Saknar

Bra saker med att ha besök från hemlandet:
Folk slåss om att få vara barnvakt, vilket lett till att jag kunnat gå på bio, varit ute i natten och druckit en öl, skrattat och känt mig jättemycket som mig själv. Har varit omringad av folk som bekräftat barnets status som otroligt extraordinärt begåvad. Har haft hjälp med allt. Har gjort massa roliga och turistiga grejer.

Nu har alla åkt hem och det enda bra jag kan komma på med det är väl att nu har jag tid att läsa bloggar och skriva blogg. Men oh saknaden.

Sunday Rose (N. Kidmans kid, sounds like Sunday Roast)

Söndag. Jättemycket grus överallt. Fungerar ganska bra med att vakna några gånger eller tre på en natt. Inte alls bra efter att helt plötsligt hållts vaken en hel natt. Vi skäller på varandra. J tycker att det här med att vara förälder är precis som när han hade livskris och åkte till Europa och jobbade på ett hostel. Då var det folk som skulle checkas in och ut nätterna igenom. Nu är det ett barn som vill äta, ha ren blöja eller bara vill bäras runt. Fast när han jobbade på hostel så var han full hela tiden, han kan inte bestämma sig för om det var bättre eller sämre.

Efter att ha sprungit runt med mormödrar på zoo och vinkat iväg en taxi till flygplatsen äter vi lunch och sover. Gillar varandra lite mer efter det. Sömn är en viktig grej för att kunna bete sig civiliserat är alltså dagens lärdom.

Nu läser J Stieg Larsson bok nummer två. För trött för att veta vad den heter på svenska eller ens orka googla. Jag har inte läst en enda bok sen hon föddes. Hjärnan pallar inte, funderar på att sjunka ner i chicklitträsket igen. Men Stieg Larsson alltså, det var det jag skulle komma till, så poppis. Helt plötsligt slipper man folks utrop om Abba och Ikea när man berättar vart man kommer i från och folk undrar om man kanske kände Stieg Larsson istället och har konspirationsteorier kring hans död.

Bästisbesök

I dag kommer min bästis hit. Hur mysigt blir inte det. Jag föreställer mig att det är nu det händer. Att jag äntligen får dricka ett glas vin alltså.

Roliga grejer min mormor gör

Börjar prata med folk när vi är och badar på spa och sen blir kompis med dem på facebook.

Trött

Gudars vad jag har skrutit för alla om hur snäll min bebis är och hur lätt allting går. I dag tror jag att någon slags två veckors plus adrenalinrusch tog slut, för plötsligt har jag svarta ringar kring ögonen, värk i hela kroppen och kan bara tanka på att vila, sova lite middag och när jag kan tänkas få komma i säng i kväll. Och om jag kanske kan få en massage innan jag somnar.

Vill typ köpa ett diamanthalsband till min mamma som är här och lagar mat, diskar, dammsuger, plockar, tvättar, viker tvätt och tar med bebis på promenader. Alltså folk som är ensamstående med småbarn får en stående ovation från mig. Jag skulle nog lägga mig ner och ge upp efter en dag.

Dagens näe det tycker jag verkligen inte

J ringer från jobbet och vill prata lite med sin dotter som rapar i örat på honom.

Sen säger han att han tycker att vi ska skaffa ett barn till. Typ nu. På direkten.

Jag tycker tack men nej tack. Återkom i ämnet när jag hunnit förtränga barnafödandet lite mer, när jag inte har bröstmjölk överallt, inte svettas konstant, har blivit skitsmal och glömt bort hur det var att känna sig som en flodhäst.

Det där med att bli skitsmal kan ju göra att den dagen aldrig kommer.

Varning för vråläckligt innehåll

Jag tänkte att jag kanske skulle skriva lite om förlossningen i alla fall. Allt blev ungefär som jag tänkt mig i mitt värsta värsta fall. Det som jag var mest rädd för var att behöva bli igångsatt och att det sedan skulle sluta med kejsarsnitt i alla fall. Och det var exakt vad som hände. Jisses jag som ville ha en helt naturlig förlossning fick väl alla droger som man kan få i samband med en förlossning.

Det hela började med att jag blev inlagd på sjukhuset direkt efter ett besök hos barnmorskan när jag gått sex dagar över tiden. Mitt blodtryck hade gått crazy bananas. Efter en natt på sjukhus så bestämde läkaren att jag skulle bli igångsatt dagen därpå. Mot min vilja kan jag säga eftersom jag verkligen hade en dålig magkänsla kring det här med att bli igångsatt. Kroppen inte redo och allt det där. Men det går ju inte att argumentera mot argumentet för ditt barns bästa.

Så tidigt på morgonen på torsdagen blev jag undersökt och barnmorskan meddelade mig glatt att min livmoderhals var hård som en morot. En dos med gel stoppades upp. Efter tre timmar ungefär började jag få lätta värkar. Deras plan verkade vara att ta hål på vattnet när jag öppnat mig två centimeter. Eh, jag öppnade mig ingenting. Klockan fyra på fredag eftermiddag, alltså vad som kändes som ett år senare, och många doser med gel till så kunde de ta hål på vattnet.

Klockan sju på fredag kväll gick jag till förlossningen som var avdelningen bredvid. Där de satte ett värkstimulerande dropp. Och ja de tio timmarna jag var på förlossningen är ärligt talat en slags dimma där allt var blod och spyor. Jag spydde på J, flera gånger. Flera! Jag fick krystvärkar men slutade att öppna mig, blod sprutade. De var tvungna att ta bort droppet och sätta en epidural för att ge kroppen chans att hinna ifatt sig. Plötsligt fick jag skyhög feber och innan jag hann fatta något hade de gjort ett akut kejsarsnitt. Det var lördagmorgon och hon var där hos oss och allt var bara bra igen.

Var det för jävligt? Svar ja. Kan jag tänka mig att föda barn igen? Visst.

Status: förvirrad

I dag kom det en bröllopsinbjudan på posten, till J, Haren och Astrid. I ett annat kuvert låg hennes födelsebevis. Då kändes det lite konstigt i magen, som att det är på riktigt det här. Att vi är tre personer nu. Ibland glömmer jag bort det. Som i förrgår när jag undrade vad det var som pep från sovrummet, tog fem sekunder ungefär innan jag kom på att just det ja bebisen. Eller alldeles nyss när jag föreslog för J på telefon att vi skulle gå på bio i kväll. Och han tyckte att nja alltså bebisen älskar ju att äta typ en gång i timmen så det blir nog lite svårt och jag tänkte just det ja, bebisen.

Hoppas att jag inte blir en sån där mamma som glömmer vagnen på ett cafe och sådär, lite pinsamt. Om jag nu tänker gå på cafe. Fast jag märker att jag redan har lattemorsatendenser. När jag tog första promenaden med vagnen köpte jag en kaffe och tänkte att det var ju fasiken att vagnen inte har en sån där fräsig kaffehållare (eller ja, egentligen vill jag inte ha någon kaffehållare men jag tänkte att det hade varit bra bekvämt.)

Snart

Jag ska skriva något snart. Först måste jag bara reda ut hur man hinner amma hela tiden, tvätta nedsölade bebiskläder, äta och komma utanför dörren ibland. Men allt är himlans bra. Hon är jättesnäll och så fin att mitt hjärta brister hela tiden.

