Att alltid vilja nagonstans

Bade jag och J gnaller ganska mycket over att det inte gar att aka pa sma trevliga weekends harifran a'la Europa. Av nagon underlig anledning verkar jag ha glomt bort att jag har hur mycket som helst kvar att se av Nya Zeeland. Sa nu har jag skrivit en lang lista med strander, stader, grottor och oar jag vill besoka i landet av det langa vita molnet.

Idag var det regnigt och blasigt men vi akte till en nationalpark och varldens vackraste strand. Pa den oandliga urtidsstranden kande vi oss som de enda manniskorna pa jorden. Jag begravde mina fotter i den svarta stranden och blev kysst. Det var ett ogonblick, ett sant dar man kommer ihag for alltid.

Men hav fortrostan, jag ar inte fast pa dessa oar for alltid, vi har oppnat ett sparkonto som ska ta oss forst till Rarotonga och pa langre sikt till Japan.

Post-it

Igar nar jag kom hem fran jobbet var klockan nastan midnatt och pojkvannen fortfarande i skolan. Oppnar datorn och hittar ett karleksbrev fastklistrat pa skarmen i fyra post-it delar. Ibland kan han orden.

Sen gick jag till kylskapet for att hitta nagot atbart. Motte en kackerlacka. Vill flytta.

Lusten och karleken

Jenny skriver sa bra ungefar vad jag tanker

Och sa undrar jag: om det ar sa har nu, hur blir det sen egentligen? Nar man har allt det som kan komma ivagen for lusten, barn, karriarer, massa ar tillsammans lagda pa varandra.

Och min hjarna den sammankopplar sexet och karleken nar det handlar om forhallanden. I mitt forsta langa forhallande ville han alltid, hela tiden, varje dag. Sa mycket att det kvavde mig och all vardagsomhet forsvann, for att jag trodde att varje kram var borjan till att vilja sexa fran hans sida. Han kande sig oalskad for att jag sa NEJ. Han somnade nog med brannande tarar och blickar i bortvand rygg. Jag kande mig bisarrt nog alskad for att han villevilleville ha MIG. Det var som yttersta beviset. Fast jag inte ville ha tillbaka.

Nar jag traffade J och han inte alls villevilleville ha MIG hela tiden varje dag sa var det som petade pinnar pa omtaliga stallen. Som om det talade om for mig att han inte egentligen tyckte sa varst mycket om mig. Att atran och karleken var en och samma. Och jag lag nog vaken med brinnande blickar i bortvand rygg och tvivlade.

Nu har jag slutat tvivla pa att J alskar. Men ser pa honom nar jag sager NEJ att han tvivlar.

Och allt man kan gora ar att forsoka gora det svara. Tala med varandra som tva vuxna manniskor. Svart.

Faen nu kom mina middagsgaster. Dags att korkskruva upp vinet och sluta tanka pa knulla.

Onsdag

I gar promenerade jag vid havet i tre timmar och i dag ar jag solbrand. Pappa skriver i mail att det regnar och regnar i Stockholm. November ar min varsta manad i Sverige. Har kan det vara den basta, borjan pa sommaren.

I gar var forsta gangen som jag sa "naaaee orkar inte, vill inte, mar illa" nar J ville ligga. Ber lite till Buddha, Shiva och de som orkar lyssna om att detta inte ar borjan till en ihopkrullad sexlust. Det har redan hant en gang och fatt ett forhallande att bli pannkakssmet.

Jag tror att jag borjar kanna mig lite hemma har

Efter 48 superintensiva timmar sa hejda vinkar jag till vannerna pa flygplatsen, de ska vidare till stopp typ 57 pa sin intensiva jorden runt resa. Halsklumpen och kanslan av att vilja salja sin sjal for att fa folja med.

Allt som skrivs i alla de dar mailen med tusentals och ater tusentals tecken som rullar fram och tillbaka mellan mig och vannerna.

Orden som landar i mammas ora nar hon ringer.

Vad jag skriver har?

Det ar sa mycket langtan, hemlangtan, bortlangtan, framtidslangtan, battrelivlangtan.

Men ar jag olycklig som jag borjar oroa mig over att mina vanner tror att jag ar?

Na, jag ar inte det.

For att flytta hit for att satsa pa mig och J var nog det smartaste jag gjort. Och som min farmor och farfars gamla grannars dotters make Peter LeMarc skulle sagt "Det ar du och jag mot varlden". Att vara sa beroende av den andra har gjort varat forhallande battre, storre och mer speciellt. Faktiskt. Inte kamp och futtighet som jag var radd for.

