trettio är det nya tjugo eller trettio är det nya fyrtio?

Häromdagen var Bästa grannen här och åt en synnerligen delikat middag som jag tillagat med största ingridiensen Bästa grannen kärlek. Vi drack vin och pratade livsångest framkallad av våran nya på väg in i arbetslivet situation, där även nya lägenheter och stabil ekonomi står på listan över saker att fixa till snarast. Min rygg har brutit ihop, jag gråter varje dag och Bästa grannen kan inte andas. Vi peppar varandra med lite du är grym och den duktigaste journalisten utan job jag vet. Vilket typ inte är sant för Bästa grannen har ganska mycket frilansjobb och jag har lite, så det där med utan jobb var ju egentligen inte helt sant. Och utan jobb är jag ju sannerligen inte eftersom jag jobbar sex dagar i veckan men det är ju med något helt annat. Hur som helst...

Sen skrattar jag i tjugo minuter när jag kommer på att Bästa grannen fyller trettio nästa år och sen skrattar vi som galningar(inte som i uttrycket utan som i psykiskt sjuka på riktigt) åt alla våra vänner som fyller trettio nästa år. Det är ju sjukt. Trettiårsfester! Vi som lever i illusionen om att vi fortfarande är vilda och vet vilka klubbar som gäller och klär oss häftigt. Fast egentligen så träffas vi oftast på utställningar eller går och ser en fransk film typ och fikar och pratar litteratur. Och några av oss har kommit på att det finns en del snygga kläder på Lindex. Och vi går aldrig på några häftiga klubbar! Repeterar ALDRIG. Egentligen har vi varit helt lost hur lägen som helst. Insikten får mig och Bästa grannen att ta aktion, nu jävlar ska vi börja gå ut och ha en sista parta som om livet snart vore över period. Japp! För det är för tidigt att gå ner sig i kulturtantträsket innan vi ens fyllt trettio. Sen pratar vi i två timmar om vart dagens ungdom egentligen roar sig i Stockholm och så känner vi oss skitgamla igen. Torsdag nästa vecka då, då börjar vårat partyliv! Så skålar vi i middagsrödvinet och skrattar. Idag messade jag ungefär:

Du fan torsdag är ju alla hjärtans, din pojk blir nog sur om du ska ut då och jag ska vara barnvakt. Om typ två veckor kan jag igen.

Spara och slösa

Sen ungefär årets första dag har jag haft inga pengar, det blir så när CSN betalar ut pengar som bara räcker till räkningar innan jul. Häromdagen kom mitt livs mest efterlängtade CSNutbetalning. Jag blev helt vild. På en timme spenderade jag drygt 2000 kronor på kläder. Efteråt kom den där fadda äckliga eftersmaken som efter en ordentlig hetsätning. Bortförklaringarna för mig själv att men jo men asså jag har inte shoppat på skiiiitlänge och jag behövde verkligen nya kläder rapas om och om. Den onda rösten som alltid är trött på min oförmåga till att hålla i pengar skrapar och väsnas om att hallå du måste spara och hallå fick inte du just ett brev från Försäkringskassan som ville ha 4000 tillbaka för bostadsbidrag och är du inte skyldig din brorsa 2000? Då slängde jag alla kvitton så att jag inte skulle kunna lämna tillbaka något. Ansvarsfull 2008 snälla attackera mig snart.

.....

Under hej då helgen var jag liten och tittade under lugg. Ville ha dig för mig själv. Alla andra som också ville säga hejdå. Hejdå festen som hölls i samma rum som vi för första gången såg varandra. Sista gången i det rummet, huset rivs nästa månad. Jag röker fast jag slutat. Du viskar i mitt öra att precis där, stod du första gången. Allt jag såg var ögonen.

