Gla' påsk

Min femte nyzeeländska påsk i år. Så här såg det ut vår allra första påskhelg tillsammans. I soliga Northland. I år ska det regna och vi åka till Napier och äta mat och dricka vin och inte diska, tvätta eller städa.

Bluääärgh

Känner mig så finnig, ful och tjock i dag. Så där så att man tror att folk ska vända sig om efter en på gatan och bara glo som om jag hade ett extra huvud som växte på axeln. Men egentligen ser jag ju bara ut precis som vanligt. Lite trött. Lite extra finnig ja. Men fuldagar alltså. Varför måste man ha sådana. Har man dem hela livet ut.

Nu ska jag gå på ett möte och verka lite piggare och käckare än vad jag egentligen känner mig.

Förbrydelsen

Vi är ju alltid lite efter. Så vi har börjat kolla på Brottet/Förbrydelsen/The Killing i helgen. Åh så bra det är. Och J är helt galen och säger att danska och svenska låter exakt likadant. Han kan nog mindre svenska än vad jag tror. Kanske tur.

Förresten är det någon mening med att se den amerikanska versionen efter den danska eller är det exakt samma manus fast i amerikansk tappning?

Trollet update

Utan någon som helst konkurrens de bäst spenderade pengarna någonsin. En scooter(sparkcykel på svenska kanske?) till Trollskrället. Rekommenderar till alla som har en unge som tycker att vagn är för bebisar men samtidigt vägrar att gå mer än fyra steg för att sedan rulla runt på marken och skrika maaaaamma bäääääära! Jag trodde att hon var för liten men hon svischar fram nästan läskigt fort. Kan dock ej styra så väldigt bra. Litet obs så. Men ändå, vi kan promenera ihop igen.

Och det lilla havregrynet har börjat prata lite mer också. Och det är så roligt hur hon blanda tre språk i en mening. Och ibland två språk i ett ord. När vi går till badhuset säger hon Astjid swimmar. Och vissa ord är som helt fel. I går hade hon på sig sin favoritklänning, en flott sak i lila plysch. Hon klappade på klänningen och Astjid fin kanin. Och jag klänning. Hon kanin.

I helgen begick hon dessutom biopremiär. Kunde inte tro att det var sant när hon satt stilla genom en hel film. Efteråt helt lyrisk.

Sen har hon börjat göra vissa saker som är mer kanske oundvikliga men lite tråkiga. Som att plocka upp pinnar och leka att det är en pistol och säga pang, pang. Alltså alla barn gör det, det är sånt de plockar upp från äldre kids på dagis antar jag. Men ändå. Usch.

Så att ni vet.

Söndag

Åkte i väg en kort bit. Fann fik av den gamla skolan. Med chip butties och varma mackor på menyn. Trollet hittade en gunghäst och vi fick läsa söndagstidningen. Sen tog vi en kort promenad som tog jättelång tid. Ja, det där med att tvååringar vill kasta småstenar, springa åt andra hållet, rulla sig i en vattenpöl osv.

Äsch köpte present till mig själv

Har bjussat mig själv på två böcker jag gått och dregglat över cirka varje dag senaste tiden. Caitlin Morans "How To Be a Woman" och Julian Barnes "The Sense of an Ending".

Så att jag har något att göra när jag för första gången på okänt antal år ska sova hemma utan både barn* och man i natt. Ska bli skönt men också aningens läskigt om jag ska vara helt ärlig.

*Eftersom jag börjar jobba i gryningen är det lika bra att Trollet sover hos min snälla vän som ska köra henne till dagis på morgonen.

Visst får man dessutom presenter när ens man åker på affärsresa?

J ringde mig på jobbet i morse och sa att du jag måste åka till LA i dag, går det att fixa någon som kan ta Trollet till dagis i morgon?

Jag skulle aldrig vilje ha samma jobb som J. Han sitter ju bara vid en dator dagarna i ända. Tråkigt. Men jag skulle jättegärna behöva spontanåka till LA ibland.

Mötte J efter jobbet och följde honom till gaten och frågade om han verkligen hade sitt pass och några kläder och sa att han inte fick glömma att ringa när han kom fram. Gu' vad glad han måste vara att han gift sig med sin mamma. Eller nä, mig menar jag. Och så krävde jag att få kolla på alla hans papper med bokningar för att se att allt var i sin ordning. Helt normalt.

Jag ba guuuhuu du ska ju åka business class. Insert imponerade suckar från både mig och J. Alltså jag tror att vi båda är från sådana bakgrunder där business class verkar lite ouppnåeligt som en tripp till månen. Sedan dåndimpen. J veeet du att du kommer att bli upphämtad på flygplatsen i en limousin och körd till mötet? Om business class är häftigt är ju limousin antitesen till häftigt. Det är jähättepinsamt. Så nu går jag runt och fnissar för mig själv vid tanken på J i en töntig limousin helt själv.

Blablabla

Helgen var så fin. Ingen av oss jobbade i en enda minut för första gången på chockerande länge. Vi bakade blåbärsscones och drack smoothies. Åt lunch i solsken och drack kall öl. Vår dotter var glad hela helgen. Vi köpte höstskor till samtliga familjemedlemmar.

Ja men helt vanligt men ändå så bra.

Dessa skor köpte jag. Fast bruna i mocka. Lätt de vuxnaste skor jag någonsin ägt. Men börjar inse det att det kanske inte är så fel att vara lite vuxen ibland.

Saknar min man

Ganska ofta under intensiva jobbveckor träffas inte jag och J alls. Eller ja, vi sover i samma säng men vi är inte vakna och hemma samtidigt från söndag kväll till fredag kväll eller morgon beroende på hur jag jobbar. Och ibland känns det som att det är lätt att vi nästan blir griniga på varandra av att inte ses. Att bara kommunicera om saker som att glöm inte att det är sopdag i morgon, det finns nya blöjor att ta med till dagis, jag körde en tvätt kan du snälla hänga den via sms, telefon eller lappar känns ju så trist. Inte så romantiskt direkt. Smekmånadskänsla borta.

Men va fasiken nu är det fredag. Jag ska springa ärenden och sen ska jag laga festmiddag och sippa på ett glas rödvin, kanske till och med tända några ljus på ett helt galet fredagsmyyyyssätt och påminnas om att vi ju faktiskt tycker jättemycket om varandra när vi ses.

Jag blir hellre jagad av hästar

Ofta önskar jag mig att vi bodde i samma land som mina föräldrar och min bror. Förutom att jag saknar dem, så handlar det ofta om avd. barnvakt. Det där att ha någon som vill passa ens onge ibland. Få lite hjälp.

Men nu önskar jag att jag var i Sverige så att jag kunde hjälpa till. Min mamma har opererats och kan inte ens klä på sig själv. Samtidigt har min bror och hans flickvän blivit föräldrar för andra gången. Faster gånger två är jag nu, tänk. Okej, nu har jag bara min mammas version och min mamma var lite nyopererad och lullig i huvudet tror jag men brorsbarnets mamma har blivit temporärt förlamad(!) efter förlossningen och ligger på sjukhuset och knarkar asmycket morfin sedan en vecka tillbaka. Så min bror är ensam med nyfödd och treåring. Då hade det varit fint att vara där och kunna låta honom få en sovmorgon, fixa en frukost, ta med treåringen ut, vad som helst.

Och satan vad stackars henne. Brorsbarnets mamma alltså. Att ha en nyfödd bebis som man bara får träffa några timmar varje dag, inte kan amma för att man får så mycket knark. Eh, förutom det uppenbara att det inte är så kul att inte kunna gå.

Båda hennes förlossningar har slutat med akuta blödningar som har gjort att hon har behövt opereras akut. Och sedan detta! Föda barn alltså, vilket krig.

En liten insikt

Lediga fredagar måste vara bland det bästa som finns. Ledig på lördagar också men ska hålla i ett författarbesök i morgon, så bara jobba några timmar. Så ska lägga mig i badkaret och läsa klart hans senaste nu. Det känns inte precis som jobb. Får göra mycket roliga saker på jobbet just nu. Och tror att jag kanske har kommit på vad jag vill/önskar göra med den så kallade karriären. Fortsätta jobba med böcker. Men på ett annat sätt än nu. Dårå.

Jag blir glad av kakor på riktigt

Men när man känner sig nedrans ledsen, då blir iallafall jag mycket, mycket, mycket gladare när en fin vän berättar att det ligger jättemånga toscamuffins och väntar på mig i ett kök bara fem minuter bort.

Blek

I dag när jag körde hem från jobbet spelades en av låtarna som vi hade på min lillebrors begravning på radion. Och då tänkte jag ju på honom. På riktigt så insåg jag att det var så längesedan jag tänkte på honom. Jag var nitton år när han dog för snart tolv år sedan. Vad tiden gör med saker.

Det är, jag vet inte, nästan hjärtslitande att tänka på hur förkrossad och destruktiv jag var de första åren efter det hände. Och nu, jag vet inte, han håller nästan på att blekna bort från mig. Här finns ingen som påminner mig om honom, inga platser som bär på minnen. Ingenting hör ihop. Jag kan inte höra hans röst i mitt inre eller minnas känslan av hans hår under mina fingertoppar längre. Kan inte längre framkalla honom när jag behöver det.

Och jag blir fullständigt förkrossad igen när jag inser detta. Kan knappt köra hem. Som att han är död på riktigt först nu, död och sönderblekt och borta.

