Hoppas att hon väljer att gilla mig om tjugo år också

I dag var första gången jag hämtade Trollet hos dagmamman och hon var glad. Helt sig själv. Bara såg på mig, log, och gick och satte sig i dagmammans knä istället. Det gjorde mig helt glad och samtidigt lite ledsen. Det är svårt det där med barn, att från samma ögonblick de föds är de på väg bort. Att man inte äger sitt barn. Att de är helt egna.

Pliis

Håller på med ett roligt, lustigt nästan, provjobb. Så nu håller alla tummarna. Okej. Tack på förhand som det så fint heter.

Va inte så vek kroppen

Tillbringade halva gårdagen och största delen av natten på akuten efter en helt galen astmaattack. Astma alltså, helt töntig och onödig sjukdom. Hallå kroppen! Att andas är ganska grundläggande. Sluta lattja med min andning.

Nu har jag fått massa tuff medicin och ska aldrig mer slarva med min "action plan".

Miffo

Kan aldrig bli klok på det här med att vissa kan slänga ur sig vad som helst i kommentarer på bloggar. Inte här så klart, här hänger bara ett litet gäng med finingar. Men de där större, tänker folk bara att de får tåla? Kan man inte bara vara tyst om man inte har något vettigt att säga?

Så har sa en inte speciellt trevlig människa i en kommentar angående att Malin Wollins barn har dött i magen, hon har varit tvungen att genomgå en förlossning för att föda fram sitt barn hon visste var dött, nu är hon så klart obeskrivligt ledsen och säger på sin blogg att detta är det "lessnaste" hon varit med om i hela sitt liv.

Tycker faktiskt det är lite konstigt att detta är det värsta du varit med om, även om det så klart är tragiskt!
gläds åt dina tre!

Man ba var vänlig och håll käften istället. Tror inte att någon bryr sig om vad du tycker.

Sen gick jag hem och elvafikade

Undrar om jag kanske kan få börja kvittera ut pension varje månad nu. Var nämligen och aquajoggade i morses.

Äpplet faller inte långt...

Det där problemet som aldrig bara försvinner

Vi tycker olika om en grej här hemma. Och jag vet inte riktigt hur vi ska komma fram till något.

Min kille vill att jag ska hitta ett heltidsjobb. För att jag ska komma igång med karriär. För att vi ska ha mer pengar. För att vi ska kunna spara mer pengar. För att vi ska kunna ta ett huslån. För att han inte ska känna lika stor ångest över försörjningsbörda.

Och jag. Vad vill jag? Jag vill ju egentligen inte hamna i någon klassisk kvinnofälla och halka efter. Men vill jag ha ett heltidsjobb just nu? Det hade jag absolut velat om jag hade en partner som hade normala arbetstider, om vi hade delat på hämta/lämna/bada/lägga/fixa middag. Men jag är otroligt rädd för hur skört allt skulle bli mellan oss om jag varje dag skulle lämna på dagis/dagmamma, åka och jobba i åtta till nio timmar, hämta onge, laga middag, bada trött onge, lägga onge, förbereda mat till ongen till nästa dag (ingår ej på dagis här), plocka upp hemma, tvätta osv. Hur jag skulle bli helt ihopkrullad med en arg boll i magen. Jag inser att i princip alla ensamstående föräldrar har det precis så. Men vi är två. Jag vill jobba. Självklart. Men inte 40 timmar varje vecka, inte få någon kvalitetstid med Trollet förutom på helgen, och samtidigt sköta allt hushållsarbete. Om jag får drömma så skulle jag fortsätta att jobba hemifrån två dagar per vecka och också hitta ett jobb cirka sex timmar per dag två andra dagar. Om jag får drömma alltså.

Jag känner mig ganska ensam och väldigt trött som det är. Trollet sover redan när J kommer hem på kvällarna. J kommer hem vid åtta måndag och tisdag, mellan nio och tolv onsdag till fredag och vid åtta varannan lördag. han jobbar cirka 70 timmar per vecka. Och det är ganska bra, det kommer under perioder att bli mycket senare sju dagar per vecka och fler timmar. På ett sätt kanske jag skulle känna mig mindre ensam om jag också var på en arbetsplats största delen av dagen.

Jag vet inte. Försöker jag hitta på ursäkter? Borde jag bara bita ihop och göra det? Är jag bara lat (mohahaha, klart jag inte är lat, jag tar hand om Trollet helt själv)? Många svenska barn går ju på dagis hela dagarna måndag till fredag, varför skulle inte min onge också kunna göra det? Borde jag bara kräva att vi delar alla hushållssysslor rakt av, även om han kommer hem klockan elva på kvällen? Ska jag föreslå att han skaffar sig ett vanligt 9-5 jobb?