Jag dricker ganska många öl fast jag bestämde alldeles nyss att aldrig mer minnesluckafull. Dimmigt och simmigt skäller jag ut J inför alla hans vänner. Över ingenting och allting och egentligen mest för att jag är full och inte har hans odelade uppmärksamhet. Vårt första egentliga gräl, eller ja jag grälar. J ler och försöker skicka dämpa dig blickar och lugna händer på mina fladdriga. Sen gick jag men det kommer jag inte ihåg. Han väcker mig på natten med egengjord pizza och jag har glömt bort att jag varit arg.

När jag vaknar är det sista morgonen. Svagt minns jag skällautscenen och viskar förlåt, lågt så att du kanske inte hör. Svagt som i min svaghet. Dina armar kramar och jag blir helt full av gråt. Och tvivel, hur länge går det här egentligen? Och du lovar att det går att vi kommer att hitta det bästa sättet. Vi tar en tre timmars promenad och försöker gå ifrån tvivlen.

Huset fullt

Det är tyvärr inte riktigt än som jag åker till J och Nya Zealand, en hel månad ligger emellan. För att skrämma upp mig själv och ge er en försmak av vad som komma skall så ska jag sammanfatta läget som gäller där borta för min tvåmånaders "prova på att bo i NZ för att det ska vara rättvist när vi ska välja land" visit.

Vi ska bo i ett jättestort hus vid havet. Låter bra eller hur? Men jag ska kastas huvudstupa in i familjegemenskapen. Jag ska alltså förutom J bo med: Hans pappa, en 50+ juridikstudent. Hans storebror runt 35 med tonårsdotter och eget företag. Hans lillasyster, 20 år med två barn på ett och två år. Lillebror runt 22 som precis ska börja plugga. Med mig och J blir det här ett niomannahushåll. Fattas bara att några av de andra sju syskonen börjar flytta in. Jag är ju ingen speciellt familjär person och uppfattar det som sjukligt att vilja bo med sin familj fast vuxen ålder uppnåtts. Testernas test skulle jag kunna sträcka mig till att kalla detta.

På samma gata bor såklart Js pappa sida av släkten. Ännu mer onormalt! Vinande röd varningslampa nu! Nu till det läskigaste av allt. J har förvarnat mig om att hans pappas sida av släkten antagligen inte kommer att vara så vänligt inställda till mig, eftersom dom vill att han ska vara tillsammans med någon av "de sina". Jag dör. Kommer återvända till Sverige kränkt och utsatt för rashat, experiement i hur det är att vara "de andra". Tur att det är en hel månad kvar!

Där ser man

Jag visste det inte inte när jag träffade dig. Men jag kom väl på det i somras eller så. När jag sovit två nätter på ett tåg och tagit den där stunden för eftertanken som det talas om så. Att jag väntat på dig i hela mitt liv, de sjunger så i en dansbandslåt, att jag har väntat hela mitt liv på dig. Allt jag visste att jag väntat hela mitt liv på var frihet, resor, fester och flest högskolepoäng. Och så är det så banalt att det enda jag väntat på är dig. Hela mitt liv.

Att vakna på andra sidan

Ute så skiner solen och under morgonpromenaden så var de orangea höghusen för första gången vackra. Jag önskar så att allt det här kunde ge mig lite styrka. Praktiken är slut och nu slipper jag att spendera femtio timmar i veckan där och samtidigt extrajobba tjugotvå timmar i veckan och landa på en arbetsvecka på sjuttiotvå timmar och utan lediga dagar. Och det känns bra, att få sova lite på morgonen. Nu måste jag fokusera på d-uppsats och sommarvikariatsökande. Se så nu går jag och gör det.

.....

Skyskrapor av jobb gör att jag knappt syns, knappt finns. Det är motsatsen till jag presterar alltså finns jag. Istället bara gör och håller tummarna att det går. Ignorerar elefantklampandet i magen och hjärtat som ligger nedsölat och slemmar utanpå. Försöker stoppa händerna från att krampaktigt gripa efter hans hjärta som ibland är halare än nyfångad fisk. När jag vill att hans hjärta ska vara stilla och torrt och passa som hans tumme gör högst upp i min nacke. Andra sidan jorden. Kom tillbaka baby.

blank blank blank blank

Trött. Tre kvällar på raken har jag kommit hem alldeles för sent och gråtit av trötthet, ont i kroppen och framtidsångest. I morgon ska jag ha åttatimmars slutseminarium på hela min utbildning och sen flyga till J. Jag har inte orkat börja förbereda mig för seminariet, inte orkat packa. Jag orkar bara ligga ner platt och tycka synd om mig själv.