Säg hej till publiken

Här kör Astrid lite tokerstyle typ fyra fem timmar in i livet.

Jag är så lyckligt trött

Nu har jag kommit hem från sjukhuset efter åtta dagar. Med oss har vi ett barn. Jag har tusen blåmärken från etthundraåtta nålstick och kanyler och ett alldeles eget ärr längs ner på magen och känner mig allmänt som att jag blivit överkörd av något jättejättetungt. Allt blev så mycket mer dramatiskt, utdraget och jobbigt än vad jag kunnat tänka mig att det skulle bli. Men såklart var det värt allt. Givetvis är hon det sötaste och smartaste barnet vi träffat. Bildbevis kommer när jag bara fått sova en timme eller två.

Tidsfördriv

Jag har lyckats läsa flera bra böcker på raken nu, Valerie Martins Property och Laurie Grahams The Importance of Being Kennedy. Efter att ha kämpat lite med Allan Duffs Who Sings for Lu tror jag att den läggs åt sidan en stund. Duff är en nyazeeländsk författare som väl mest känd för att ha skrivit boken som sedan blev filmen Krigarens själ. Låt oss säga att Duff verkar gilla att skildra det råa och våldsamma. Inte riktigt vad mitt psyke pallar just nu. I stället börjar jag med The Road som Jenny tipsat så mycket om. På baksidan står det saker som ultimate destructiveness och total devastation. Hoppas mitt psyke pallar.

Jag har börjat på en lista med svenska böcker jag vill köpa eller läsa när jag kommer till Sverige till våren. Hittills har jag skrivit dit Gellert Tamas De apatiska. Om någon vill tipsa om något vad som helst från de senaste två åren som måste läsas blir jag jätteglad. En bok gör ju ingen lista, det är väl mer en notering skulle jag tro.

Barn? Knappast i dag heller. Men barnmorskan kommer att ge mig en tid för att bli igångsatt när jag träffar henne i dag. Så då får vi något slags bestämt slut på väntan och kan bara hoppas att kroppen bestämmer sig för att det är dags innan det.

Så går ännu en dag

Söta rara kom till jorn den här veckan. Din mor blir nämligen skittrött och sur av att endast kunna sova i trettiosekundersintervaller pga allmän obekvämhet deluxe. Inte så mycket djupsömn då serru. Nu ska vi gå och kolla att du fortfarande växer och att moderkakan inte börjat ruttna.

Att ha samma smak som mormor

Mormor är numera i stan. Med sig hade hon säkert tio kilo presenter från släkt. Till bebis alltså. Och fyra paket med marsansås till mig. Och en ny handväska som hon köpt på vägen. Det läskigaste var att jag varit en sekund från att köpa exakt samma perfekta svarta vardagsväska från esprit till mig själv häromdagen. Undrar nu lite om mormor är ungdomlig eller jag tantig.

Försöka duger

Herre min je. Jag försöker på riktigt att vara positiv och inte tänka på väntan. Detta gör jag bäst genom att fika, baka, äta, sola (ni kan inte ana hur roligt folk kollar på en när man är gravid i tionde månaden på stranden), läsa och allmänt känna mig semestrig. Och i morgon kommer min mormor hit.

En annan bra sak för att ignorera väntan är att stänga av sin mobiltelefon så att man slipper svara på en miljard sms om man fått nån unge än eller. Då kan man nästan låtsas att den jättestora magen bara beror på den enorma mängden choklad man stoppat i sig. Nästan.

.....

Nope fortfarande inget barn. Försökte utmana kroppen genom att åka på utflykt med färja och buss i går. Hoppades att det fysiska avståndet från staden och barnmorskan skulle tilltala bebisens busiga sida, viljan att ställa till besvär. Resultat: noll. På riktigt så börjar det kännas som att det aldrig någonsin ska bli något barn nu.

När mamma frågade vad jag ville hitta på i dag så var svaret sura. Det är en bra och mogen attityd som kommer att hjälpa mycket tror jag.

Väntan

Jag har fruktansvärt lite tålamod och uthållighetsförmåga rent generellt. Samma gäller det här med att vänta på en bebis. Enligt min egen uträkning (fråga inte) var bebisen beräknad till den andra, enligt ultraljud den tredje och enligt senaste mens den sjätte. I dag är det den femte och jag är skitsur och känner på riktigt att det känns som att bebisen aldrig någonsin ska vilja komma ut.

Det är så tråkigt alla sover utom jag

Mina händer och fötter är extremt korvsvullna. Modern och J eftermiddagssover. Jag har sjukt tråkigt. Det var väl det jag hade att berätta ungefär.

Hormonell kvinna på flygplats

Saker jag hann gråta över innan mamma äntligen kom ut ur de där dörrarna direkt från himlen:

Att ett indiskt typ hundraårigt par i rullstol såg så religiöst lyckliga ut när deras vad jag antar var barn och barnbarn mötte dem.

Att en kille i kanske artonårsåldern köpt jättevackra rosor och trampade så nervöst på en samma fläck.

Att en mormor grät första gången hon såg sitt barnbarn.

Sen kom hon, mamma.

Så blev nyår

Det blev ingen vinnarbebis.

Däremot blev jag utsatt för tortyr. Js bästis som jag aldrig träffat förrut, var den mest smärtsamt tråkiga människa jag någonsin behövt spendera en hel kväll och en morgon med. Blott tre olika ämnen ägde han förmågan att konversera kring: sitt jobb, sitt briljanta intellekt och alla tuffa resor han gjorde hela tiden. Och lite grann om sitt svarta bälte i taekwondo och hans onda fot från nån tuff spark han gjort. Vad för människa på en middag hemma hos någon man inte träffat på flera år drar med sig sin dator för att visa typ sjutusenåttahundrafyrtiofem semesterbilder det första man gör efter cirka fem minuter?

Alltså det sjukaste var att J verkade ha hur trevligt som helst. Kanske är han lite av en självplågare? Kanske därför han valt att leva med mig när jag tänker lite närmare på det?

Hurry hurry

Klockan är strax sex på kvällen och vi har inte handlat någon mat till nyårsmiddag än. J ligger och sover, bara jobbat halvdag i dag och firar det med att sova sen klockan två. Måste tvinga upp honom nu. Men hans trötthet alltså, helt maximal. Ser det som ett typiskt slut på ett år när han nästan jobbat sig in i den där berömda väggen. För att han inte ska gå under med jobb och grinig bebis nästa år så är mitt nyårslöfte nummer ett att se till att han tar en lång, riktig semester någon gång så snart som bara är praktiskt möjligt. Då ska vi åka någonstans och bara vara vi och slappna av och sånt som man gör på semester.

Nyårsangst

Kan inte fatta att det är nyårsafton. Och det måste vara första gången sedan jag var tretton som jag inte har några direkta planer och definitivt inte vet vad jag ska ha på mig i kväll. Alltså jag vet vad jag ska spendera dagen med, mammaförbereda lägenheten, dvs dammsuga, damma, organisera, skura golv och polera. Modern och jag har ganska olika syn på det här med städning. Men jag tycker ändå att det är jättejobbigt om hon tycker att jag är slarvig. På eftermiddagen ska jag fika.

