Spionera pa andra ar mitt nya ragga

Fin morgon har blivit blasigt och faen att jag aldrig lar mig att det ar alla vader under en dag har. Satter mig i vindskydd och vantar pa taget. Hon ar jobbkladd pa ett stramt satt, gammeldags strang larinnaaktig, men inte alls pa ett sexigt vis. Lite vissen. Fast egentligen har hon supermodellooks. Fast man maste kolla jattenoga for att se det. Han ar sot. CHILE artikulerar han langsamt for henne. Han kan verkligen inte prata engelska. WORK? sager hon. Efter fem minuter ar svaret holiday. Jag vill hoppa in och tolka lite men man kan ju inte visa att man supertjuvlyssnar. Och de ler liksom langsamt och hanfort mot varandra.

Taget kommer.

Efter tva stationer gar han av. Men forst haller han en telefonlur mot sitt ora. Hon skriver ner sitt nummer. Snabbt. De vinkar lite avigt som barn till varandra. Hon saligler hela vagen till stan. I fyrtio minuter.

Jag undrar jakligt mycket om de kommer att ses. Men mest undrar jag hur de ska lyckas prata pa telefon med varandra!

Sent ska syndaren straffas

I dag har jag fuskat till mig en ledig dag genom att ljuga pa jobbet och saga att vi ska aka till staden dar begravningen ska hallas redan i dag. Det ar inte sant. Vi ska aka klockan fem imorgon bitti. *Kollar tungan i spegeln, den ar inte svart*

Jag anvander dagen till att dricka kaffe pa altanen. I dag ar det sol enligt devisen efter regn kommer sol, eller snarare efter storm kommer sol. Men mest anvander jag den tillfuskade lediga dagen till att soka efter ett riktigt jobb. Ett som betalar okej, inte ger mig ryggont eller angest. Garna ett som jag langtar till nar jag inte ar dar (pa riktigt sa kande jag med tidningen i somras). Och sa kanner jag mig lite som att jag ljuger i mitt CV fast jag inte gor det *kollar tungan igen*

Senare ska vi hamta nycklarna till lagenheten. Tur, eftersom min nya hobby ar att kopa mobler pa internet. Och jag bor ju ha nagonstans att stalla dem.

Langtan

Lagenheten! Tillsammans med nio andra lagenheter delar vi en gigantisk och tropisk tradgard. Omradet ar perfekt. Villor och trad och luft. Fem minuters promenad till favvogatan. Nar man svanger in pa var gata far man grandios utsikt over havet och hamnen, sa aven om man forvisso inte kan se en millimeter vatten fran nagot av vara fonster sa ar det nastan havsutsikt forstar ni. Nytt golv och nymalade vaggar och bast av allt ar att det ar relativt billigt! Eftersom vi inte ager en pryl att placera i lagenheten sa nathandlar vi nu upp alla vara pengar och gladjegladje sa vill vi ha samma saker.

Men men det ar nagra dagar tills vi ska flytta in. Idag ar systerhuset fullt av folk. Forutom de vanliga sju som bor har: jag, J, Js pappa, Js syster med tva barn och sambo sa ar nu aven Js tva smasyskon som har skollov pa besok, Js aldre brors dotter, Js lillebror som brakat med sin pojkvan plus Js storasyster med tre barn. Hur manga blir det? Jo femton. Varmvattendusch idag? Kanske inte. Langta till flytt? Ja.

Ibland kanner jag mig som en kulturell turist och har problem med mig sjalv

Jag ska pa begravning. Eller tangi som vi vana maorisprakare sager. Jag ar ratt nervos. Alla vet att begravningar ar laskiga och sorgliga tillstallningar. Jag har varit pa tva, min gammelmorfars och min lillebrors. Den har gangen ar det min pojkvans systers sambos pappa som jag aldrig har traffat som har dott. Begravningen ager rum langt bort och vi ska flytta i veckan(ja vi har fatt en lagenhet!). Darfor tyckte jag att det var logiskt att jag inte skulle folja med pa begravningen. Det tyckte INTE min pojkvan som tittade pa mig med ledsna ogon och forklarade att det var otroligt respektlost mot pojkvans systers sambos pappa som jag aldrig traffat om jag inte narvarade vid hans begravning.