Utan problem kan jag enas med mig själv om att mitt dominerande tyckasyndommigsjälv drag är rätt så tråkigt. Faktiskt så tråkigt att jag tycker synd om mig själv över att det är så det ligger till.

Hjälp Bullen hjälp!

Porr. Alltså porr tycker jag är jäkligt läskigt. Man skulle kunna säga att jag nog är rädd för porr. Att jag gömmer mig bakom det pk-iga i att porr är kvinnoförnedrande och vidrigt. Och det har jag nog rätt i. Och jag har varit pk sen jag var typ tio år. Men egentligen så vet jag ingenting, för jag har aldrig sett porrfilm. Det verkar liksom så omodernt och äckligt. Några vänner skrattar åt mig och säger att det finns ju olika slags porr. Men jag vill inte titta. Så minns jag när jag gymnasieextrajobbade och hur jag kollade med mina argaste ögon på alla gubbar som hyrde porr. Det var en läskig kvinna också som hade yvigt rödfärgat hår, jag tror att hon var busschaufför. Men annars var det bara gubbar. Och så minns jag hur killarna som gick på samma skola som mig kom in och bläddrade i porrtidningarn och en runkade så att jag kunde se honom. Jag fick kväljningar och ville liksom skrubba mig ren som jag vill efter att jag knullat någon jag inte ens tycker om. Som om han förgripit sig på mig, genom lite porr, eh ja och att han visade sin snopp då.

Han min första kärlek som slängde in mig i en vägg, han hade såklart hela bokhyllan full med porr. Så äckligt. När han föreslog att vi skulle kolla porr ihop kollade jag på honom med argögonen som jag blängde på porrfilmshyrarkunderna. Släng mig hellre i en vägg än att jag kollar på porr.

En gång pratade jag och Bästisen om porr. Och att ens killar kanske kollade på porr fast man inte visste det. Till etthundra procent sa jag på allvar och helt kokett naivt att mr X kollar absolut inte på nån porr! Bästisen skrattade och skrattade. Du är ju inte klok, ring honom och fråga nu! skrek hon över hela puben. Och jag bubblade kolsyreöl och naivitet och självsäkerhet när jag ringde. Allt jag fick var en klapp på huvudet och lite lillagumman mentaliteten och ett bröligt men jag är ju man juh! 2000-talet hade anlänt, min man kollade på internetporr.

Nu menar jag inte att det är dumt att tycka att porr är dåligt. För som sagt så är jag rätt säker på att det inte är min grej. Men jag undrar varför jag är så rädd. Är det en sån där skamgrej? Att jag är rädd för att tycka att porr är värsta grejen? På ett positivt sätt. Att jag slutar upp med allt annat och bara sitter hemma med min fjärrkontroll i vänsterhanden och min högerhand innanför trosorna. Är det så att jag tycker att sex är skamligt? För att jag har blivit uppväxt och uppfostrad i tron att sex är något ganska vidrigt som bara män vill och kvinnor måste ställa upp på. Och fast jag har legat med halva världen, så är jag den prydaste jag vet. Och det pinsammaste som skulle kunna hände mig någonsin är att min mamma skulle få reda på att jag legat med halva världen. För hon har ju sagt att jag inte ska det, ligga med killar alltså. Eller ja jag ska ju ställa upp men fan ta mig om jag njuter av det.

Inte vet jag vad jag vill säga med detta. Inte vill jag kolla på porr. Men jag vill göra slut med mitt pryda skuldbeläggande sätt. Om jag jobbar stenhårt på detta och får terapi så kanske jag vågar kolla på en porrfilmstrailer 2039 och kanske våga mig in i en butik med sexleksaker runt 2056. Eller så skiter jag bara i det och fortsätter vara som jag är nu.



