söndag 9 september 2007

En vecka rinner så lätt genom fingrarna


Jag är kär. Det tar över hela mig och snurrar till det jag borde ta tag i. Jag tänker hela tiden spretigt, sover dåligt. TomasLedinvaknar mitt i nätterna av saknaden. Tänker att så här har det aldrig känts, aldrig så här mycket. Men det är ju ljug, klart det varit så här förut med. Men han som jag känt så här för i ett annat liv har bleknat och blivit ett dammkorn. Minnen bleknar ni vet. Ologiskt så är jag mer kär, lite psykotiskt kär nu när jag känner att han inte varsamt trycker mig mot sitt bröst, snarare är det jag som vill in dit, vill tränga mig på eller igenom. Han gör lite motstånd. Underlägekänslan hos mig. Snälla J kom hit snart.


Hela semesterveckan har han frågat fina pappan min vad jag tänker på hela tiden. Åh jag tänker på hud, har jag inte sagt. Tankebortskjutande och prata om sånt som jag och fina pappan pratar om konst, litteratur, film och psykologi. Det är underligt att vi döljer vår gemensamma underklassighet med hjälp av medelklassalibit inför varandra. Varför gör vi så? Vi fnissar åt alla dom roliga medelåldersparen som är så typiska charterresenärer. Jag skäms över att jag skäms över att vara på charter. Tvingar pappa att röka fast han inte rökt sen han var 21 för att jag inte ska skämmas inför pappa över mitt kedjerökande. Tvingar pappa att åka med mig till Albanien för att charterkänslan kväver mig. De medelålders paren som äcklat tjyvkikar på oss, tror att pappa är min alldeles för gamla man. Männen avundsjuka, deras fruar har lös hud och dom bråkar hela tiden. Men varför säger du emot allting jag säger? Kvinnorna hatar mig under lugg, för att jag påminner dom om det där underliga faktumet att kvinnor tycks ha ett bästföredatum. Kyparna tänder ljus och väser romantic! När jag förklarar för kyparen på vår älsklingsrestaurang att min husband i själva verket är min pappa dör han nästan av skam. Jag skrattar så jag kiknar.


Två veckor efter att skolan börjat är det dags att ta tag i allt. För vardagen att återvända. Imorgon börjar jobbet igen. Jag har två krönikor, en politisk nyhetsartikel, en företagsgranskning, en persongranskning och säkert något mer att skriva klart imorgon innan jobbet på eftermiddagen. Nu dricker jag överblivet billigt vitt vin från kvällens fotbolltittarbravader med vänner och filurar lite.


Fotot är på mig och Bästisen. Inte för att vi är speciellt heta men för att jag blir glad av fotot. För att jag saknar henne fast jag nyss såg henne. För att anonymitet känns oviktigt just nu. För om någon jag redan känner skulle snubbla över denna bloggen skulle dom veta att det var jag med eller utan foto. Ni däremot blir lyckligt ovetande om vem av mig eller Bästisen som verkligen är jag men ni får en aning om hur jag ser ut, fiftyfifty men hundra procent skulle vi kunna säga. Intressant att vi tror oss veta saker utifrån utseende. Jag håller nog på ett skriva ett s.k fylleinlägg som började i Haparanda och för sin(eller kanske snarare min) egen skull nog borde sluta här. Nu. Så. Punkt.


8 kommentarer:

sandra hansson sa...

aw, det är fint att känna så... jag tror jag är sådär löjligt äckligt töntigt kär varje dag när jag vaknar, och hoppas det aldrig kommer gå över.

Jenny sa...

Darl, vet vem som är du. Plus att du ju skrivit tidigare om vissa detaljer i ditt utseende. Men kort är kul och fint och allt det där. Puss påre!

Haren sa...

Jenny: Åh det är klart, det kanske jag har. Minnet är grunt som ett fågelbad ibland. Äh skit samma.

Anonym sa...

VÄNTA!!! ÄR du hon till vänster??? I så fall vet jag nog vem du är. Kanske. Världen är liten...

Haren sa...

Men oj nu blev jag ju nyfiken som bara den! Fast då vet du nog inte vem jag är. Även om dom som känner A brukar känna B och tvärtom.

Anonym sa...

Nja, låt mig förklara. För länge sedan, innan bloggarna, så ramlade jag på en resedagbok som jag tyckte var så otroligt roligt skriven. Jag kände inte alls resenären, men hennes språk var så underbart att jag inte kunde låta bli att läsa. Hon åkte på en resa till, och även den följde jag. Men, jag gav mig aldrig till känna och jag har ingen aning vem hon är.

Din finaste är otroligt lik den här tjejen till utseendet. Se här: http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=13654§ion=myimagegalleries&journeyId=12478
Kanske är det samma person? I så fall är det otroligt lustigt att jag vid två skilda tillfällen har lyckats hitta ett bästa vänner par pga deras härliga språk...

Anonym sa...

Nope inte samma person. Oj det hade hade varit en galen slump. Kram

Anonym sa...

Well well, men de var lika i alla fall! Kram!