Ungefar det har sker pa en tangi har jag listat ut. Begravning borjar ungefar direkt efter nagon har dott. Begravningen ager rum i tre dagar men vad som sker de forsta tva har jag ingen koll pa. Den tredje dagen ar den stora dagen. Alla som nagonsin har haft samrore med, ar avlagset slakt eller sa dyker upp, minst 500 personer vantas till den har begravningen. Den dode ligger i en oppen kista. Sjalva cermonin gar till sa att man blir inslappt i lokalen(marae) i olika familjer. Kvinnor gar forst och sedan mannen, eller tvartom kanske det var. Sedan sitter kvinnor for sig och man for sig. Sen ar det massa sanger pa maori och jag kan saklart inga, men "det ar okej for han ar fran en annan stam an vi", dvs olika stammar har olika begravningsanger skulle jag tro. Sen finns det tusen saker till att komma ihag som jag redan glomt bort. Hjalp! jag kanner mig som en ignorant svensk som sakert kommer att bega massa galna etikettbrott. Eller egentligen mest som en svensk med ett vitt medelklass perspektiv pa en massa som tycker att allt som ar annorlunda ar lite laskigt och konstigt. Fast jag inte vill vara sadan.

Efter tangin ar det inte begravningskaffe utan hangi. Hangi ar underjordiskt bbq typ. Man graver ner glodande stenar och kott och gronsaker under jorden i nagra timmar. det ar gott enligt J. Hangi blir det aven till jul sager han med vitatander leendet. What about meatballs muttrar jag som inte ens ater kott. Jag och min europeiska svagerska mummlar med varandra om att allt minsann inte ska goras the maori way till jul. Sen pratar vi om att vi borde ga kurs och lara oss prata maori.

Lagenhet, hus, radhus sokes

Assa jag bor ju tydligen i Nya Zealands stinkande armhala enligt de som vet. Jag haller ju inte med, gillar ju Auckland! Men att hitta nagonstans att bo!

Ja for man kan inte bo i sodra Auckland enligt alla inklusive mannen min, for dar blir man ranad eller mordad eller sa. Eller i alla fall allra minst inbrottad. Eller nedbrottad av ett gang. Och vastra Auckland ar tydligen inte heller bra. Dar bor alla westies som har fyra skrotbilar pa tomten och gar barfota och later sina barn ga barfota aret runt. Det finns till och med en omattligt popular tv-serie om westies, allt de gor ar att slass och knulla och man har ju hort att verkligheten overtraffar dikten. I city city ar lagenheterna sma som for pysslingar och saknar tillhorande parkering. I norr ar det for dyrt.

Men nu har jag sammanstallt en lista pa 18 hus/radhus/lagenheter som skulle kunna passa. Och de maste de!

Mandag

Just idag ar det ar mandag och jag ska ivag och bara tallrikar pa dubbelskift. Och trots att havet ligger tre mm fran jobbet och solen skiner sa kan jag tanka mig fem stallen jag hellre skulle vilja vara.

1. Filipinerna
2. Japan
3. Brasilien
4. Rarotonga
5. Indien

Tack och hej leverpastej, nu ska jag muntra upp mig sjalv med dyr bokshopping.

Lyckan finns i de sma sakerna ni vet... eller forsoka duger

Det finns jattemycket som ar ratt daligt och laskigt med mitt nya hemland har jag markt. Men i dag ska jag inte gnalla. Utan lista bra saker som hant den har veckan:

* I fredags efter jobbet var det soligt och jag satt i linne och drack vin och var forsommarlycklig.

* En av mina basta vanner fran Skottlandstiden med pojkvan landade i torsdags. Nu ska vi dricka rodvin hela tiden. Och bowla.

* Min pojkvan lagar varldens godaste frukostar nar han kommer hem efter langtbortajobb.

* Nu ska jag aka till stranden innan jobbet.

Saknade pappa

I morses vaknade jag av att min mobil ringde klockan 6.10. Vanliga paniken for vad som kanske hade hant nagonannanstans. Det var pappa som inte hade kolla pa tidsskillnad och hade lena whiskeyrosten och bara ville hora min rost. Efterat har jag varit glad hela dagen blandat med en underton av en kansla av att jag har overgivit honom genom min flytt hit.

Varfor andra manniskor kommer till NZ och varfor de stannar

Det ar svart for familjen att klara sig och du och din syster maste gora som manga andra i ert land och aka till ett helt annat land for att tjana pengar. I Nya Zeeland har ni slakt och nagra vanner. Ni far visum och aker. Du ar 25 ar och har aldrig varit borta fran din foraldrar. Du tror pa gud och att sex innan aktenskapet ar fel. Du sparar hela dig sjalv i en ask for ratt person som ger dig en ring och lovar en framtid. Kanske hade du inte raknat med att det skulle vara sa ensamt sa langt borta. Han kommer fran en stad i narheten av din, en kompis kompis kompis, en liten bit av hemma. Du kan inte forklara varfor du lat det handa. Kanske ar foraldrakyskhetsbaltet for langt borta. Men helt plotsligt sa har du legat med honom. Skydd visste du inget om och innan du hunnit andas gravid sitter han pa forsta basta plan till ett annat mojligheternas land. Din syster aker hem och du far en son. Du funderade pa abort men det ar ju en skam och sa plus att du hort att fostret skulle forfolja dig i dina drommar resten av livet. En kompis mamma hjalper till med sonen och du arbetar 50 timmar i veckan fran och med en vecka efter han fotts. Nu maste du stanna har ensam for hans skull, ditt barn.

