Tacksamhetens lov

När känslan av att jag säkert inte kommer att få några fler barn överfaller mig och trycker mig hårt över bröstet. Då gäller det att komma ihåg att jag redan har något så himla bra och perfekt. Att jag aldrig får glömma att uppskatta henne vareviga dag. För tiden går så fort. Så himla fort.

Paris Baby

En helg i Paris och tanken svindlar; det kanske är här vi ska bo? Tills jag är i Berlin helgen efter och tänker att nej, det är här!

En veckas vila

Framsteg

Alla har nu laglig rätt att gifta sig även här på Nya Zeeland. Det är jag väldigt glad över. När jag var tre år var det fortfarande olagligt att sexa med samma kön här. Tänk hur sjukt. Hoppas och antar att min dotter kommer att tänka samma som vuxen, att tänk när hon var tre år då fick inte par av samma kön gifta sig med varandra. Tänk hur sjukt! Glad att hon får gifta sig med vem hon vill nu.

Det finns ju fortfarande förvånande många som tycker att detta är fel. Mest folk och fä som använder sig av det härliga meeeeen i bibeln står det. Så glad att samhället ändå rör sig framåt. Fast en ju inte heller glömma att NZ bara är det trettonde landet i världen som lagstiftat för homoäktenskap. Eller att homosexualitet fortfarande är OLAGLIGT i runt 70(!) av världens länder.
 

Snart så

Här har det inte varit mycket action pga ägnar alldeles för mycket tid åt att vara hormonell, sur och bitter istället.

Men snart är det semester. Då blir en glad har jag hört. Hoppas!

ALLA tips om sevärdheter, restauranger och allmänt flotta grejer i Paris och Berlin mottages med handklapp och små glädjetjut. (vi ska även till Kreta men hela grejen med den semestern är väl att göra ingenting men om ni har något bra tips, för all del!)

ps. någon får även gärna lova mig att det inte kommer någon mer snö söder om Stockholm nu pga hade väl åkt till Sverige över himla jul om jag var intresserad av det. och obs att runt nio grader inte gör någon vår.

Svisch sa det så var denna helg till ända

Bra helg med massa sömn, lite vin, kollade på massa gamla The Hills avsnitt, såg Searching for Sugarman äntligen, en gnutta konsumtion, extremt mycket sushi och några barnaktiviteter.

Trollet hade sin första kapa haka uppvisning. Hon har tränat oavbrutet i kanske fyra veckor. Sötnöten nästan dog av blygma när hon såg alla människor i publiken och lyckades stå som en staty under sex låtar medan hennes kompisar sjöng och dansade. Efteråt konstaterade hon nöjt att hon varit jättebra. Kanske bäst av alla faktiskt.

 Sen fick hon mata ett marsvin. Det var ju apkul såklart.

Vi åkte till grönsaksmarknaden för att köpa billiga grönsaker och bränna pengarna som blev över på kaffe och bakelser.

Trollet matade sig själv med en morot.

Nu ska vi baka kakor och sen var det inte mycket mer med denna helg.

Visst får en bestämma över sina föräldrar?

När vi kommer till Sverige om lite drygt två månader ska vi åka på tvättäkta solsemester till södra Europa. Med oss kommer min mamma och min pappa. Det är väl inget konstigt, förutom att de har varit skilda i 31 1/2 år. Och det är ju jättebra att mina föräldrar inte alls hatar varandra. Problemet är nästan motsatt. Min största rädsla i livet(nåväl förutom att något ska hända med min familj) är att mina föräldrar ska bli ett par igen. Mina föräldrar får på varsitt håll Elisabeth Taylors kärleksliv att framstå som rätt harmoniskt. Så egentligen kanske de skulle vara ett jättebra par; lika barn leka bäst och allt det där. Jag är ungefär 99% säker på att de hade någon form av romans när jag var runt femton sexton. Och jag hade panik då. Nu har jag fått för mig att något liknande är i görningen. De ringer varandra hela tiden och nu detta med semestern som de själva kokat ihop att de båda ska följa med på. Jag överreagerar antagligen. Men jag har panik. Min magkänsla är rätt bra om en säger när det gäller sådana här grejer. Så ja, panik.