I kväll ska jag ja..... Jag ville redan för några månader sedan bjuda hem folk på middag. J tyckte neeej. Sedan blev vi bjudna på ett flott bröllop. Men jag tyckte neeej eftersom det var fyra timmar i bil bort och vi inte vet när bebis vill komma och min mamma landar tidigt på nyårsdagen. Sedan bestämde vi oss för att gå ut och äta bara vi två. Men ingen av oss orkade boka något eller kunde komma överens om vart vi ville gå. Så då sa vi middag hemma bara vi två. Häromdagen råkade J bjuda hit sin bästis som jag aldrig träffat(bästisen bor i annat land och är hemma i några dagar). Så vi ska väl äta middag vi tre antar jag. Klockan är nu halv tio på förmiddagen och jag har hittills fått tre förfrågningar om vad sjutton som händer i kväll. Och två sista minuten inbjudningar till två sista minuten fester, till en hawaiigrillfest och en inbjudan till en champagne- och snittarfest. Så slutsatsen blir ju att vi inte verkar vara de enda som är helt oorganiserade med att fira ut det här decenniet.

Spikmatta

Det här med spikmatta har inte nått Nya Zeeland så vitt jag vet. Undrar lite om det kommer att vara helt ute när jag kommer till Sverige i maj eller om det kommer vara den nya tältsängen. Ba här sov på min spikmatta.

The race is on

Jag försöker hetsa bebisen att bli 2010-talets första bebis. Sitter här och skriker till henne att hon måste visa att hon är en vinnare. Att vi måste ta det här tillfället i akt när vi har det. Borde inte vara så svårt alls. Kvinnorna på Tonga och Kiribati kniper igen en timme(om jag nu har rätt och det är de som har en timme up på nz) och sen hejjar jag ut bebisen en minut efter tolv. Lätt som en plätt om hon inte är en sån där olydig bebis som skiter i vad hennes arma moder säger.

Fint som snusdag

Svårt att veta när jag kommer palla att ta mig utanför lägenheten efter att bebis anlänt. Så i dag unnade jag mig extra allt. Såg The Lovely Bones på lyxbio, ni vet i puffstolar man kan ligga ner i och med knappar att trycka på om man vill ha drinkar serverade. Filmen var godkänd plus med några mycket bra skådespelarprestationer. Jag fulgrät en hel del. Sen körde jag långfika med fina vänner, sån där flera koppar kaffe inhandlas och allt avhandlas. Och efteråt gick jag helt locobananas på mellandagsrean. Efter att ha känt mig ful och allmänt ointresserad i nästan nio månader fick jag nästan en uppenbarelse. Jag kom helt plötsligt ihåg hur kul det kan vara med kläder och att känna sig snygg. Väldigt mycket fattigare har jag i alla fall massa snygga kläder att hoppas på att komma i snarast. J är på väg hem med thaimat och jag har någon slags känsla* av att den där bebisen kan vara på gång snart. Såklart kommer jag att gå två veckor över tiden bara för att jag säger så.

*Typ för att det känns som att jag har en fotboll som trycker på uppstoppad mellan benen. Okej intresseklubben nu noterar ni.

Tur att min kelle är smal och snygg i allafall

Jag vägde mig i går. Inget att orda om, jag har gått upp några kilo eller sju mer än nödvändigt, om vi utgår ifrån att tolv tretton kilos viktökning är något slags ideal. J har däremot gått ner sju kilo under graviditeten. Undrar om min ökade aptit varit värsta bantningskuren för honom. I vanliga fall äter han två tredjedelar av den mat vi lagar till middag men de här nio månaderna kanske det mer varit hälften hälften som gällt utan att vi lagat större kvantiteter.

Kände mig lite bättre när jag läste att Linda Rosing och hennes kille tillsammans gått upp femtio kilo under graviditeten.

*solar mig i glansen av Js smalhet*

Juldagen

Juldagens morgon och jag ringde till alla släktingar som jag visst inte ringde till i går kväll som jag tänkt, eftersom jag gick in i gravvt matkoma redan vid halv nio på kvällen. Det tog fem minuter innan farfar fattade vem jag var, då gav han luren till farmor. Pappa verkade i alla fall glad att höra av mig och gav mig oväntade och bra nyheter. Hemma hos brorn min verkade det också firas en fröjdefull jul.

Julklappsskörden hittills mycket fin. Urfint halsband och en mycket vuxen plånbok från J. En hel del böcker, godis, vin och kakor från vänner. Och den i särklass underligaste julklappen, en kräm för bröstvårtorna till mig från Js chef.

Nu ska jag äta ris a'la malta till frukost. För det får man om man vill. Och så kan man tänka en sväng på alla de som vi saknar vid jul, de som haft lite för bråttom från livet. Sen kan man ändå vara tacksam för att de alls fanns hos en, även om det inte blev så länge som man hoppats. Och så skänker man alla de som sitter ensamma över jul en tanke och uppskattar så himla mycket all kärlek man har runt sig. Sen orkar man inte tänka mer på sånt som känns i hjärtat och åker till stranden en stund innan jullunchen.

En gång till, GOD JUL!

Prisa någon men julaftonsmorgon är här och jag har inte spytt en enda gång än. Ätit risgrynsgröt med nerdragna persienner och tända ljus (fejkvinter). J fick mandeln och tror att det betyder att han kommer att få ett bra år. Han är ju lite rädd för giftemål men hoppas att han gifter sig med mig och inte någon annan.

Eftersom det är totalt okänt för folk här att julafton är den viktiga och riktiga dagen för julfirande så har J gått till jobbet och jag ska på julfest på mitt gamla jobb. Ryktena säger att vi ska få pizza till jullunch, juligt värre.

God jul i stugan

Åh min kropp fortsätter att vara vek och ge upp för spyandet hela tiden. På väg hem från barnmorskan fick jag glatt kliva av bussen tre gånger och vänta på nästa, för det är ju inte så himla trevligt att spy på bussen. Andra männsikor skulle ju kunna bli lite stötta och äcklade så här i juletider, ja alltså folk blir rätt äcklade när man spyr vid busshållplatser med men... Hallå kroppen jag är så hima sur på dig. Jag har ju fått lära mig att jag ska ladda som inför ett marathonlopp(chansen att jag frivilligt skulle ge mig ut på ett sånt är väl typ minus hundra). Alltså förlossningen är marathonloppet. Tror inte att det är rätt typ av uppladdning inför ett marathon att spy hundra gånger om dagen och äta endast vattenmelon, jordgubbar och skumchoklad.

Blir så matt av blotta tanken på att det är julafton i morgon. Pipröst på telefonen till J att vi skiter i att fira något på julafton utan gör bara juldagengrejen för då mår jag säkert bättre. Men så kan vi inte ha det enligt J. Nej i morgon ska det ätas risgrynsgröt och svenskt julbord. Orkar inte, vill inte, kan inte.

Hursom ha en riktigt vacker och kärleksfull jul var ni änsin är.

Bakåt framåt

Härmar värsta bra Jenny. Detta hade jag tänkt skulle hända 2009. Värsta fail skulle vi kunna påstå.