Du ar ratt nojd. Jobbet ar bra, hemmet nastan perfekt efter allt slit, sambon sedan atta ar fortfarande det finaste du vet. Ni ska faktiskt borja forsoka, du vet, bli med barn. Sa fort allt ar klart hemma alltsa. Sen har du ju manga fina vanner och sa. En dag kommer du hem tva timmar tidigare fran jobbet, huvudvark. Och fatta att det var som en film sager du. Nar du ser din fina sambo knulla eller kanske var det alska med din basta van sen forsta dagen i skolan pa eran soffa. Du blir som grus. Flyttar in i flickrum och grater och forsoker gora upp en plan. Sa langt bort som de gar fran de dar tva, dit vill du. Sa du skaffar visum och aker till Nya Zealand. Nu har tva ar gatt. Du fyller trettio snart och du vill aldrig aka hem igen. Och din fina fore detta sambo har forresten gift sig och fatt barn med din fore detta basta van. Din mamma berattade det.

Dina foraldrar skrev motvilligt pa pappret som mojliggjorde det for dig att gifta dig vid 16. Din mamma grater inte lyckotarar pa din brollopsvideo, bara olyckliga. Nar du ar 18 har du fatt tva barn och pa sjukhuset efter andra sonens fodelse ar sista gangen du ser din man. Att vara en franskild tvabarnsmamma ar inte sa bra dar i ditt hemland. Du kanner dig utanfor och snedtittad pa. Sa efter nagra ar soker du visum i alla lander du kan tanka dig for dig och dina soner. Nya Zealand sager att du kan fa komma hit. Barnen har blivit stora nu och en sitter i fangelse men det ar inget ont i honom sager du. Ni maste ha en pitbull for att omradet ni bor i ar sa farligt fortsatter du. Men du angrar absolut inte att ni kom hit.

Jag har alltid haft manga vanner. Och alltid satt mina vanner framst, fore forhallanden och parighet. Helst plotsligt ar alla vanner langt borta och visst skype och sms och email och facebook och allt sant finns men det ar ju inte samma sak som att dricka kaffe i sju timmar i fysisk verklighet. Nar jag akte tillbaka till Sverige efter mitt sju veckors besok har i NZ sa var det dem jag var overlycklig over att fa traffa igen. Nu nar jag ar tillbaka har ar det dem jag saknar.

Och blir lite nervos att jag inte vet hur man skaffar vanner langre. Riktiga vanner alltsa. De flesta av mina bastisar har jag kant sedan jag var 15, sedan dess har jag skaffat mig kanske tva-tre nya riktiga vanner och daremot valdigt manga bekantskaper.

Nasta vecka ska J aka ivag pa jobb mandag till torsdag. Fyra dagar, dessutom ar jag ledig tva utav dem. Det blir en oandlighet av tid som jag inte vet vad jag ska gora av. Visst jag kan jobba pa mitt CV, plugga korkortsteori, ta promenader, kanske gora en utflykt men jag vill samtala och dricka kaffe.

Med en enkel tulipan

Det Js fodelsedag imorgon. Som en kombination av att han ar extremt fattig for tillfallet och har varit ett tag och darfor behover massa nodvandigheter och av min uselhet som presentkopare ska han fa foljande:

Tva par Bjorn Borg kalsonger(nat svenskt typ)
Fem par halfria strumpor
En rakhyvel
Ett kort som pryds av en halvnaken gubbe och innehaller ett presentkort pa en trakig datakurs som han tror ska gora honom till en battre yrkesman.

Om vi ska vara stereotypa och det alskar juh jag att vara... Om jag hade varit en heterosexuell kille hade jag sakert kopt porriga underklader och en mixer till min tjej nar hon fyllde ar.

Sen tror jag att jag nagongang i ett forvirrat tillstand har tagit ledigt fran jobbet imorgon for att vara hemma och baka en tarta. Jag vet val inte hur man bakar en tarta! Nagon som kan instruera?