Men bättre än att köpa massa skit ju

Har börjat sälja grejer på motsvarighet till Tradera/Blocket. Aldrig gjort innan. Det är som knark ju. Började med två prylar och har nu efter två dagar lagt upp 28 saker till. Förutspår att vi inte kommer ha något kvar i hemmet om två veckor cirka. Det blir asketiskt och mysigt. Det är modernt att leva enkelt har jag hört.

Hjärtanes

Alla hjärtans dag, helt ärligt kunde inte bry mig mindre om denna dag. Visst enligt logiken; allt är värt att firas, så absolut en god middag eller whatevs. Men jag orkar inte arrangera eller förväntar mig några överdrivna romantiska gester.

Men det fanns säkert en tid när jag suktade efter storvulen romantik. När jag fasade att inte få en enda blomma eller något kort i skolan på de där pinsamma utdelningarna. Fast säkert patetiskt drömde att någon skulle deklarera sin kärlek till mig. Som något ur en film då.

På morgonens första rast i dag pratade vi alla hjärtans. En av mina kollegor, som är den yngsta på jobbet typ tjugo, berättade att han köpt en ring och ett halsband och rosor såklart. Sen såg han lite ledsen ut och berättade att egentligen hade hon önskat sig en husky, alltså en hund! med en ring hängande i hundhalsbandet. Men tyvärr hade han inte råd med en hund. Alltså jag skrattade så att det flög kaffe överallt. Det var kanske lite taskigt. Men jag tyckte att det var det roligaste jag någonsin hört. Tills jag kom i håg att jag med har varit tonåring och drömt om filmiska gester.

Men aldrig om en hund med en ring hängande i hundhalsbandet. Faktiskt. 

Lite babbel

Det där med att folk och fä pratar på olika sätt med barn beroende på kön verkar Trollet ha snappat upp. De senaste veckorna har hon börjat berömma sig själv om hon klarar något lite klurigt eller vet svaret på något med att säga I'm a clever girl!. Gör hon däremot något som är aningens läskigt, då berömmer hon sig själv genom att säga I'm such a brave boy! Hon har även sagt saker som att I only want to play with boys because I'm a boy. Det är ju för att hon har fått höra det(inte av mig ), att pojkar bara leker med pojkar. Jag tror inte direkt att hon tror att hon är en pojke eller kanske flicka för all del, jag tror bara att hon inte riktigt förstått vad som är skillnaden(nåja minimoroten nedan dårå) och mer tror att hon kan välja mellan att vara en flicka eller pojke när det passar henne. Och att det då handlar om att välja mellan två olika sätt att vara. Och det är ju tragiskt. Att hon är tre år och tror att pojkar är på ett sätt och flickor på ett annat.

Jag har alltid försökt att tänka på det men detta påminde mig verkligen om att jag ALDRIG ska lägga till flicka i en mening. Så himla konstigt språkbruk ju: åh vilken duktig flicka du var nu, du är allt en rolig flicka du osv. Det är väl aldrig någon som säger så till en vuxen: åh vilken modig kvinna du var nu.  men vilken söt man du är nu i den där koftan. Det där pojke, flicka, man, kvinna fyller ju noll funktion.



 

Vab dag två forts.

Att vara hemma med sjukt, övertrött och allmänt förbannat barn är ju inte direkt k.u.l.

Var sugen på vin redan klockan nio som en konsekvens av alla, eh, meningsskiljaktigheter, vi redan haft i dag.

Måste nog ta med henne ut i friska luften lite innan jag blir galen alternativt rymmer till jobbet och lämnar henne själv hemma.