----------------------------------------------------

Uppdatering: Nu drabbades jag såklart av en läskig skamlig känsla över att jag skrev om något sånt skamligt. Alltså det är ju skamligt att vara pryd och porr är ju skamligt. Och nu ligger jag här och dör av skam. Och jag är medveten om att detta inlägg är sjukt rörigt och inte makes sense. Hur blandar jag liksom ihop porr och sex. Jag vet inte. Jag ska tänka ett varv till på detta.

...

Det finns faktiskt ingenting jag vill skriva om längre. Det finns inga minnen dom är förträngda, nutiden är äta, jobba, sova och framtiden vågar jag inte tänka på. Förefaller vara balanserad, sval och likgiltig. Inte glad eller ledsen eller galen. Bara, ja inte berörd. Då längtar jag efter överdrifterna.

Men det går nog över. Jag slutar nog gå gatan fram med lyft men gömd blick. Jag slutar nog att gömma mig i ensamheten. För just nu kan jag lika gärna vara ensam som med mina vänner för det är mig likgiltigt. Ikväll är det födelsedagsfest och jag kommer inte undan. Där kommer jag att ha lagom kul och förefalla vara balanserad, sval och oerhört likgiltig. Och det är så nära sanningen vi kommer nu.

To strange

En av mina bästa vänner har startat en blogg. Hon vet inte om att jag har en. Om hon inte väldigt mystiskt har hittat den och inte sagt något. För våra bloggar heter typ samma eller ja förutom första och sista ordet då, även om de tillsammans bildar den korrekta lydelsen. Då undrar jag om hon försöker säga mig något(moi beeing paranoid oh yeah) eller om vi bara tänker läskigt lika. Läs för bövelen känner jag henne rätt blir det en humorblogg av rang med tiden.

En sak till, Darjeeling limited, se!!!

hur ska detta gå?

En sak som kanske är aningens förvånande med tanke på hur mycket jag älskar att resa är att jag verkligen avskyr att flyga, korta resor mellan en och två timmar går bra. Sen blir det trångt och allting skaver mot min hud och maten är äcklig och tiden, det är som om den levde ett annat liv där uppe för varje minut multipliceras med minst fem när jag flyger.

Därför känns det minst sagt ångestladdat att jag ska flyga hela vägen till Nya Zealand. Det ligger precis på andra sidan jorden, så långt bort man kan komma. För att förvärra situationen flyger jag först till London och sedan tillbaka över Sverige, en omväg på fem timmar. Ja eller tjugofem om man multiplicerar med fem. Minst lika ångestframkallande och trist är att vänta på flygplatser. Det ska jag göra i sex timmar i London och åtta i Hongkong. Men eftersom jag är listig så ska jag fika med en kompis i London och planerar blixtsightseeing i Hongkong, så att det blir lite småtrevlig avbrott. Det tar tolv timmar till Hongkong, sextio alltså. Ytterligare elva till Auckland, femtiofem alltså. Min totala mentala flygtid landar alltså på 130 timmar med Stockholm-London inräknat.

Gissa om jag kommer att vara sur och ful när J möter mig på flygplatsen.

hej mitt vinterland

Frossar i vintersport. Älskar vintersport. Trean i herrarnas längdskidlopp heter Göring i efternamn. Tänka att heta Göring, ger ju inga positiva vibbar precis. Min mamma, pappa och bror har alla olika efternamn och jag har ett fjärde. Ja se dagens familjer. Detta gör att jag inte är så fäst vid mitt efternamn, det har inget familjevärde på det sättet. Därför kan jag gärna byta bort mitt efternamn vid eventuellt giftemål, eftersom det då skulle betyda något. Dock tackade jag nej när min farfar föreslog att jag och han skulle byta till Solochmåne, tydligen finns det någon dåre i släkten som tagit det namnet. Men hade jag hetat Göring då hade jag nog glatt tackat ja. Haren Solochmåne, ja det låter det!