Den basta presenten har J sjalv fixat, en natt pa ett femstjarnigt hotell till helgen. Gratis! Eller ja frequentflyergratis. Det ska bli kul att ligga i femstjarnigmiljo och inte behova forsoka lata bli att andas eftersom det ar din storsta skrack att pojkvans pappa som bor i rummet bredvid ska hora nar ni ligger. DARFOR SKA MAN INTE BO HEMMA NAR MAN AR 28!

My big fat maori family

Nar jag tanker pa min egen familj sa ar det inte som en enhet utan som utspridda prickar. Mamma med sin familj, pappa med sin familj, lillebror med sin familj och lillebror six feet under. Stora mentala strackor mellan prickarna.

Min pojkvans familj ar som ett jattestort nat av samhorighet och standiga middagar. Och jag kvavs litegrann och vet inte hur jag ska kunna smalta in. Hans nio syskon och deras fruar och man och alla de dar barnen som springer runt over allt. Och sa ar det fastrar och kusiner och alla kusinernas barn. Jag blir snurrig och vet inte vem som hor ihop med vem och vems barn som heter vad. Det ar sa langt bort, att familjen tar sa mycket plats att det inte finns plats for nagot eller nagon annan. Barnen kallar mig for aunty med barnsjalvklarhet. Och lite undrar hur jag blev jag en del av detta. En helt annan familj.

Den dar Jenny(na men lanka det kan man inte gora pa den har dumdatorn) forsokte ge mig lite tips om hur jag skulle komma undan att kopa pocketbocker for 125 kronor stycket. Jag provade en egen variant i gar. 5 kronors bocker fran second hand affaren. Foljande kom jag hem med:

Zoe Barnes - Split Ends. Handlar om en skilsmassa och sen kommer paret att borja gilla varandra igen efter att de skilt sig typ.

Henning Mankell - Sidetracked. "Three vicious murders shatter the traquility of the Swedish province if Skane. Is there a connection? Inspector Kurt Wallander must find out."

Olivia Goldsmith - the Switch. Medelalders kvinna och hennes makes alskarinna byter plats med hjalp av bantning och lite slingor. Kommer maken att marka? Spanning ar olidlig.

Slutledningen blir att om det ar den har sortens bocker jag hittar pa second hand sa ar det nog internetbokhandel som galler i stallet.

Bocker

Sista veckorna har jag hunnit lasa massor.

JA!
Asa Linderborg - Mig ager ingen
Karin Alvtegen - Skugga
Bengt Ohlsson - Hennes mjukaste rost
Marisha Pessl - Fordjupade studier i katastroffysik

Nja...
Malin Savstam - Nar livet stannar
Moa Herngren - Allt ar bara bra tack
Peter Kihlgard - Kicki och Lasse
Cecilia von Krusenstjarna - En spricka i kristallen
Martina Lowden - Allt
Karin Fossum - Brott
Curtis Sittingfield - I en klass for sig
Hakan Nesser - En helt annan historia

NEEEEJ!
Plum Sykes - Bergdorfblondiner

Nu har jag inga mer bocker och fortvivlas over att en pocketbok kostar motsvarande 125 kronor har(ungefar tva timmars jobb har). For att fa ett biblitekskort kravs typ 784 former av id, brev adresserade till mig och mycket annat. Men ett kreditkort kan jag fa om jag vill.

DEn dar om att jag fan ar helt emotionellt handikappad

Helgen fylldes av lagenheter som vi inte fick och massa jobb. Avslutades med influensa. Efter tre dagar med feber och nastan oavbruten somn vaknar jag med grat och elaka knappogon. Det regnar. Avgrundsledsen. Mina tankar ar nagonstans mellan lova att du aldrig lamna mig for da dor jag och jag litar inte pa att du alskar mig och jag vill aka hem till langt bort och ha min ledsenhet och ensamhet i fred. Inte stalla upp den pa en hylla och lata dig skarskada den, ledsenheten. Sa jag flyttar mig sa langt jag kan i fran dig. Besvarar din oroliga karleksord med elaka knappogonen.

Du gar med ledsna axlar och jag forvanas over att jag aldrig lar mig hur man gor. Varfor jag inte kan saga vad det egentligen handlar om. Gatprattrubbelknut.

Attans bananer ocksa

Jag vet ju saklart om att jag ar ganska osaker och latt blir nervos. Men som de flesta sa kan jag maskera det battre an vad man kan tro. Sa nar mitt hjarta borjade med dubbelslag och andningssvarigheter uppstod, infor att jag skulle fa tillfalle att traffa the big boss pa Nya Zeelands enda stora och viktiga tidning for ett informellt samtal, da trodde jag anda att det skulle ga bra.