Vab dag två

Tyckte att Trollet var pyttelite rolig när hon drog ner sina byxor, positionerade en minimorot och skrek "I'm a boy now".

Tyckte att Trollet var rätt tråkig när hon bestämde sig för att kissa stående framför toaletten med hjälp av minimoroten. Det funkade inte om en säger så.

ps. Trollet har aldrig tidigare nämnt detta med snoppar. så tror att det är en revolutionerande upptäckt hon precis gjort.

Tuesday

Universum jag undrar så:

1. Varför går tiden minst dubbelt så fort på helgen?

2. Varför är det helt givet att ens barn blir sjuk så fort nu var det allt längesedan hon var sjuk trillat ur munnen.

3. Hur huuuur gör en för att få en treåring att använda en astmainhalator? Har varit till läkaren två gånger senaste dygnet. Har ej sovit många minuter i natt om en säger.

Men jag hittade världens smartaste recept för att snabbt, enkelt och nyttigt baka något tillsammans med kids. Trollet gjorde själv med hjälp av hejjarop från mig men var inte så pigg på att smaka pga sjukma. Blev ganska gött. Hade blivit göttigare med choklad. Men jag försöker skippa socker just nu. Det är svårt. 

Annars är det mest upphetsande som hänt i dag att vi fick besök av ett gäng Jehovas, vilket fick Trollet att lämna sin post på soffan för att komma ut i hallen och skrika GO AWAY. Det fungerade.

Januari/Februari

Det är ju inte så att en inte lever. Har bara varit lite bizzi med att baka tårtor, njuta av det vackra vädret, drömma om en egen stor trädgård/livet på landet och underhålla Trollet. Allt är som vanligt alltså. Förutom vädret. Det är hemskt sällan det är så här somrigt.

Ska tillbaka till fertilitetsläkaren i dag. Känner mig konstigt nog nästan lika nervös som för två veckor sedan. Vill så gärna få höra något positivt i dag.


Skrev just en lång text om alla tankar och känslor kring detta känsliga. Men ba RADERA. Går inte att skriva om detta utan att låta så fruktansvärt klyschig. Det är en sorg antar jag, att fasa för att drömmen om den stora bullriga familjen inte kommer att bli av. Och all sorg kan en nästan bara skriva om när distansen finns. När en kan vinka till den från andra sidan. Oavsett vad andra sidan innebär.

Detta är inte det jobbigaste som hänt i mitt liv, milslångt ifrån. Och det finns en trygghet i det.

ps. givetvis är jag för evigt tacksam för det barn jag har. jag är inte dum i huvudet. men blir galen på att folk ens måste påpeka det. kan inte ens föreställa mig hur det måste vara att brottas med tanken på att kanske aldrig få bli förälder.

Dagens mejl

Trollets dagis ska nyöppnas efter att ha renoverats i vad som känns som en smärre evighet.

Lokalen måste då välsignas innan den kan börja användas igen. Av någon barock anledning, eh förlåt menar tradition, måste detta ske klockan 5 på morgonen. Och alla måste vara med. I mejlutskick från dagis ba bjud in era vänner och släkt. Jo men mina vänner dör ju säkert efter längtan att stå och hänga utanför ett dagis strax innan fem på morgonen och lyssna på en 20 minuter lång bön. *fixar genast ett facebookevent*

Men det könstigaste av allt i mejlet:

We need to ensure that we have a puhi (virgin) to open the door. The puhi will need to be a girl (obviously) of child bearing age that is pure. This is absolutely essential and very important to safe guard..not only the ceremony itself but also all future generations of tamaiti and whanau that enter the building following the opening. I cannot emphasise enough how important this is. If we are unable to to find a puhi, then a kuia who is past the bearing of children is acceptable. If we have both, then that is great.

En tar ett djupt andetag och tänker att det här är också Trollets ursprung och en får ta det onda med det goda osv. Jag kan inte välja och vraka kring vilka bitar av en kultur hon ska få, så fungerar det ju inte.