Langtar jag "hem"? Ja!

Vill jag aka "hem"? Nej!

Lilla julafton

Om trettionio minuter ska jag mota en av mina basta vanner pa busstationen i Auckland. Jag ar sa glad och forvantansfull att jag knappt kunnat sova en blund, lite som julafton kandes nar man var barn.

Fast vanner ar finare an alla julklappar och paket i hela varlden.

Lingonsylt

Hemlangtan och andra saker, sadana jag inte kan beratta for nagon, inte ens bloggen, har lett till tandgnissel, sarade kanslor och skakiga roster. Men det loser sig och nar han ser pa mig sa gor det ont i hjartat, som det gor nar jag har sarat.

Men hemlangtan ar dampad. Lite. Tack vare min framtida svarfar som sag hjartat vid fotknolarna och tog med mig till det svenskaste av allt svenskt i Sydney, IKEA. Med mig hem har jag en arsforbrukning av marabou, knackebrod, lingonsylt, julmust och juleskum. Nu har jag lingonsylt kring hjartat.

Sydney

Jo men vi akte till beachen med hans vanner och jag bjod in mina for balansen. For som nagra kloka kommenterade nedan sa skulle det anda bara bli daligt samvete om jag tvingade till mig tvasamhet. Och det var en perfekt dag med mat, Pinot Gris, strandtennis, iskalla bad och som korsbaret pa glassen sag vi delfiner.

Nu aker jag till Sydney i fem dagar for strand, brollop och vila.

....

Men tror ju att det ska finnas massa tid for sandaringa kvalitetstid med varandra nar man bor ihop. De senaste tre veckorna har vi atit tva frukostar ihop och tva middagar. Olika scheman och han ingadagariveckan ledig aldrig. I morgon ar det rod dag. Jag ar ledig och han ar ledig.

Det har varit varat hal som vi har sparat och langtat. Stranden och picknick och bara vi tva. Sa kommer jag hem och har jobbat i tolv och en halv timma och tanker att imorgon da... Da ar vi lediga. Nar han sager att hans syster och hennes pojkvan och sa hans asjobbiga tjejkompis ocksa ska folja med till stranden imorgon. "Det blir val kul"?

Jag asdramatiskt: YEAH WHATEVER...

Han: Don't be like that.

Jag: DONT TOUCH ME! REALLY DONT TOUCH ME.

Nu agnar han sig at dramatiskt diskande och jag dricker ol och stirrar intensivt pa dataskarmen. Sant gor vi tydligen hemma hos oss pa sondagskvallar.

Karlek och luft

Jisses. Man ar fattig nar en ovantad rankning pa 500 kronor tippar hela ekonomin och sinnet ur balans.

Men vi har ju i alla fall varandra forsoker vi saga med sneda leenden.

Fast jag har aldrig varit ett fan av att leva pa karlek och luft.

Jobb

Jag har sokt ett jobb i dag. Pa en kedja av bokaffarer. Inte mitt dromjobb med 300 procent mer mitt dromjobb an det nuvarande.

Det roliga var att man fick fylla i massa roliga flervalsalternativ fragor som var av typen:

"Du jobbar i en kiosk och din kompis kommer in och vill ha en gratis cocacola. Vad gor du?"

Jooo men assa om jag sager att jag ger bort den gratis sa kommer jag ju sakert att fa ett jobb hos er.

Sen skulle det skrivas anledningar till varfor man vill sluta pa sitt nuvarande jobb.

"Ja for att min chef ar ett psyko som jag misstanker gillar att roka crack, aldrig gor schemat i tid, tillater 10 dagars semester per ar och for att det ar skittrakigt och javligt slitigt att vara servitris."

Skrev jag inte.

Attans

Om atta dagar ska vi aka till Sydney. Efterat kommer jag att kunna skriva en guide for vilken svensk resetidning som helst pa temat Hur man overlever pa fem kronor om dagen i en modern storstad

Det ar typ sa mycket pengar vi har kvar nar vi betalat hyra och tagit oss till flygsplatsen.

Haren Horan

En annan av mina jobbarkompisar ar sambo med en prostituerad. Lyxvarianten. Jag ar fasligt nyfiken. Eller usch det later sa hemskt att saga nyfiken men det ar fasiken precis vad jag ar. Hur tanker hon? Hur tanker han?

