torsdag 19 november 2015

November

Så förutsägbart att den skulle komma i november. Vad-har-vi-egentligen-gjort-känslan. Det visste jag ju att den skulle. Det är mörkt hela tiden och jag kan inte minnas att jag någonsin varit tröttare. Fast jag säkert känt precis så här varje november i Sverige. På morgonen på tåget ser alla lika bleka, trötta och overkliga ut. Och världen är ur led ur led. Det blir en också trött av. För vem vill leva i en värld det är mörkt hela tiden och folk hatar. Jag vill bara äta pepparkakor, hålla för öronen och vila huvudet mot någons bröst. 

Klart att jag tänker att vi kunde suttit där på vår ö i Söderhavet och haft nästansommaren kittla huden med allt på plats i ordning. Och jag saknar havet. Att alltid vara nära havet. Jag längtar hem. Och bort. 

Det är jobbigt att ha tagit med någon till detta krångliga och mörka land och inte känna sig lite skyldig. 

Härda ut första året. Så säger alla. Sen vänder det. Och jag tror ändå det.

tisdag 3 november 2015

Äntligen börjar vardagen på riktigt igen

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. För första gången i mitt liv ska jag pendla till ett jobb. Har laddar ner oerhört många för mig nya poddar och lånat och reserverat mängder av böcker på biblioteket. Tänker låtsas att tiden på tåget är värdefull mysig me-time vikt åt läsning. Och inte tid jag trängs med massa människor med morgonandedräkt och kämpar mot att somna.

måndag 2 november 2015

VICTORY

Häromveckan födde en i min föräldragrupp sitt andra barn. Det visade sig vara hon och jag som hade svårt för att bli gravida en andra gång utav oss tio. Majoriteten av de andra har redan begåvats med tre barn. Slump eller inte så var det även vi två som fick förlösas med akut kejsarsnitt, då vi båda hade extremt utdraget förlossningsförlopp.

Vår föräldragrupp träffades under dendäringa kursen man går under graviditeten för att lära sig om att föda barn. I min ungdomliga iver och med en nypa sjukhusskräck valde jag en kurs om naaaaaturlig födsel. Sjukt härliga kvinnor visade sig och cirka hälften har blivit goda goda vänner men de flesta faller inom kategorin födabarnhemma om en säger så (en av dessa som inte är så härlig har även rakt ut sagt till mig att det är mitt eget FEL att jag inte kan få fler barn pga kejsarsnitt)

Därför har jag varit så sjukt provocerad nu när alla dessa har kommenterat på sociala medier om hennes VICTORY angående att födseln var en VBAC (vaginal birth after ceasarean). Ytterligare ett kejsarsnitt hade varit ett nederlag då? Alltså såklart bra och skönt för henne eftersom det var vad hon ville. Men rent generellt är jag så trött på att kejsarsnitt ses av många som motsatsen till VICTORY. Hej och välkommen till 2015.