Min kille jobbar extremt mycket just nu. Sju dagar i veckan varje vecka, minst tolv oftast femton sexton timmar. Vad blir det? Attio till nittio timmar varje vecka kanske, som tva jobb ungefar. Foljden ar ju saklart att han somnar sa fort han lagger sig, inte hinner/orkar gora nagot hemma och absolut inte har tid for oss. Sa jag fyller i hans punkter, diskar femtiofem ganger pa raken, tvattar och lagar mat. Och glommer nastan bort att han bor har med.

Jag forsoker att vara forstaende, tanka att han ar precis i borjan av en karriar och maste framfottervisa dagarna i anda. Att det kommer att leda till nat gott i slutandan. Fler och mer valbetalda jobb i framtiden. Men jag forsoker forklara att det inte gar bra att lamna mig ensam femton sexton timmar om dagen nar varan dotter landat, for da kanske jag blir galen, pa riktigt galen.

Nar jag luftar bitterkanslor ar han saklart bast och forstar och sager ratt. Problemet ar nog snarare att jag inte riktigt forstar sjalv vad det ar jag kanner. Kanske att jag onskar att det var jag som jobbade attio till nittio timmar i veckan och majbrasebrann for mitt jobb.

Ett ar

Vi korde Bombay-Thames-Coromandel town-Whitianga-Whangamata-Mt Maunganui-Rotarua-Hamilton-Pokeno-Karekare-Piha-hemma pa tre dagar. Och precis som jag hoppats pa sa alskar jag att vara hemma igen. Idag firar vi ett ar, Nya Zeeland och jag. Det ska jag fira med en muffins eller sa.

Fucking javla vinterdepp

Sista tiden har jag haft lite ar det har allt tankar. Ni vet nar allt ar lite smatrist. Och tiden med pojkvannen ar begransad till godmorgonpuss pa sovande panna och godnattsnark innan vi ens hunnit prata ikapp oss om vad som hant under dagen. Och sen pallade jag inte kolla min jobbmail pa tre dagar (det var helg ok, helg) och sumpade ett jobb som jag verkligen ville skriva.

Men nu tar jag var bil, en van, tre kassar med mat och nagra ombyten klader och kor ut ur stan. Lite pa mafa. Hamna vart vi hamna vill. Vi kan spela musik och latsas att vi korsar nagonannanstans och att solen skiner fast det blaser. Kanske kan jag roka chokladcigaretter och kopa stora solglasogon pa beninsmackar. Och sa kan jag komma hem igen och kanna att ja detta ar allt, allt pa ett positivt och stort satt.

Breaking news

Jo men det blir en Astrid dara.

Tihihi

Jag dor av rolighet!

Forra veckan

Allt detta hade jag forra veckan. Nu ar allt godis slut och alla bocker utlasta. Det ar lite sorgligt.

Louie eller Astrid?

Nasta vecka ar det halvtid i graviditeten och dags for andra ultraljudet. Da kan vi fa reda pa om det ar en tjej eller kille. Vill vi veta? Spelar det nan roll att veta nu eller om tjugo veckor till?

Jag har inga planer pa att gora nagot annorlunda hur som, alltsa i avdelningen dar folk kommer med irriterande kommentarer om att det ar ju bra att veta for da kan man mala barnrum i ratt farg och kopa rosa alternativt blaa klader. Eeehh kommer vi inte att gora anda.

Kan inte riktigt bestamma mig. Men samtidigt ar jag sa nyfiken av naturen att jag inte kommer att kunna lata bli.

Tranbarsjuiceparty

Igar festade jag med Jemaine Clement. Eller ja jag drack tranbarsjuice. Men vi satt vid samma bord med samma kompisar. Jag presenterade mig sjalv och typ pratade om mig sjalv. Uppfattade inte riktigt hans namn och orkade inte fraga igen. Tyckte att jag mycket vagt kande igen honom. Nar vi gick hem fragade J ah men vad tyckte du om Jemaine da? .

Ah vad jag blev starstruck i efterhand(alskar alskar Flight of the Conchordes!) och kande mig dum i huvudet. Kanske inte helt otippat att han har en annan frisyr och inga glasogon i verkligheten men jag sag verkligen inte att det var han.

Jag tror inte att Jemaine vill bli bastis med mig.

Svin

Js faster ar svininfluensasjuk. Pa nagot sjukt satt tycker jag att det ar lite spannande och laskigt. Fast jag rent intelligensmassigt vet att vanlig influensa ar minst lika farligt sa ar jag pa en helt annan niva skitradd for svininfluensan. Typ tror att vi alla ska do och sa. Jajaman jag tror pa allt som star i tidningen serru.

Det dar med att jag ska kanns mig kvinnlig och snygg, ha sant dar preggoglow. Nar ska det komma egentligen? Fysiska forandringar som skett hittills nar vi strax ar halvvags genom detta ar att mitt forut ganska minimala aderbrack har utvecklats till ett vagnat over hela benet. Typ *tights forevva and evva*. Jag har bara gatt upp ett halvt kilo i vikt men kanner mig skitfet. En kompis som varit i Sverige i fem veckor kommenterade min nya look med att jag inte ser nat gravid ut utan bara olmageflaskig. Och sa ar jag forstoppad med, hela tin.