Ett och ett halvt avsnitt kvar på första säsongen av Homeland. Hur. Spännande. Dör. Nästan.

Mmmm kaffe. Vill ha.

Har börjat dricka alldeles onormalt mycket kaffe senaste månaderna. I dag började operation kaffedetox. Och jösses vad jag märkt att det är onormala mängder kaffe som fått mig att tycka att jag är rätt pigg fast jag går upp vid fyra på morgonen och bara sover fem timmar per natt i snitt.

Tänk om hon säger nej

I morgon ska vi på ett lite udda bröllop. Udda på så vis att den förhoppningsvis blivande bruden inte vet om att de ska gifta sig. Tydligen ska det hela gå till på så vis att han ska fria till henne på en plats där han har riggat upp en filmkamera så att alla gäster som samlats i ett partytält kan följa frieriet via en storbildsskärm. Sedan blir det förlovningsparty innan hon åker iväg och väljer brudklänning och blir sminkad och fixad. Därefter vigsel och middag.

Alltså, skulle ni bli lite förbannade eller bara glada om eran kärlek gjorde så?

Själv antagligen lite förbannad. Mest eftersom jag faktiskt mestadels tyckte att det var kul att planera bröllop. Fast det hade jag ju iofs inte vetat då.

På prov

Från och med nästa vecka ska jag börja jobba 80 procent. Det blir bra tror jag. För J ska börja jobba 250 procent cirka om någon månad. Och göra det till december. Och i allt det så kommer ju Trollet först för mig. Om jag ska vara ensam med henne varje dag, sju dagar i veckan varje vecka, så orkar jag inte jobba heltid och vara en bra mamma, laga mat, handla, städa, tvätta osv osv. Inte om jag inte måste. Så jag provar med 80 procent så får vi se hur det går med mitt psykiska välbefinnande. Jag har även krävt att J fixar barnvakt en gång i veckan efter att Trollet har somnat så att jag kan få gå på bio, träffa en kompis eller vad som helst som är utanför hemmets eller jobbets väggar. Och kanske kanske kanske kan jag tänka mig att vi kommer att anställa en städare en gång i veckan. Det känns så främmande som koncept men jag är så trött på att det är så jävla äckligt hemma hos oss. Och jag är verkligen usel på att städa om man kan vara det. När J städar ser det helt sparkling ut efteråt. Om jag städar ser det bara upplockat ut men inte riktigt fint.

Jäkla sista sekunden.

Ska strax bege mig för att inkassera en miljard vuxenpoäng. För att få så många vuxenpoäng måste du sitta med i rådet för personal på din onges förskola och hålla i anställningsintervjuerna. Man vill ju gärna gilla de som ska hänga med ens Trollonge cirka mer än en själv.

Jag har faktiskt intervjuat folk för ganska många tjänster under mina år i restaurangbranschen. Men då har jag väl mest haft ett litet samtal med den jag intervjuat och bara känt efter om jag gillar deras personlighet och om de skulle passa in på arbetsplatsen och med arbetskamraterna. Även om det absolut är en konst att vara riktigt jäkla urbra inom den branschen är det ju ändå ett jobb alla kan fixa med lite bra attityd.

För att jobba med små barn så måste man ju faktiskt ha lite kunskap, erfarenhet och fantasi. Jag har hittills förberett noll frågor. Googlar nu då. Lite stressad.

Hunger Games

Bra saker med att jobba i bokhandel är att få köpa böcker hemskt billigt. Men ännu bättre är att få tillgång till alla recensions-ex vi får från förlagen. I dag har det äntligen blivit min tur att få ta med mig Hunger Games hem. Den är ju långt ifrån ny men alla har velat läsa. Längtar tills Trollet somnar i kväll och tänker mig att jag kommer att sträckläsa den.

Annars har vi precis haft bokrea, så nu tornar min olästa hög upp sig med trettiofyra böcker.

Tack och hej

Den här sommaren. Den kom som aldrig igång. Och i dag är det sista dagen i februari. Sista sommardagen rent tekniskt. Och jag känner mig helt svensk och suckar och tänker att nu, nu får vi vänta till nästa sommar.

Exempel på somriga saker vi har gjort noll gånger den här sommaren: grillat, badat i havet, ätit middag på vår uteplats.

För vi måste ju äta varenda dag. Varenda dag!

Att läsa om mat, dreggla över matbilder och mest av allt; att äta mat, det gillar jag massor. Att laga mat tycker jag väl är sådär. Speciellt vareviga dag måndag till fredag när Trollet alltid är sur, hungrig och klängig efter Kohanga. Det måste gå fort då. Samtidigt som jag lagat samma, samma, samma rätter det senaste året känns det som, så har jag också fått lite panik att jag inte ger Trollet tillräckligt bra mat. Vi äter vegetariskt sex dagar i veckan och fisk en dag. Och jag känner att jag kanske slarvat lite med att fixa fullvärdig vegetarisk mat. Här skickar vi ju med matlåda till förskolan varje dag, så då brukar ju själva lunchen bli rester från middagen dagen innan.

Så nu har jag bestämt att jag MÅSTE göra en middagsplanering varje vecka innan jag handlar. Den här veckan har jag snott alla recept till min veckoplanering från Onekligen-Lisas veckans vego och de recept som A.M.O samlat och lagt ut: fisk och vego.

Och jösses vad gott det varit.

Så bra initiativ att sprida snabba, goda och lättlagade recept. Så jag bjussar på mitt snabbkort. Pasta med spenatfetasås:

Koka upp pastavatten

Häll i pastan

Hacka färsk spenat, rödlök och dela körsbärstomater i mitten

Fräs rödlök och spenat

Lägg i körsbärstomaterna

Lägg i ett paket med fetaost du skurit i bitar i stekpannan

Salta och peppra

Klart. Apafort och rätt så göttigt med.

Så var det bestämt

Jag älskar Oscarsgalan. Har gjort sen alltid.

Jag ser mycket fram emot när J om cirka trettio år i sitt tacktal kommer att tacka sin älskade fru som stått ut med all frånvaro. Om jag får följa med på galan då om trettio år, då var det värt det.

Dör. Kom på att om trettio år är vi båda 61 år. Då kommer jag ju vara döful i designerklänning. Jag bestämmer att han ska en vinna Oscar om tio år istället. Snabba på karriären lite.

Materialist - ja visst!

Most wanted Wellingon:

Har just grinat i en halvtimme över att Trollet har kraschat skärmen på min dator. Helt medvetet. Jag skällde på henne för att hon kletade mat på väggen. Genast klättrade hon upp på skrivbordet och välte datorn. Det gick på en halv sekund. Någon som har någon aning om vad det kan tänkas kosta att byta ut glaset(säger man ens så?) på en iMac. Skärmen är alltså inte sprucken utan i tusen bitar. Har skickat iväg hennes far till lekplatsen med henne för att jag cirka är så förbannad att jag ej vill se na.

Och tänk i går var hon så sockersöt som på bilderna ovan. Det går upp och det går ner va.

*tar ett djupt andetag och tänker att det är ju tur att vi har hälsan osv* Ledsen smiley.

För det vet ju alla att kändisar är övermänniskor

Den där känslan man kan få när Orlando Bloom och Miranda Kerr kommer och sätter sig vid bordet bredvid när man är ute och fikar. Ni vet sådär att man måste låtsas som ingenting eftersom man är alldeles för tuff för att bry sig om kändisar och så. Då kanske ens unge som såklart inte har minsta aning om vem Orlando Bloom är drar ner ens tröja och visar upp ens bröst för honom. Man kan ju tänka sig att han kan ha tänkt att den där hon lär ju inte bli kollega med min fru precis. Och sedan går ens barn över till deras bord och pekar på Mister Bloom och skriker PAPPA j-ä-t-t-e-h-ö-g-t. Man ba hehe näääe din pappa är på jobbet lilla älsklingen. Och de känner sig skyldiga att påpeka hur söt Trollet är och så. Och man ba ehhh hehe tack eller så. Och kan ju inte precis säga att eran son, Flynn vet jag såklart att han heter, är ju också jättesöt för det har jag sett i skvallertidningarna och var är han nu egentligen som man egentligen vill? Sen skyndade man sig iväg för att man kände sig helt obekväm.

Man är jag alltså.

Man ba mmm nu ska jag gå hem och laga middag till min familj och städa för det älskar ju jag eftersom jag är kvinna

Gillar ju Trollets förskola jättemycket. Märker ju att hon trivs som attan, utvecklas, lär sig saker och mår bra där. Och alla som jobbar där är cirka babywhisperers. Men jobbig stämning på föräldramöte i går när det blev snack om att det måste vara tillåtet för pojkarna att leka våldsamma lekar och att pojkar måste få vara pojkar osv osv. Alltså både föräldrar och personal tyckte detta, att det är naturligt för pojkar att vilja leka våldsamma och vilda lekar och det vill tydligen inte flickor (för flickor är ju mer omhändertagande i sin natur och vill hellre leka med dockor cirka). Och jag ba asså vaddå pojkar måste få vara pojkar? räcker det inte med att de alla är barn?

En kram skulle kunna vara lösningen

I dag har jag skör dag. Tänker att allt jag vill är att åka på semester en vecka, helt själv. Jag, en solstol och min trave med olästa böcker som bara växer och växer. Jag läser och läser men köper ännu mer.

I dag är det precis ett år sedan den katastrofala jordbävning i Christchurch. Jag minns hur jag bara satt där och glodde och glodde och glodde på tragedin som utspelade sig på tv-skärmen i realtid. Ansträngde mig för att inte gråta under tyst minut på jobbet.