För övrigt sa planerar jag att ta körkort tio år försent(eh halvt uppfyllt, har skrivit teoriprov och då får man faktiskt ett körkort här men jag kan fortfarande inte köra bil), spara pengar(japp det har jag gjort), skaffa ett jobb som är för mig, resa till vackra platser, fria till J, att fortsätta forsöka lära mig att dricka med måtta (eller inte alls?)(jovars tack graviditeten), köpa många nya klänningar, ta spanskalektioner (for hur mycket tid kan man egentligen spendera med att forsoka lära sig ett språk utan att faktiskt lära sig det innan man struntar i det?)(tog lektioner men lärde mig fortfarande inte spanska), lära mig mer maori, att träffa min brorsson for första gången och kanske eventuellt, för att det säger jag varje år, försöka bli lite mindre dallrig och lite mer stark. Men om jag gör hälften av detta så vet jag att du hjälpt mig en bit på vägen 2009, så tack pa förhand.

2010 då? Jodå jag tänkte mig att föda barn(om inte bebis kommer ut redan i december 2009, för jag planerar def inte att föda fram en unge till inom ett år), läsa mer facklitteratur, skriva mer, absolut resa mer, mer målmedvetenhet ska göra att jag landat ett hyfsat jobb innan året är slut, inte slösa tid på skräpteve men se mycket film på bio, tvinga J att ta åtminstone en månads semester och åka iväg någonstans tillsammans, gå ner ialla fall 90 procent av gravvefett, handla dubbelt så mycket kläder som en kompensation för att jag köpte totalt tre klädesplagg 2009, försöka vara en avslappnad och inte allt för nervös mamma, komma ihåg att klippa mig var tredje månad och ha en skitrolig trettioårsfest. Och ta klart det där jäkla jäkla körkortet hur rädd jag änsin är för att köra bil. Äntligen ska jag gulla med min brorson.

Det jag absolut inte ska göra är att lära mig spanska.

Deppig dag men jag är i alla fall sjukt snygg i håret.

Dagens utmaning

I dag ska jag försöka klara av bankbesök, klippning, möte på nz motsvarighet till försäkringskassan, jakt på hotell till min mormor och lokalisera ett filmlabb som är det enda stället där jag kan köpa super8film(ja men såklart att J måste filma förlossningen, dock har han inte min välsignelse att filma något som jag inte kan se med mina egna två ögon.)

Allt detta ska jag försöka göra utan att spy på någon. Wish me luck som man säger om man(läs jag) pratar svengelska dagarna in the ända.

Klagomuren

Sista yogapasset i dag innan yogaplejset stänger för jul och nyår till och med den 11 januari. Åh snälla låt mig inte fortfarande vara gravid den 11 januari. Snälla snälla snälla. Lätt att tänka i typ vecka 27 att ja ja bebis kommer när bebis vill komma. Inte lika lätt att ha en trevlig och accepterande attityd mot bebis ankomstdatum när jag mår illa hela tiden, har ont i magen, inte kan sova och är allmänt så djävla obekväm. Nästan nästan de senaste dagarna att jag känt att jag längtar mer efter att graviditeten ska vara över än efter bebisen. Obs! nästan.

Js pappa sa i går att visst hade det varit bättre om den där om storken varit sann.

Det hade varit asskönt! Men tänk vad mentalt oförberedd jag hade varit. Bara oj här kom en stork med en bebis till mig, vad fasiken ska jag göra med den? Eller hade typ storken skickat ett brev, sms eller email och berättat att den var på g med en bebis?

Men ååååhhhh

Fick det här mailet:

Your growing baby is a coffee-group sized group (between 8-12 mums) who come a long with baby once a week and discover what their babies will introduce them to in the next 12 months!

Men guuud så modernt då. Så pappor får inte komma? Pappor kan inte vara föräldralediga? Tydligen inte. Tydligen så kommer även 2010 vara året då mammor är lite mer föräldrar än vad pappor någonsin kan vara.

Så som i himmelen

Precis som jag trodde så var själva storyn i Avatar typisk för en film jag verkligen inte gillar och heller nästan aldrig ser. Men effekterna! Måste se på biofilm. Minus för att 3Dglasögonen var för stora och gled ner på näsan a'la skolfröken hela tiden.

Hemma lagom till Så som i himmelen på teve. Himla bra dag.

Avatar

I dag hoppas jag på lite tredje gången gillt då de senaste två filmerna jag sett på bio varit urdåliga. Nämligen den här och den här. I dag är det Avatar som gäller. Jag har inte alls varit sugen men alla som sett säger att den är helt otrolig och alla recensioner har varit lyriska. J är mer än exalterad. Hans dröm har alltid varit att få jobba med James Cameron en dag. Kanske på hans nästa film om tio år eller så då. Vet inte om det är något att drömma om dock då alla rykten i den lilla nya zeeländska filmvärlden(weta digital i Wellington har fixat största delen av effekterna i filmen) tyder på att Cameron är ett sånt där riktigt riktigt jätteas. As eller inte så hoppas jag att jag gillar filmen.

Lägga sig vid nio kanske

Typiskt mig. Såhär. Vi har inga planer för kvällen. Jag har lite ond mage som känns som att den vill spricka för att huden liksom inte hunnit med. Mår lite illa. Vill mest ligga på säng och läsa William Boyd. Jvänner skickar sms och frågar vilja dricka öl?

Och jag tycker att för fasiken gå ut! J ute genom dörren på mindre än två minuter.

Efter fem minuter och lite tvklickklickklick inget att se och en uppäten kartong jordgubbar ångrar jag mig jättemycket. Har tråkigt. Är tråkig.

Istället för julstress - en promenad

Saabdöden

Jag trodde ju att detta skulle hända. Men när jag snabbläste svenska nyheterna i morse efter en långsittning med lördagstidningen här så stack det något så i hjärtat. Saabdöden är som när någon jag egentligen inte känner så väl går bort. Någon som dock är näranära med många runt omkring mig. Oron över hur det ska bli för släkt och vänner. När de bor i en stad där det knappt fanns några jobb att söka som det var.

Vill med ha snöstorm

Alltså vilken sjuk människa jag är. Först klagar jag livet ur mig på det skitvädret som varit i Auckland 2009. Sommaren slutade förtidigt, det regnade hela tin och var visst kallaste året på sextifem år och så vidare i massa sura saker som jag säkert sa. Och nu när det äntligen blivit varmt, soligt och somrigt igen, då då har jag mage att kolla på alla bilder från Sverige med massa snö och bli jätteavundsjuk. Vem vill vakna av solens strålar vid sjutiden på morgonen när man kan leva i ett kompakt mörker som bryts av den vitaste snö.

Vad är väl en jul utan snö....

obs. detta gäller givetvis bara till och med den 26 december, sen är jag tacksam över sommar igen.

Lugnad

Allt bara fint med bebis. Mycket lättad. Bebis lite kort och spinkig men med stora fötter och stort huvud. Plutläppar som sin far och alldeles uppenbarligen extremt skitsöt.

Hår har hon med. J frågade ultraljudstanten om hon kunde se vilken färg. Jag tror att han skämtade.

Ta ett djupt andetag och lugna ner dig kvinna

Barnmorskan lyckades inte lugna mig någonting. Hon klämde och klämde på mage och hummade och rynkade pannor. Mummlade lite om väldigt liten bebis och kanske felvänd. Och att jag måste gå och göra ett ultraljud för att kolla läget med bebisen. Jag blev lipig och nervig. Och ställde inte en enda fråga som jag borde ställt.