Tre år! Tre!

Fetast i stan i början av världshistoriens längsta förlossning.

Alldeles alldeles splirrans nytt barn.

Knubbig och göllig ettåring,

Terrible two.

Och ba swish tre år! Har massa humor och humör. Och vad vore vår familj utan denna lilla galning. Piggare, snyggare, rikare absolut. Men inte lika jäkla glada.

Livet asså

Det gick väl inte så bra hos läkaren. Men det är ju relativt vad en menar med bra. Det är det ju.

Klart att jag hade fattat att något var fel. Är trots allt en ganska logisk kvinna. Känslosam också men ändå logisk. Men blev ändå lite skriet-känsla.

Hade såklart hoppats att de skulle säga här är lite hormoner, ät dem, garanterat att du är på tjocko om två tre månader eller ännu hellre meeeen här ligger ju redan ett foster och skvalpar.

Orkar ej delge er detaljer om min livmoder. Lite oversharing kanske. Ska tillbaka om tre veckor.  Tills dess tror jag att jag ska vägra att tänka på det. Det är alltid en vinnande strategi har jag hört.

Drömmar om semester

Verkar som att min familj njutit av någon form av sommar och semester när de varit borta från mig medan jag svettats framför en dataskärm. Men i maj då jäklar då ska solen skina på hela den här familjen i Paris, Grekland och i Sverige med (minns att sist jag var hemma var det sanslöst kallt i maj men skitsamma).

Småsvettas lite redan

I morgon bitti klockan åtta. Då ska vi sitta och vrida oss nervöst i varsin stol. Hjärtat som pickar på lite för fort. Svälja stressandningen, kanske tårarna.

Har målat upp diverse skräckscenario såklart. Så känns nästan som att om vi inte får reda på att jag passerat klimakteriet utan att märka det eller att J saknar spermier, så är det sjukt bra nyheter.

Nervositeten över att kanske kastas in i en ny värld. Där bebisar blir till med hjälp av hormoner, sprutor och män och kvinnor i vita rockar. (i nz verkar dock inte läkare ha på sig vita rockar utan mer kontorskläder, känns ej bra).

Men håll tummarna please.

ps. bjuder på genant fakta om kunskapsbrist: jag var kanske femton år när jag fattade att provrörsbarn INTE  innebar att fostret/barnet låg och växte till sig i ett provrör i nio månader. Hade ju fått vara ett micket stort provrör i slutet i så fall.

Går och lägger mig istället

Avskyr att jag är helt computer illiterate. Två saker som ger mig ångest på jobbet: 1. jag måste sakna den hjärnhalva som behövs för att lära mig att behärska Photoshop till fullo 2. min hjärna i största allmänhet tycker inte heller om Excel. Alls.

Bekännelse. Ibland tar jag med mig jobb hem och tvingar min man att fixa till det. Min man är ett geni. Både vad det gäller datorer och formgivning. Tur för mig. Tyvärr är ju min man bortrest den här veckan. Och tydligen reder sig inte en riktig kvinna själv.

Hoppas att jag inte får sparken snart. Det vore trist.

Att längta och längta

Fem dagar avklarade. Sex kvar. Mitt hjärta just nu. Aj. Trodde aldrig att detta kunde vara så svårt. Innan Trollet trodde jag absolut att jag skulle kunna vara ifrån ett barn utan problem. Ofta och länge. Nu vet jag att det behöver jag ibland men vill, nä.

Hejdå frossarmånaden

Kommer ihåg när jag var liten och min pappa brukade prata om att han gått upp fyra fem kilo under december. Och jag tyckte att det var helt crazy! Hur kunde det gå till. Nu är jag ju ingen bantartyp men det känns skönt att alla dessa kalas som sker flera gånger i veckan under december är över. Har ätit så mycket gott men nu är jag obeskrivligt mätt.