Finare än snus

Jag ba spambloggar istället för att packa mina väskor inför helgens resa till storstan. Borde eventuellt också städa upp hemma. Men har cirka tolv minuter på mig så det går nog.

Skulle bara säga så hemskans glad jag är för att Colombialivs ursöta lilla bebis anlänt lyckligt. Och detta då! Va, va, va! Så mycket fina nyheter i Readern denna morgon att tant vill gråta en skvätt.

Har någon frågat honom samma sak? Varför han inte tagit mitt efternamn. Nä.

Här verkar det vara jättekonstigt att jag inte tagit min mans efternamn. Samt även min mamma tycker att det är förskräckligt. Att i en riktig familj måste alla ha samma efternamn osv. Så nu gör jag alla mer irriterade genom att förklara att om det blir en till onge, då får den ongen mitt efternamn. Trollet har Js efternamn.

Alla ba konstiga fasoner. Säkert skumma svenska fasoner.

Som utlandssvensk kan jag nästan vilja kalla den för bortskämddebatten

Den här förskoledebatten som verkar "rasa" i Sverige. Den gör mig matt. Det finns inget som gör mig så trött och lite ledsen med för den delen som folk och fä som inte fattar att alla barn är olika och bara verkar vara ut efter döma ut andra och deras föräldraskap. Alla föräldrar försöker nog efter sina förutsättningar handla efter vad som är bäst för just deras barn. Punkt.

Det var verkligen kul att gifta sig

På nästan alla bilder från vigseln skrattar jag på det här viset och det ser ju lite stört ut. Men det var så jag hoppats att det skulle vara, roligt och känslosamt.

Trollungen

Cirka varje dag blir jag förvånad över att hon blivit så här stor. Bästa trollungen på jorn faktiskt.

Alltid ska jag längta hit och längta dit

När man är född med den där rastlösheten och längtan bort eller bara till något annat. Tar det någonsin slut. Gör det det. Eller accepterar vi bara att sådan är vi och följer med rastlösheten. Eller borde vi istället ta oss själva hårt i nacken och åter rätta in oss i Svenssonledet och fortsätta med radhus, dagis och vardag.

Just nu vill J göra karriär i Älej. Jag är tveksam och tror inte att jag är en älejtjej och vill mest flytta till Köpenhamn ett slag och sen vidare ut i Europa. Eller hem till mitt andra hem, Edinburgh. Dit längtar jag just nu så hjärtat skaver.

Måndag hela veckan

Är tillbaka i jobbsökartagen igen efter att det blivit plågsamt tydligt att mitt jobb är okej men inte någonting mer än så och att jag blir galen av att inte få utvecklas. Det var kul att söka jobb i cirka tre timmar (vem försöker jag ljuga för, jag menar minuter). Nu måste jag koka fyra liter kaffe och muta mig själv med choklad för att inte ge upp med en bok på sängen.

Men har sökt två jobb och har två till som jag är hyperhot på. Så de ansökningarna får min man hjälpa mig att putsa lite på ikväll.

Denna dagen - ett liv

Herrgu' låt den här dagen vara slut snart tack. Har feber, kan inte andas, ont överallt osv osv på lång klagolista. Har iaf träffat en läkare som ansåg att jag var ordentligt sjuk till skillnad från läkare förra veckan. Fått många meduciner och längre sjukskrivning. Så bjur på obäddad säng komplett med skrynkliga kläder, nappflaska och böcker.

Trots sjuk så säger samvetet att hämta tidigt på dagis när du ändå är hemma. Typiskt dumt då det är sjukt tråkigt för Trollet att vara hemma med mig som mest ligger på sängen och flämtar. Så nu får hon kolla Pippi/Emil och jag längtar efter sovdags. Och så bestämde jag mig för att nu ska vi ta av Trollet blöjan. Hur ska detta gå. Antagligen ej bra eftersom pottan är läskigare än ett monster och toaletten inte heller bra. Så efter tre timmar har hon inte kissat alls. Men det kanske är helt normalt, kanske bara jag som tänker att småongar kissar mest hela tiden?

Lite uttråkad

Dumma hosta, dra dit pepparn växer eller hur det var. Hemskickad från jobbet pga svimmade. Och fortfarande för frisk för att vara hemma och för sjuk för att vara på jobbet. Har ej kikhosta eller lunginflammation. Bara sjukt jobbig astma.

Men ute skiner solen så kan sitta på uteplatsen och läsa Min kamp del två eller ligga i sängen och se klart andra säsongen av Downton Abbey. Så ej synd om mig precis.

Ps

Måste bara meddela att efter jag spydde ur mig hur jag känt mig som en sådan arg, hatig och tålamodslös mamma och många var så fina om det. Ja, efter det har jag återfått lite ork och även en hel del tålamod, tillfälligt iaf. De senaste tre kvällarna har läggningarna förvisso tagit superlång tid men jag har inte gått bananas ändå. Inser ju att det inte hjälper Trollet att slappna av om jag cirka sprutar eld genom öronen.

Vardag blablabla

Har bestämt att jag ska ha en superflott helg trots att jag fortfarande hostar upp mina lungor och använder min astmainhalator oftare än stup i kvarten. I går handlade jag klänning till bröllopet nästa helg. Ej den på bilden nedan eftersom den såg billig och ful ut i verkligheten trots dyr. Istället köpte jag en beige och röd billig sak. Här verkar folk inte nåtts av informationen om att rött på en bröllopsgäst betyder att man sexat med brudgummen. Dock har jag inte sexat med brudgummen. Jag är möcke peppad på bröllopet nästa helg, det är min bästa bästa vän i detta land som ska gifta sig och jag ska hålla tal och allt plus träffa massor av mina Aucklandkompisar. Sen lagade jag risotto till en stor och en liten middagsgäst och Trollet klädde ut sig till Pippi och lekte med sin kompis. Och jag drack massa rödvin, inte Trollet och inte heller min kompis eftersom jag inte kom på att vi hade vin förrän efter att de åkt hem.

I dag ska vi äta lunch på amerikansk diner har min man bestämt, jag ska på manikyr(hahaha! det är sant), sen ska vi leka på bibblan och åka på grillfest. Men först måste jag nog slänga Trollet i badet eftersom hon luktar kiss. Ej fräscht.

Ny klänning?

Fin eller lite damig eller kanske lite tråkig? Finns även i svart. Bruden hade på sig svart på mitt bröllop så tänker att det är helt okej att ha svart, hehe som om jag bryr mig om sånt. Svart kanske mer användbart osv osv osv?

Den finaste stunden i mitt liv, eller näst finaste då, minuten efter Trollet föddes var nog den allra finaste

Att gifta sig. Det var verkligen så himla stort och fint. Det som jag inte hade tänkt på så mycket innan faktiskt, själva vigseln. Det var verkligen dagens höjdpunkt. Hur hjärtat nästan exploderade när jag såg min blivande man som såg fasligt nervös ut. Att jag tyvärr snorar jättemycket när jag gråter. Känslan av att vi var de enda två människorna som var där, förutom när Trollet gömde sig under min kjol i några sekunder.

Att jag tidigare har tänkt att int gör det någon skillnad om vi är gifta eller inte. Och det kanske det inte gör. Men vilket fint sätt att fira att vi tycker så gränslöst mycket om varandra nästan jämt. All kärlek från vänner och familj var ju också så rörande att jag nästan smällde av.

En av anledningarna till att jag är så in i märgen trött just nu

Det där med att känna sig som världens sämsta mamma, kan vi prata om det? Det här med att jag provoceras till den grad att jag faktiskt vill slå Trollet. För att jag går ner på tvååringens nivå och ba buhuhuhu du slog mig och rev mig i ansiktet och bet mig i armen, så jag vill slå dig med! Jättehårt.

Den där känslan jag har i kroppen när det återigen tagit tre timmar av slagsmål och gråt att få henne att somna på kvällen. Varje kväll! Tar det tre freakin' timmar. Och det är så svårt att erkänna men jag är så förbannad och slut varje kväll att det jag känner är väldigt nära hat. Svart och rent hat. Sen får jag en oerhörd ångest för att jag känner så. Micket negativ cirkel så att säga.

Att jag får lust att gråta varenda dag och ba buhuhuhu ska det vara så här? Är detta normalt? Är det vi som har fått henne att bete sig så här? Eller är tvååringar alltid små djävulsinkarnationer?

Det är nu någon räcker upp handen och säger att det har hänt att de känt så också. Att de medger att deras barn också beter sig som småjävlar i perioder. Det vore skönt.

Väldigt busig va

Jag skolkar från jobbet i dag. Eller lite sjuk är jag. Hostar och har lite ont i öronen. Men jag hade kunnat vara på jobbet, det hade jag. Men mest är jag så in i märgen trött. Tänker att jag är värd en dag av att ligga i sängen och läsa böcker som inte är Alfons Åberg och kanske se en film. Och fixa lite småsaker. Leta efter en fin klänning till bröllop, jobbfester och förlovningsfester som är på gång de närmsta veckorna. Börja om med att söka jobb igen. Lite så. Jag säger som Cecilia, att hela tiden går jag och väntar på att det ska bli mindre att göra, att det ska finnas tid. Men det händer aldrig. Så ibland kanske jag helt enkelt måste stjäla tiden.