Men lugnar mig nu med att det såklart inte är något akut för då hade ju människan GJORT något där och då. Nu ska jag gå och göra ultraljud imorgon och så är jag säkert glad igen efter det. För att hålla gråten borta på vägen hem så handlade jag typ sju dyra glossiga magasin. Hoppas att de kan hålla oron borta med. Om jag håller dem hårt mot hjärtetrakten.

ps. vet att jag är en sjåpapa nu men det är som att jag inbillar mig att bara för att allt gått raka spåret hittills så måste något gå fel nu i sista sekunden.

Nedräkning

Väntan alltså. Ibland är jag skitnöjd med att bara ha yogapass, barnmorskan, fikadejter och kanske en klippning att hänga upp min vecka på. Tycker att det är skönt att ta med sig en bok till ett fik och kunna sitta där i timmar. Men ibland så blir jag så rastlös att jag inte får plats i mig själv. Och igår när två planerade grejer ställdes in så visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Ibland så väldigt dålig på att bara sitta still.

Har möe ont i magen idag och så även igår kväll. Men idag ska jag ändå till barnmorskan så hon kan säkert lugna mig med att jag bara åt för mycket potatisgratäng till middagen igår.

Ajdå

Eftersom det varit dåligt väder här sen i slutet på mars hade jag glömt bort hur extremt stark solen är. Resultat bränd, mer bränd, mest bränd.

Och jag åt just upp resterna av gårdagens fika till frukost

Min navel sitter inte i mitten på min mage längre, den sitter en centimeter till höger om mitten. En centimeter till höger om min raggarsträng. Raggarsträng är ju inte så snyggt och det ser fasiken ännu konstigare ut när det inte ens finns nån navel i anslutning till den. Normalt? Normalt?

Annars har jag ju tyckt att jag varit relativt liten över magen hela graviditeten och varit rätt nöjd med det sådär, i någon slags sjuk jag är ju rätt tjock i vanliga fall men har iallafall inte blivit något jättefettopreggo anda. Häromdagen undrade expediten i en affär om jag och min kompis skulle ha våra bebisar samtidigt. Då kände jag mig mycket nöjd med tanke på att jag hade mindre än 4 och hon mer än 14 veckor kvar. Eh, hon mindre nöjd. I går när vi kalasade hemma hos oss så undrade däremot en kompis pojkvän som inte sett mig på evigheter om jag var helt säker på att det inte var tvillingar vi skulle få eftersom jag var så himla enorm. Ridå.

Tur att det ar ett ar kvar till 3-0

I dag ar det min fodelsedag. Och mitt svenska tangentbord vagrar att fungera. Jag har aven bjudit hit typ en miljon personer for att fira denna fantastiska tilldragelse med svensk lucia. Igar var jag jattepeppad och bakade hundrasju sorters kakor och lussekatter och femtioatta matpajer. Vi kladde julgran och pysslade och lyssnade julsanger.

Idag mar jag jatteilla och vill bara ligga i sangen och bli kliad pa ryggen och kanske langsamt lasa tidningen. Absolut inte laga annu mera mat, stada och vara social.

ps. jag fick en plattang av J i fodelsedagspresent och jag hade onskat mig det! alskar att jag alltid ar tio ar efter alla andra eller sa. sakert kommer jag aldrig att anvanda den. fick aven en skitrolig tantpyjamas som J tycker att jag ska se respektabel i pa BB eller vad det kallas.

Vad jag gjorde en hel fredagskväll

J är en vekling. Igår ringde han mig från jobbet och instruerade mig att hitta en doktor som hade öppet sent på kvällen.

Men vad är fel?

Alltså mitt munsår, det gör superont.

Eh, okej, du vill alltså gå till doktorn för att du har ett munsår?.

Väl hemma lyckades jag övertyga honom att det kanske räckte att vi åkte till ett apotek. Vilket visade sig vara mycket lättare sagt än gjort. Vårt lokala apotek som har öppet sent stängde framför ögonen på oss. Det apoteket på andra sidan stan som är öppet 24 h hade slagit igen för alltid. Vid detta laget ville J åka till akuten, på riktigt.

Hela ansiktet gör liksom jätteont, sa han med bebisröst.

Via nummerupplysningen lyckades vi spåra ett apotek långt ute i förorten som var öppet till tolv. Efter att J köpt alla krämer de hade mot munsår och var vit i halva ansiktet så kändes det genast mycket bättre för det lilla livet.

Tror att viljan att leva har återvänt såpass att jag skulle kunna klara av att ta tag i diskberget och en kortare promenad.

Urk

Jisses vad illa jag mått idag. Och hela natten med. Platt på rygg inte nåe gjort.

Orka del 105

Det här tycker jag var kloka ord för blivande mammor och pappor och andra med.

Alltså folk i största allmänhet verkar ju bli helt galna och uppfyllda av någon slags allvetande sanning när de reproducerat sig. Nästa människa som himlar med ögonen och säger ja du gör ju som du vill men jag skulle aldrig.. funderar jag på att riva hårt med mina nya vassa naglar eller kanske bara helt enkelt och kort säga att de kan hålla sina holierthanthouåsikter för sig själva.

Sommar

Den där sommaren som jag tjatat om sen den försvann så hastigt redan tidigt i april är här nu, en månad eller så sent. Därför borde jag ta mig i kragen och bege mig till parken med en bok och uppskatta detta istället för att uggla i lägenheten.

Klara färdiga gå

Sista föräldrakursträffen igår. Nu kan jag byta blöjor på och amma dockor och tänka på mina bröst som hamburgare. Fullärd alltså. Bring it on bebis.

Ett av paren var inte där eftersom de var en trappa upp med sin son som bestämt sig för att dyka upp fyra veckor tidigt. Det fick det att kännas lite mer verkligt, som att ja vi alla skulle få bebisar i slutet av detta.

Lycka i en liten pappersbit

Bokade och betalade den där biljetten till Europa. Känns så fantastiskt fint. Om tre veckor kommer mamma hit, om en månad mormor, om mindre än två månader Bästisen. Och om mindre än fem månader är jag i Europa och kan träffa alla. Känns inte så långt borta helt plötsligt, vare sig Europa eller vänner och familj.

Baka

Baka baka liten kaka. Min nya hausfrau hobby. Har kladdat ihop tre olika sorters muffins, hallongrottor och kanelbullar senaste veckan. Nu är det dags för mjuk pepparkaka. Om jag lyckas lista ut vad kryddnejlika heter på engelska.

Detta är mer än vad jag bakat de senaste tio åren tillsammans. Kanske är det mer sånt man gör när man är i nionde månaden än en upphittad hausfraugen.

Svenska deckare

Läser Åke Edwardssondeckare på engelska och vet inte riktigt vad jag tycker. Tycker alltid att svenska person- och platsnamn står ut så mycket och blir lite fel. Kanske är det alltid bäst att läsa på originalspråk eller så kanske jag inte gillar Åke Edwardsson så mycket. Men det svenska deckarundret har sannerligen nått ända hit, på det lokala bibliotekets "vi rekommenderar" hylla finns alltid en eller tre svenska deckare. Och den vanligaste frågan folk ställer när de får veta att jag är från Sverige för tillfället är om jag läst Milleniumtriologin och sen om jag kanske råkade känna Stieg Larsson och dessutom vad jag tror om omständigheterna kring hans död. Omständigheter som jag tror någon inte helt genomtänkt tidningsartikel här har dramatiserat lite grann. Och den första filmen har premiär här snart. Var inte den förskräckligt dålig, borde jag varna folk?