Ensam hemma

Ensam hemma i tio dagar. Första dagen grät jag och kände att detta kommer inte att gå. Sen kom jag på att det är slöseri med tid att inte ta tillvara på tillfället.

Så nu går jag all in med luncher och vinsuddigamiddagar med vänner och bekanta. Shopping i timmar. Pedikyr. Använder upp det där presentkortet på massage som suttit på kylen och väntat länge. Gymmet. Långpromenader. Framförallt att låta allt ta den tid det tar.

Måste ju jobba också men det är okej.

God Jul

Hard life och allt det där. Så hett att allt vi gjort varit att bada, grillat lite, druckit vin med stora mängder is. Kanske en kvällspromenad på stranden. Lagom med julklappar. Barnet förälskad i sin träjärnväg. Drömmer nu om att köpa en stuga pga den åtråvärda kommabortfrånallt-faktorn.

2012

Tar jullov i en vecka nu. Välförtjänt känner jag.

Detta året alltså. Jäkligt bra på vissa sätt. Gifte mig med världens finaste. Sa upp mig och fick ett nytt och jätteroligt jobb. Trollet som gör mig glad varje dag.

Lite jobbigt eftersom min man spenderat i snitt 70 h/vecka på jobb och jag inte direkt gillar att dra det tunga hemmalasset till största delen själv. Detta kommande år provar vi matkasse och att betala för städ. Det andra jobbiga har ju varit det som jag anade redan förra året. Att här blir det inga mer barn gjorda som det verkar. Har tid på fertilitetsklinik i början av nästa år, så förhoppningsvis blir det en bra nystart. Har fått nog av att deppa över det.

Ska åka och lämna julklappar till Trollets lärare nu pga fjäskis. Har varit med Trollet till BVC i dag och fått remiss till talpedagog och hörseltest (Trollet har talsvårigheter men det blir nästan komiskt då hon blir akut blyg vid möte med nya vuxna och bara utstöter grottmänniskoljud och som verkar lite, eh, efter). Hennes öron, det är också något jag önskar löser sig nästa år.

2013 åker vi även till Sverige i maj. Det ska bli årets höjdpunkt. Tre år sedan mina fötter nuddade svensk mark. Det är för länge.

Årets partyvecka

Vilken festlig vecka. Verkligen.

Jag fyllde 32. Men kunde inte brytt mig mindre då jag hade maginfluensa och fyrtio graders feber i två dygn.

Sen hade vi en äktenskapskris. Den har tack och lov gått över.

Bilen gick sönder. Tack och lov lagad för en relativt liten summa.

Tvättmaskinen gick sönder. Fortfarande sönder.

Min chef har just slängt åt mig ett jättejobb att reda ut på de fyra dagar jag har kvar att jobba innan julledighet. Stresshjärta deluxe. Sitta och jobba klockan 23.30 på en söndagskväll = not cool.

Min man klädde Trollet i strumpor och sandaler en dag. Se bildbevis ovan. Trodde att det var förbjudet.

Men i morgon är det måndag och en ny vecka börjar. Den borde ju bli lite mer lyckad kan jag tycka.

Skola

Trollet ska spendera en heldag med sitt dagis på en av de två skolor vi väljer mellan till henne (OM vi bor kvar här) i dag. Att det aldrig slutar att förvåna en. Hur fort det går. En dag föds de och nästa funderar en på vilken skola de ska gå i.

Alltså obs att det är två år kvar till hon faktiskt ska börja skolan och att jag ibland vill flytta hem till Sverige nästan bara för att hon ska få ett år till av att inte gå i skolan. Det är ganska hets här med att välja skola tycker jag. Jag som inte har någon erfarenhet av det nyzeeländska skolsystemet får lite panik faktiskt.

Tyvärr blir det ingen apa varken med eller utan mustasch

Barnet har varit på zoo i dag med sitt dagis. Givetvis var hon tvungen att väva in sitt älsklingsämne julen i detta och berätta att hon absolut inte vill ha en tiger i julklapp men verkligen vill ha en apa med mustasch.