Fem år

Insåg precis att den här bloggen fyller fem år den här månaden. Söte rare. Tiden går för fort, det gör den faktiskt. Då sur journaliststudent som oroade mig över hur det egentligen skulle gå med framtiden och långdistanskärleken. Om någon verkligen kunde tycka om mig så där på riktigt. Oroade mig även en hel del om jag verkligen kunde bete mig mot någon jag verkligen tyckte om. Nu ba fortfarande sur men gift(!)* med J och mamma till världen sötnöt. Och oroar mig över andra grejer.

*nyhetens behag ni vet, letar fortfarande efter rätt tillfälle att få säga min man

Näsa för blåbär

Har länge misstänkt att Trollet kan lukta sig till blåbär på flera kilometers avstånd. Efter en första smygtitt på några bilder från bröllopet har jag nu fått detta bekräftat.

ps. hehe angående att vi har "cut the cake" och sedan bara lämnat kniven i tårtan, så kanske det inte ska gå till.

Pretty glad va

Två år

När Trollet fyllde två igår kände jag mig lite ledsen. Som att det går för fort allting. Och trots att en stor del av mig älskar att hon blir större och självständigare och att tiden då en sovmorgon kanske är en möjlighet igen närmar sig för varje dag. Trots det vill jag stoppa henne i en ask och göra så att hon är liten för alltid. Men så kan man ju inte göra. Det är säkert kriminellt/barnmisshandel whatevs. Och jag är ju jätterädd för kriminella och fängelse och så.

Är det därför folk skaffar ett andra barn? För att de inte kan stoppa det första i en liten ask eftersom de inte vill hamna i fängelse.

Lista, lista, lista var det här

Världens tuffaste nyblivna mamma säger att jag ska göra lista. Och då gör jag ju det.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Eh. 2012-10=2002. Skulle alldeles strax åka iväg på min första långresa, precis som alla andra skulle jag åka till sydostasien och Australien. Pluggade statsvetenskap, jobbade som lärarvikarie, jobbade på timmar på hemtjänsten, sålde wienerbröd och gjorde marknadsundersökningar. Har nog aldrig haft så mycket pengar på mitt bankkonto någonsin.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
För ett år sedan hade vi precis fått reda på J definitiv skulle jobba med Hobbit-filmerna de närmsta tre åren. Och att vi därför skulle flytta till Wellington om cirka två veckor. Trollet fyllde ett och det kändes inte klokt.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Glass.
Bullar.
Rabarberpaj.
Lösgodis.
Ostbågar.

Jag gillar alla former av snacks kan jag nog påstå.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Skäms lite nu. Men kanske ingen? Eventuellt blinka lilla stjärna. Har en störning som gör det helt omöjligt att lära mig en sångtext.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
Köpa snuskigt mycket nya kläder.
Ta min dotter i handen och visa henne världen.
Köpa ett hus någonstans i Sverige och ett i Wellington och så skulle jag låta min mamma och J-mamman bo i de husen och vi skulle bo halvårsvis i båda länderna med mammorna.
Äta god mat jämt.
Köpa en liten stuga till J-pappan också. Med en jordplätt han kunde bruka.

6) FEM DÅLIGA VANOR
Äter fort.
Pratar fortare.
Blir irriterad över struntsaker.
Orkar ofta inte slutföra saker. Det har nästan blivit en vana snarare än ett karaktärsdrag.
Matvanor.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Sova.
Äta.
Gå på bio mitt på dagen.
Sitta på fik och läsa bok.
Titta på Trollet när hon sover.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
Shorts pga världens fulaste åderbråck.
Kort kjol pga världens fulaste åderbråck.
Vita byxor pga fulaste som finns.
Något aprikosfärgat.
Löparskor till vardags.

9) FEM FAVORITLEKSAKER
Har inga leksaker.

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN
Men alla!

Hur en månad kan kännas som ett ögonblick

Men vilken månad det har varit. Trollet har varit ledig från dagis i en hel månad. Jag har jobbat sex eller sju dagar varje vecka, företaget jag jobbar på har bytt ägare, jag har gått på konstiga kurser utöver vanlig arbetstid cirka flera gånger varje vecka och fick med cirka noll procent handledning hastigt och lustigt ta över min närmsta chefs tjänst för två månader. Och så hade vi besök från Sverige. Och ja, inget dagis. Så har jobbat, hängt med Trollet, lagat mat, städat och inget annat. Hann knappt fira jul.

Men nu har dagis slagit upp sina flotta portar igen. Tack och lov. Prisad vare dagisguden osv. Imorgon landar min pappa på den här ön och då är det troligt att jag kommer lyckogråta och akuthängaefter honom ett litet tag och sen ska vi ju åka utomsockens och gifta oss och semestra nästa vecka. Men sen, som jag ska hångla och ha kvalitetstid med bloggen då.

Tre veckor kvar

Har känt mig helt sjukt organiserad med alla bröllopsbestyr, som i sjukt organiserad för att vara jag. Så varför sitter vi nu med tre veckor kvar och panikfixar saker varenda kväll. Och listan med saker att ta tag i blir bara längre och längre. J har förvandlats till groomzilla och var senast i går i upplösningstillstånd över vin och snittar och musik.

Och då tycker jag ändå att vi inte är speciellt bekymrade över detaljer. Kan verkligen inte greppa att det är så mycket att styra upp. Men mest av allt tycker jag bara att det ska blir så himla himla kul.

Gullegryn

Trollet har börjat sova i sitt eget rum, alldeles själv. Det går, ja bra. Det var som dags. För allas sömns skull och mest för min ryggs skull. Hon fyller två om en vecka. Och det är som sorgligt men också så vansinnigt skönt att hon inte är en bebis längre. Även om det här med hur tvååringar är, ja det är en helt annan historia.

Gör en lista som jag hittade hos Bondhustrun och Linn

1. Hur gammal är du om fem år?
36.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Har ganska nyss vaknat. Så ingen.

3. Hur lång är du?
165. Typisk medelkvinna.

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Senaste vuxenfilmen var "Exit through the gift shop" för några dagar sedan. Men jag såg "A bug's life" med Trollet i går.

5. Vem ringde du senast?
Min svenska bank när jag märkte att mitt svenska kort inte längre är giltigt. Och jag behöver mina stålars för att betala för stuff till vårt bröllop.

6. Vem ringde dig senast?
Trollets fd dagmamma angående att hon ska vara där nästa vecka innan dagis öppnar igen.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"kan du köpa med dig random scifi-bok till mig från jobbet pliiis" från min kelle.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Sms. Har cirka telefonskräck.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Har aldrig varit gifta och har varit okära sedan jag var långt mindre än året gammal.

10. När såg du senast din mamma?
För cirka ett år sedan. Saknar.

11. Vilken ögonfärg har du?
Blå.

12. När vaknade du i dag?
Vid åtta ungefär. Väldigt sent för mig. Micket, micket skönt.

13. Vilken är din favoritjulsång?
Eh, ingen tror jag.

14. Vilken är din favoritplats?
Någonstans lugnt och skönt med fin utsikt. Vår soffa kanske.

15. Vilken plats föredrar du minst?
I centrum för allas uppmärksamhet.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Jag hoppas att vi har fått tillfälle att resa lite, bo utomlands ett tag men kanske kommit tillbaka till Wellington och köpt ett hus här. Begåvats med ett eller kanske till och med två barn till. Jag har fått ordning på det där vi kallar karriären.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Alltså jag trodde att det bodde en krokodil under min säng om nätterna. Det var ju lite läskigt.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Jag och han som alldeles snart blir min man skrev våra löften tillsammans i går, det var extremt underhållande. Mest skrattade vi åt roliga exempel vi hittade på internätet. Det är inte klokt hur smöriga folk kan vara.

19. Hur stor är din säng?
160 cm tror jag. Stor nog åt två vuxna, precis lite för liten för två vuxna och en snart tvååring.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Herregu' vi har asmånga datorer känns det som. En stationär, en liten notebooksak och en flashig bärbar som jag knappt är tillåten att tafsa på.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Beror på temperatur i sovrummet men hatar att sova helt naken.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Fyra.

23. Hur många landskap har du bott i?
Två tror jag.

24. Vilka städer har du bott i?
Random håla i Västergötland i nitton år, sedan London, Malaga, Edinburgh, Melbourne, Stockholm, Auckland och Wellington.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota inomhus.

26. Är du social?
Beror på humör. Ibland väldigt, ofta inte.

27. Vilken är din favoritglass?
Gillar cirka all glass. Men gärna choklad.

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Rabarberpaj.

29. Tycker du om kinamat?
Kinamat i Sverige - svar ja. Kinamat i övriga världen - absolut inte.

30. Tycker du om kaffe?
Älskar. Folk som inte gillar kaffe är konstiga. Är ingen finsmakare men kaffe på fik är cirka tusen ggr bättre på Nya Zeeland än i Sverige. I Sverige verkar det som vilken klåpare som helst får hålla på och leka med kaffemaskinen.

31. Vad dricker du till frukost?
Kaffe.

32. Sover du på någon särskild sida?
Ja.

33. Kan du spela poker?
Nej.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Eh ja, fast inte om det beskrivs som att kela.

35. Är du en beroendemänniska?
Ganska mycket så.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ja, min mammas numera döa farmor.

