karamellkungen min basta van

Jag drommer om svenskt losgodis. Den nya zeelandska motsvarigheten till losgodis ar den absolut blekaste kopia som tankas kan. Tur da att jag har tva leveranser pa gang genom tva av jordens finaste svenskkiwis.

skal, prost, cheers

Forfest hemma hos oss ikvall. Nio personer exclusive mig shottade i sig fyra flaskor vodka och tomde ett flak med ol. Jag ville mest ga in i sovrummet och vila. Men J papekade att det var oartigt. Men alltsa ekjuuuse moi men jag har aldrig varit nykter med fulla manniskor och det ar sa himla svart. Allt i fran folk som jag knappt kanner som vill kramas pa fyllan, till andra som vill prata ut och sen hur pinsamt det blev nar Js chef aka den oscarsnominerade regissoren kom och alla blev liksom starstruck och jattekonstiga. Jag sprang rundor och plockade flaskor och stallde fram mat och torkade upp spill. Alltsa lofte: nasta gang ska jag inte vara trakig eller upplockerska. Och jag ska ga med ut. Eftersom jag typ ska vara nykter i nat ar till med ammning och sant sa kanske jag lika val kan lara mig att det gar att ha kul. Bli en levande slogan for nan slags hogstadieforelasningsturne typ. Men nu sitter jag mest och oroar mig over om J kommer hem i natt eller inte.

3

Tre ar! Sa snabbt har tiden gatt sedan jag traffade J aka varldens basta kille i ett kok i Tallinn. Det firar vi i dagarna tva. Med snurrande restauranger i torn och flotta presenter.

A smack 4 ur language

Jag tror inte att jag ar en sa kallad sprakpolis. Det ar nog till och med sa att jag tycker att det ar kul att gora fel sa att saga. For spraket andras ju hela tiden och ska vara roligt och lekas med. Nu ar det dock inte utan att jag kanner mig gammal och ar lite orolig for den sa kallade yngre generationen och deras sprak.

En kompis till mig som jobbar som rekryterare har pa Nya Zeeland har berattat att det ar vanligt att de far in CVs i stil med; I thnk i cn b gr8 4 ur company. Jag ba va?

Nar jag var sjuk har om veckan och kollade pa barnprogram(det ar det enda som finns pa tv mellan tre och fem okej?) sag jag till mitt ackel sma meddelande poppa upp till barnen. Skrivna pa sms-sprak! Vad da som att det ar det enda dagens ungar fattar? Eller bra att lara dem fel fran borjan?

Om nagra manader ar det dags for en folkomrostning i den fullstandigt idiotiska fragan "should a smack as part of good parental correction be a criminal offence in New Zealand?". For nagot ar sedan blev det namligen forbjudit att sla sina ungar har, typ trettio ar for sent eller sa. Men det tycker ju inte folk alls ar bra, for hur ska man mojligtvis kunna uppfostra sina barn utan att sla dem tycks de undra? Darfor har det samlats in massa namnunderskrifter for att gora det okej att sla sina barn i tillrattevisningssyfte. Jag funderar nu pa att ta inititiv till en folkomrostning i fragan "borde det inte var absolut forbjudet att anvanda sms-sprak i barnprogram?" Och mojligtvis aven "borde inte folk som tycker att det ar okej att sla barn kastreras?"

sondag

Jag har inlagg pa lut om sjalvmord, sms-sprak och mina grannars sexliv. Men idag ar det sondag och da laser jag tidning i sangen, lyssnar pa veckans Sommar och vantar pa frukost pa bricka.

Efter att ha varit sjuk i tva dagar unnade jag mig att stanna hemma en tredje dag for att kunna ha en kvalitetsdag hemma. Typ orka lasa bok eller kolla pa tv, inte bara sova och febersvettas. Har lyssnat Sommar. Och sa gjorde vi en utflykt och kollade pa var bebis pa ultraljud. Jag skrattade hysteriskt i trettio minuter. Alltsa det var helt galet att det ar en liten manniska dar inne som lag och sprattlade oavbrutet och sag ut som en skoldpadda. Med tva fotter, tva hander, en hjarna och ett hjarta. Urinblasa och revben hade han/hon ocksa. Och alla sager val det men alltsa han/hon sag sa ovanligt skitsot ut.

motsatsen till midsommar

Igar var det midsommar i Sverige. Imorgon ar det arets kortaste dag har. Da marker jag att jag bor uppaner. Men svensk som jag ar sa ar det ju bara att klamma i med ett positivt

men nu vander det ju at ratt hall i alla fall!

eller ja fast forst ska det val regna och skit i typ fyra mander till.

jag dansar aldrig nykter

Efter att mitt illamaende gett med sig for det mesta de senaste veckorna har jag blivit lite sugen pa att ta en ol och ga ut och dansa och sant. Men det gar jag saklart inte, tar en ol. Alltsa ga ut kan jag ju gora nykter men jag vet inte, jag gor nog inte det heller. Darfor var det liksom en skon paminnelse om hur trasigt och jobbigt det dar festlivet kan vara nar jag pratade med tva av mina typ fem kompisar har i formiddags. En hade blivit bestulen pa sin handvaska pa en klubb, med alla nycklar, planbok, massa kontanter, mobil och ny kamera kvallen innan. Den andra hade blivit hemkord av polisen.

Min fredagskvall med jobb foljt av chokladglass framfor datorn kandes helt plotsligt ratt lyckad. Och defenitivt mindre angestframkallande.

hade det?

Jisses jag har gatt fran att jobba cirka tjugofem timmar i veckan till femtio, bara sadar. Cramps my style. Alla mina fikor och dagbio och secondhandrundor, borta. Istallet ga upp, duscha, ata, ga till jobbet, jobba hela dagen, komma hem vid elva pa kvallen, sova.

For hundra ar sedan nar jag bodde i Skottland hade jag tva jobb och jobbade i snitt mellan sextio och sjuttio timmar i veckan. Da hann jag anda traffa mina vanner, min pojkvan, ga ut fyrafem ganger i veckan och kora en maskin tvatt emellanat. Hade dygnet fler timmar 2003?