Nu byter jag namn på bloggen till SKRYTBLOGGEN

Jag vågar inte ens skriva ut hennes namn, ifall hon narcissistiskt googlar sig själv dag ut och dag in. Men jag ska intervjua min just nu allra mest älskade författare och det är sålt. Ursäkta men hur är det möjligt att man faktiskt kan få betalt för något så kul? Klapp på axeln till mig själv att jag äntligen tagit tag i frilansandet. Äntligen känner jag att jag valt helt rätt även om jag är på väg rätt in i usel ekonomi och korta vikariat.

Nyårsafton 2008 får en trea på en skala mellan ett och fem

Dom skrotar Köpenhamn idéen och festen blir som planerat i Industristaden. Men ingenting går ju som man planerat. Vi kollar mataffärens öppettider på nätet, nyårsafton öppet till 22. Gött. Dricker rödvin, sminkar, pratar ikapp. 18.05 springer vi till mataffären för att hinna handla och laga mat innan gästerna kommer vid 19.30. Tidsoptimist javisst. Affären är stängd!

Därför anländer gästerna 19.30 till lukten av världens största beställning av thai takeaway och mig och L simmiga av billigt öl från thairestaurangen. Time better spent then cooking ler vi. Gästerna ser lite förvånade ut. Dom hade förväntat sig traditionell tre rätters meny.

Folk blir fulla. Hångel i hörn. Hemligheter berättade. Saknar J. J ringer. Jag ringer J. GOTT NYTT ÅR! Raketer. Äkta champagne istället för fulbubbel. Fast tonårshalsar från stora flaskor och sjunger frälsislåtar utanför Frälsningsarmén på väg till eftertolv festen. Dricka mera. Ringa J och säga att måste måste vara ihop alltid. Han lovar! We should get married this year! Tror inte han menar att fria men jag säger att klart vi ska gifta oss!

Vaknar med trasig vänsterarm och Ls ben på mitt. Året får börja med gammal sorglig Weeping Willows av någon sorglig anledning. Sen ringer J. Han kommer inte ihåg något från gårdagen, konstaterar bara att han har spy på sina skor och har skrapat sönder höger arm och ben. Jag påminner inte om att vi ska gifta oss. Men sen säger han att vi ska vara ihop alltid och det duger bra det med liksom.

Happy New Year

Åh jag sitter hemma i mammas soffa och romatiserar New York. Varenda mer eller mindre bra film jag sett nu i mellandagarna har utspelat sig där. Drömmer New York. Tänker New York. Läser New York. Sett mer New York precis just nu i The squid and the whale (mamma vrider sig i soffan bredvid och tycker att det är en oerhört konstig film och pånäsanrynkar åt högfärdiga akademiker). Den ekonomiska verkligheten springer ikapp när L ringer och skriker vi flyttar nyårsfesten till Köpenhamn. Men näääh jag har inte råd att åka dit. Än mindre New York. Och kanske har jag nu ingen nyårsfest att glittra på. Drar dom så gör dom det med min välsignelse stannar dom känns det dumt men ändå bra. Fatta nyår med mamma och familj!

...

Det har regnat sedan mitt tåg anlände i Göteborg för nästan en vecka sedan. Sjunde dagen av regn. Har träffat alla släktingar, alla blir äldre, ofrånkomligen springer allt hela tiden ifrån mig. Min söta kusin är 18 och jag köper starkaspritdrinkar till honom på juldagen. Farmor ser lycklig ut och sen svimmar hon i köket. Håller hennes hand och stryker med den andra över cancerhårlösa huvudet. Farfar klappar J på huvudet och knallpistolpulver pratar på svenska. Mormor säger att vi är så vackra tillsammans, att vi ska skynda oss att skaffa vackra barn. En miljon kronor bio-buss-tåg-drinkar-öl-äta ute-mera öl-pengar rinner genom mina fingra, sandstrilar.