37. Vill du ha barn?
Om några år eller tre, hemskt gärna en onge eller två till.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Jag är såklart ganska så grym på engelska, kan förstå spanska hyfsat och eftersom vår sötgrötonge har bestämt att maori är det språk hon helst pratar på just nu så börjar jag kunna förstå ganska mycket maori också.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Gillar att vara nära havet. Om jag MÅSTE bada, bassäng alla dagar i veckan.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Resor, kläder, böcker.

42. Äger du dyrbara smycken?
Nej men en hel del med högt sentimentalt värde.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Just nu inget. Och har ingen tv.

44. Kan du rulla med tungan?
Ja. Kan inte alla det?

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Min bästis.

46. Sover du med gosedjur?
Nej.

47. Vad har du för ringsignal?
Den som var förinställd på telefonen antar jag.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Tyvärr inte ett enda.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
En leksakssynth.

50. Flirtar du mycket?
Det händer.

51. Kan du byta olja på bilen?
Borde lära mig.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Ja.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
Maria Svelands "Att springa", flott att få läsa på svenska.

54. Läser du någon dagstidning?
Läser Dominion Post varje dag i pappersform och DN på nätet.

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Ja. En mattidning som ingen läser.

56. Dansar du i bilen?
Det har hänt.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Har någon sopig easy listening inställd i bilen och orkar aldrig ändra.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
En lista med böcker på jobbet.

59. När var du i kyrkan senast?
Ingen aning.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Lars, min SO-lärare som jag var lite kär i på ett obegripligt fjortonårvis.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Fyra-fem dagar. Avskyr att tälta. Det är kallt och varmt och smutsigt.

Hejja 2012

2012. Jag tror att det kommer att bli ett fint år. Tror och hoppas. Gärna med lite överraskningar på toppen.

Och detsamma önskar jag såklart alla andra med.

Men hur konstigt är det inte att det är 2012. Det är ju SANT att tiden går alldeles för fort.

2011 känns som att det var ett mellanår. Ett sånt där som jag kommer att glömma bort nästan. Lite bra, lite dåligt. Hej hej.

Gött

Så var det mindre än en månad kvar till jag ska bli en gift och respektabel kvinna. Och då fick jag ju lite panik och insåg att det där nyttiga livet i kombination med träning som skulle få mig att fullkomligt stråla av hälsosamhet på den stora dagen, ja det där livet har det ju inte blivit så mycket av. Tänker att jag kanske kan bli snygg på en månad ändå.

Tre minuter senare ser jag att det öppnat ett donutfik (eller fasiken munkar heter det väl på svenska?) cirka fem meter från jobbet. Donutdieten? Den är effektiv va?

Min kille har bacillskräck va

Störd grej som J gör: varje gång Trollets blöja läcker bajs, händer ju inte så ofta nuförtin, slänger J de byxorna hon har på sig. I dag som extra bonus kom jag hem från jobbet och hittade dessutom hennes sängkläder i en påse i soptunnan.

Eh OBS att jag ej rotade i soptunnan men sängkläderna liksom stack upp ur påsen lite.

Lite dyrt och omiljövänligt beteende måste jag ändå få tycka.

Sicka viktiga bryderier va

Nu har jag en mycket viktig fråga. En sån fråga som kan förändra världsordningen ni vet. Shellac, har ni provat det? Har ju förstått att det är da bömb enligt vissa modebloggare. Men vem är jag att lyssna på modebloggare.

Jag hade tänkt att fixa mina naglar själv till bröllopet pga snål. Men den senaste veckan har jag kommit på att jag brukar få till mina tår väldigt likt den stil Jennys man och Johannas dotter kör med. Så vid närmare eftertanke, kanske inte. Och jag har fått ett presentkort på flott spa. Men här i stan, så skulle behöva fixa till mina trasiga naglar kanske fyra dagar innan bröllopet. Håller shellac garanterat så länge, eller finns det ändå risk att jag kommer ha fula naglar på bröllopet.

mvh bridezilla

Snart är det jul ju

Men här sitter jag på golvet och äter lussekatter, som jag lyckades få till att baka igår cirka tre dagar försent, och dricker kaffe. Alla andra sover. Och, TITTA, vi har till och med fått upp en gran. Känner nästan, bara nästan, lite julstämning.

Nu gråter barnet. Julstämning över.

Men alltså varför har jag cirka världens största sked i min kaffe? Lägger till teskedar på önskelistan.

På apoteket

- Ursäkta kan du ge mig det starkaste och mest kemikaliefyllda medlet ni har mot löss tack.

Som vi har hållt på och behandlat och kammat med luskam vareviga kväll. Och tvättat handdukar, sängkläder och solhattar. Så ser jag ändå två tre feta löss kila runt i hårbotten på na. Igen. För att vi behandlat med ett trevligt medel, bara naturliga ingredienser som den trevliga personalen tyckte var absolut bäst för barn osv. Och så känner jag kliklikli i min egen hårbotten igen.

Nu går vi på tyngre grejer. Fuck naturligt.

Tjejen på apoteket pep såklart om att det inte var rekommenderat för barn under två år. Jag ba men jag sa ju att hon fyller två om en enda månad, vad kan det göra för skillnad? Men så bor ju inte lössen hos henne heller.

Och nu känner jag mig elak också. Som skrev det nedan.

Borde som sagt sova och vakna på det där folk kallar rätt sida. När man vaknat på rätt sida är man säkert både smal, snygg, snäll, rolig, sval och förstående.

Dagens spya

Jag har gått runt och tänkte ganska mycket det sista på hur bra vi ändå får allt att fungera. Trots att J jobbar otroligt mycket, att vi inte har någon gemensam ledig dag i veckan osv. Vi ser till att träffas och äta lunch ihop några gånger i veckan istället för alla middagar som vi aldrig äter ihop. Och så. Ser till att vara fina mot varandra. Att jag så mycket mer har förlikat mig med att ja, han jobbar mycket. Jag går inte runt och blir förbannad när det blir sent och han aldrig kommer. Vilket säkert har att göra med att Trollet inte är en bebis längre, jag har ett eget jobb osv osv osv. För alltså det var en sådan otroligt stor grej för oss väldigt länge. Och shit vad jag var bitter länge över att J gick till jobbet på en gång när Trollet föddes. Att jag fick ta en freakin' taxi hem från sjukhuset för att han inte hade tid att hämta oss. Men i alla fall jag har tyckt att jag släppt allt det där. Känt att hans nya jobb är lite mer reglerat och mindre extremt. Och herre allt det där andra fina som är han väger ju upp tusen miljarder gånger att han jobbar för mycket.

I dag har jag dock grinat och surat. Delvis av tröttman kanske. Men J kom hem i dag och meddelade att han måste åka tillbaka hem dagen efter vårt bröllop trots att han bett om ledigt i en vecka. Pga av förändringar i inspelningsschemat. Jag har sett fram emot något så enormt mycket att ha en hel vecka tillsammans. Bila runt, bo på söta bed and breakfast, äta massa god mat, dricka lite vin. Sånt. Nu kommer vi istället ha två dagar att hetsfixa det sista inför bröllopet på plats, själva bröllopsdagen och sen åker han. Och jag är fri att spendera minibröllopsresan på tu man hand med, förvisso söt, tvååring. Jag har rätt att vara sur. Faktiskt.

Men asså asså asså det som gör mig mest sur är att jag vet att om han bara inte var så tyst om sitt privata på jobbet, dvs förklarade varför han hemskt gärna vill ha den veckan ledigt, för att han ska freakin' gifta sig. Då har jag svårt att tro att han verkligen inte skulle få vara ledig.

Ja men vad flott nu fick jag spytt ur mig detta. Nu går vi vidare med livet och går och lägger oss och sover.

Fast ändå gillar jag mitt liv

Den här veckan alltså. Trött. Tröttare. Tröttast. Barn med öroninflammation, ögoninflammation och astma om nätterna. Sovit cirka fyra minuter åt gången i fem nätter. Senaste två veckorna har vi varit på apoteket eller hos läkaren cirka varje dag. Försökt jobba i skift och lösa av varandra i vårdande av sjukt barn. Samtidigt ny tjänst på jobbet och helt överbelastad i hjärnan. Konstant en halv sekund från att brista ut i fulgråt.

På fredag ska jag hämta vår barnflicka som ska vara här i en vecka innan J går på semester eftersom dagis har sommarstängt. Jag ska vara jättesnäll mot barnflickan och ge henne alla kakor, glass och godis hon vill ha om hon tar bra hand om Trollet, kanske till och med ge henne lite lön. Men fan ta henne om hon rymmer till sin släkt i en annan stad.

Okejrå barnflickan är en av Js syrror.

Stressad much?

Tror att decemberstressen gått lite till överdrift när jag mottager ett styck födelsedagskort i posten och ba mäh hallå varför har mamma skickat det, jag fyller ju år om några månader. Och inte kommer på förrän efter tio minuter att jag visst fyller år i morgon.

Men se där. Då fick jag ju tillfälle att upplysa er om det samtidigt. När jag ändå kom på det menar jag.

Ibland är det si och ibland är det så

I tre dagar ba jösses vad underbart fint att få umgås med min lilla vattenkoppa dygnet runt.

På fjärde dagen ba nu byter jag henne mot en flaska vin.

Hemma hit, hemma dit

Förra veckan var det val här. Då sjönk det in att Nya Zeeland har blivit mitt hemland nu efter nästan tre och ett halvt år. Det går aldrig att radera ut min svenskhet, språket, en hel barndom och alla smakminnen. Eller längtan efter familjen och vännerna. Men jag bor här nu. Med min egna familj. Och det här är mitt hemland mer än Sverige just nu.

