Alla frågar ju men hur trivs du egentligen där borta. Och lättnaden i att märka att jag kan säga jättebra och känna att jag helt ärligt gör det. Ingen falsk glättighet utan bara äkta. Att det bara är saknaden efter vännerna och familjen som förstör lite.

I morgon ska jag klä på mig gåutfejs och bli helst bara småfull kanske skitfull för första gången på ett jäkligt långt drygt år. Känner mig, ja, nervös faktiskt. Som en tonåring som planerat att ligga med min pojkvän för första gången när hans föräldrar är på fest hos grannarna. Typ så.

Vill bara lova mig själv och hela församlingen att inte befinna mig på motsatt sida jorden som J i nästan sex veckor på, ja, i alla fall flera år.

Semester från semestern

Luften gick ur mig lite efter tio dagar i den kyngliga hufvudstaden. Det är jobbigt att vara där, när man tappat bort det där tunnelseendet, som man måste ha för att inte låta stressen och de snabba stegen komma åt en. På tåget ner till Sveriges näst största stad såg jag alla hålor med typ en mataffär och en fotbollsplan och tänkte att det är nog så vi ska bo. Om vi någon gång kanskekanske flyttar tillbaks till Sverige. Nu är jag i ett sånt där rött hus med vita knutar, tio hästmular en minut bort, rida i skogen, läsa en bok om dagen, vila. Sen kör vi sveriges näst och tredje största stad. Och Trollet så jäkla duktig och tapper fast jag är typ Bad Mum 2010 och släpar henne land och rike runt.

Igår. Då var det så svenskt allting. Jag var hos vän med flera barn som växt flera mil sedan jag såg dem senast och blivit så smarta och ställde såna roliga frågor. Vi drack vin i trädgården och grillade. Spelade musik lite för högt. Jag har alltid älskat att vara hemma hos dem, för att det är sånt kaos men samtidigt så roligt och kärleksfullt. Och nu var det som att stora surheten flyttat in mellan mamman och pappan. Den gick att ta på och jag kunde nästan inte andas efter ett tag. Behövde räcka ut och nå J försäkra att det aldrig blir vi så. Men sakna är bra eller hur.

Och varför är det så kallt i Sverige? Ringer vädergudarna och påminner om att det är maj juh!

Jag tyckte att jag körde ett smart trick när jag packade min resväska: fylla upp den så mycket att det inte finns plats för någon shopping. Ekonomiskt och häftigt. I går fick jag typ hundra bättre begagnade plagg till Trollet. Så nu är det nog ny större resväska som gäller eller så får jag fara land och rike runt med resväska, barnvagn, ryggsäck, skötväska och massa plastpåsar. Snygg look.

I dag måste jag nog ha en paus från att träffa vänner och bekanta. Har fikat för kanske en halv miljon under helgen och haft konstant kaffedarr. Och jag är ovan att vara så social, brukar ju mest sitta hemma och göra allt för att roa Trollet. Inte springa från fikadejt till fikadejt *ovan lattemorsa*. Mina vänner ger massa energi men ändå känner jag mig helt slut, kan också ha något att göra med Trollets nya vakna klockan fem på morgonen-trick. Eller med att min kropp förbrukar all energi på att hålla mig varm när jag går runt och ser löjlig ut i min tunna kavaj.

Har bara varit i Stockholm i en dag men är klart nyförälskad i gammal flamma eller så är det rostfri kärlek kanske. Alla är så vackra, svensk mat och en hög med pocketböcker, kanske liten shoppingtur i dag. Så lite krävs det nuförtin tydligen.

Vi gör väl detta då

Huvudvärk och onda armar. Alltid när jag känner mig lite ledsen. Men nu försöker jag att se fram emot detta istället. Packa klart och sen ha en fin dag. Ute är det höstsol. Och jag blir lite tvär när jag inser att det är mycket finare och varmare här än i Sverige(typisk svensk, jagar ständigt fint väder).

Dock lite nervig inför resan. Trollet må vara snäll men tolv timmar i mitt knä, sen sova på främmande hotell, ytterligare tio timmar i mitt knä, väntetid i London och två timmar eller så till på plan. Hon kommer inte gilla och inte jag heller tror jag. Hoppas lite på att vi får sitta bredvid någon som förälskar sig i Trollets gullighet och vill underhålla henne då och då.