Mamma kör till flygplatsen. Hejdå Jpuss och en till och hundra till och för första gången hejdå Jgråter jag när han ser fast vi ses om tre veckor.

Där min mamma bor känner jag ingen. Julen är slut och all min energi, borta, även om den inte var mer på riktigt än tomten ens från början. Soffligger med lurviga katter och har hundtungor i ansikte. Går genom regnet till stallet. Låter varma mjuka mulen vila mot kinden och ryktar blöta leriga hästar. Djurtröst. Läser fyra böcker på en dag. Spelar Nintendo Wii så att jag får värk i hela kroppen. Har inget syfte alls. Trivs bäst så. Scannar det där statliga verket för arbetsförmedlandes hemsida efter jobb, i strävan efter att finna ett syfte. Ger upp utan att försöka. Läser en bok till, om hur jag ska bli framgångsrik. Paradoxernas paradox.

Språkförbistring är ju bara för kul

1. En urcharmig arbetskamrat som är kärleksflykting i Sverige och knappt kan säga mer än jag pratar mycket lite svenska kom bekymrat till mig idag efter att ha varit på födelsedagskalas. Why do swedes scream the swedish word for bitch after they sing for the birthdaygirl? I find it very rude! Hora! Hora! Hora! Hora! No no no it´s hurra!!!

2. Vid Bästisens fästmans första besök till Sverige var hans svenska mycket mer begränsad än idag. Men han försökte. En varm hund tack! Den snälla korvgubben räckte fram en korv utan att blinka.

3. Min sötaste J har försökt googla fram lite svenska julfraser. Idag ringde han mig och sa God Jul och friskt humör. Har inte bestämt än om jag hindrar honom eller låter min släkt ta del av denna hurtiga julhälsningsfras på självaste julafton.

Men 2008 alltså då...

Summering och framtid krävs i dessa tider. Inspirerad av världens bästa Jenny.

2007? 2008? Jag vet inte, var det inte 1999 alldeles nyss? Jo men visst var det så.

I år bestämde jag att J är på riktigt, insåg att det inte behöver vara snårskog att vara kär utan mer jordgubbar och mjölk. Reste till England, Skottland, Spanien, Estland, Indien, Estland (igen), Montenegro, Albanien, USA, Tyskland och Egypten. Gjorde bra ifrån mig i skolan och på andra ändan av skalan riktigt uselt. Jobbade massor, periodvis. Sen var det slut. Bara så där försvann det.

2008 ska jag hälsa på Bästisen i Australien, vara världens bästa flickvän när jag är i Nya Zealand och peppar J att lyckas på sin regissörsutbildning, periodvis bo i Berlin där jag ska hänga på våffelcafé och dricka öl, besöka Estland(igen!) och Holland, frilansa duktigt, skriva d-uppsats och i största allmänhet klura på om jag kan tänka mig att flytta till Nya Zealand, sakna livet ur mig när jag inte är i Nya Zealand, få ett fast jobb, spara pengar, åka på tidernas mest romantiska resa, flytta till en riktig lägenhet i Sverige eller Nya Zealand.

snälla snälla låt mig må bra snart!

Familjen kommer hit och muntrar upp mig i sjukdomsmisären. Dom har med sig en present och bananer. Bebis som inte är en bebis längre springer runt och är så tokigt söt. Inte vill jag smitta det lilla livet, så kan inte julkrama henne. När dom åker igen(efter cirka 5 minuter, mer tid vågar man nog inte tillbringa med ett vrak) vill jag ha barn. Helst om nio månader ungefär. Eller egentligen kortare tack.

Kastar mig genast på telefonen och ringer pojkvän. Ta med dig kondomer om du vill ligga över jul och det förutsätter jag att du vill. Annars kanske det blir barn. Med tanke på att jag tokspytt upp min p-piller i dagarna tre alltså. Man måste ju skilja på vad som känns som en bra idé och vad som är en bra idé.