Min psykiska halsa ar val inte sa stabil precis men det ar val inte sa annorlunda an vanligt. Men allt gnall till trots sa ska det har faktiskt bli hur kul som helst. Sa klart! Herregud att ma illa, kanna sig ful, vara sur och trott ar sa litet i sammanhanget. Men vissa dagar ser jag bara inte det. Men idag ar jag tacksam och glad. Olmageflaskig eller ej.

lordag

Coola saker jag gor pa lordagar nar jag inte kan dricka vin:

# Brakar med J det forsta jag gor for att han inte har diskat pa hela veckan och vi inte har nagra rena tallrikar. Sen klagar han pa att jag hardkokat hans loskokade agg for mycket. Da tycker jag att han ar dum i huvudet och gar till jobbet utan att saga hejda.

# Jobbar fem timmar och har nastan inget att gora.

# Kommer hem och stadar bort en mogelhard bakom sangen som gjort mig sjuk i en halv evighet utan att jag visste om den.

# Dricker applecider.

# Lagar potatisgratang och gor sallad.

# Ater apamycket middag.

# Avslutar med glass med varma hallon.

# Kollar pa dvds till jag somnar.

Haftig dag i ett haftigt liv. Ar sa galet uttrakad och samtidigt sa trott. Valdigt dalig kombo.

trokigt

Allt jag gor ar att spara pengar. Till alla de dar sakerna som ska kopas till bebis, till att ha rad att vara mammaledig eftersom jag inte har ratt till en enda dollar har, till en flygbiljett tur och retur till Sverige nasta var. Summan av kardemumman ar att mitt sparkonto sakta vaxer till sig men att mitt liv just nu ar for jakla trist.

Sa att ni vet liksom.

Fining

Min fina fina P landade har i morse. Den forsta av mina vanner som tyckt att det ar helt okej att betala 14 000 kronor for att byta europeisk sommar mot nya zeelandsk vinter och lite hang med mig. Jag ar satans tacksam. Vi gjorde en snabb turne genom ett for dagen soligt och samarbetsvilligt Auckland. Nu ligger han och sover. Ah, sa glad jag ar att han ar har.

Jag bjur pa forsta antydan av da babybump om du vrir huvudet 90 grader

Fina skorna

Italien

Ar glad att det var lite varmt och skont idag. For jag har fatt nog av att kanna mig som att jag ar fast i en gra svensk novembermanad. Speciellt nar ett vykort landar i brevladan fran Italien. En av de basta bilar runt dar. Och hyr bland annat samma vita hus uppe pa berget med utsikt over havet omgivet av en citrontradsdjungel som vi hyrde i april for manga ar sedan. Och da var det den vackraste platsen pa jorden. Huset luktade arligt talat mogel och var ratt skabbigt. Men som om det spelade roll nar vi kunde dricka vin och kika ut over havet och bergen och vara ifred. Det var verkligen den ultimata picture perfect semestern. Garna tillbaka dit imorgon om det gick.

lyckliga mig

I dag hade J kopt varldens finaste roda sneakers med blommor pa till mig. Bara sadar. For att jag inte haft rad att kopa nagot i kladvag till mig sjalv sen i februari. For att jag var vard sa han.

Tur har jag, tur tur tur.

Godishelg

Tack vare nyazeelandbloggen, som ar tillbaka i stan, har jag mumsat, eller ja hetsatit kanske, kexchoklad och karamellkungen hela helgen. Fasiken vad gott. Men jag hade nastan glomt hur illa jag kan ma nar jag atit mig till gravt sockerkoma.

Men nu ar det slut pa det roliga. Om en vecka kommer min fina van P pa besok fran Spanien. Av honom kan jag inte fa svenskt godis. Funderar pa att be honom kopa med sig nan trasa fran HM, det jag saknar nast mest med Europa. Nan som kan rekommendera nat fint?

oj

Det rader kollektiv bloggsemester i Sverige verkar det som. Och det kan ni val vara varda, att fa ha det somrigt och fint, och battre saker an nasta blogginlagg pa hjarnan. Medan jag surar over vinter.

Well fran det ena till det andra sa slog det ner lite som en bomb igar. Ja det dar med bebisen, alltsa jag har ju rent formellt kant till bebisen i cirkus tva och halv manad, men mitt psyke har inte riktigt hangt med. Jag var ute pa en starkandeforkroppochsjalpromenad nar jag kom pa att det vaxer en bebis inuti och nar den behagar fodas sa ar det det sa att saga. For livet. I panik ringde jag den blivande fadern och grinade och stallde onyanserade fragor som ar vi verkligen redo for detta? tank om vi tycker att det ar skittrakigt att ha barn? tank om barnet tycker att jag ar en jakla psykopatmorsa? tank om vi kommer att vara fattiga de narmsta tjugo aren? tank om somnbrist kommer att gora mig galen? tank om ungen vaxer upp och blir gangmedlem och/eller borjar knarka?

Den blivande barnafadern sa att jag var en psykopat och att vi kanske kunde tala vidare om detta senare. Idag kanner jag fortfarande panik men ar ratt overtygad om att oavsett allt det andra sa kommer jag nog att gilla ungen ratt sa jakla mycket.

karamellkungen min basta van

Jag drommer om svenskt losgodis. Den nya zeelandska motsvarigheten till losgodis ar den absolut blekaste kopia som tankas kan. Tur da att jag har tva leveranser pa gang genom tva av jordens finaste svenskkiwis.