Man ba det är okej jag lovar att du inte ska få en tiger.

1 december

- Är det jul i dag? har Trollet frågat varje morgon i kanske två veckor så fort hon slagit upp sina grågrönbruna ögon.

Så ni kan ju förstå peppen när vi överraskade henne med en adventsdocka med en liten present i och berättade att i dag ska vi julpynta. Galen av lycka, I tell you.

Jag känner mig lite galen av lycka pga Trollet sov till klockan fem i egen säng. Vi har inte ens försökt få henne att sova i sin säng sedan hon började sova typ hela nätterna när hon var två pga en vågar inte ändra NÅGOT när en under två år har haft en unge som vaknat en miljon ggr varje natt. (fick lite panik då jag pratade om detta med vår granne och ba jaja de lär ju inte vilja sova med en när de går i skolan liksom och grannen berättade att deras elvaåring kommer in till dem varje natt...)

CSN ni är dumma i huvudet

Alltså! En gång varje år undrar jag om de som jobbar på CSN:s utlandsavdelning är helt dumma i huvudet. Varje år skickar jag in en kopia av mitt årliga skattebesked och deklaration. Varje år skickar CSN ett brev tillbaka där de skriver att detta inte är tillräckligt underlag och vill ha specifika papper som inte finns. Så varje år måste jag ringa till nyzeeländska skattemyndigheten och be dem skriva ett brev åt mig där de säger att dessa papper inte finns och att de papper jag redan skickat ÄR deklarationen. Och dessa papper tar typ 6 veckor att få och då är det redan 3 veckor efter att det är försent att lämna in mer "bevis" och jag får betala tillbaka mitt studielån i enlighet med att jag skulle tjäna en svensk medellön. Och det gör jag inte!

Varje år. Blir galen.

Lite omg var det!

Jag ska iaf inte bli paparazzi när jag blir stor. Men vilken rolig kväll det blev när den där filmen som styrt våra liv de senaste två åren äntligen hade premiär. Eftersom det är omöjligt att se på bilderna får jag väl berätta vilka de är på bilderna 1. Evangeline Lily 2. Elijah Wood 3. Martin Freeman 4. Cate Blanchett (omg vilken jäkla megasnygg kvinna in flesh) 5. Kön där vi di vanliga dödliga fick köa för att gå på den röda mattan.

Flest livvakter hade den nyzeeländska premiärministern, inte så konstigt kanske eftersom jag fick ett akut sug efter att teaterviska i hate you när vi passerade varandra på röda mattan, gjorde dock ej pga är vuxen trots allt. Alla var asstiliga förutom jag som ni kan skymta i grön klänning och röda skor typ julgranstema. Fick veta cirka fyra timmar innan att det fanns en biljett till premiären  åt mig och fick klädpanik. Men tänk alla pengar jag sparade på att inte göra håret, naglar, köpa ny klänning osv.

Roligt hur som - antagligen en once in a lifetime grej.

ps. filmen tror jag inte jag får säga något om och lika bra är det.

Iiiiiiihhhh

Knausgård del 2 och Eldvittnet kom med posten i dag. Lille peppad. Älskar posten. Älskar böcker. Älskar min pappa.

November fortfarande? Verkligen.

