alla fall.

Girig servitris

Ursakta men hur snal ar inte den kund som har rad att ha en svindyr bil och en PRIVATCHAUFFOR och bara bestalla dyraste vinet och kraver att jag ska serva honom som om han vore gud eller allra minst en kynglighet. Och aldrig, inte en enda gang, lamnar en enda dollar i dricks.

Klart att jag blir glad om jag far dricks men egentligen blir jag saklart mer glad av att folk ar glada, trevliga och gulliga. Men seriost dricks, visst dricksar vi i Sverige?

Jag lamnar i princip alltid typ 10-20%, forutom nar jag tycker att maten smakade bajskorv och servicen var urusel. Vilket inte hander ofta.

Brollopsplaner

Igar hittade jag platsen jag ska gifta mig pa. Varldens finaste damm. Det kommer att bli flott som fasiken. Forst ska jag bara fa J att forsta att jag vill vara gift innan jag fyller trettio men han har godkant platsen i allafall. Och sa ska val J betala av sina femtiotusen i kreditkortsskulder. Sen ar det val bara att spara ihop sisadar etthundratusen eller vad ett halvflott brollop nu kan tankas kosta.

Nagonting (insikten om att jag aldrig kommer att bli rik) sager mig att jag kommer att bli gift i fyrtiofemarsaldern. Min mamma ar 45. Jag kommer att se ut som min mamma gor just exakt nu 2009 nar jag gifter mig 2026. Fast tjockare.

Ibland vaknar jag med panik. Over att han ar hela mitt liv har. Att jag behover honom sa mycket blir sa skrammande. Ar det sa det kanns att verkligen alska nagon, att allt star och faller med den manniskan. Eller ar det bara sa det kanns for att jag hamnat pa andra sidan jorden utan allt det som jag hade pusslat ihop till mitt liv?

Sa projekt skapa ett eget liv har maste borja. For det maste finnas nagot som ar mitt, nagot mer an det dar jobbet som jag hatar. Jag har anmalt mig till en spanskakurs! Och tva dagar pa raken har jag varit och fikat med fina manniskor som ar nya i mitt liv har. Och sa kanns allt lite lattare igen.

Orkar inte mer

I dag har jag jobbangest. Tanken pa att spendera tolv timmar dar i dag ar bara forlamande. Vill ringa in sjuk men sant gor ju inte jag.

Lofte till mig sjalv: Innan februari ar slut ska jag ha fatt mitt nya arbetsvisum som ger mig ratt att soka ett fast jobb. Och jag ska ha fatt ett jobb jag inte sitter hemma och skakar av innan jag ska dit.

Ibland borde jag vara lite forsiktig med vad jag onskar mig. Kanske var det oviljan att var pa jobbet som gjorde att jag halkade och ramlade pladask pa min vansterarm. Vansterarmen som ar servitrisens basta van. Det gor asont men inget ar brutet. Jobba lar jag inte gora pa nagra dagar i alla fall.

Fyllekorning

Detta var ju inte en dag for tidigt. Folk har dricker latt en flaska vin plus och kor bil hem sedan. Och det far mitt svenska nolltoleransblod att koka.

Jobb och sant

J har jobbat tre veckor som frilans pa ett produktionsbolag. I dag blev han inkallad pa ett mote och erbjuden ett fast jobb som chef pa den avdelningen han frilansat. Skitbra tyckte jag, chef och grejer. Antligen lite dollars var vag da J fortfarande inte fatt nagon lon och vi levt pa ruinens brant(ok grov overdrift men jaklar var knapert vi haft det sa himla lange nu och vad jag langtat efter att han ska fa ett fast jobb sa att jag kan jobba lite lite mindre och att vi antligen ska kunna dela lika pa rakningar).

Sa vi kopte segerchoklad och log. Tills vi raknade ut vad Js nya lon egentligen var i timlon. Minimilon!