När det var väl här för tre år sedan.Då brydde jag mig knappt något. Visste pinsamt nog knappt vilka partier som fanns förutom de två största. Tyckte om de som gick segrande ur striden då, John Key och National, att det var fel parti men en ganska sympatisk man som blev statsminister. Nu vill jag spy när jag ser John Key på teve. Och ja, han och National vann igen. Och nu brinner jag inifrån för allt som angår mig här. För Nya Zeeland är verkligen ett paradis på ytan men så mycket skit man hittar om man skrapar bara lite lätt med tumnageln. Det fastnar massa mördade barn, barn som lever i fattigdom på riktigt, var femte barn gör det, allt det vackra som ska säljas ut och att människor här ska behandlas som anställda i ett företag snarare än medborgare. Allt det fastnar under tumnageln. Och det gnager mig.

Trots att valet inte gick som jag ville. Så ja, det var ett verkligen stort ögonblick för mig att för första gången få rösta här.

Men här sitter vi och tisdagsmyser

Vi har löss. Hela familjen. Hemskt trevligt. Det har jag aldrig ens haft när jag var liten.

Oh the joy, oh the joy i att ha barn som går på dagis. Alla fina grejer de får med sig hem. Löss. Skabb. Ögoninfektioner. Och alldeles snart vattenkoppor skulle jag tro eftersom tre av de andra småkidsen fått det nu.

Känns inte löss väldigt 1895? Mycket oglamoröst hur som helst.

Jag åt faktiskt jättemycket grönsaker och frukt i går

Är jag cirka sex år om jag är sugen på glass med chokladsås och marshmallows till middag?

Eller har jag bara helt sjuka matvanor?

Alltså det är lördag ändå, då får jag väl äta något gött?

Men hej bloggen! How are you doing liksom?

Själv har jag jobbat massor, köpt alldeles för många böcker på bokrea, sommaren har kommit på besök men står och tvekar i farstun, jag har varit på gym för första gången sedan 2003. Och min farmor dog i slutet av förra veckan. Så jag har mest legat på sängen och läst ovan nämnda böcker och känt mig ganska liten och långt borta. Och tänkt kring det där som man tänker på när någon dör. Alltings slutgiltighet, det oerhörda i att hon inte längre finns. Sen har jag blundat och tänkt på alla fina minnen jag har.

Skammen

Inte nog med att jag har barn, snart en man, bor i radhus och att vi äger två bilar i den här familjen. Svenssonmarkörer helt enkelt.

Men nu har jag dessutom blivit helt menlös. JAG HAR BÖRJAT SPELA PÅ LOTTO VARENDA HELG.

Slut på bekännelser.

Den där om att alla sjuttiotvå gånger vi ändrat våra bröllopsplaner hade det nog bra om vi hållt oss till det gästfria bröllopet

Bridezilla in da house. På riktigt har jag blivit ganska, eh, arg två gånger de senaste dagarna angående bröllopsbestyr.

Först sjukt sur för att ingen kan skaka fram någon som spelar dragspel och folk är galna och föreslår en jazztrio istället. Putar med underläppen och ba men jag vill ha dragspel! Stampar kanske lite med foten också för att förstärka känslan.

Sen blev jag förbannad på damen som ska göra tårtan för att hon säger att den tårtan vi vill ha inte fungerar eftersom den blir för mjuk. Jag blir sur och tycker att det är väl vi som betalar och nääe, vi vill inte ha något jävla sidenband runt tårtan.

J försöker vara snäll ändå trots att jag beter mig helt galet. Och säger att om jag är Bridezilla är han Groom Kong. Herregu' jag ska gifta mig med världens finaste man med eller utan dragspel, med den pefekta tårtan eller en ful och äcklig tårta. Det är ju ändå det viktiga, att han är finast alltså.

Det låter ju lite platt

Med risk för att detta just nu är barn/bröllopsblogg. En kollega gifte sig för två veckor sedan och kom tillbaka till jobbet i dag efter flott bröllopsresa till paradisö.

Såklart frågade jag helt entusiastiskt hur allt varit. Resan? Vigseln? Festen?

Och hon var inte det minsta entusiastisk tillbaka. Resan hade varit tråkig. Whut? Och själva dagen hade varit okej men ändå en liten besvikelse.

Så måste det väl vara väldigt ovanligt att känna efter att man gift sig? Eller är det någon slags baksmälla på att det som planerats och setts fram emot så länge är gjort?

Men kan inte tänka mig att jag skulle känna så. Nej, nej, nej. Detta ska bli så trevligt så.

Lite tryckt stämning

På lunchrasten i dag satt vi och glodde i skvallertidningar och pratade om Kim och Kris skilsmässa. Jag kläckte ur mig något om att jag för mitt liv inte kunde förstå hur det var möjligt att vilja gifta sig med någon en dag och mindre än två månader senare inte vilja vara gift längre.

Min chef säger då - Ja, min fru lämnade ju mig för min bästa vän efter fyra veckors äktenskap. Med cirka tårar i ögonen.

Kände mig mycket osmidig. Även om jag såklart inte kunde veta detta.

Living la vida loca

Micket nöjd med min redighet i dag.

Har 1. Sålt massa korvar 2. Storhandlat 3. Tvättat och hängt två maskiner tvätt 4. Fått barnet att somna tupplur hemma i sängen 4. Slagit in födelsedags-, välkommen till världen- och tack för att du är en sådan bra kompis-paket som ska postas 5. Mailat tryckeriet och sagt vilket papper vi (eh ljug, inte vi utan J) vill ha till våra bröllopsinbjudningar 6. Skrivit ihop en lista med adresser så att vi kan posta inbjudningarna så fort de är tryckta.

ps. Inbjudningarna förresten så sjuhukt fina och snygga månitro. De rymmer till exempel Vickan och Daniel, en rugbyspelare och en dam i baddräkt. Den eminenta kvinnan som skriver Colombialiv-bloggen, hennes man är det som gjort dem. Bara ett litet tips om någon behöver få något sjukt flott gjort. Dock vill ej lägga upp exempel på bloggen eftersom det vore obehagligt om det skulle visa sig att det i alla år hängt en galen stååålkär här på bloggy som skulle dyka upp och försöka stoppa vigseln. Eftersom stalkern säkert är jättekär i mig och min charmiga, roliga och absolut inte gnällig personlighet menar jag.

Men asså NÄJ

I dag sålde vi korv med bröd för att samla in pengar till Trollets dagis. En av de andra mammorna klappade mig försiktigt på magen och ba I can see there is a number two on the way.

Och jag som kände mig så snygg och mager när jag såg mig i spegeln i morse.

Obs! Även om jag inte direkt är smalast i kommun har jag faktiskt platt mage. Micket viktigt att påpeka. Jag hade på mig en tunika. Damn you tunika.

Ett barn är ju bättre ur hållbarhetssynpunkt ska jag svara nästa gång någon frågar

Nu är alla i min fina föräldragrupp gravida igen. Utom jag dårå, eller vi kanske är den korrekta termen. Det känns lite som att jag antagligen kommer att få böter på posten för att jag inte kommer att kläcka en onge till lagom tills Trollets tvåårsdag eller ve och fasa inte ens vara gravid. Fy för oss alltså, inte ge henne ett syskon nära i ålder.

Någon i föräldragruppen skrev i gruppmejl att hehe nu är det bara Haren vi väntar på. Och liksom antydde att jag satt hemma och ruvade på nyheten. Och jag skrev tillbaka att jag verkligen inte hade några nyheter att komma med. Då skickar en annan människa ett privat mejl till mig om att inte oroa mig om det är svårt att bli med barn och var helt ömkande.

Jag skickade ett mejl tillbaka och ba MEN JAG VILL INTE HA EN BEBIS TILL just nu MUTHAFUKKA. Varför är folk så jobbiga och antar att alla vill ha det precis på samma sätt som de själva. Herregu' kan inte ens föreställa mig jobbigheten i att ovanpå allt som är jobbigt med att vara oönskat barnlös ha massa idiotiska medmänniskor som ska tjata om det inte ska bli några barn snart osv osv osv osv osv osv. När jag blir så störd på alla som påpekar att det är dags med den så kallade tvåan (hatar det ordet! varför kallar folk sin barn min tvåa och min trea osv. sjukt fult.)

Okej, lång vecka på jobbet. Hatar människor lite. Billig ursäkt. Hatar alltid människor lite.

Obs! Hatar ej de i min föräldragrupp, de är bäst men blev sjukt störd på detta. Och löfte till mig själv ska aldrig mer komma på mig själv med att säga saker i samma jobbiga stil.

Min hy är sämst i kommun sa hon. Nästan.

Brutal ärlighet eller kanske att trycka ner kunden i skorna. Fungerar bra om man säljer hudvårdsprodukter tror jag.

Gick och gjorde en liten behandling dels för att pigga upp min trötta fulhet. Men också för att min hy har blivit helt galen sedan jag började gå upp innan gryningen.

Och ja. Jag köpte helt sjukt mycket produkter. Eftersom hon upprepade en miljon gånger att jag VERKLIGEN behövde exfoliate och att min hud var very unclean.

Måste rycka upp mig ur fulhetsträsket. Har aldrig riktigt fattat hur andra orkar/hinner sminka sig vareviga dag, plocka ögonbryn, ha fina naglar och fixat hår. Själv ser jag alltid ut som att jag nyss rullat ur sängen. Och avundas alla som ser helt polerade ut.