Men det kan jag inte fraga eftersom det inte ar meningen att jag ska kanna till detta.

Prostituerad ar ett ratt hemligt jobb aven 2008.

Prostituerad, hora whatever, en kund haromdagen hette Horan i efternamn. Det kunde vara nagot att byta upp sig till Haren Horan.

Det var ju det dar med angerratten

En man pa mitt jobb ar sa rolig. Han sager alltid sanningen. Ni vet hur foraldrar ofta ar ratt lyriska over sina ungar och tycker att de ar meningen med livet. Inte min jobbarkompis.

Han angrar jattemycket att han och frun skaffade tva barn. Det ar jattedyrt att ha barn och inte kan man gora nagot kul langre. "Livet ar typ over", djup suck. "Skaffa inga!"

Hoppas bara att hans barn inte vet om att deras pappa tycker att de ar skittrakiga och dyra i drift.

Dyra vanor liten lon

Lite belatet sneglade jag pa de 150 dollar jag lyckats spara av lonen den har veckan och sjalvklart gomt i min troslada. Hej finanskris och sant. Troslada rocks.

Kande mig ekonomisk och vuxen. Tills jag kom att tanka pa att den dar klanningen som jag kopte i lordags och betalade med mitt svenska kort for kostade typ 150 dollar ggr tva. Alltsa har jag gatt 150 dollar back den har veckan.

Apmaende

Ah herre. I dag ar det sondag. Da forbannar jag mig sjalv for att jag inte alls lever som jag sager att jag ska. Inte slanger mig pa alkonodbromsen som jag lovar mig sjalv. Na, istallet dricker jag shots. Shots! Jag har inte druckit shots sedan Kos -97.

Nu ska jag lagga mig ner och do.

I make the dough and bake the bread

Feminism kanns som nagot som det fnyses lite at har, inget som ska diskuteras. Man ska acceptera att man ar man och kvinnor kvinnor och det utgor en sjalvklar fundamental skillnad bara sa. Kvinnor tar hand om barn och ar hemmafruar samtidigt som det precis har som i Sverige ar kvinnorna som ar i majoritet pa universiteten, kvinnor fick rostratt har vraltidigt(forst?), de har haft kvinnlig premiarminister har i en halv evighet. Men samtidigt...Pa sportsidorna ar det helt okej att skriva om netball lagets senaste match men typ helt skita i att beratta nagot om matchen utan mest skrocka om att det hahahaha nog ar manga man som helt plotsligt blivit intresserade av netball och sedan ogenerat agna artikeln at att betygsatta spelarna efter snygghet. Och pa jobbet pa flotta restaurangen dar man serverar kandisar, politiker och diverse ovre medelklass pack bubblor och skaldjur far man tala att det skamtas och acklas varje dag. Kan man inte sitta i knat lite? och de dar brosten skulle man vilja kanna pa. Och jag sager inte att sant har inte finns i massor i Sverige ocksa men det kanns sa efter har!

Och det som gor mig mest galen ar tjejernas vilja att vara verkligen tjejer. T-J-E-J-T-J-E-J-E-R. Att de sjalv tycker att tjejer ar battre pa att laga mat och heminreda medan deras killar ju faktiskt ar battre pa att greja med bilen. Men gasp och hej 1950-talet.

Min pojkvan ar ju fodd och uppvaxt har med en tiobarnsmammahemmafru. Och hur mycket han an forsoker tankaom tankanytt sa ar det klart att han ar fargad. Min egen mamma tycker att jag ar en millimeterrattvisefascist nar det kommer till hushallssysslor. Att den som har tid kan gora det. Eller varfor inte den som ser det. Ingen gillar ju att tjata "kan du diska, kan du tvatta? kan du snalla?" Men JAG tycker ju ocksa att det ar skittrakigt att tvatta, hanga tvatt, vika tvatt, diska, laga mat, handla mat, stada badrum, dammsuga, badda och all annan skit som man faktiskt maste gora hemma. Darfor hoppas jag att min pojkvan hor mig. Att han vander siffrorna till jamvikt. Att jag inte fortsatter att ta hand om tvatten tio ganger av tio och laga maten nio ganger av tio och diska atta ganger av tio. Medans han ar ratt flink pa att packa bilen.

For jag vagrar att bli bitter pa honom. Tanker pa alla fina forhallanden som naranara har haft som blivit giftiga pa grund av att en man som inte hjalper till blir osexig. Och sa slutar man att vilja ligga bara pa grund av den dar disktraven som han aldrig ser.