Herreminje vad ar det for varld dar man maste salja sin sjal och jobba skiten ur sig for usel lon for att battra pa sitt CV. Det ar ju sa i alla branscher dar folk garna vill jobba att det alltid ska tryckas in lite gratis jobb och jobba for smapengar bara for att "det ar ett sa himla eftertraktat och roligt jobb". Bara for att ett jobb ar roligt innebar det inte att man inte ska betalas det man ar vard. Inte nar jobbet kraver utbildning och erfarenhet. Detsamma galler i Sverige och ganska manga tidningar som absolut inte betalar efter nedlagd tid och anstrangning. Na men guuuud sa glad jag ska vara att jag far publiceras i deras fiiiina tidning som har sa gott anseende. For det ar ju sa manga som vill. Faen, jag ska aldrig mer gora ett jobb som inte betalar nagorlunda skaligt bara for att det ar kul. Kul doesnt pay the bills. Tallriksbarandet gor det istallet.

Sa summasumarum sa tjanade J mycket mer utan nagot ansvar och kommer nu att tjana mycket mindre an de tio personer han kommer att ha personalansvar over.

Och jag fattar ju att man far mer nar man hoppar in som frilans. Hur mycket ar tryggheten av en fast anstallning egentligen vard? Pa manga satt ar det ju vart valdigt mycket att veta att det finns ett jobb att ga till vecka efter vecka.

Ahajaja, allt jag vill ha ar ett roligt jobb. Men jag kanske borde halla fast i mitt servitrisjobb for glatta livet da jag faktiskt tjanar ratt mycket pengar varje manad med dricks. I allafall i jamforelse med Js nya chefsjobb.

The vardag

I gar var jag och J pa banken for att oppna ett gemensamt konto for rakningar och ett gemensamt sparkonto. Men mest for att de nya zeelandska immigrationsmyndigheterna tycker att det ar ett tecken pa att man lever i ett seriost parforhallande.

Tjejen som hjalpte oss pep Oh my god that is so cute, you guys are getting married, varvid min pojkvan sag jatteskramd ut och sa eeeehhh well no, not yet anyway hehehehe. Om det bara ar gift folk och fa som har gemensamma bankkonton sa hoppas jag att immigrationsmyndigheterna tar oss pa storsta allvar.

Nu ska jag skutta till jobbet. Lagom kul att vara tillbaka igar efter tva veckors semester och motas av en fullbokad restaurang. Ursakta men ar det inte finanskris och just efter jul och nyar? Folk ska inte ha nagra pengar nu juh!

Men fy faen

Det hjalper inte ens att flytta till andra sidan jorden. Vissa saker gar det inte att fly i fran hur mycket jag ansin onskar det.

En utav dem ar tydligen Basshunter. Hur hittade hans musikvideo till min tv i Nya Zeeland?

Lite tips tack!

En fling fran langesen och hans fru(!) ska komma hem till oss pa middag. Ursakta men vad ar protokollet i den har situationen?

Jag har inte direkt nagon vana av att umgas med gamla ligg, de brukade traditionellt hamna pa minnets bakgard. Dar lag val han med och skrapade tills det dar emailet och facebooks intrade i mitt liv. Och nu nar han harmat mig och flyttat till Auckland. Da kanns det som att vi borde traffas. Okej fine and dandy.

Men berattar jag for pojkvannen att det ar ett gammalt ligg jag bjudit over pa middag? Absolut inte tanker jag eftersom jag ser honom som en kompis. Men tank om han berattat for sin fru att vi haft nagon form av forhallande for langesedan och det ar det forsta hon borjar babbla om. Eller tank om jag blir full och rakar saga nagot om att det maste vara akta karlek eftersom han har en valdigt liten, ja ni vet.

Som en konstig klubb dar jag har knullat med bada killarna i rummet och han med bada tjejerna. Och J och flingens fru ar lite utanfor.

Hur nara inpa kan man stalla in en middag?

Jag ar mastaren av att prokrastinera. Skullt tippa pa att J sager Stop procrastinating oftare an vad han sager I love you. Och detta galler allt fran att stada, betala rakningar, soka jobb, fylla i nya visumpapper, ja fasiken allt.