Kär

Om lite saknad gör under. Om! Alltså jag är kär och glad varje dag när jag träffar J på kvällen efter jobb och sånt. Men flera dagar borta. Då är jag så där laga middag, vissla, pussa, spela musik, kittla, sjunga falskt glad.

Men äsch då

Alltså jag förstår ju att ambassader och konsulat gör mer än dealar med pass och visum. Men det irriterar mig något så oerhört att det finns ett svenskt konsulat i staden där jag bor men att de inte kan hjälpa mig med ett nytt pass. Det måste jag åka till Australiens huvudstad för att få eller skaffa när jag är i Sverige. Då är det ju tur att det finns en nya zeeländsk ambassad i Stockholm. Eller näe, det är det ju inte för de kan inte alls hjälpa mig med att föra över mina nz visum mellan förbrukat och nytt pass. Det kan jag bara göra i Haag eller London.

Tur att ett nytt pass bara behövs var tionde år.

Jag vill, jag vill, jag vill

Har hittat biljett till London. Drygt 10 000, jag borde boka det är vad jag verkligen borde göra. 1 maj till 9 juni i Europa. Allt jag vill göra. Äta och promenera i London, sola med P i Barcelona och kanske en liten sväng till Marseille eller kanske hellre Berlin. Sen är det ju pappor och mammor och brorsor i olika delar av Sverige och vännerna. Men måste nog tänka ut en bra övertalningstaktik tills J kommer tillbaka från jobbresa i morgon, tror att han kommer att tycka att det är lite länge. Inte utan mig men utan bebisen såklart.

Regn

Det har regnat oavbrutet i tre dagar. Sluta nu tack! Genast!

Julkänslor?

Vansinningt, sinnessjukt mycket sugen på julmat och julstämning. Eller ja, pepparkakor, glögg, lussekatter, vörtbröd med ost och julmust. Inte så värst mycket mat det kanske. Annas pepparkakor finns att köpa här och lussekatter ska jag baka till helgen. Julmust, vörtbröd, svensk ost och glögg får jag väl klara mig utan. Mmm och rödbetssallad, det måste jag väl kunna göra själv.

Ömkeriömkera

Jag har varit på ett strålande humör i säkert flera dagar. Känt mig glad och tacksam men visst kanske inte så värst kåt.

Men ni vet den där lagen om alltings jeflighet. Den gör så klart att i dag tycker jag att allt går emot mig och är sådär rysligt jobbigt och hemskt. Därför att:

* Jag hittar det perfekta huset på internet. Alltså peeeerfeeekta med vackraste golven och finaste retroköket, lejontassarbadkar och havsutsikt från trädgården. Och flera hundralappar i veckan under vår budget. I huvudet flyttar jag in på stört och möblerar skitfint. Så klart hade någon annan åpen jäkul hunnit före mig med att slänga mig på telefonen till hyresvärden.

* Flera par i min bekantsskapskrets ska separera har jag just fått veta. Och jag blir så himla ledsen. Fast det inte alls är mig det är synd om. För att det påminner mig om att allt inte varar för evigt. Inte ens den stora kärleken.

* Jag i morses fick inbjudan till vad som låter som en jätterolig fest nästa söndag. Men då fyller ju jag år och nu kommer ingen att vilja komma hem till mig och äta pepparkakor och lussebullar samma dag.

* Andra människor som skulle få sin skatteåterbäring i december, sista omgången, verkar ha fått sina pengar. Men inte jag! Tror att skatteverket vill blåsa mig på mina biljettillsverige pengar.

Självömkan, inte så hett kanske.

Me and my jandals

I Sverige har vi hittepå högtider som kanelbullens dag och så. Här i Nya Zeeland har de hittepå högtider som flipflopens dag, eller jandal som det heter här, och denna stora högtid är i dag. Hur jag ska fira har jag inte riktigt listat ut. Ha på mig flipflops hela dagen eller kanske köpa ett par nya.

Asså förlåt att jag skriver ännu ett inlägg om det här med att vara med barn

Det här är det enda fotot jag tagit av min mage. Trots ihärdiga förfrågningar av mor och vänner om att skicka foton på växande magen så känner jag att jag inte kan/vill/pallar. Vet inte om det är för att jag inte riktigt klarar av att se den förändrade kroppen eller om det är för att jag tycker att det är lite smått sinnessjukt att ta massa kort på en kroppsdel. Men får väl trycka några gånger på på den stora knappen på kameran sista veckan eller så, så att hon, blivande dottern, inte växer upp och tror att hon är adopterad eftersom inga bildbevis finnes.

Semester

Jo men gissa vem som numera är en arbetsbefriad kvinna. Jo men jag såklart. Sluta jobba är ju jättekul, man får presenter och blommor och känner sig som en allmänt uppskattad och poppis person. Stor skillnad mot hur jag känt mig de flesta av den hundratals gånger jag gått därifrån innan.

Nu har jag bokat upp mig med julklappsshopping, bio, fika och sånt resten av veckan för att hålla tristessen på avstånd. Och för att slippa hinna oroa mig att bebisen ska vilja komma ut när J åker på jobbresa. Det får den inte.

Randig pyjamas

Nu ska jag se The Boy in the striped pyjamas. Tror att jag kommer att grina en massa.

Lördagskväll på vår gata i stan

Sicken lördagskväll, knarkar Gaviscon och fyller i oändliga blanketter om bostadsbidrag. Undertecknar på heder och samvete och lovar att höra av mig om jag hamnar i fängelse, hoppas inte.

Och skrattar åt att en av Js bröder lämnat mormonkyrkan för att han inte hade lust att ha på sig det här dagarna i ända. Man ba not dedicated enough, inte bra nog alls.

Alla goda ting är tre?

Åsså var det tre arbetspass kvar. Lättnaden. Men nu har jag ju såklart börjat fundera på vad jag egentligen ska göra i den dryga månaden jag ska gå hemma och skrota och bara bebisvänta.

Misstänker att det kommer innefatta att plöja en bok om dagen och äta löjligt många mackor.

Det senaste på husfronten

Idag hände något spännande i letaboendeföljetongen. Vi tittade på ett radhus som jag ville flytta till! Det hade nytt fint kök, nytt badrum, tyvärr heltäckningsmattor men dock nya, två jättestora garderober, två stora sovrum, hade badkar. Och det var billigare än något av de äckliga skrutthusen vi sett.

Tror ni att J ville flytta in? Nääääee, det är klart han inte ville. För att huset var själlöst enligt honom, han vill hellre bo i ett sunkigt hus med karaktär. Jag skiter totalt i om huset har själ, jag vill bara ha någonstans att bo som har renoverats åtminstone en enda gång efter 1971.