Eh, läste igenom vad jag skrivit och ba hej femtiotalstjejen som tycker att mamman måste vara hemma med sitt barn och inte ska behöva jobba. Det är ej vad jag tycker. Obs! Jag försöker bara värna om mitt eget mående och sätta gränsen för vad jag tror att jag klarar. Och vad vårt förhållande klarar. Två urtrötta och utarbetade vuxna; ej hett recept. I min idealvärld är man två vuxna, mamma och pappa, pappa och pappa, mamma och mamma, som båda har möjlighet att jobba fyra dagar per vecka. Det vore party. Om jag får drömma.

Klockan är 21.40 på en fredagkväll. Min kille är på jobbet. Det tog två timmar att lägga Trollet. Jag sitter och dricker äppeljuice i vinglas. Fäzt! Jag är bara bitter eller något. Okej. Ja.

Tack och hej och slut på långt och osammanhängande svammel.

När jag var liten gillade jag myrornas krig

Tidigare i dag blev jag lite inspirerad av Underlandet och fick för mig att jag skulle kolla de senaste avsnitten av Grey's. Efter ungefär två minuter kom jag på varför jag aldrig gillat serien så mycket; Meredith är ju historiens mest irriterande människa.

Har fortfarande ångest över att inte ha några mer avsnitt av The Wire. Började kolla Sherlock men gillade inte.

Ja, ja gå och läs en bok eller något istället människa!

Inte så pigg va

Vinter. Sånt himla töntigt påfund ändå. Det här med att det ska vara mörkt hela tiden. Lite tröttsamt faktiskt. I dag kändes klockan 16 som en lagom tid att gå och lägga sig men jag tänkte härda ut till 20.00 på pricken.

Jag har druckit nästan två glas vin på en måndag. Det är kanske det vildaste jag gjort på ett litet tag.

Tack för vinet Emmy. Någon gång kanske jag till och med är redo för en utekväll.

Förlossningsbonanza

Jag skulle kunna skriva om skönaste helgen på mycket länge men kör den där förlossningslistan som jag sett lite här och där men senaste här.

Så vassego att hoppa över om du inte är typen som gillar att prata eller höra om förlossning.

1. När fick du reda på att du var gravid?

Eh, vet ej datum men tror i början av maj 2009. Noterar att jag berättade för bloggy den 12 maj. Så det var nog inte långt innan det. Man kan inte hålla hemlisar för bloggy va.

2. Hur gammal var du?

28.

3. Hur tog din partner det?

Han var på filminspelning en bra bit hemifrån, där det dessutom inte fanns mottagning för mobiltelefon. Så jag fick berätta i ett email. Han reagerade nog mest med overklighetskänsla.

4. Mådde du mycket illa?

Ja. Inte så att jag spydde hela tiden. Mer så att det kändes som att jag skulle spy hela tiden. Det var jobbigt tyckte jag. Ville inte åka bil, inte åka buss, för då var det värst.

5. Var du känslig?

Sur snarare.

6. När kände du bebisens första sparkar?

Ingen aning. Halvvägs kanske.

7. Var du ofta orolig?

Över det kommande föräldraskapet; ja. Över att något skulle gå fel under graviditet eller förlossning; nej.

8. Sparkade bebisen mycket?

Ingen ninja-bebbe direkt, nä.

9. När började du läcka bröstmjölk?

Några veckor innan?

10. Fick du bristningar?

Icke.

11. Blödde du någon gång?

Nej.

12. Hur många ultraljud gjorde du?

Rutinultraljud i v.12 och v.19. Det var fint. Sen för att kolla om le bebe låg i säte i sluttampen. Och ytterligare ett för att kolla att hon fortfarande växte när jag gått över tiden. Så fyra då.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?

Hehe, vi hade gått en kurs för att förbereda oss på naturlig förlossning och hoppades på förlossning i en pool. Vi skulle föda på en klinik för naturliga förlossningar och ej på sjukhus. Sen blev jag inlagd på sjukhus med skenande blodtryck och av detta blev intet.

14. Hur började din förlossning?

Igångsättning som jag försökte prata mig ur.

15. Hur många timmar tog förlossningen?

Beror väl på hur man räknar, 48h från igångsättning, 15h från det att de äntligen kunde ta hål på den däringa hinnan.

16. Födde du vaginalt eller kejsarsnitt?

Kejsarsnitt.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?