Darfor gar det inte sa bra for mig att frilansa. Om jag bestammer mig for att i dag ska jag jobba i atta timmar, sa slutar det med att jag skriver mail till kompisar, surfar pa wikipedia, dricker kaffe. Sen far jag lite angest de sista tva timmarna och skriver en lista pa folk jag ska kontakta och saker att kolla upp. Sen lagar jag middag och skiter i det hela. I den har takten kommer jag aldrig att ha rad att saga upp mig fran servitrisjobbet.

Sa okej mitt nyarslofte ar att sluta skjuta upp saker. Enough.

Jag har varldens storsta munsar men far en ta-andan-ur-mig-kyss nar de forsta raketerna sprintar ut i evigheten. Champagne och whiskey och minsta nyarsfirandet pa ar och dar. Men det basta med de basta!

12 timmar senare nar folk skalar, pussas och kramas i Sverige har jag redan hunnit sova, diska och stada upp fran gardagen, gjort grillspett och satt mig i bilen pa vag till stranden.

Hej och valkommen 2009

Jag tar efter Jenny och Underlandet. Har ar mitt bokslut.

2008. Jag gillade dig ratt mycket. Men det kanns ratt passande att det ar dags att bryta upp nu. Ut med det gamla och in med det nya som man sager. Fast en del av det gamla vill jag ha kvar tack.

Egentligen visste jag det redan i slutet av 2007 (och anade det redan i juni 2006) men 2008 visste jag sakertsakert, sa dar att det inte gar att peta pa och hitta oro under, att J var det finaste jag hittat under alla dessa oroliga vandringar mellan olika punkter pa kartor. Lange leve karleken!

Jag flyttade till Nya Zeeland och ar hemma med stranderna, himlen och blommorna har.

Fardigutbildad, antligen.

Det enda som var riktigt trist med 2008 var att lamna mina vanner i Sverige. Och kanske sommaren i Industristaden med ett fantastiskt roligt jobb men med ensamma tv-natter och ledsna ogon. Men pa det stora hela behandlade du mig milt utan katastrofer och dod for de allra narmsta, sa tack for det 2008.

2009. Jag onskar mig att fa fortsatta vara lycklig. Du kanner mig ju inte an men jag lovar, det har varit en lang resa for att bli det, lycklig, och jag vill sa garna halla fast i den kanslan lite till.

For ovrigt sa planerar jag att ta korkort tio ar forsent, spara pengar, skaffa ett jobb som ar for mig, resa till vackra platser, fria till J, att fortsatta forsoka lara mig att dricka med matta (eller inte alls?), kopa manga nya klanningar, ta spanskalektioner (for hur mycket tid kan man egentligen spendera med att forsoka lara sig ett sprak utan att faktiskt lara sig det innan man struntar i det?), lara mig mer maori, att traffa min brorsson for forsta gangen och kanske eventuellt, for att det sager jag varje ar, forsoka bli lite mindre dallrig och lite mer stark. Men om jag gor halften av detta sa vet jag att du hjalpt mig en bit pa vagen 2009, sa tack pa forhand.

Vi ses 2009

Ah trots surbitterheten sa blev jul jakla mysigt anda. Helt annorlunda an hemma med min familj men anda det samma. Likhetspunketerna bestod i att det fanns sa mycket choklad overallt att jag fick chokladhuvudvark och att alla at tills allt de orkade var att vila. Det som skiljde sig at var val att det var sa varmt pa altanen dar vi at jullunch att jag var tvungen att ga in for att ata.

Nu lamnar jag pojkvan och Auckland, tar med mig baddrakt, Evelyn Waugh, Charlotte Bronte och E.M Forster och forsvinner ett litet tag.

Update julafton

Hoho...God javla jul.

Jag har lagat mat i tre timmar utan att min pojkvan eller svarmor har gjort en ansats till att hjalpa till eller ens diska undan. Jag har aven skurit mig i fingret och brant mig pa handen. Nu akte de ivag for att ga i affarer. Jag ska dricka upp min julmust alldeles sjalv som hamnd. Och grina av surhet.