Eh, det gjorde det inte. Jag blev rodare an pionrod i ansiktet, andades stotvis och glomde bort det engelska spraket mest elementara och grundlaggande delar. Ungefar som om nagon plockade ur min hjarna en liten stund. Markligt. Jag tror att vi utan att vara allt for negativa kan pasta att han aldrig kommer att ge mig ett jobb.

Varen ar har

Det finns massa saker att lara sig nar man flyttar till ett nytt land.

# Har blev det var i dag. Det sa de pa morgontv. "I dag borjar varen" Och sa sag de jatteglada ut. Utomhus ar det exakt samma vader som igar nar det tydligen var vinter. Men sommaren darmot borjar inte pa ett fast datum har jag fatt reda pa efter lite rundfragning utan nagongang i slutet pa oktober.

# Nar jag skaffade ett bankkonto fick jag en timmes mote med min personliga bankman. Det kandes vuxet.

# Pa mitt nya jobb har jag den samsta lonen jag nagonsin har haft pa nagot jobb. Kanner mig som en sextonaring.

# Har kostar det motsvarande 500(!!) svenska kronor att ta korkort, in alles. Och man maste gora teoriprovet innan man far borja ovningskora. Jag har last trettio sidor i teoriboken och tror att jag kommer att ha korkort typ snart. Kanner mig som en sjuttonaring.

# Nar jag och J kanske eventuellt far barn nagongang i framtiden kommer han att ta med sig moderkakan (heter det ens sa??) i en plastpase och grava ner den under ett trad. Jag fick en liten chock nar han berattade om denna underliga tradition. Sen undrade jag om han kommer att titta i pasen.

For ovrigt ar jag mest kar och slosar alla mina pengar pa att bjuda ut J pa dejt varje dag. Utomhusfrukostar med blaa fingrar, franska filmer, indisk mat och annat som jag gillar. Det kanns att nagot nytt har borjat och att det kommer att bli bra.

Nu sa...

Sista tiden i Sverige fylldes till bredden och rann over med champagne och ol och vin och cocktails, hoga klackar och frasiga tyg, vingel och svarttaxi.

Pa Arlanda svettades jag och grinade av bakfylla och av att det kostade 450 kronor kilot for min 12 kilos overvikt. Jag slangde halva bagaget. Resan over tog 73 timmar pa grund av tyfoner och klantiga flygbolag. Jag laste fem bocker och fick tid for eftertanke. Bestamde mig for att det ar dags att sluta vara livsimpotent och bli en forverkligare och allt som jag alltid velat vara. Typ friluftsmanniska. Vi far se.

29 timmars forsening gjorde att pojkvan inte kunde hamta pa flygplatsen pga livsviktigt mote som inte kunde avbokas. Svalde ilska och kopte en parfym som luktade som mina drommar till honom. Tankte att han ar min drom nar jag sag honom genom bilrutan.

Sufar lagenheter och drommer om de vid havet med stora altaner och vackra golv. Inser att det nog inte gar. Att det blir heltackningsmatt och halvfint.

separationsångestens fula tryne

Jag ristar hårda naglar mot min mammas hud med ord. Säger alla saker som jag hållt inne med ett helt liv. Fult, hårt och sant. Min sanning. Men inte hennes. Sen gråter jag och säger förlåt. Förlåt för att jag väntat till nu. För att jag lämnar det såhär. Slår hårt och springer.

Hejdå mamma. Jag älskar dig ändå.

...

Nu är det nära. Så nära att jag filar på mitt CV och kollar jobb. Gråter en skvätt efter sista dagen på jobbet som finns kvar. Skickar mail till folk som hyr ut lägenheter som ser fina ut i nya staden. Hur mycket har jag råd att betala? Lägenhet mitt i stan? Lite utanför stan med trädgård? Hur mycket kan jag bestämma? Anmäler mig till gratiskurs hos Skatteverket som ska lära mig viktiga grejer om att vara egen företagare på cirka tre timmar. Hämtar ut p-piller för ett år. Köper dyra försäkringar. Rensar ur ännu mer kläder. Är sur på nästan alla eftersom jag har grav separationsångest och försöker distansera mig. Rensar bort lite mer kläder. Ringa CSN. Betalar skitmycket räkningar.

Är barnsligt lycklig. Och livrädd för att jag offrar något. Får panikångestattck på farmorsgolvet.

Tänker på tiosekunderslyckan som exploderar i mig när jag kommer få se honom igen.

På förväntningar och krav och jämställdhet och millimeterrättvisenazisten som bor längst in.

På ett annat förhållande som jag trodde hade avskräckt mig för livet på att våga.

Är det nu det händer? Eller slutar man aldrig vänta på det?