Sa tror jag att de flesta tanker. Vi staller krav. Och mannen vill nog oftast. Men om man vander pa det, hur bekvama ar vi kvinnor att ta pa oss en traditionellt manlig roll? Familjeforsorjarrollen. Det pratas om att man tycker att det kanns obehagligt om hans kvinna tjanar mer. Men hur kanner kvinnorna om de tjanar mer? Just nu ar jag familjeforsorjaren i den meningen att mina pengar betalar vara rakningar och var mat och vart allt. Min pojkvan ar inte speciellt obekvam med detta eftersom det snart kommer att andras tror han. I en omvand situation hade jag tyckt att det var fruktansvart obekvamt. Och i arlighetens namn ar jag otroligt obekvam med att forsorja J.Vet inte om det ar snalhet eller min oformaga av att tanka i vi-termer. Eller om jag langst innerst inne nagonstans dar jag inte kommer at tycker att det ar omanligt att behova bli forsorjd.

Kanske ar det kanslan av att fixa maten som star pa bordet i dubbel bemarkelse som irriterar mig.

Min mamma ar hemmafru, eller ja sjukpensionar men jag brukar kalla henne hemmafru. Hon handlar, lagar mat, tvattar stada, ja the rubbet. Men det far ju henne att kanna sig nyttig och hennes man som jobbar kanner ju sig nyttig eftersom han fixar cash. Bada nojda aven om det kan tyckas konsstereotypt. Samtidigt blir det ju en slags skuldbetalning. Ett arbete for att gora sig vard att fa ta del av den andras pengar. Jag vill ju inte att J ska gora allt hemma bara for att jag betalar, det vore ju sjukt.

Da och nu

Forsta gangen, forra gangen, jag blev sambo, da vi skulle flytta ihop pa riktigt. Bara vi tva, kom jag hem fran Indien med ett dubbelsangsoverkast med paljetter och ville bygga en drom pa det. Pa ett overkast. Jag hade varit nykter nastan hela tiden i fyra manader. "Jag har forandrats, jag lovar". MrX ville ha det tysta livet. Laga middag, titta dvd, tala om litteratur. Han ville inte ha mitt fyllejag.

Som jag inte var fardig med supa och knulla livet. Angestfyllda sma ibland oskyldiga historier, spy innan jobbet, spy pa jobbet, puben hela kvallen, allt alltid pa repeat som inte gick att trycka bort, som jag inte ville trycka bort. Jag kande mig hemma pa puben. Mina dryckessystrar och jag hade roligt, skrattade hogst och var oovervinnerliga dar, just dar i var skyddade lilla varld, puben. Tills han sa att det har gar nog inte langre. Vi gick inte langre, eftersom jag inte ville ha det tysta livet, jag ville vara full. Jag holl med och dog lite inuti. Sen traffade jag mina dryckessystrar pa puben och drack kanske tiotolv pints och skrattade igen.

For fyra ar sedan.

Nu ser jag de som lever hela sina liv i bardelen av restaurangen dar jag jobbar. Och jag far panik och ser massa smuts. Haller hart i nagot och tanker att det ar annorlunda nu. Att jag faktiskt ar klar med supa och knulla livet. Att jag vill ha tysta livet nu. Pa riktigt sa tycker jag att en fredagkvall med J med hemlagad mat, samtal och promenad ar en freakin dromkvall. Tanker att skitsamma om jag har blivit toffeldeluxe, det ar sa javla mycket battre.

Och forsoker tysta alkoholpirret i magen, pirret som vill ha. Ignorera. Dricka kolsyrat vatten till maten! Eller sluta efter tva drinkar. Inte dricka vin klockan nio pa morgonen trots att magen vill. Vinna.

Mina vanner boken

Jag var ju lite orolig over att jag aldrig skulle fa nagra kompisar har. Nu har jag fatt tre.

Tva ar dragqueens med de superclassy namnen Delicious och CumEatCox, den tredje ar dotter till ledaren for Hells Angels i NZ. Det ar ytligt intressant.

....

Efter en vecka i lagenheten, eller ja lagenheten med versaler kanns det som inuti, har vi antligen fatt internet och telefon.

Pojkvan har rakat slanga mitt pass i soporna och jag har druckit tvattmedel.

Pojkvan har en punkterad lunga.

L-Y-C-K-L-I-G?

?

Ja lycklig med versaler.