Hur är det möjligt att det fortfarande bara är november? Hela kroppen vill ha julledighet, alla julrelaterad projekt på jobb inskickade och klara nu. Alltså jag ska bara vara ledig i fyra dagar pga sparar min semester till vår Europaturné i maj. Men min man ska vara ledig i tre veckor och jag är på riktigt så glad över detta. Han har jobbat cirka 100h per vecka senaste veckorna och är så trött att jag blir rädd på riktigt. Men men nu är det typ slutspurt deluxe för dem, på onsdag handen i kaklet. Och sen lite jobb i två veckor till. Sen har vi hyrt stuga över en långhelg. Och Trollet och J ska åka norröver och campa med farbröder och kusiner och hälsa på Trollets farmor. I tio dagar ska de vara borta, första gången jag ska vara ifrån min onge mer än två dagar. Tror att ensamheten kommer att vara skön i max tre dagar och sedan ganska plågsam. Men ändå. Jag har ju varit borta med Trollet i en vecka eller så utan J massa gånger, så kan ju inte direkt säga att de inte får pga känns jobbigt för mig. Blir tomt men lite semester med antar jag. Sova mycket, äta macka till middag, inte mycket stök, inget tjat osv.

Tre år senare

          











I tre år har vi tänkt klä om våra köksstolar. Nu är det gjort. Mycket nöjd. Kan ej klassas som impulsivt val iaf.

Dagens ungdom

Trollet vill bara vara hemma för tillfället. I dag mutade jag med lördagsgodishandling för att ens få ut henne ur huset. Sedan ville hon göra ansiktsmålning och efter det gå hem. Inte ens leka på en enda av de tre lekparker vi passerade.

Fast lite skönt att släppa det där med allt kul vi ska göra och all frisk luft hon ska ha och bara acceptera att hon behöver lugn och ro och skrota med lite leksaker hemma.

Äntligen!

En mycket positiv grej som jag är helt säker på att varenda människa undrat hur det gått med:

Trollet som aldrig ville sluta med blöja är nu blöjfri både dag och natt.

Att detta gjort mig så glad känns en smula patetiskt men det är ok.

Det där med att fortfarande hoppas på årets bästa julklapp

Förresten om någon nu tror det från nedanstående inlägg, så ska vi inte göra IVF. Inte nu iaf (herregu' jag vill mycket hellre spendera 60 000 kronor på en fantastisk semester med min familj). Men ja, jag googlar rätt mycket om vad tusan vi kan hitta på. Och hamnar alldeles för mycket på familjeliv. Och vad en håller på. Sprayar någon ört som smakar döden i munnen två ggr per dag. Knaprar b-vitamin, folsyra, järn och kinesiska örter. Lägger typ en sjättedel av min lön på akupunktur. Håller tummarna en massa. Men vågar inte hoppas så mycket att jag blir förkrossande besviken längre.

Har äntligen bokat en tid med en specialist. För att ja, om något är fel på riktigt så är det ju bättre att veta det ändå. Men antagligen är det inget fel på riktigt för Henry min senaste (tredje! avskydde den första och den andra rekommenderade mig efter ett tag att gå till Henry och hans fru pga specialister på fertilitet) och mycket seriösa akupunktör och herbalist säger att det inte är något större fel på mig. Lite blodbrist, ganska mycket rutten njurfunktion och en kall livmoder. Och det man kan ju förstå att ingen vill flytta in i en kall livmoder. Men inget som inte Henry kan fixa rätt snabbt serru. Hoppas.

Alla galna husmodersknep mottages med tacksamhet och kommer säkert att testas.

Lite klag på mitt adoptivland

För första gången håller jag på att bekantar mig lite närmare med den nyzeeländska sjukvården. Är inte så jätteimponerad. Antar att mina förväntningar är formade av min svenska uppväxt. Och innan någon hinner säga att det minsann inte är så bra i Sverige nuförtin' mohahahahah, jo det är det visst. (dör en smula när jag ser folk klaga på att deras barn inte får blöjor på förskolan och att det inte får äta lunch på förskolan när barnet får gå GRATIS 15h per vecka medan en förälder är hemma med yngre syskon. ASSÅ!)