Supernoll med en livmodertapp som barnmorskan beskrev som en stenhård morot. Samma barnmorska som sedan undrade vad tusan jag fortfarande gjorde där när hon kom tillbaka till jobbet dagen efter.

18. Vilken bedövning tog du?

Eh, all! Första natten efter igångsättning något gött knark så att jag skulle kunna sova en liten stund. Under förlossningen var jag bästis med lustgasen. Och barnmorskan tvingade mig att köra på epidural när jag fick krystvärkar fast jag bara var öppen fem cm och alla mina värkar kom upp i hundra på den där apparaten. Pga av något galet missförstånd tog det narkosläkaren fyra timmar att komma dit. Det första hon gjorde var att berätta att hon suttit och fikat de senaste fyra timmarna och att ingen alls sökt henne. Det hade jag kanske hellre inte vetat om just då. Hade liksom varit bättre om hon varit busy med att rädd liv. Men skitsamma, epidural var det göttigaste ever.

19. Dragen med sugklocka?

Icke.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?

Krystade inte ut bebisen, den kom ut så fint och snabbt genom ett hål i magen istället.

21. Blev det komplikationer?

Antar det eftersom det blev kejsarsnitt. Jag började blöda en massa och fick hög feber. Bebisen fick väl också nog då.

22. Vad tyckte du var jobbigast?

Känslan av att inget hände. Att jag var så trött. Känslan av att bli talad om över huvudet när det började gå fel. Och paniken när det hastigt och lustigt blev snitt, det var det sista jag hade velat. Samtidigt som det just då bottnade i någon form av lättnad eftersom jag faktiskt inte orkade mer.

23. Var du rädd för något?

Allt.

24. Skrek du?

Nej. Var helt och hållet inne i mig själv från det att värkarna kom igång på allvar. Men hade jag krystat ut ongen hade jag nog skrikit.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?

Vet ej. Men sjukt många.

26. Hade du någon nära med dig?

J. Trollets pappa, såklart.

27. Fick du sys?

På magen såklart.

28. Vilken vecka födde du i?

41+3

29. Vad var vikt och längd på bebisen?

Hmm, 51 cm är jag säker på, vikten ca 3600g tror jag.

30. Ammar du?

Det slutade jag med strax innan hon blev ett år.

31 Hur gammal är bebisen nu?

Mäh, ingen bebis längre. En stor dam på 1 år och fyra månader.

32. Vad tyckte du om förlossningen?

Jag kan väl säga att jag inte på något sätt upplevde det som mäktigt eller häftigt. Mest bara skrämmande och total utanför min kontroll. Däremot var känslan när jag för första gången fick hälsa på mitt barn det allra mäktigaste.

33. När kommer nästa barn?

Jag är helt osugen både på att vara gravid och föda barn igen. Däremot är jag assugen på en bebis till. Så vi får väl se när hormonerna besegrar mitt förnuft

Och jag vet att jag ställer tandkrämstuben på fel håll och glömmer att köpa nytt toalettpapper ibland men nu handlade ju inte det här om mig

Är det inte lite konstigt så säg att min kille som anser sig vara typ jordens mest organiserade och logiska människa är helt inkapabel att:

1. Slänga en endaste strumpa, kalsong, t-shirt eller något klädesplagg överhuvudtaget i tvättkorgen. Golvet på vår övervåning är som ett hav av smutstvätt tills jag får nog.

2. Öppna diskmaskinen. Det verkar liksom enklare att ställa disken på köksbänken. Om det inte är frukosten det handlar om, då är det tydligen ännu enklare att bara låta den stå på bordet med smör, mjölk osv. ute.

3. Hänga sin handduk där de andra handdukarna hänger. Nä, tydligen gör sig hans handduk bättre slängd över trappräcket eller över sovrumsdörren.

Och detta vore väl okej om det inte vore för att jag sagt till honom sjutusenfemtiofem gånger att detta driver mig till vansinne. Och inte en endaste gång placerar hans lilla hand någon smutstvätt i tvättkorgen, en tallrik i diskmaskinen eller hänger upp sin handduk. Inte en enda gång.

Tack och hej från bitter hemmafru i sina sämsta år

Men herregu' har du hål i byxfickorna eller?