Och hur faen gor man runda kottbullar *clueless vegetarian som forsoker vara snall, obs jag kopte ekologiskt kott*?

Skit samma snart ska jag ga pa julfest pa jobbet. Och bli skrattad at for min hemklippta lugg som blev for kort och jag ser numera ut som han den konstiga ungen i en Hugh Grant film som jag inte minns namnet pa.

Update igen: Julmust gjorde mig hundra ganger gladare!

God jul

Har precis atit risgrynsgrot med J och svarmodern som bor hos oss over jul. Nuarejuligen.

Tanker pa andra saker. Doden. Att nagon som bara var 28 ar har dott dar hemma. Att det gar att veta och tro att nagon ska do och sen nar de dor sa ar det anda en chock.

Tanker pa abort. Nagon som ar mig valdigt valdigt nara ar med barn. Igen med stora bokstaver. Inga preventivmedel verkar bita pa henne, barnmorska sager att det enda som fungerar ar avhallsamhet. Tydligen sa ar det sa for vissa kvinnor. Kan det verkligen vara sa? Valjer hon abort igen sa blir det femte, trots att hon aldrig haft oskyddat sex. Och hon grater och vet inte om hon klarar det igen. Men hon vill inte med uppblasta bokstaver ha barn. Vi har ratt att gora hur manga aborter vi vill. Men varifran kommer da skammen? Att vi ar daliga kvinnor efter en eller tva. Tanker pa andra vannen som gjorde en abort nar hon var femton och en elva ar senare och av barnmorskan fick ett surt aldrig tankt pa att anvanda preventivmedel

Ja jag vet inte. Mennuarejuligen.

mamma

Ah jisses, idag fick jag min forsta ordentliga overraskningsjulklapp. Min mamma kommer hit i februari och stannar i tre veckor. Det hade jag aldrig trott kan jag saga, i andan av att nastan alla mina besvikelser som ror min mamma har att gora med loften som aldrig infrias.

Tre veckor har jag val inte hangt med min mamma sedan jag var nio typ. Mycket spannande hur irriterade vi kommer att vara pa varandra efter en vecka. Men samtidigt fasiken vad mysigt att fa visa mamma Nya Zeeland.

Pojkvan, som ar lite svarmorsradd fortfarande, muttrar om allt vi maste fixa med och den polerade ytan han vill visa upp. Jag skrattar och forsakrar att aven om min mamma ar allt annat an enkel pa vissa satt sa ar hon just enkel. Och sen alskar hon ju att stada, sa gratis stadhjalp i tre veckor har vi ordnat.

Sondag

I dag har jag vaknat och tant fyra ljus och atit fyra Gilles pepparkakor som kostade 65 kronor paketet. Gatt pa en fransk marknad och atit ost. Saknat min pojkvan som jag inte sett annat an i varan sang nar jag kommer hem och inte dar nar jag vaknar.

Sen har jag last igenom alla mina julkort, brev och fodelsedagshalsningar som kommit fran vanner och familj. Finns det nagot finare an nar nagon tanker pa en och satter bokstaver pa papper och betalar en formogenhet for att skicka nagot utvalt till just mig.

Nu ska jag ata svenskt losgodis och lasa Bodil Malmstens Hor bara hur ditt hjarta bultar i mig. Som ett av paketen fyllda med avstandskarlek inneholl.

Och jag ska inte grata och langta hem och kanna tomheten. Na det ska jag inte!

Julstammningen har inte precis kommit som ett brev pa posten

Det ar jul om en vecka! En! Och trots att det ar julskyltat och julpyntat sedan en evighet sa kanns det som ett skamt. Vi har sagt att vi ska skaffa gran och pynta och ha adventsmys, och jag skulle kopa pepparkakor och baka lussebullar. Vi har gjort nada. Och vet ni jag har ingen lust. Tror vi skippar jul i ar. Ja alltsa vi kommer ju att traffa Js familj pa juldagen och saklart ta med oss lite paket till kidsen och laga lite mat och ta med. Men det far bli det. Julen i ar firas i en dag och exakt en dag.

For sen aker jag hit.