Hösttrött på våren

Undrar om dryga tjugo år i Sverige har ristat sig in i mitt allra innersta. Att det är vår här nu men jag går runt och känner mig bara totalt hösttrött. Fast har förstås hört att det går att bli vårtrött med men det har då aldrig jag varit.

Så in i märgen trött.

Så ja, det är helt tyst här.

Jobbar, jobbar, hämtar på dagis, lagar middag, leker med barn, badar barn, lägger barn, läser kanske fem sidor i en bok, somnar.

Så ja, det får vara lite tyst.

Jag vill tacka någon men kanske inte direkt högre makter

Det är knappt att jag vågar säga det. Men jo, faktiskt, jag tror att Trollet har börjat sova om nätterna. I nästan en månad har hon sovit hela nätterna för det mesta. Efter att ha vaknat mellan tio och hundra gånger varje natt i tjugo månader så känns ju det helt okej. Som att hon gärna får lov att fortsätta i den här stilen.

Tänk att jag trodde att bebisar började sova hela natten runt sex veckor innan Trollet föddes. Hade någon sagt att om tjugo månader, då får du sova igen. Det hade ju inte gått att ta in.

Min teori: hon har lidit så mycket av att få tänder. hennes sovande kajkade ur totalt vid fem månader när hon började få tänder. så fort hennes sista kindtänder kommit fram ordentligt för en månad sedan: booom sover. intresseklubben noterar osv.

Vardagen senaste veckan har varit rätt tung

Jag har nog sagt det förr. Men shit vad det blir barn bland vänner och bekanta. Det går inte en vecka utan att en unge föds eller att jag får reda på att någon ska ha känns det som. Den här veckan tar dock priset. Tre alldeles nya bebisar har fötts och jag har fått reda på att fyra vänner är gravida. Känns som att min bekantskapskrets alldeles ensam skulle kunna överbefolka jorden just nu.

Det känns fortfarande konstigt att ha kommit till den där åldern när alla gifter sig, skaffar barn, köper hus osv. Som i hur gick det till? Min hjärna har knappt fattat att vi slutat gymnasiet och inte längre bor hemma hos föräldrar som försörjer oss med pengar till våra ändlösa påtårsfikor och att vi inte kan skolka från religionslektionerna längre. Att vi måste betala våra räkningar och gå upp på morgonen och helst laga något annat än pasta med pesto till middag. Eller så hänger det kanske någonstans ihop med vägran att acceptera att jag är precis som alla andra.

Imorses hade jag en förbannad och trött onge som slängde gröt över hela mig och avslutade hela föreställningen med att klappa till mig. Då, just då kände jag att lite kinesisk enbarnspolitik skulle passa mycket bättre hemma hos oss än att följa med på det här babyboomtåget.

Kan inte ångra mig nu va?

Folk har börjat höra av sig och berätta att de har bokat flygbiljetter till vårt bröllop. Hela vägen från Sverige, Frankrike och Australien. Då känns det lite iiiiiih i magen faktiskt. Att vi kan ju inte direkt ångra oss nu.

Det dumma är dock att jag lite grann känner att när folk betalat så mycket pengar för att ta sig hela vägen dit, då känner jag på något sätt att det måste vara lite mer av en PRODUCTION än vad vi kanske egentligen tänkt oss. Value for money så att säga.

Vilket jag vet är ett sjukt sätt att tänka, för folk kommer ju hela vägen dit för att de gärna vill dela den dagen med oss. Så så.

Mysveckan fortsätter

I dag har jag varit på Trollets dagis i tre timmar och hjälpt till att sanera. Pga av att hälften av ungarna nu fått skabb. Micket fräscht. I kväll ska hela familjen saneras med hjälp av någon spexig kräm. Och så ska allt tvättas osv. osv. Börjar se det där mysiga med att ha barn på dagis.

Dessutom fick jag i dag reda på att dagis inte är stängt i två veckor, utan tre veckor över jul. Eh, hjälp. Snart tvååringar kan inte vara hemma själva i fem och en halv timma va? Ja? Nej? Nej. Plus att mannen i huset kanske visst måste åka på location(det är tufft filmspråk för er som inte förstod det och betyder att han måste åka och vara på någon jävla inspeningsplats) i några månader. Är det någon som vill komma hit och vara au pair? Du kan få bo i Trollets garderob.

Min mysvecka

Den här veckan hade jag tänkt att sluta äta sötsaker. Och börja simma varannan dag efter jobbet. Ni vet, börja bli lite snygg inför bröllopet. Jag vägrar att banta, för det är inte min stil. Men ni vet kanske inte äta choklad varje dag och så. Det har gått dåligt. I måndags åt jag en pain au chocolate till frukost för att trösta mig själv efter en galen morgon på jobbet. Sen åt jag upp resterna av en 200 grams chokladkaka när jag kom hem från jobbet. Osv. Osv. Osv. Om jag säger så.

Jag har simmat noll gånger.

Min deo är visst slut och jag luktar svett.

Det regnar varje dag så nu måste jag åka till en laundromat och torktumla kläder. Vardagslyx.

Mejl om att en unge på Trollets dagis har fått SKABB. Jag googlar och ba extremt smittsamt. Kräks lite.

Djupt andetag

Ni vill väl ha en uppdatering på hur Js galna brorsa, som vill att vi ska flytta hela bröllopet till en annan helg för hans skull, har tagit nyheten om att vi inte tänker göra det?

Dåligt mycket dåligt.

Dessutom räcker det inte med det. Hälften av Js syskon bor i Australien och det är dit den galna brorsan ska på semester med sin fru plus kids. De ska hälsa på en av systrarna i två veckor. Och hade planerat att lämna sina barn med systern under en helg för att åka iväg själva. Givetvis den helgen som vi ska gifta oss. Nu vill systern komma hit till bröllopet. Men det kan hon ju inte. Eftersom hon lovat att passa hans barn. Så nej, hon och hennes familj kan inte heller komma enligt honom. Så därför borde vi verkligen ändra datumet. Vore det inte mer normalt att bara säga till systern att det är klart att ni ska åka, vi tar med kidsen över den helgen. Nä, han är ju superknäckt över att missa bröllopet säger han men inget ska få komma emellan hans och fruns weekend. Så då spelar det visst ingen roll vad systern vill.

Han ger sig inte. Trots att J har sagt att vi redan har bokat allt. Att vi inte tänker ändra oss. Så jobbig.

Okej, nu ska jag ej tjata om detta mer.

Detta tänkte jag på i dag

Minns när jag köpte en babysitter till Trollet att kvinnan i butiken meddelade att en eventuell framtida son kunde då rakt inte använda den. För då skulle han bli bög. För den var rosa nämligen. Finns det verkligen människor som tror det på riktigt, att någon blir bög av att råka nudda något rosa, leka med dockor eller att gilla att prova skor med klack? Men ändå tycker jag att jag hör det så ofta. Kompisar som nästan får panik när deras son har fått låna en solhatt med en pyttevolang på av Trollet. Säg ingenting till ongens pappa nu! fniss, fniss. Att typ en ettåring skulle ha en manlighet eller sexualitet som inte får hotas.

Däremot så säger ju aldrig någon något om att Trollet ganska ofta har på sig blåa kläder. Eller om att hon just nu tycker att bilar är den roligaste leksaken. Vad jag undrar är alltså om den motsvarigheten finns. Alltså oroar sig folk också över att oj, oj, oj vad hon kommer att bli manhaftig och säkert lesbisk med nu när hon har lekt med en smittsam bil. Många vill ju gärna att deras flickor ska vara små prinsessor men jag har aldrig hört någon oroa sig för en liten flickas eventuella sexuella läggning.

Livat

I morgon ska jag gå tidigt från jobbet för att kunna följa med Trollets dagis på teater. Småglinen under två för ju inte följa med om de inte har en egen vuxen med. Detta ska bli enormt spännande. Dels att se hur Trollet beter sig bland fröknar och kompisar när jag plötsligt också är där. Men också för att se hur många minuter vi kommer att kunna stanna kvar i salen. Jag tippar på två och en halv minut ungefär. Sen kommer unga fröken vara uttråkad. Men vem vet kanske underskattar jag barnet och betydelsen av vilken inverkan hur resten av gruppen uppför sig har.

Men i alla fall, vi ska till operahuset, vilket jag inte ens visste att det fanns ett i Wellington. Det ska bli kul.

Behaga alla och fan och hans brorsa

Jösses. Tror ni att det går att gifta sig utan att någon jobbig släkting ska bli sur? En av Js brorsor har nu skickat fem mejl på en dag om att vi måste flytta vårt bröllop till en annan helg, eftersom han och hans familj är på semester den helgen.

Det är ju synd. Men det är ju kanske mer jobbigt att ändra alla bokningar vi redan gjort samt berätta för alla andra att det blir ett nytt datum. Åh, jag vet att han inte kommer att släppa detta. Någonsin.

Känner hur salivproduktionen ökar

Jag vet ju att det finns annat löst folk som bor på Nya Zeeland som läser här ibland. Så er vill jag ju bara tipsa om SweNZ Taste.

Vill just nu beställa torkade kantareller, lingonsylt, flädersaft, pärlsocker och precis alla kakor och andra göttesaker.

Hur kan jag ha missat detta i tre år. Oerhört dumt gjort.

Sova en natt, en dag och en natt

Har sovit i 36 timmar med några korta avbrott. Feber. Konstiga drömmar. Mycket svett. Lite ångest över att sjukskriva mig. Redan liksom.