Lista på saker som får mig att längta efter/önska att betala mer skatt här:

1. Alla barn som går hungriga. Önskar skollunch så att alla barn kan få bra mat åtminstone en gång varje dag. Titta på detta klipp om ni har lust att bli lite ledsna.
http://www.3news.co.nz/Lunchbox-differences-in-decile-1-and-decile-10-schools/tabid/367/articleID/269617/Default.aspx

2. Sinnessjuk dyr barnomsorg som inte subventioneras förrän barnet blir 3 år och därmed uppmuntrar föräldrar (please läs mamman) att vara hemma så länge. Ej främjande för the jäm to the ställdhet i hemmet eller på arbetsmarknaden va.

3. 12 veckors betald föräldraledighet. Har just kampanjats för att utökas till 21 veckor men nej, det har ju landet absolut inte råd med. Obs! att du har rätt att vara hemma från jobbet ett år men utan betalning. Många som inte kan leva på en lön så länge.

4. Sjukvården! Trollungen behöver rör i öronen. Hennes läkare skickar en remiss till sjukhuset. Sjukhuset skickar brev där de säger att eftersom de inte kan uppfylla vårdgarantin att träffa henne inom 6 månader kan de inte ta emot hennes remiss. Asså. Så då står valet mellan att vänta några månader och skicka in en remiss igen och se om de tar emot den eller att gå privat. Och betala ur egen ficka. Känner mig som en idiot som inte insett att vi faktiskt behöver ha privat sjukförsäkring. En annan grej, kostnaden för ett ynka IVF-försök 50 000 till 60 000 svenska kronor.

Ja, nu klagade jag fast jag just klagade på folk som klagar.

Vardagen

Livet det går för fort visst. Min mamma kom och nu har hon åkt hem och Trollet är helt förbi av längtan efter sin mormor. Den välbekanta ångesten/dåliga samvetet att jag berövar min onge sin morfäräldrar och dem sitt barnbarn klappar på. Såklart hann jag inte med en hundradel av allt jag trott under mamma besök. En biodejt med min man och en kväll på stan med röda läppar och en känsla av att tyckte jag verkligen att det här var kul en gång?

Samtidigt som mamma åkte verkar sommaren ha bestämt sig för att den kanske kan tänka sig att dyka upp i år med. Det hjälper mot allt som gnager. Vanlig hederlig d-vitamin. Eh, och jag har börjat greja med vår "trädgård" också. Känner att jag måste ha fint och blommigt på vår sorglig uteplats. Känner att detta dock börjar gå lite över styr då allt jag tänker på är olika frön, örter och blommor och vilka som kan tänkas passa fint ihop. Dessutom har jag fixat cirka allt till julen med undantag av något adventstakeaktigt OCH organiserat och beställt mat till en svensk julfest innan jul. Som nästan varje vecka detta år ställer jag mig frågan: vem är jag egentligen? och vad har jag gjort av min vanliga slarviga personlighet?

Hej hej

Det är finare än snus att ha min mamma här. Ändå är jag så satans trött. Gillar mitt jobb massor men en gång i månaden får jag extrem prestationsångest och har så mycket att göra att jag skulle behöva vara fyra personer ungefär eller bara en extremt mycket snabbare arbetsmyra. Har varit på kurs hela dagen och måste nu jobba typ kanske tills jag ska vara på jobbet i morgon om jag ska hinna till en deadline. Orka.

Men häromdagen var jag glad och positiv. Jo då. Häromveckan köpte jag ett doftljus och jag och J var ute och sprang ihop en kväll. Vem är jag? Snart börjar jag kanske inredningsblogga också.

Sex timmar kvar

Jobbar hemifrån i dag. Det går trögt. Jag hänger mest på internet. Kollar serier. Räknar ner timmarna tills mamma landar. Borde städa och så. Skärpning! (varför funkar det aldrig att säga till sig själv)

Lite galen av längtan efter mamma men även efter min leverans av mat från the Royal Kingdom of Sweden. Marsansås, pärlsocker, vaniljsocker och lösgodis. Mycket socker. Har även begärt pepparkakor och skumtomtar. Om skumtomtar finns i butik redan?