Tider som flytt

Oj. Läser nyheterna om SAAB och spruckna förhandlingar och får ont i hjärtat. Kanske romantiserar jag men vad är egentligen Industristaden utan SAAB, även om allt hopp tydligen inte är ute för framtiden. Men hur som så verkar det som att en långsam och tillika plågsam död är oundviklig. Tänker på då. När mamma och första maken och senare även andra maken åkte dit till fabriken fem dagar i veckan och såg trötta ut när de kom hem. Krumma axlar och stumma händer. Senare så var det kusiner och kompisars första jobb. Och jag, jag skulle aldrig ens tänkt tanken. Men allt jag kan om förmän, montering och linan har jag lärt mig från dem som massförflyttar sig dit i lämmeltåg innan gryning eller hem långt efter solnedgång.

Jag undrar lite hur mycket industrier som kommer att finnas kvar i Sverige om vi tänker tio tjugo år. Det undrar jag verkligen.

Birth plan

Eftersom jag aldrig fött några barn i Sverige vet jag inte hur det fungerar där. Men här måste man i alla fall göra en plan för förlossningen. Som man givetvis får ändra sig angående beroende på vad som händer under förlossningen. Nu måste vi göra våran och trots att jag vet att det inte går att veta vad som kommer att hända på den dagen så vill jag göra lite rätt val redan nu. Men känner mig mest clueless.

Jag tror att både jag och J bestämt oss för att vi vill ha en vattenfödsel. Men när jag googlar lite så förstår jag att det inte är ett alternativ på svenska sjukhus. Och undrar såklart varför? Infektionsrisken? Blir lite nervös och tänker att Sverige vet ju såklart bäst. J hävdar att Sverige har ett i allmänhet överdrivet säkerhetstänkande och att jag inte ska tänka mer på det.

Och petidin är det någon som fått det vid förlossning? Ovanligt i Sverige tror jag. Ganska vanligt här. Hört att många känner sig som att de tagit syra typ. Inte så käckt kanske. Plus att det går över till bebisen och det känns ju onödigt att ge bebisen knark när man inte ens druckit en öl på nio månader. Men eftersom jag inte kan få epidural är jag nervös att jag ska bryta ihop av smärta och skrika efter vilket knark som helst som kan få mig att må bättre en liten stund. Och lustgas? Fungerar det?

Dagens allmäntillstånd

Trött upphöjt till tusen.

Är det meningen att jag ska börja handla och posta julklappar snart då?

Eftersom jag får min sista lön nästa onsdag tänkte jag att det var läge att skriva en jättelång önskelista inför min födelsedag och jul och sätta upp på vår kyl.

Efter pyjamas och böcker kom jag inte på nåt mer jag vill ha.

Så jag lade till juveler också. Men ändå man är ju inte krävande precis.

Pretty please

Jag har ingen lust att vara med barn mer. Min mage är jättemycket i vägen och känns lite som att den ska spontanspricka. Eftersom jag har läst att en normal graviditet varar mellan 37 och 42 veckor så önskar jag mig att bebis är sugen på jordelivet i vecka 37. Komsikomsi.

Om bebisen får för sig att 42 veckor är en bra tid att stanna i magen. Ja då jäklar hotar jag med att dra in veckopengen de närmaste arton åren. Det fungerar säkert.

t-r-ö-t-t

Kom just hem efter en tre och en halv timmes promenad. Orkade inte hålla på och byta bussar och sånt för att kolla radhus. Orken är dock inte riktigt på topp med min hydda.

Nu ska jag vila resten av dagen. Läsa tidningar, äta chokladglass och läsa bloggar.

ps. Såklart vill jag inte flytta in radhuset.

Ett nej tack! Nästa! Nästa!

Huset luktade död hund tyckte jag. Hade goth känsla tyckte J. Vi ville inte flytta in.

I morgon gör vi ett nytt försök med ett radhus med jättestor uteplats.

Här betalas hyran veckovis, vilket är lite finurligt för det gör att jag tycker att något är rätt billigt. Men sen räknar jag om det till svenska pengar och vad det blir i månadshyra. Och då blir jag lite yr när jag inser att jag verkar tycka att det är helt okej att hyra en pytteliten trea med taskig standard för motsvarande 7 500 kronor i månaden.

24

Tjugofyra to go. Om inte totala olusten sätter in så vinner 2009 över 2007 hands down.

Men pretty please då

Strax ska vi åka och titta på ett hus. Nu håller vi tummarna att det i verkligheten är snyggare och betydligt modernare än vad bilderna på internet antyder och sen att ingen annan vill flytta in där.

Solen skiner lite just nu dock

2009 är tydligen det kallaste året i Nya Zeeland på sextiofem år. Och det märks. Känns som att det har regnat och varit grått sedan slutet av mars. Nu kan sommaren lika gärna låta bli att anlända den närmaste månaden med. När bebis är ute och min inre värmetermostat droppat tio grader eller så, då vill jag ha stranden.

Åtta arbetsdagar

Jo men på riktigt, jag har åtta arbetspass kvar. Innan ja... Jag inte vet när jag ska jobba nästa gång eller vad mitt nästa jobb kommer att vara. Det känns mycket underligt. De senaste tio åren har jag alltid haft någon form av plan, även om det bara varit efter det här jobbet ska jag resa dit i sex månader och sen flytta hit. Så plan alltid! Nu... Kanske jobba om ett halvår, ett år eller tre. Kanske omskola mig till florist eller lärare.

Jag ska villigt erkänna att jag känner en hel del lättnad men ännu mer någon form av revanschsug efter mitt karriärsmässigt bortslösade dryga år här.

Vattnet gick på bion

En rolig sak som den något new ageaktiga tanten som håller i föräldrakursen tipsade om senast:

När värkarna sätter igång men det inte riktigt är dags att åka in till sjukhuset än, gå och se en film på bio eller gå ut och ät en romantisk middag för två.

Alltså... Var det ett skämt? Finns det någon som gör detta. En endaste?

Räkna får

Att jag aldrig kan sova när J är ute i natten utan mig. Det är inte på något vis så att jag sitter hemma och vrider mig av hittepåsvartsjuka och hjärnspökeångest.

Jag kan bara inte sova förrän han är tillbaka inom räckhåll.

Min kille är en groupie, eller ja ville vara en groupie tror jag

I går var min kille så väldigt söt. Vi var på middag hemma hos en kollega till J. En av gästerna var en äldre man som klippt den här filmen. J var så totalt starstruck att det var löjligt. Lovar att han var lyckligare när han fick sitta brevid sin idol vid middagen än vad han kommer vara när bebisen föds. Hela vägen hem och halva natten försökte han förklara hur mycket han älskade denna film genom att återberätta ALLT som händer i hela filmen och ALLA repliker.

Det var rätt trist. Men ändå, han var söt på ett lite jobbigt sätt.

Gla' som en lärka

Nya Zeeland är i VM nästa sommar, eller ja vinter här då om rätt ska vara rätt. Jag är görglad, mycket gladare än de flesta nya zeeländare tror jag. Jag jobbade under play off matchen i kväll och sprang in och ut för att försöka få med mig så många snuttar som möjligt. Vid ett tillfälle kom en man och berättade att tjohoo målvakten hade räddat en sån där jättenära frispark. Straff visade det sig att han menade. Typ så mycket kan det genomsnittliga nya zeeländaren om fotboll. Men rugby som har ungefär 1295474 gånger så många regler, det förstår alla.