Ej bra sak som hände i dag. Jag kom på att jag visst måste betala 5 000 kronor till CSN inom tio dagar. Fattar ni ångesten i att behöva ringa sin kille på hans lunch och fråga om vi har 5 000 kronor som ligger i skräpar till mina studielån. För att man själv är ett miffo som tjänar jättelite pengar. Jag var tidigare ansvarig för vår ekonomi men sedan vi bytte bank har jag inte orkat skaffa något eget login och låter J ta hand om allt och ignorerar allt som har med räkningar att göra. Därför har jag heller ingen koll riktigt på hur mycket han tjänar nuförtin. I dag insåg jag att han visst får ca 15 000 svenska kronor i veckan i lön efter skatt. 15 000 låter ju inte så mycket men när man tänker 15 000 gånger fyra i månadslön. Då tänker man ju att vi borde ha asmycket pengar. Att jag borde ägna betydligt mer tid åt att shoppa och så. Men vi har aldrig massa pengar. I morgon vi göra budget okej.

Och så tänker jag att CSN säkert skulle bli glada om jag också utbildat mig till filmklipparassistent. Jag dock ej ledsen, vill ej jobba hundramiljarder timmar varje vecka. Inte ens för 15 000 kronor i veckan. Okej.

When you walk through the garden, You gotta watch your back

Är lite sådär älskalivetaktig i dag. Trollet har varit glad hos dagmamman två dagar på raken, jag har jobbat duktigt, det är rent hemma, det är fredagskväll och J ska vara ledig både lördag och söndag.

Det enda mycket jobbiga är att vi ska se sista avsnittet av The Wire i kväll. Är det normalt att ha ångest över en tv-serie. Vi hade sparat femte säsongen i många månader för att vi inte vill att det ska vara slut men nu sträckkollat hela veckan. Hoppas att ingen mer dör i sista avsnittet. Alla mina favvogoodbadguys dör ju hela tiden. Bubbles kan ej dö. Okej. Fast han har väl alltid varit bara good iofs. Den enda som kan få dö är Snoop. Snoop är sjukt läskig.

En av mina kompisar döpte sin son efter Bodie i The Wire. Kul va. Ba ja lilla gubben du är döpt efter en knarklangare med gott hjärta i en tv-serie. Hon skämtar om att döpa en eventuell andra son till McNulty. Hoppas hon skämtar. Går ej att döpa sitt barn efter svinig alkis med eventuellt gott hjärta innerst inne. Plus inte snyggt namn.

Den senaste månaden har allt varit så soligt och fint med mig och Trollet. Som att vi varit värsta teamet och det har varit så mycket skratt och gos. Sen då de senaste tre dagarna har varit den raka motsatsen. Trollet har gått upp klockan fyra på morgonen, totalvägrat att sova middag, varit övertrött och skitsur, vaknat hundrafem gånger om nätterna, slagit mig och dragit mig i håret, slängt all mat på golvet och mest bara skrikit nej, no, no, no, nej, nej, nej. Så vi kan säga så här att om jag förra veckan kände separationsångest på onsdagskvällen när det var dags för Trollets två dagar hos dagmamma, så känner jag den här veckan mer att, ja tack bring it on. Men ändå så känner jag mig så himla kass på kvällen när hon sover, över att jag blir helt galen på henne.

Inget som inte världens största kexchoklad, en elefantpyjamas och lite jobb så här på kvällskvisten kan bota.

Nu måste det väl ändå vara dags snart

Hoppas Onekligen-Lisa får träffa sin nya bebis snart, helst i dag. Får nästan panik av de där löpsedlarna. När Trollet föddes tio dagar efter utsatt leveransdatum hade jag varit minst sagt otålig och mest väldigt sur i mer än två veckor.

Vill ha

Åh, åsså saknar jag frukosten på Santos på Ponsonby Rd i Auckland. Jorns bästa veggie eggs beni. Kanske värt att resa hela vägen från Sverige för.

Avd. att man aldrig lär sig

Av de tre bilder jag tog på min mage när Trollet växte inuti och alla hundratals bilder vi tog under hennes först fyra månader, verkar det här vara den enda bilden som finns kvar. Ångesten. Och ja, ja lite fattiga facebook-album också.

Ibland vill jag bara hoppa in i bilen och köra tillbaka. Allt detta finns ju där borta.

Åh fina datta

Det är lite obehagligt det här med hur jobbigt det är att vara utan dator. Min kille kom hem med en iMac i present till mig i går. Miket snällt. Typ micket, micket, micket, micket snällt. Nu har vi inrett kontorshörna och jag ska bli helt framgångsrik egen företagare. Jo men eftersom ingen vill anställa mig får jag väl jobba för mig själv då.

Annars har jag nackspärr och gick upp klockan fyra i morses. Så börjar jobba på att bli framgångsrik en annan dag.