Men nu mår jag helt okej. Tror jag. Så länge jag inte står upp eller får för mig att promenera flera meter.

Tur att det går bra att sitta med datorn och ligga ner med boken. Freedom, nu ska du läsas ut. Hör du det.

Oj då

Trollet har nu en tvättäkta blåtira efter sin lilla olycka för några dagar sen och hennes näsa ser nästan bruten ut. Men hon verkar inte ha ont alls. Och jag, jag vågar ju knappt gå ut med ungen i rädsla för att folk ska ge mig det onda ögat. Det onda barnmisshandelögat.

Jag svär att en kvinna i mataffären trodde att jag eller någon slagit ongen. Hon berömde Trollets hårfärg när hon såg Trollet bakifrån. Trollet vände sig om och kvinnan såg Trollets inte lika vackra som vanligt ansikte och bara oj och liksom såg på mig uppifrån och ner med avsmak.

Beach 2011/2012

Jag är helt redo nu. För ligga halvsandig på en handduk försjunken i en bra bok. Äta svettiga smörgåsar och dricka ljummet vatten. Sommaren skynda dig och kom hit nu dårå.

Okej bikiniredo känner jag mig aldrig. Och det där med att någonsin vara "försjunken" i en bok medan Trollet springer runt som en tok nära vatten känns kanske en smula orealistiskt. Men nu förstår BILDEN jag försöker måla upp. Målbilden.

Jaha och vad har ni gjort på dagis i dag då? Boxats?

Kanske inte syns så väldigt bra på den här bilden. Men Trollet ser ut som en usel boxare som just åkt på så jäkla mycket spö.

I verkligheten har hon ramlat in i ett staket.

Hej ångest

Oj då. Jag hämtade ut min vigselring från guldsmeden (en gammal släktring som jag bara typ putsat upp och ändrat storlek på) för några veckor sedan, sen la jag min dumma kossa den i en liten påse på ett kakfat i köket där massa annat bråte bor, istället för att som en normal människa gömma undan den i typ ett smyckesskrin. Och nu är den borta!

Jag har letat igenom varenda låda, kollat i dammsugaren, letat igenom soporna(!). Men alltså jag vet att jag inte har rört den. J säger att han inte har rört den. Återstår då dvärgen i familjen. Det går inte att svälja en ring helt lätt va? Så jag slipper börja kolla i hennes blöjor menar jag.

Paniken. Om den här ringen är borta kommer min mamma att adoptera bort mig.

Länkkärlek

Jag har en hemskt fin vän. Ni vet en sådan som alltid stöttar, uppmuntrar och är bara allmänt fin. Dessutom är hon så klart hemskt smart och urrolig. Herregu' jag har bara smarta och roliga vänner. Men den här, hon är lite extra underbar. Så är det. Vi är nog rätt olika varandra men kanske mitt bästa exempel på att ja, opposites do attract. Men en gång i tiden fick jag henne på villovägar och hon färgade håret, tatuerade sig, bar utsvängda jeans och köpte en väska i hempmaterial. Men det var en fas va. Och sent nittiotal, så att vi är på det klara med det.

Och hon har en blogg nu. Som är rolig givetvis. Lite mammablogg slash kakmonsterblogg.

Hon låtsas att hon heter Annika. Men i verkligheten heter hon Pirågen. Fast det behöver ni inte säga att jag sagt. I alla fall klicketiklick.

ps. pirågski om du hittar hit på detta sätt. hej. me loves you. den här bloggen var liksom hemlig från början. innan jag blev en sjukt trist morsa utan hemligheter du vet. men du får helst inte lusläsa allt jag skrivit.

Jaha en begravning, ja ja

Sen Trollet började på sitt dagis, som är ett Kohanga, alltså det talas enbart maori där, har jag inte reflekterat över om det skulle vara annorlunda än något annat dagis. Ni vet, de sjunger, har fruktstund, målar, pysslar, leker i sandlådan osv.

I måndags när jag hämtade så frågade jag som vanligt om Trollet haft en bra dag.

Jajamän, vi har varit på begravning hela dagen och Trollet hade jättekul med alla barn som var där.

Det känns ju som att jag hade blivit ganska förvånad över det svaret på säg ett svenskt dagis. Eller kanske mest som att det blivit ramaskri bland föräldrarna om dagispersonalen dragit med sig en hel avdelning på en begravning.

Det är jättesvårt för mig att förklara men begravning(tangi) och ceremonin kring det är väldigt annorlunda mot vad jag är van vid och också extremt viktigt för maorier. En begravning börjar omedelbart efter att någon avlidit och pågår i tre dagar. Har man den minsta anknytning till den som gått bort är det extremt viktigt att man någon gång under de här tre dagarna kommer dit för att visa sin respekt. Därför kommer ofta hundratals människor på en tangi. Ibland tusentals. Och ingen skulle någonsin få för sig att säga att det är opassande att ta med sig barn på en begravning. (eller ja, jag vägrade faktiskt att ta med Trollet när vi gick på tangi för en tremånaders bebis mest för att jag var rädd att jag och J skulle bli så ledsna att det skulle skrämma Trollet. men J vägrade att erkänna för sin släkt att det var så att jag inte ville att hon skulle vara där).

Men om någon skulle vara intresserad av hur en tangi går till kan ni läsa mer här.

Om det är rent så blir jag inte ilsk så fort jag kommer hem. Skönt det.

Att ha helt jäkla sparkling rent hemma. Det händer ju inte så ofta men vad skönt det är. J är den som har städasupersparklingrenthänderna i våran familj. Jag är mer plocka lite och gömma i olika lådor och tänka att jag gör resten sen. Så medan jag jobbade och sen kom hem och jobba lite mer i går lyckades J skrubba huset och underhålla barnet samtidigt.

Kände mig som någon form av galen livsälskare i dag när jag först körde hem från jobbet och liksom satt och mös för att jag bor i en liten bit paradis. Solen sken, havet var paradisigt, på andra sidan havet tornade sig snöklädda berg upp. Sen kom jag hem och hade inte en gnutta frilansjobb att pilla med, det fanns inte ett klädesplagg som väntades på att vikas och läggas in i garderober, ingen diskmaskin att tömma, eller intorkad frukostdisk att ta bort, inget golv som jag borde dammsuga, ingen middag som behövde inhandlas. Den känslan just då. Att det finns ingenting alls jag behöver eller borde göra just nu. Så i enlighet med mitt galna frireligiösa humör gick jag ut och sprang i det fina vädret. Och sen hann jag ligga på sängen mitt på blanka eftermiddagen och läsa bok i en halvtimme innan dagishämtning.

Känns som att jag måste göra något smutsigt för att förstöra den här allmänna renheten på alla plan. Till exempel äta en liter glass.

Men jag får väl ta och gå och lägga mig strax då

Alltså det här med att börja jobba klockan 4.30 på morgonen. Inte så jobbigt faktiskt. I jämförelse med att jobba sena kvällar i alla fall.

Men.

När jag tidigare i dag insåg att det är dags att ändra till sommartid natten till i morgon. Att när klockan ringer klockan 3.45 i morgon är den egentligen 2.45. Då kändes det inte en enda gnutta okej.

Nu är klockan tio över sju på en lördagskväll. J är på jobbet. Jag sitter vid datorn och jobbar. Trollet sover. Partyfamilj liksom.

Klättrar ner från de höga hästarna

Det är väl helt okej att inte alltid vara de perfekta pk-föräldrar vi förutsatt oss att vara. Till exempel så slängde vi ut tv:n i garaget när Trollet runt ett började tycka att det var kul att slå på och av den mest hela tiden. För ja, vi ville ju inte att Trollet skulle tittat på tv. Det hade vi ju sagt.

Och nu står tv:n fortfarande i garaget. Men barnet. Hon tittar på tecknat på datorn. VARJE DAG. So shoot me liksom. Men det är det enda som får henna, som vägrar att sova på dagtid, att sitta ner en liten stund. Och gör att jag kan få laga mat i fred.

Så ja, det får väl vara okej.

Det ska börjas i tid och allt sånt där

Asså hålla på och hångla mitt på blanka eftermiddagen.

Och så gjorde hon några konstiga lockar i luggen

Har tänkt i cirka fem månader att den här veckan MÅSTE jag gå och klippa mig. Och det har inte blivit av. Tanken på att försöka hitta en ny frisör i en ny stad och så där. Men nu hade det visst gått nio månader sedan jag klippte mig senast. Ringde upp en av frisörerna i närmaste stadsdelen.

Ångesten när jag kom dit i dag och fick ett ansikte till hon som skulle klippa mig. Ångesten. Flickstycket var heroinsmal och hade tvåfärgat hår. Ni vet med svart under och blont över. Som jag trodde att ingen hade längre. Inte ett bra tecken.

När jag klippt mig vill jag bara få känna mig lite glansig och snygg och fixad i en dag. Nu vill jag mest bara gå till en annan frisör. Det ser inte överhuvudtaget glansigt och fixat ut, utan mest avkapat och slitet.

Hon ba vill du boka in en ny tid när du ändå är här?

Jag ba nä tack!

Hon ba hoppas vi ses igen!

Jag ba konstigare saker har hänt.

Ni vet om sex månader eller så när, håret bara består av kluvna toppar och jag bara kan ha knut. Då, då kommer jag ju ringa henne. För jag har så himla kort minne.