*firar med en alkoholfri öl*

ps. att det kommer att gå åt den berömda skogen för Nya Zeeland är jag helt säker på men åtminstone så kanske det blir lite partystämning kring VM nu.

)

Tidigare idag när jag var och köpte de där blåbären stod jag även lite förvirrad vid en hylla och valde maränger. Bredvid marängerna fanns en massa kaffebröd. Avlånga, breda och allmänt stora i alla de former. En kvinna med bebis stod och klämde på det olika sorterna och log snällt mot mig.

När jag var lika stor som dig kunde jag sätta i mig en av dessa själv på en dag.

Hej och välkommen till vecka 33 och borta med vinden är tiden då folk inte vågade kommentera min graviditet på grund av min tidigare högst oanseliga utbuktning.

Blåbär

I dag köpte jag blåbär till en efterätt jag vill göra till en middag i morgon. Strunt samma men grejen var att blåbär kostade 45 kronor för 125 gram! Nu undrar jag lite om detta är helt galet. Jag kan inte minnas att jag någonsin köpt blåbär i Sverige, de finns ju i biljarders i skogen.

Okej tar ett djupt andetag och tänker att jag ska vara glad att jag har råd att köpa blåbär för 45 kronor om jag känner för det.

Ångervecka

I dag fick vi se en liten film på föräldrakursen. En sån där film där någon föder barn, grafiskt och nära. Det var valfritt att titta men jag klarade inte att vara den enda som inte ville se. Tänkte att hur illa kan det möjligtvis vara.

ÅH HERREGUD ÅH HERREGUD.

Går det bra att ångra sig nu? Eller att önska sig ett kejsarsnitt i julklapp kanske.

Vän

Attans vad jag saknar mina vänner. Det mycket mer än smärtar i bröstet. Det trycker, bankar, bullrar och hugger. Kanske måste jag åka till Sverige tidigare än det planerade majbesöket. Kanske borde vi flytta nångonstans där det inte kostar tio till femtontusen att åka hem.

Kanske kommer vi aldrig att flytta

Undrar om de flesta som försöker hyra ut sina hus är lite dumma eller så. Hur svårt är det att flytta på din tvätt som hänger och torkar inomhus och typ diska innan du fotar ditt boende?

Ja det där ser ju mysigt och stökigt ut, där vill jag bo.

Friday

Fredagskänslan! Dricker äpplecider, äter chips, lyssnar musik. Och känner mig typ lite pepp på att gå ut och mingla.

Undrens tid är då inte förbi.

Äntligen har vi hittat tillbaka till att spela i samma lag igen eller åtminstone hejja på samma lag. Dra åt ett håll och gå på match samtidigt. Senaste veckorna mer varit som jag AIK, du Djurgården. Det vore skönt om vi kunde låta bli igen. Det är ju så tråkigt att stå på olika läktare och inte förstå.

Första gången

Första föräldraförberedelseträffen ur världen. Vi kan dela in det i plus och minus.

Plustecken för
- att de andra paren var avslappnade och roliga.
- att jag inte behövde ligga på golvet och öva på en enda ställning.
- att jag hade den överlägset minsta magen av alla trots att jag var näst mest gravid, fick mig att känna mig mycket mallig av outgrundlig anledning, medan jag tror att alla andra var jättestolta över sina stora magar.

Minustecken för
- allt läskigt prat om utdragna födslar.
- att vi när vi gick en rundtur i huset såg en kvinna som mitt i förlossningen var tvungen att flyttas till sjukhus och hon såg inte direkt ut att må skitbra.
- Att det bara finns två förlossningssalar där vi ska föda och att jag nu tror att jag kommer föda barn i korridoren typ.

?

November förresten hur gick det till? Jag vänjer mig aldrig riktigt vid att tiden bara springer ifrån mig. Och lämnar mig så där undrande och ständigt lite på efterkälken och än mer jagande.

men det blir bra detta

En av mina kompisar ska följa med mig på föräldrakursen. Pallar inte att gå själv. Möcke möcke tacksam.

Kan själv inte tänka mig något tråkigare än att spendera 2h i veckan i åtta veckor med att coacha någon annan i konsten att föda barn. Fin kvinna det där.

(Min kille skäms och det kan han gott göra, kan ju dock knappast utesluta honom från förlossningen).

Tjock

Jag råkade väga mig igår efter att ha undvikit det i sex veckor eller så. Låt oss säga så här att jag är raka motsatsen till tjockisarna i Australias biggest loser som jag ställer klockan för att se på tv fem dagar i veckan. De går ner jättemånga kilon varje vecka, jag går upp jättemånga kilon. Jag vägrar att dela med mig av några siffor men kan säga att jag nu gått upp så mycket som jag hade som ett mål att inte gå upp mer än på hela graviditeten.

Skaka sura känslor och bränna ögon mot solen istället. Nu hjälper du mig att städa! Då kan vi gå till park och äta fejkkanelbullar sen. Och sen ettårskalas med lufthoppslott och grillukt. Har vårkänslor idag. Och förhoppningar om att allt kommer att ordna sig till det bästa.

Så otroligt över att var så här känslig, ledsen och lättrörd. Det är så kraftlöst på något vis.

Liverapport från ett kontor

Vad jag vet började Js semester i fredags. Konstigt då att han har jobbat lördag och söndag. Och i detta nu ligger jag på en soffa på hans kontor som han håller på att städa ur. Som belöning för att jag inte hjälper till någonting har han lovat att bjuda på belgiska våfflor efteråt.

Och visst imorgon då när vi ska åka till dendäringa stugan som jag längtat till då måste han visst bara iväg på morgonen och göra något i några timmar för nästa jobb.

Och så var det visst det där med den där kursen som vi ska gå på inför förlossningen som börjar om en vecka. Där vi ska få lära oss massa viktiga saker kanske. (i informationspappren som jag tog fram häromdagen för första gången sen i juni står det att vi ska ha på oss bekväma kläder och ta med oss en kudde, eftersom vi ska öva ställningar inför födseln!). Men nu säger J att han inte kan följa med eftersom han ju såklart inte kan kan gå från sitt jäkla jobb. *Muttrar för mig själv att jag kan ju hålla min låtsaskompis i handen när jag låtsasföder barn och känner hur alla par kommer att titta menande på mig och tro att det är synd om mig eller nåt*.

Jag längtar ihjäl mig tills när Bästisen kommer hit om fyra fem månader och jag ska få ta på mig en klänning och gå ut och dricka två glas vin.

Men just nu får jag nöja mig med att med att festa på Gaviscon. Jag och sura uppstötningar är hur tajta som helst för tillfället, hänger dygnet runt. Ja, till och med i sömnen.

mvh fräsch tjej på nästan tjugonie vintrar

Internt meddelande till Nya Zeelandbloggen

Mandadarling STA säljer biljetter till Nya Zeeland för blott nio tusenlappar nu. Skynda fynda och kom hit snart!

Om nån annan snäll rackare vill åka till Nya Zeeland, så tycker jag att ni också ska skynda fynda.

Orka

Har gått över någon slags gräns i graviditeten. Gränsen där det blivit alldeles för klurigt och jobbigt att luta sig framåt i duschen för att försöka nå det där håriga vaderna. Eventuellt sätter jag in en attack i morgon men rakhyveln för att föreberede mig inför vår minisemester. Men mest troligt inte.